s £7Gfc" KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR NY FÖLJD. TREDJE BANDET. 1859, 1860. 1/M3 , (XV STOCKHOLM, 1862. P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare. INNEHALL af TREDJE BANDET. 1. Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Amphipoda Gammaridea; af Ragnar M. Bruzelius (med taflorna I— IV.) sid. 1 — 104. 2. Om Ditferential-Eqvationers Integrering; af C. J. Malmsten » 1 — 94. 3. Analytiska undersökningar af Svenska Mineralier, utförda på Upsala Universitets Labo- ratorium för Mineral-Kemi och med tillämpning af theorien om Polymer Isomorphi; sammanställda af E. Walmstedt . . . 1-20. 4. Undersökningar i högre Algebran jemte några deraf beroende Theoremer i Determinant- theorien; af V. von Zeipel » 1—32. 5. Om Justeringen af två nya Rikslikare för Svenska Längdmåttet. . » 1 — 13. 6. Bidrag till Rio Janeiro-traktens Hemipter-Fauna II; af C. Stål » 1 — 75. 7. Skandinaviens Fjädermott (Alucita Lin.), beskrifna af H. D. J. Wallengren. ...» 1 — 25. 8. Bidrag till kännedomen om Krustaceer, som lefva i arter af slägtet Ascidia L.;afT. Thorell (Med Taflorna I— XIV) » 1—84. 9. Om Insekternas extremiteter samt deras hufvud- och mundelar; af C. J. Sundevall (Med Taflorna I— IV) » 1—92. 10. Försök till uppställning och beskrifning af Sveriges Ichneumonider. Tredje serien. Fam. Pimplariae; af Aug. Emil Holmgren » 1 — 76. 11. Bidrag till kännedom om Salpetersyrlighetens föreningar med enatomiga baser; af Johan Lang » 1—39. KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. NY FÖLJD. TREDJE BANDET. FÖRSTA HÄFTET. 1859. INNEHALL AF TREDJE BANDETS FÖRSTA HÄFTE. 1. Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Amphipoda Gammaridea; af Ragnar M. Bruzelius (med taflorna I— IV.) sid. 1—104. 2. Om Differential-Eqvationers Integrering; af C. J. Malmsten » 1 — 94. 3. Analytiska undersökningar af Svenska Mineralier, utförda på Upsala Universitets Labo- ratorium för Mineral-Kemi och med tillämpning af theorien om Polymer Isomorphi; sammanställda af E. Walmstedt » 1 — 20. 4. Undersökningar i högre Algebran jemte några deraf beroende Theoremer i Determinant- theorien; af V. von Zeipel » 1 — 32. 5. Om Justeringen af två nya Rikslikare för Svenska Längdmåttet » 1 — 13. 38» BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA AF RAGNAR M. BRUZELIUS. us. y TILL K. VET. AKAD. INLEMNAD D. 17 MAES 1858. '"'i — — K. Vet. Akad. Uandl. B. 3. N:o I. J_Jå Latreille uppställde ordningen Amphipoda', förenade han ännu Laemodipoderna, under namn af Cystibranches , med Isopoderna, och skiljde 2 dem först någon tid der- efter ifrån dessa, i det han af dem bildade en ny ordning, som fick sin plats emellan Am- phipoda och Isopoda. Länge bibehöllo följande författare de gränser nästan oförändrade, som sålunda blifvit uppdragna för Amphipoda och Laemodipoda, hvilka ansågos vara grun- dade på väsentliga karakterer, tills H. Kröyer3, dels genom upptäckandet af nya for- mer, som förena båda dessa ordningar, dels genom en noggrannare undersökning af redan kända arter, hvarvid många olikheter, från hvilka man förut hemtat skäl för åtskiljandet af dem båda, befunnos vara endast skenbara, visade, att Laemodipoderna borde förenas med Amphipoderna, och inom dessa bilda en egen familj. Dana4, som delar Crustaceerna i fem afdelningar, låter den andra af dessa, Tetradecapoda, utgöras af två ordningar: Trilobita och Choristopoda, h vilken sednare sönderfaller i tre tribus: Isopoda, Anisopoda och Amphipoda. Laemodipoder och Amphipoder upptagas af honom uti samma tribus under namn af Amphipoda, hvilka han delar uti tre subtribus: Caprellidea, Gammaridea och Hyperidea, och dessa sönderfalla ytterligare i flera familiae och subfamiliae. Hans subtribus Caprellidea motsvarar sålunda Milne Edwaeds's Ordre des Lsemodipodes , hans Gammaridea Edwards's Famille des Crevettines, hans Hyperidea dennes Famille des Hy- pérines. I öfverensstämmelse med Kröyer och Dana antager Spence Bate ', att Laemo- dipoda ej kunna skiljas såsom en egen ordning ifrån Amphipoda, men tror likväl, att Gammarina och Hyperina stå närmare hvarandra än Caprellidae, och anser derföre, att man bör dela Amphipoda uti två afdelningar, Normalia och Aberrantia, den förra med två underafdelningar: Garnmarina och Hyperina, hvilka sönderfalla i flera familjer, den sednare bestående endast af en familj. Det är de skandinaviska arter, hvilka tillhöra Danas sub- tribus Gammaridea, som blifva föremål för denna afhandling. Hvad arternas systematiska uppställning inom denna afdelning beträffar, afvika för- fattarne i flera hänseenden ifrån hvarandra. Uti Histoire naturelle des Crustacés delade Milne Edwards 6 sin Famille des Crevettines i två tribus, "sauteuses" och "mar- cheuses", hvilka han skiljer från hvarandra hufvudsakligen genom epimerernas olika ut- ' Nouveau Dictionnaire tTHistoire naturelle, T. I, 1816, och Cuvier, Le Regne Animal distribué d'aprés son organisation, T. III, 1817. 1 Nouveau Dictionnaire cTHistoire naturelle, T. VIII. 1817. och andra upplagan af Cuviees Le Eegne Ani- mal, T. IV, 1829. 3 Naturhistorisk Tidskrift, T. IV, 1843. 4 United States exploring Expi dition during the years 1838 — 1842 under the command of Ch. Wilkes. Crustacea. Philadelphia 185 2. 5 On the British Edriophthalmata, Amphipoda, uti Report of the twenty-fifth meeting af the British Associa- tion for the Ad vancement of Science, London, 185 6, p. 20. * Tom. UT, p. 103. 4 RAGNAR M. BRUZELIUS. veckling och bildningen af abdomens tre sista benpar. Dana anser deremot, att Gamma- ridea böra delas uti fem familjer, Dulichidae, Chcluridae, Corophidae, Orchestidai och Gam- maridae, af hvilka de två första omfatta slägten, som voro okända för Milne Edwards, och som ej kunna upptagas uti någon af de andra familjerna, de tre sista åter dels redan kända, dels flera nya slägten. Han bildar sålunda af slägtena Talitrus och Orchestia, jemte ett par andra, familjen Orchestidae, samt låter Corophidae och Gammaridae i det närmaste motsvara Milne Edwards's "Crevettines marcheuses" och '"sauteuses", men lägger till grund för dem andra karakterer än dem, som af M. Edwards anföras. Uti en uppsats om de Britiska Amphipoderna ' delar Spence Bate Amphipoda Gammarina uti två afdelningar: Vagantia, som ej bygga bon, och Domicola, som lefva uti bon, hvilka de sjelfva bygga, men uppgifver ej för dessa afdelningar några karakterer hemtade från djurens organisation. Ofvannämnda uppsats är blott ett kort utdrag ur ett större arbete, hvarmed han säger sig vara sysselsatt, och innehåller sålunda endast mycket ofullständiga diagnoser af en mängd nya både slägten och arter, hvarföre jag blott högst obetydligt och med den största försigtighet har kunnat begagna det. Vid den systematiska uppställningen har jag följt Dana, och delar de Skandinaviska Amphipoda Gammaridea uti fyra familjer: Dulichidae, Orchestidae, Corophidae och Gammaridae, men för dessa två sednare har jag ansett mig böra uppdraga andra gränser än Dana gifvit dem. Åtskilliga författare hafva förut lemnat större eller mindre bidrag till kännedomen om Skandinaviens Amphipoder, såsom H. Rathke, H. Kröyer och W. Liljeborg, af hvilka två sednares undersökningar mitt arbete vid arternas bestämmande och utredande blifvit i ej ringa mån underlättadt. De materialier, som jag i och för denna afhandling varit i tillfälle att begagna äro ej obetydliga, och det är för mig en kär pligt att offentligt betyga min stora tacksamhet och förbindelse till Professoren Sven Loven, som lemnat mig till undersökning Riks-Museets högst ansenliga förråder, äfvensom till Zoologiaa Professo- rerna F. Wahlgren och W. Liljeborg, hvilka med beredvillighet tillåtit mig att begagna de åt deras vård anförtrodda samlingarna vid Universiteterna i Lund och Upsala. Dels härigenom, dels genom egna insamlingar, har jag kunnat anföra flera för vetenskapen nya arter, samt kommit i tillfälle att granska och jemföra exemplar från vidt skilda delar af Skandinavien, från Ishafvet och halföns vestra kust, från Öresund och Östersjön, hvarige- nom jag erhållit mången vigtig upplysning. Bland de författare, som behandlat Amphipodernas natur-historia, har jag begagnat följande: Linné: Fauna Suecica, Ed. l:ma. Holmite, 17 40. — » » Ed. 2:da. Holmire, 1761. — Systema Naturse, Ed. 12:ma. Holmia;, I76C. — Öländska Resan, Stockholm, 1745. — Skånska Resan, Stockholm, 1751. De Geer: Mémoires pour servir å 1'Histoire des lnsectes, T. VII. 1778. Fabricius, Otho: Fauna Groenlandica. 1780. Fabricius, J. Ch.: Entomologia systematica, T. II. 1793. Montagu, G.: Description of several marine animals found on the south coast of Devonshire; Transnctions of the Linnean Society of London, Vol. VII, IX. ') A Synopsis of the Rritish Edriophthalmous Crustacea, Part I, Amphipoda, uti Annals and Magazine of Natural History, Sec. Series, 1857, p. 135. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. LEACH, W.: LATREILLE, N.: La.MARCK: SABINE: DesMAREST: Milne Edwards: Ratiike, H.: Zaddach, E. G.: KrÖYER, II.: Frey u. Leuckart: Muller, F.: Hosius, A.: Liljeborg, W.: Brandt, J. P.: Dana, J.: BuRGERSDIJK, S. A. Spence Bate: Costa, Ach.: A tabular view of the external characters of four classes of animals, whicli Liniueus ananged under Insecta, with the distribution of the genera composing three of these classes into orders etc, and deseriptions of several new genera and species; Transactions of the Linnean Society of London, Vol. XI. 1813. A Voyage of Discovery etc. by Joun Ross, sec. ed., 1819, Appendix. Genera Crustaceorum et Insectorum. 1806. Le Regne Animal par Cuvier, T. III, 1817, & nouvelle edition, Tom. IV, 1829. Ilistoire naturelle des animaux sans vertébres, Tom. V, 1818, & édit. deuxiéme, T. V, 1838. Supplement to the Appendix of Captain Parry's first voyage. 1824. Considérations générales sur la classe des Crustacés. 1825. Extrait de recherches pour servir a 1'histoire naturelie des Crustacés amphipodes; Annales des Sciences Naturelles, T. XX, 1830. Histoire Naturelle des Crustacés, T. III, 1840. Beitrag zur Fauna der Krym; Mémoires presentés å 1'Académie Impériale des Sciences de S. Petersbourg par divers Savans, T. III, 1837. Beitrage zur Fauna Norwegens; Nova Acta Academne Cajsareas Leopoldino-Carolinse naturre curiosorum, T. XX. 1843. Synopseos Crustaceorum Prussicorum Prodromus. 184 4. Grönlands Amphipoder; det Kongelige Danske Videnskabernes Selskabs naturvidenskabelige og mathematiske afliaiidlinger, Deel 7:de. 1838. Naturhistorisk Tidskrift, l:ste och 2:den Riekke. Voyages de la commission scientifique du Nord, en Scandinavie, en Lapponie, au Spitzberg et aux Feröe, pendant les années 1838 — 40, sur la corvette la Recherche, publiés par onlre du Roi sous la direction de M. Paul Gaimard; Crustacés. Beitrage zur Kenntniss wirbelloser Thiere. 1847. Orchestia euchore u. gryphus, neue Arten aus der Ostsee; Archiv fiir Naturgeschichte &c. Jahrg. 14, Th. I. 1848. Ueber die Garamarus-Arten der Gegend von Bonn; Archiv fiir Naturgeschichte, Jahrg. 16, Th. I. 1850. Bidrag till den högnordiska hafsfaunan; Ofversigt af Kongl. Vetenskaps- Akademiens För- handlingar. 185 0. Bidrag till Norra Rysslands och Norriges Fauna, samlade under en vetenskaplig resa i dessa länder 1848; Kongl. Vetenskaps-Akademiens Hanlingar, 1850. Norges Crustaceer; Ofversigt af Kongl. Vetenskaps Akademiens Förhandlingar, 1851. Hafs-crustaceer vid Kullaberg; Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandlingar, 1852. Ofversigt af de inom Skandinavien hittills funna arterna af slägtet Gammarus Fabr.; Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, 1853. Hafs-crustaeeer vid Kullaberg; Öfvers. af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandl., 1855. Beitrage zur Kenntniss der Amphipoden; Bulletin de la classe physico-mathématique de 1'Académie Impériale des Sciences de St. Petersbourg, T. IX. 1851. Crustaceen; A. Th. v. Middendorff's Reise in den äussersten Norden u. Osten Sibiriens, T. I. 1851. Crustacea: United States Exploring Expedition during the years 1839 — 42 under the com- mand of Ch. Wilkes. Philadelphia 1852. On the classification of the Crustacea Choristopoda or Tetradecapoda; The American Journal of Science and Arts, Sec. Series, T. XIV, 1852. Annotationes de quibusdam Crustaceis indigenis, Lugduni Batavorum 1852. On the British Edriophthalmata; Report of the twenty-fifth meeting of the Association for the advancement of Science. London 1855. A Synopsis of the British Edriophthalmous Crustacea; Annals and Magazine of Natural Hi- story, Sec. Series, T. XIX, 1857. Ricerche sui Crostacei Amphipodi del Regno di Napoli; Memorie della Reale Accademia delle Scienze di Napoli, 1857. AMPHIPODA GAMMARIDEA, Dana. Caput oculique magnitudinis mediocris. Thorax in segmenta plerumque septem di- visus et septem paribus peduin instructus. Abdomen non obsolescens, quinque vel sex paribus peduin praeditum. Quinque saltera paria appendicum branchialium, ad bases pe- duin thoracis affixa. Pedes raaxillares elongati, labium sternale quodamraodo formantes, singulis aut binis laminis et palpis singulis praediti. Fnmille des Crevettines, M. Edwards.- Hist. N»t. des Crustacés: T. III, p. 8. Amphipodu (inramaridea, J. D. Dana: Araer. Journal Sec. Series, Vol. XIV, p. 308. Amphipodn Gnraraarina, Spence Bate: Ann. Nat. History, Sec. Series, Vol. XIV, p. 135. Hithörande Amphipoder hafva hufvudet af medelmåttig storlek, mindre än Hype- ridea, och ej uppsväldt såsom hos dessa. Ögonen äro äfven medelmåttigt stora eller små, oftast sammansatta och endast hos högst få arter enkla. Antennerna äro till antalet fyra, två öfre och två undre. De öfre antennerna, som oftast äro fastade på den främsta delen af hufvudet, bestå af en tjockare del eller skaft (pedunculus) och en smalare del eller svepa (flagellum), samt hafva dessutom hos en del arter en större eller mindre bisvepa (flagellum appendiculare) ', som är fästad till den inre sidan af den tredje skaft-ledens främre ända. Skaftet består af tre leder, af hvilka den sista stundom är föga tjockare än svepans. Denna består af ett större eller mindre antal leder, som oftast äro smala och små, men stundom grofva och starka, samt af samma storlek som skaftets, då man vanligen kallar antennerna fotlika (pediformes) , isynnerhet om ledernas antal är ringa. De äro oftast försedda med längre eller kortare borst af olika beskaffenhet hos olika arter. De undre antennerna, hvilka ofta äro fastade mer eller mindre långt bakom de öfre, bestå äfven af skaft och svepa, men sakna alltid bisvepa. Skaftet liar man vanligen ansett vara sammansatt af tre eller fyra leder, men i de flesta fall finner man vid närmare undersökning tydligen fem, och alltid åtminstone spår till så mänga. De två första lederna äro nemligen mer eller mindre hopvuxna med hvarandra till en tjockare basaldel, h vilkens yttre sida intages af den första leden och den inre af den andra, som ofta förlänger sig på den undre sidan till en mer eller mindre lång pro- cess. Spence Bate 2 påstår, att denna process vanligast utgår ifrån den första leden, men hos alla arter, der jag tydligen har kunnat afgöra, till hvilken led denna process hör, har jag funnit, att den utgår ifrån den leden, på hvars spets den tredje är fästad, hvarföre den sålunda måste anses för den andra. Stundom tyckes emedlertid den tredje leden vara fästad lika mycket på båda de två föregående, ehuru man ändock kan se gränserna dessa emellan. Någon gång äro de inlagda i sjelfva hufvudets främre kant, och mycket nära förenade med denna, såsom t. ex. hos Orchestia. Då man sålunda hos en 1 Man liar vanligen ansett det vara af föga vigt, om bisvepa finnes eller icke, och Milne Edwakds säger sig kunpt veta, om man derpä bör skilja så närstående slägten som Gammarus och Ampliitoe, och har gjort det, endast emedan denna karakter nr lätt att iakttaga, samt arternas antal så stort Spence Bate har yttrat en motsatt åsigt, och anser ntt det föi hållandet, att bisvepa tinnes eller icke, står i samband med mer eller mindre vigtiga olikheter uti djurens öfrign organisation. Att detta organ ej ar af så underordnad vigt, torde man dessutom kunna sluta deraf, att det aldrig felslår fullkomligt hos individer af de arter, som der- med äro försedda. Så vidt jag har kunnat utsträcka mina undersökningar, har jag också alltid funnit, att de arter, som ega eller sakna denna bisvepa, äro olika hvarandra i flera vigtign hänseenden. 1 Or. the British Edriophthalmata; Report of the British Association for the Advancement of Science, 1855, p. 30. SKANDINAVIENS AMVIIIPODA GAMMABIDEA. 7 del arter kan tydligen se dessa fem leder af de undre antennernas skaft, och hos alla finner mer eller mindre tydliga spår till denna femdelning, tror jag, att man bör kunna antaga, att ledernas normala antal i de undre antennernas skaft är fem, och ej tre eller fyra, såsom de flesta förut antagit. Svepan består oftast af flera smala leder, men stun- dom antager den en betydlig tjocklek, och ledernas antal minskas, hvarigenom antennerna blifva mer eller mindre fotlika. Lederna äro i detta fall nästan orörligt förenade med hvarandra, och de yttersta försedda med klolika taggar. Mundelarne bestå af en öfverläpp (labrum), ett par mandibler (mandibulae), en under- läpp (labium), två par maxiller (maxillas primi et secundi paris) samt ett par maxillarben (pedes maxillares). Öfverläppen, som intager den nedre delen af hufvudets främre kant, är tunn, skiflik, mer eller mindre rörligt förenad med densamma, och har den undre kan- ten oftast afrundad, stundom mer eller mindre inskuren. Mandiblerna utgöras af två, oftast starka och hårda organer, som äro fastade bak- om öfverläppen och äro de mundelar, som hufvudsakligen användas till födans sönderde- lande, enär maxillerna och maxillarbenen äro af svagare byggnad och ofta membranösa. Den undre ändan eller spetsen af mandibeln är oftast delad uti skarpa tänder, och endast hos få arter utgöres den af en tillskärpt kant, som saknar sådana; den är i detta fall mera bred än vid det vanliga förhållandet. På den inre sidan af denna spets finnes ofta en annan mer eller mindre bred process (processus accessorius), som är rörligt före- nad med sjelfva mandibeln, och uti ändan mer eller mindre tandad. Stundom saknas denna process alldeles. Ifrån denna går vanligen en rad af grofva borst eller tornar, som äro af mycket olika beskaffenhet hos olika arter, än släta, än tandade eller i spetsen två- delade, bort till en hög, vid mandibelns bakre och öfre del belägen knöl (tuberculum mo- lare), hvilken är på ytan försedd med små ojemnheter eller tänder, samt endast sällan nästan slät. Vid kanten af denna knöl, som stundom saknas, sitter vanligen ett längre cilieradt borst. Ifrån mandibelns spets, hvarmed djuret först sönderdelar födoämnena, föras dessa af den något rörliga biprocessen, understödd af borsten, till den egentliga krossnings- eller söndermalnings-delen, som utgöres af tuggknölen. På den främre och öfre delen af mandibeln sitter i de flesta fall en större eller mindre palp, som vanligast består af tre leder. Underläppen skiljer mandiblerna ifrån maxillerna, är bred, oftast tunn, i midten klufven och i kanten besatt med korta borst. Den har ofta vid basen ett par smärre biflikar, som äfven äro besatta med borst. Den första maxillen är större än den andra, och består af en basaldel, på hvilken ofta äro fastade tvenne leder, som äro tunna och mer eller mindre skiflika, af hvilka den yttre i de flesta fall bär på den yttre sidan en palp. Den inre skifvan är mindre än den yttre, samt i kanten ofta försedd med flera långa, cilierade borst. Den saknas sällan full- komligt, men stundom finnes i dess ställe endast en liten knöl eller upphöjning. Den yttre skifvan är i spetsen vanligen väpnad med stora, grofva och något böjda tornar, som va- riera mycket, stundom äro delade i två eller tre grenar, stundom försedda med två eller flera tänder uti den ena kanten, och stundom äro alldeles släta. Palpen består oftast af två leder, stundom endast af en, och endast sällan fattas den helt och hållet. Den andra maxillen består af en basaldel och två tunna, bladlika skifvor, en inre och en yttre, som äro mer eller mindre väpnade med borst. 8 KAGNAK M. BUUZELIUS. Maxillarbenen sitta hingst bakat af mundelarne, och bilda, enar basal-lederna i mid- ten äro med hvarandra förenade, stundom vid den bakre delen alldeles hopvuxna, liksom ett lock för munöppningen eller en bakre läpp (labium sternale enligt M. Edwards). De- ras första led utskickar oftast åt den inre sidan en mer eller mindre bred process, som i de flesta fall ar tunn och skitlik, och derföre erhållit namn af lamina interna. Denna ar, i den främre ändan, och stundom i den inre kanten försedd med korta tornar och cilierade borst. Den andra leden är äfven på den inre sidan förlängd till en bred, tunn och merendels stor skifva, hvilkens inre kant endast sällan är slät, utan oftast försedd med stora, inkilade tornar eller tänder af mycket olika form, samt med borst, dels släta, dels cilierade eller tandade. På denna skifvas yttre sida är en palp fästad, som till formen mycket varierar. Vanligen består den af fyra eller tre leder, af hvilka den sista än utgöres af en stark klo, än är liten, konisk och borstbärande, och endast sällan bred och afrundad. Thorax, som är sammansatt af sju segmenter, af hvilka de två sista likväl stundom äro hopvuxna, bär sju par extremiteter. På den nedre sidodelen äro dessa segmenter försedda med så kallade epimerer, som äro större eller mindre, stundom bildande liksom en stor sköld, under hvilken mundelar och extremiteter äro dolda, stundom nästan all- deles rudimentära. Vid hvarje segment äro ett par extremiteter fastade. De fyra första paren äro rigtade framåt, de tre sista bakåt. De två eller tre bakre paren hållas ofta af djuret uppåt och bakåt sträckta, på sidorna af abdomen. Hvarje extremitet består af fem eller sex leder, af hvilka den sista vanligen utgöres af en klo. De två första ben- paren äro oftast danade till att gripa med, och hafva då merendels den femte leden upp- svälld och stor, bildande en hand, emot hvars bakre och undre kant klon lägger sig. Der klons spets lägger sig upp till den bakre kanten, sitta ofta några grofva tornar eller tänder. Stundom lägger klon sig uti en fåra eller ett veck på handens inre sida. Hos en del arter bildas deremot handen af den fjerde leden, som ofta utskickar ifrån den bakre kanten en längre process, då den femte och sjette leden tillhopa bilda ett tvåledadt finger. Det tredje och fjerde benparet äro vanligen mindre än de två första, och öfver- ensstämma med hvarandra i form och storlek. De tre sista benparen, som vanligen tilltaga i längd bakåt, hafva i allmänhet den första leden bred och tunn, samt mera sällan smal. Alla benparen äro vanligen försedda med borst och tornar. Abdomen är sammansatt af fem eller sex segmenter, af hvilka de två eller tre sista stundom äro orörligt sammanvuxna med hvarandra, samt bär fem eller sex par extremi- teter. De tre första segmenterna äro vanligen större än de följande, och den öfre bågens sidodelar skjuta långt ned öfver den undre, samt äro tunna och skifiika. De tre första paren af abdominal-ben bestå af en basal-led och två grenar, som äro delade uti flera korta leder, hvilka bära långa cilierade borst. Djuren begagna dessa extremiteter dels såsom siinredskap, hvarföre de blifvit kallade »pedes natatorii», dels till att dermed under- hålla en ständig ström af friskt vatten till respirations-organerna. Man ser dem derföre nästan alltid i rörelse, äfven då djuren äro stilla. Med den ström af vatten, som genom dem åstadkommes, föres äfven till munnen en del födoämnen, såsom smärre Crustaceer och dylikt, hvilka gripas af de två första benparen och af maxillar-benen, samt föras af dessa jemte maxillerna till mandiblerna. De följande benparen afvika i byggnad ifrån de tre före- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMAKIDEA. 9 föregående, och variera ganska mycket till formen hos olika arter. De första paren öfver- ensstämma vanligen med hvarandra i form. samt äro nästan orörligt förenade med seg- rnenterna. De bestå af en basal-led och oftast två grenar, som äro försedda med tornar och kortare borst, samt ej delade uti leder. Det sista paret afviker vanligen ifrån dessa i form. Högst sällan utgöras dessa två extremiteter endast af en led, utan vanligen af en basal-led och två grenar, samt stundom af en basal-led och en ändled. Grenarne bestå vanligen af en led, och högst sällan af två. Än äro de koniska och mer eller min- dre korta, än plattade och tunna, eller trekantiga, samt försedda med tornar och borst. Abdomen slutar baktill med ett så kalladt caudal-bihang, som stundom är tjockt och knöllikt, men vanligen utgöres af en tunn skifva, h vilken är än klufven, än hel och bladlik. Respirations-organerna utgöras af tunna, meinbranösa bihang, fastade vid basen af extremiteterna, på thorax, och äro till antalet fem eller sex par. Spence Bate ' påstår, att de finnas vid alla benparen med undantag af det första hos honan och vanligen det sista hos hannen, men jag har aldrig funnit några sådana bihang vid det första benparet, ej heller har jag observerat den anmärkta skillnaden könen emellan, livad det sista ben- parets branchial-bihang beträffar. Stundom är ett eller flera par af dessa gälar försedda med ett mindre dylikt bihang vid den inre sidan. Hannarne skilja sig merendels från honorna genom längre svepor, vid hvilkas le- der ofta små membranösa, runda bihang äro fastade, samt genom mindre epimerer. De två första benparen hafva ofta en mycket olika form hos de olika könen, och hannarnes händer äro alltid större än honornas. Honorna hafva på den undra sidan af thorax ett receptaculum , hvari de bära äggen och ungarne. Detta receptaculuin är bildadt af fyra par tunna skifvor, som äro fastade vid sidan af gälarne på det andra, tredje, fjerde och femte benparet, samt äro böjda inåt. Jag har funnit detta förhållande fullkomligt constant hos alla skandinaviska och utländska arter, som jag varit i tillfälle att undersöka, hvar- före jag tvingas, att betvifla Spence Bate's 2 uppgift, att de äro fastade vid de fyra för- sta benparen och sålunda saknas vid det femte. Siebold 3 påstår, att de utvecklas hufvudsakligen vid brunsttiden, men Spence Bate, som säger sig hafva tagit un- der alla årstider honor med fullt utbildade lameller, anser att de, sedan de en gång hos den parningsvuxna honan blifvit utvecklade, aldrig försvinna. Jag har emedlertid funnit, att de hos individer af en och samma art stundom äro större och stundom betydligt min- dre, då äfven de långa cilierade borsten, med hvilka deras kanter vanligen äro försedda, saknas, hvarföre jag ingalunda anser det osannolikt, att de endast vid parnings- och ägg- läggningstiden äro fullt utvecklade, men sedan ungarne lemnat honan, atrophieras till en viss grad, ehuru jag ej tror att de fullkomligt försvinna. Ungarne qvarblifva uti detta receptaculum en tid efter sedan de blifvit utkläckta, men om de, såsom Spence Bate icke anser osannolikt, sedan de en gång lemnat detsamma, dit återvända vid påkomman- de fara, har jag icke iakttagit. Ungarne äro mer eller mindre olika de äldre. Deras antenner äro kortare och tjockare, med färre och längre leder, och skillnaden emellan 1 Import of the Brit. Assoc. for the advanc. of Science, 1855, p. 51. ' L C. p. 5 4. J Lehrbuch der vergleichenden Anatoraie der wirbellosen Thiere, p. 489. Jag har aldrig funnit fem par skif- vor, såsom Siebold uppgifver antalet hos Gammarina. K Vet ikad [!,,„ 1! B. 3. No 1. 2 10 RAGNAR M. BRUZELIUS. skaftet och svepan ar högst otydlig. De sakna de borst och tornar, som vanligen i mängd finnas på de äldre. Äfven hvad de två första benparen på thorax och det sista af ab- domen beträffar, visa de ofta olikheter med de äldre. Amphipoderna lefva hufvudsakligen uti hafvet, och endast få arter i sött vatten, bland hvilka sednare endast en art hittills blifvit anträffad på Skandinavien. De flesta uppehålla sig alltid i vatten, och endast få aflägsna sig derifrån uppå fuktiga och san- diga stränder, der de röra sig med långa hopp. Linné uppgifver derföre, att de af "In- byggarne" kallas "Sandharar"1. Vissa arter förekomma i tallösa skaror i hafvet. I sina rörelser äro somliga ytterst snabba, och göra långa hopp i vattnet genom starka slag med abdomen, hvars form, och isynnerhet det sista benparets, har stort infly- tande på rörelseförmågan. Man har uppgifvit, att de alltid simma på sidan2, men jag har ej funnit detta vara förhållandet hos någon enda af den mängd arter, som jag varit i tillfälle att iakttaga. Man finner väl, att de någon gång simma på sidan, men i all- mänhet röra de sig med ryggen uppåtvänd. — Några arter bygga ganska konstigt inrättade bon, dels af lera, dels af växter. — De förekomma både på grundt och djupt vatten, vid stränderna och längre ut i hafvet, och några lefva på till och med 120 famnars djup. De äro mycket glupska, och förtära så väl lefvande djur, hvilka de anfalla och döda, som ruttnande lik. Då de hållas i fångenskap anfalla de stundom och uppäta hvarandra, hvarvid de skona icke ens sina egna ungar. Hos några arter har jag funnit uti tarmkanalen lemningar efter växter, hvaraf det synes, att de förtära äfven sådana. Familia I. DULICHID.E, Dana. Corpus lineare, depressum, epimeris perparvis, abdomine quinque tantum segmentis composito et quinque paribus pedum prsedito. Antennae superiores et inferiores subpedi- formes. Denna familj, som blifvit uppställd af Dana, omfattar de Amphipoda Gammaridea, som hafva kroppen mycket nedtryckt, epimererna särdeles små, samt abdomen samman- satt endast af fem segmenter och försedd med endast fem' par ben, hvarigenom den skiljer sig mycket ifrån de öfriga. Benen på thorax äro långa och smala, och de tre si- sta paren hafva ej den första leden bred och tunn, såsom det vanligen är förhållandet, utan smal, liksom de följande lederna. Antennerna hafva ej någon smal svepa och äro fullkomligt "subpediformes". Man har hittills af denna familj känt endast ett slägte med en art, till hvilken nu lägges ett nytt, äfven med endast en art. Gen. 1. LiETMATOPHILUS \ u. Corpus elongatum, gracile. Antennas longas, superiores flagello appendiculari desti- tutse et processui magno frontali affixa;. Mandibuloe palpo triarticulato ■ maxillse primi 1 C. LiNNfs Skånska Resa, p. 125 * Latreili.e, i Cdvier'8, Rcgne Animnl, T. III, p 45, och M. Edwards, Hist. Nat. des dust. T. III, p. II. Af laltfta och q>ilog SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 11 paris lamina interna inchoata et tuberculi-formi , palpo biarticulato instructse. Palpus pedum maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes prirni secundique paris thoracis nianu subcheliformi annati, articulo quinto inanum formante, ungue ex uno tanturn arti- culo constante. Reliqui pedes thoracis fere aequales, elongati, graciles, unguibus validis annati. Pedes abdominales quarti paris elongati, ramis binis styliformibus instructi, pedes quinti paris e singulis articulis constantes. Detta nya slägte, som tydligen hör till samma familj, som det af H. Kröyer upp- ställda slägtet Dulichia, skiljer sig likväl derifrån uti flera vigtiga afseenden. Antennerna äro fastade på spetsen af en från hufvudet utgående stor process, men egentligt rostrum saknas. De två första benparens femte led bildar en temligen stark griphand. Det tredje och fjerde benparet äro föga kortare än de tre sista, som äro ganska långa och hafva alla lederna smala. Deras klor äro långa och starka samt krökta. De tre första abdo- minal-segmenterna äro korta, och bära simben af vanlig form, men det fjerde är mycket längre och smalt, samt bär ett par extremiteter, h vilkas basal-leder äro långa och försed- da med två långa och smala grenar. Det femte segmentet är deremot mycket litet och har på den undre sidan ett par korta och tjocka rudimenter till ben, som ej visa spår till några leder. Abdomen slutar baktill med ett litet caudal-bihang. Branchialbihangen äro fastade vid alla benparen, med undantag af det första och sista. 1. Lcetmatophilus tuberculatus , n. sp. Antennae superiores et inferiores fere aequales. Pedes primi paris thoracis articulo quinto fere ovato, et iisdem secundi paris minores. Pedes secundi paris maris articulo quinto fere oblongo-ovali, margine anteriore arcuato, posteriore fere recto; iidem pedes fe- mina? manu ovali. Appendix caudalis unica, foliacea, postice rotundata. Dorsum supra tuberculis parvis. — Fig. 1. Habitat rarior in sinubus Bohusia?, e. g. Gullmarsfjorden, et ad insulas Koster di- etas, ubi in profunditate 120—130 org. captus. Beskrifning: Kroppen hos denna art är starkt nedtryckt och lång, samt har ryggen bred. Hufvudet, som är stort och plattadt, förlänger sig framtill med en bred process, på hvars spets de ölre antennerna äro fastade; under denna process bildar sidokanten en skarp vinkel, och uti den undre kanten har hufvudet en djup inskärning, hvaruti de undre antennerna äro fastade, som sålunda sitta något bakom de öfre. På den öfre sidan har hufvu- det två små knölar. Det första segmentet af thorax har den öfre delen mycket bredare än sidodelarne, hvarige- nom ett stort mellanrum uppkommer emellan det första och andra segmentet. Tvärs öfver dess ryggsida går en utryckning, och på ryggen bär det två små knölar. Det andra, tredje, fjerde och femte segmentet hafva, liksom det första, en tvärs öfver ryggen gående intryckning, och tre små knölar, den ena framför de två andra. De äro lika breda vid den öfre och nedre delen. Det sjette och sjunde segmentet, som äro hopvuxna med hvarandra, hafva pä ryggen två par knölar. Deras epimerer äro åtskilda. De tre första abdominal-segmenterna äro korta, och af dessa bära de två första två knölar på ryggen. Det fjerde segmentet är lika långt, som de två föregående tillhopa, samt mycket hoptryckt, men det femte eller sista är deremot mycket kort och litet. Antennerna äro ungefär lika långa, samt sakna smala svepor. De öfre, som äro af medelmåttig styrka, nå ungefär till det tredje abdominal-seginentets främre kant, och hafva den första leden kort, samt något tjockare än de följande, den andra mer än dubbelt så lång som den första, samt den tredje och fjerde ungefär lika långa och af samma tjocklek, som den andra. Pä den fjerde leden följer en eller två mycket korta leder. De undre antennerna hafva basaldeleu, som visar sig vara sammansatt af två leder, kort, äfvensom den tredje leden; den fjerde, femte och sjette äro flera gånger längre än den tredje, och sinsemellan af samma längd. Pä den sjette le- den följer en eller två korta leder. Båda paren autenner äro försedda med långa och fina borst på den undre sidan. Mandibclns yttre gren är väpnad med 5—6, och den inre med 4—5 tänder. Ifrån denna går bort till den stora tuggknölen en rad af grofva borst. Palpen är mycket lång, flera gånger längre än mandibeln; dess första led är liten, den andra längst och den tredje något kortare, samt uti spetsen försedd med en mängd långa, taudade borst. Den första maxilleus inre skifva ersattes af en liten knöl, och den yttre, som är af medelmåttig 12 RAGNAR M. BRUZELIUS. storlek, bär uti spetsen grofva tornar, hvilka uti den ena kanten äro försedda med ett par smA tänder. Ptilpen når framom den yttre skifvan, och har den andra leden i ändan försedd ined smit tornar. Den andra maxillens skifvor aro korta, och den yttre är bredare än din inre. Ofvcrläppens undre kant hnr i midten en svag bug t och den undre läpprn är bred, i midten klufven, utlöper bakåt till två långa processer, samt är försedd med två storn ovala biflikiir. Maxillarbenens inre skifva når till palpcns andra led, och är uti spetsen försedd med ciliernde borst; den yttre skifvnn når ungefär till hälften af den andra leden af palpen, och har uti den inre kanten små bugter, uti hvilka sitta korta och grofva tornar. Palpcns fjerde led är kouisk, och bär uti spetsen grofva och länga borst. Det första benparet på thorax är mycket svagare än det andra, och har den första leden smal och temli- gen lång samt nästan rät, den andra och tredje korta och uti den bakre kanten försedda med borst, samt den tjerde ungefär nf samma längd som den första, inen bredare, med den främre kanten rät och den bakre något bågböjd och försedd med borst. Handen är kortare än den tjerde leden, men bredare, samt nästim af äggrund form och har bada kanterna försedda med borst. Klon är lång och spetsig. Det andra benparet är större än det första. Hos honan är den första leden (fig. I. b.) lång, nedåt något bredare än vid den öfre delen, med den främre kanten skarp, samt vid den nedre ändan utlöpande uti en spetsig vinkel. Den andra leden är mycket kort och utskickar från den främre kanten en liten skarp tand; den tredje är större än den andra och dess bakre kant utlöper uti en temligen lång och spetsig process. Den fjerde leden ar mycket kort, men den femte är mycket stor och längre än alla de föregående tillhopa. Dess främre kant är jemnt bågböjd, samt försedd med några glesa borst. Dess bakre kant är rät, försedd med långa borst, och har vid den nedre delen en mindre och en mycket större tand, hvilka i kanten äro fint småtnndade. Klon är mycket lång och stark, samt spetsig. Hos honan iir handen mycket mindre samt af oval form, och på midten af den bakre kanten försedd med en liten tand. Det tredje och tjerde benparet äro något längre än de föregående samt smala, och hafva den första leden ungefär lika lång med den fjerde, den andra kortast, den tredje något längre än denna, men kortare än den fjerde, samt den femte längst och försedd med en lång, krökt och spetsig klo. De tre följande benparen äro något längre, men af samma form , samt hafva den första leden lika smal som de ötriga. Klorna äro stora och spetsiga. Epimererna äro mycket små, och betäcka alldeles icke den första leden. Deras undre kantar afrundad och de två första paren äro mindre än de två följande; de tre sista paren äro föga mindre än de föregående. De tre första abdominal-segmenternas undre kant är afrundad. Simbenen äro långa och deras basal-leder äro smala. Det fjerde ahdominal-segmentets (fig. 1. c.) ben bestå af en basaldcl, som är smal och når längre bakåt än abdomen, samt tvenne smala och cylindriska grenar, af hvilka den yttre, som är ungefär af basal-ledens längd och uti spet- sen bär några borst, är kortare än den inre. Det femte segmentets appendices äro mycket små och betäckas nä- stan af caudal-bihnnget. De äro af cylindrisk form, visa ej spår till några leder, och hafva en tjockare basis, som utgår från segmentets bakre och undre del. Caudal-bihanget är kort och i spetsen afrundadt, samt oklufvet. Branchial-bihangen äro små, men honans äggbetäcknings-skifvor äro stora och breda, samt i kanterna försedda med långa borst. Djurets storlek är omkring fem millimeter. Familia IL COROPHID.E, Dana. Corpus aut magis minusve depressum et latum, aut parum compressutn. Epimera plerumque parva, interdum tnediocria. Mandibulae palpis instruetae. Abdomen sex pari- bus pedum praeditum. Pedes abdominales quarti quintique paris birainei, iidem sexti paris ramis plerumque conicis et crassis. Appendix caudalis erassa, tuberculiformis, sacpe aculeis armata. De till denna familj hörande slägten hafva kroppen oftast mer eller mindre ned- tryckt och bred. Epimererna äro stundom mycket små, och betäcka alldeles icke den första leden af benen; hos några slägten äro de större, men uppnå aldrig en sådan storlek, som hos vissa slägten af Gammaridae. Mandiblerna äro försedda med palper, och antennerna äro ofta benlika, isynnerhet de undre. Abdomen bär sex par ben, af hvilka det fjerde och femte alltid äro försedda med två grenar, men det sjette hos somliga slägten endast med en gren, hos andra med två. Dessa grenar äro korta, merendels tjocka och koniska, och bilda ej stora simskifvor, såsom hos en del af Gammaridaj. Caudal-bihan- get är tjockt och knöllikt, ej tunnt och bladlikt. Det är ofta på den öfre sidan väpnadt med taggar. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 13 Gränsen emellan Milne Edwards's Crevettines sauteuses och marchenses, hvilken grupp i det närmaste motsvarar Danas Corophidse, har aldrig blifvit med bestämdhet uppdragen. De af M. Edwards uppgifna karakterer för Crevettines sauteuses: "att kroppen ej är synnerligen hoptryckt, och epimererna små, samt de tre sista paren af abdominal- leden försedda med små simskifvor (lames natatoires) och ej bildande ett hoppredskap," tillhöra ingalunda alla de slägten, som af honom blifvit förda hit, såsom t. ex. Podoce- rus, Jassa och Erichtonius, hvilkas abdominalben ingalunda hafva grenarne tunna och skif- lika. Den förnämsta skillnaden emellan Gammaridse och Corophidse, som uppgifves af Dana, nemligen att de sednare hafva "pedes partim lateraliter porrecti", finnes ej i verkligheten. Deremot öfverensstämma alla dessa slägten (åtminstone de skandinaviska) med hvarandra, livad bildningen af abdomen beträffar, hvars caudalbihang har en egen- domlig form, är tjockt och knöllikt, icke tunnt och skiflikt. Det sista paret af abdo- minalben äro korta, merendels tjocka och cylindriska. Att denna abdornens form måste hafva stort inflytande på djurens rörelseförmåga, och sålunda på hela deras lednadssätt, är temligen tydligt. Det är på grund häraf, som jag fört Amphitoe till denna familj, ehuru det slägtet, hvad epimerernas storlek beträffar, närmar sig Gammaridae. De slägten af denna familj, som förekomma vid Skandinaviens kuster, skiljas lätt från hvarandra enligt nedanstående schema: Pedes abdorainales ul- timi paris singulis tau- tum ramis instructi. Coro- phidae J Pedes abdominales ttl- Antennae inferiores non pediformis Corophium. Antenn» inferiores pediformes Eeichtonius. r Antenn» superiores pediformes, valid» Jassa. Antenn» inferiores subpedi- ! flagello appendi- ) formes, flagello crasso .... Podocerus. culari instructre. Antenn» inferiores non sub- ( pediformes, flagello graeili . . Autonoe. .. flagello appendiculari destitut» Amphithoe. instructi. Gen. 1. COROPHIUM, Latreille. Corpus depressum, epimeris parvis. Antennae inferiores pediformes, validae, superi- oribus, flagello proprio multiarticulato instructis et flagello appendiculari carentibus, lon- giores et multo crassiores. Mandibuke palpo biarticulato instructae. Maxilla primi paris lamina interna carens. Pedes primi paris thoracis manu parva subcheliformi instructi, iis- dern secundi paris, non subcheliformibus, minores. Pedes abdominales ultimi paris minuti, singulis tantum ramis instructi. Appendix caudalis supra aculeata. Detta slägte skiljes vid första ögonkastet ifrån närstående genom sina mycket stora och starka undre antenner, som bestå endast af grofva leder, hvilka äro mer eller mindre väpnade med tänder och tornar. Mandibular-palpen består endast af två leder, och den första maxillen visar ej spår till den inre skifva, som vanligen finnes. Det första benpa- rets femte led, som är aflång och smal, bildar likväl en svag griphand, enär dess nedre ända icke upptages helt och hållet af klons basis. Det andra benparet är större än det första, men saknar griphand. Det femte benparet af thorax är kortare än de två före- 14 RAGNAR M. BRUZELIUS. gående och det sjette, hvilket åter ar knapt mer än hälften så långt som det sjunde. Benen på abdomens fjerde och femte segment äro försedda hvardera med två grenar, men det sjette segmentets ben bestå endast af en basal-led ocli en liten gren, så att de nå föga längre bakat än abdomen. Caudal-bihanget är litet och odeladt, samt på den öfre sidan väpnadt med små taggar. Af detta slägte känner man endast få arter, till hvilkas antal här komma två nya. 1. Corophium longicorne (Fabkicius). Caput inter antennas superiores processu parvo, acuto armatum. Unguis pedum thoracis primi paris longitudinem marginis inferioris articuli quinti ajquans, idem secundi paris laavis. Pedes tertii quartique paris unguibus articulis quarto quintoque conjunctis brevioribus. Pedes abdominis ultimi paris ramo ovali, in marginibus setis ornato. Seg- mentum quartum quintum sextumque abdominis distincta. Caucer grossipes, Linné: Systi-ma naturte, Ed. 12, n. 80, p. 1055. Gammarus longicoruis, Fabricius: Entomologia System., T. II, p. 515. Corophiura longicorne, Latrkille: Genera Crustac. et Insect. T. I, p. 59. » » Lamarck: Hist. nat. des Anim. sans vertéb., éd. 2:me, T. V, p. 315. » » Leach: Transact. of the Linn. Society, Vol. XI, p. 362. » » Desmarest: Consid. génér., p 270, pl. 46, fig. »t. » » M. Edwards: Kegne Anim., éd. 3, Crust. pl. 61, fig. 1. a » » » Hist. Nat. des Crust., Tom. III, p. 66, pl. 29, fig. 16. » » Spence BatE: Aunals and Magaz. of Nat. Hist., scc. ser., 1857, p. 1 49. Habitat ad öras Scandinaviae occidentales et orientales, in mari baltico, ut reliqua Amphipoda, minus. Beskrifning af Hannen: Kroppen är bred och mycket nedtryckt, med ryggen slät. Hufvudet utskickar emellan de öfre antennernas fäste en liten kort, spetsig process, och dess sidokant bildar en större afrundad lob emellan de öfre och undre antennerna, samt har uti den undre kanten en djup bugt för de undre antennerna. Ögonen aro små och runda, och «itta vidt skilda, på de afrundade sidoloberna. De öfre antennerna äro mycket mindre och svagare än de undre, och hafva den första leden lång, med den öfre sidan rund, men den undre plattad, och uti båda kanter väpnad med flera tänder. Den tredje leden är kortare än den andra, och båda dessa tillhopa äro lika långa som den första. Svt-pan består af 12 — 16 utåt af- smalnande leder. De undre antennerna utmärka sig genom sin storlek, samt äro längre än hela kroppen. Deras första och andra led äro förenade till en tjock basaldel, hvars undre sida är väpnad med två stora och böjda tän- der; den tredje leden är något längre, cylindrisk och tjock; den tjerde är störst, spolformig och på den främre ändans undre sida väpnad med två stora och böjda tänder; den femte är längre och mycket smalare äu den fjer- de, vid den främre ändau något tjockare än vid den bakre, samt saknar tänder; den sjette är något böjd och kortare än den föregående, utåt afsmalnande, och på den främre ändans undre sida väpnad med en liten tand. Den sjunde och åttonde leden, som är den sista, äro mycket korta, och den seduare är uti spetsen försedd med en mängd borst och en grof tand. Mandibelns yttre gren är väpnad med 3 — 4 tänder, och den inre med lika många; tuggknölen är hög och uti kanterna väpnad med skarpa tänder. Palpeu består af två leder, af h vilka den andra är mycket smal och bär uti spetsen ett cilieradt borst. Den första maxillens palp består af två leder, och är längre än skifvan , som i spetsen är väpnad med grofva och böjda tornar. Den andra maxillens skifvor äro nf medelmåttig storlek, och i spetsen väpnade med borst. Maxillarbenens inre skifva når till palpens andra led, är smal och uti spetsen för- sedd med några mycket långa, cilierade borst, samt med fina och korta uti den inre kanten. Den yttre skifvan är betydligt längre, och når till den tredje leden af palpen, samt bär uti den inre kanten tättsittande, grofva borst. Palpen består af lyra leder, af hvilka den andra är längst, samt den fjerde konisk oeh försedd med borst. Den öfre läppens undre kant är afrundad. Den undre läppen är djupt klufveu i tvenne vidt åtskilda flikar, och har två smärre biflikar. Det törsta ' benparet är svagt, och har den första leden lång, den andra och tredje korta, samt den fjerde lång, med den främre knuten bågböjd, den bakre rät och försedd med tättsittande, långa borst. Den femte leden är något böjd, jcmustnal, något kortare än den fjerde, samt har den undre kanten tvärt afskuren. Klon är kort, 1 Pl fguren af detta benpar uti Cutiees Regne Aniinal, edit. 3, har benet sju leder, med klon, i 11111101 för sui. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 15 lika lång med den femte ledens undre kant, och uti den eoncava kanten fint strierad. Det andra benparet är större än det första oeli har den första leden läng, den andra kort; den tredje och fjerde, hvilka äro orörligt förenade med hvaraudra, bilda tillhopa ei^ bred led, hvars främre kant är rät, och den bakre bågböjd, samt för- sedd med mycket länga, cilierade borst. Den tredje leden är nemligen med hela sin främre kant förenad med den fjerde, som är af triangulär form. Den femte leden, hvars nedre ända upptages helt och hållet af den stora, böjda, spetsiga och släta klons bas, är lång, smal, något böjd, och uti den bakre kanten försedd med cilierade, långa borst. Det tredje och fjerde benparet äro ungefär af samma längd som det andra, och halva den första le- den läng och temligen bred, den andra kort, den tredje längre än denna och bred, med den främre kanten något bågböjd och den bakre rät, samt den fjerde leden kortare och smalare än den tredje. Den femte är ungefär lika läng som den tredje, men mycket smalare, något böjd och nedåt afsmalnande. Klon är föga böjd och nästan lika läng som den femte leden. Det femte benparet, som är något kortare än det fjerde, har den första leden bredare än de öfriga, men ej tunn och skiflik, den andra kort, den tredje bredare och mycket längre än den an- dra, med den främre och nedre vinkeln något utdragen, och den bakre kanten försedd med glesa borst, samt den fjerde smalare och mycket kortare än den tredje, med den undre kanten snedt afskuren, sarnt den bakre och nedre vinkeln något utdragen. Snedt öfver den fjerde ledens yttre sida gä två rader af krokiga och grofva tornar. Den femte leden är smal och Ungefär lika lång som den tredje. Klon är kort och stark. Det sjette benparet, som är något längre än det föregående, öfverensstämmer med detta uti form, men har den första leden bredare och uti den bakre kanten försedd med cilierade borst. Del. sjunde benparet är betydligt längre än det sjette, och har den första leden bredare än de två föregående paren, samt de följande lederna smala. Epimererua äro mycket låga och små. De tre paren af simben äro korta, och hafva basal-leden mycket bred, med den undre kanten snedt afsku- ren. Det fjerde paret af abdominalbenen har basal-leden bred och längre än grenarne, som äro breda, lika låfiga, samt på den öfre sidan och i spetsen väpnade med tornar. Det femte paret är kortare, men af samma form som det fjerde. Det sjette benparet består af en kort och bred basal-led och en något större, nästan oval eller ägg- rund gren, som i kanterna bär långa borst. Caudal-bihanget är odeladt, kort, bredt, i spetsen afrundadt, samt på den öfre sidan försedt med två små upphöjningar, som äro väpnade med korta och krokiga taggar. Branchial- bilning finnas vid alla benparen, utom det törsta och sjunde. Djurets storlek är omkring tio m.m. Honorna äro mindre än hannarne och hafva mycket svagare och kortare antenner. Den första leden af de öfres skaft har den undre sidans inre kant taudad, men tänderna mindre än hos hannen, och den yttre sidan väpnad endast med ett par grofva tornar. 2. Corophium crassicorne, n. sp. Caput inter antennas superiores processu parvo magis minusve acuto armatum. Unguis pednm thoracis primi paris longitudinem marginis inferioris articuli quinti supe- rans; idem secundi paris dente uno acuto armatus. Pedes tertii quartique paris thoracis unguibus longitudinem articuli quarti quintique conjunctorum sequantibus. Pedes abdo- minales sexti paris ramo ovali. Segmenta abdominis quartum, quintum, sextum coalita. - Fig. 2. Habitat ad öras nostras occidentales, ab arcticis inde ad Bohusiam, rarum. Beskrifning af Hannen: Kroppen är liksom hos C. longicorne mycket bred och nedtryckt, med ryggen slät. Hufvudets främre kant har i midten en liten spetsig process. Dess sidokanter utlöpa emellan de öfre och undre antennerna uti ett ganska långt och smalt utskott. Ögonen äro små och runda och sitta vid den främre kanten af hufvudet, vid basen af den emellan de öfre och undre antennerna utgående processen. Abdomens tre sista seg- menter äro hopvuxna till ett stycke. De öfre antennerna (fig. 2. a.) äro mycket svagare än de undre, och nå något framom dessas fjerde skaft- led. Den första leden är mycket gröfre än de följande två, samt något längre än den andra; dess yttre och öfre sida är rund, men den inre och undre är plattad. Uti den yttre och undre kanten har den några små bugter äfvensom några fina borst, men uti den undre och inre kanten gröfre tornar. Den tredje leden är mycket kortare än den andra, och svepans leder äro till antalet omkring sex. De undre antennerna äro kortare, men tjockare än hos den föregående, och nå ungefär till den bakre kanten af det tredje abdominal-segmentet. Den stora basaldelen är på den undre och inre sidan väpnad med två stora, böjda tänder. Den tredje leden är kort och den fjerde är störst, nästan spolformig, på den främre ändans undre sida väpnad med två tänder, en längre och spetsigare, en kortare. Den femte leden är kortare och mycket smalare än den föregående, och har på den bakre ändans undre sida en kort trubbig tand, samt på den främres inre sida en något större, som lägger sig upptill den sjette ledens inre sida. Den sjette leden är ungefär hälften så lång som den föregående, och på den undre sidan för- sedd med långa borst. Sådana finnas äfven på den femte leden. På den sjette leden följa två mycket korta le- der, af hvilka den sista är väpnad med mycket korta och grofva, nästan kloiika toruar. IG RAGNAR M. BRUZELIUS. Mandiblerna öfverensstämma med dera af C. longicornc , men pnlpens tig. 2. b.) andra led utskickar frän den främre hudan en lång, spetsig process, soiu uti spetsen bär ett cilicradt borst. Den andra leden är längre, myckel smalare än den första, oeb älven försedd i spetsen med ett Ungt cilierndt borst. Den förslå muxillens palp är smal, och skifvan starkt inåtböjd, samt i spetsen försedd med grofva tornar. Maxillarbencns inre skifvn är tillspetsad och väpnad med mycket grofva och cilierade borst. Palpens fjerde led är liten, konisk och i spetsen borstbärande. För öfrigt öfverensstämma mundelarne med dem hos C. longicorne. Det första benparet, som är svagare än det andra, har samma form som hos den föregående. Dess femte led är reetangulär, nfigot hakätböjd, vid den nedre andni) något bredare än vid den öfre, med den undre kanten nägot bågböjd och fint tumlad. Klon är läugre än den femte ledens undre kant, böjd, spetsig, uti den inre hiilf- teu fint tamlad och vid spetsen väpnad med en längre tand. Det andra benparet (lig. 2. c.) är gröfre och längre ån det första, samt af samma form som hos den föregående arten. Klon är böjd och spetsig, samt i den concavn kanten väpnad med en skarp tand. Det tredje och fjerde benparet äro något kortare än det andra, och hafva samma form som hos C. longicorne, men deras klor äro längre, åtminstone lika långa med den Ijerde och femte leden tillhopatngun, samt räta och spetsiga. De tre sista benparen öfverensstämma i det närmaste med wmni benpar hos den föregående arten. Ephnererna äro mycket små, och den förstas främre och nedre vinkel förlänger sig med en lång, i spetsen bor9tförsedd process. Den andra är något större än de två följande paren. Den femte och sjette äro nägot större an den andra och hafva den främre delen afrundad och större än den bakre. Den sjunde epimeren är mindre än de två föregående benparens. Simbenen äro korta, med bnsal-leden mycket bred och den yttre grenen kortare än den inre. Abdomens fjerde benpar har bnsal-leden längre än grenarne, som äro korta, grofva, lika långa, på den öfre sidan och i spetsen väpnade med tornar. Det femte benparet är något kortare, men af samma form. Det sjette benparets basal-led är något kortare än den ovala, i kanterna med borst väpnade grenen. Caudal-bihanget är lika med det hos C. longicorne. Äfven hvad branchial-bihangen beträffar, öfverensstämmer arten med C. longicorne. Dess storlek är omkring fyra m.ra. Honan är mindre än hannen och har mycket kortare antenner. Den tredje leden af de undres skaft är på den undre sidan väpnad med 3 — 4 grofva tornar och den fjerde har 10 — 12 sådana, något grölre, fastade pä en skarp kant, som går längs den undre sidan, men saknar de grofva tänder, som finnas hos hannen. Den femte leden har en grol torn i stället för den tand, som finnes vid den bakre andan på samma led hos haunen. Benen på thorax hafva lederna något bredare. 3. Corojihium afjine, n. sp. Caput margine anteriore truncato, haud processuin einittente. Unguis peduin pri- ini paris thoracis inarginein inferiorem articuli quinti superans, idem secundi paris uno dente annatus, iidemque tertii quartique paris articulos quarturn quintumque conjunctos longitudine superantes. Pedes abdorninales ultiini paris raino angusto, fere lineari. Seg- inenta tria posteriora abdoniinis non coalita. Habitut in sinu Gullmarsfjorden Bohusiae, rarius. Beskrifning: Denna art öfverensstämmer i de flesta hänseenden med den föregående, från hvilken den lik- väl lätt skiljes derigenom, att abdomens tre sista segmenter icke äro hopvuxna till ett stycke. Hufvudets framkant ar rät och utskickar ej något utskott, såsom hos de två föregående. Dess sidokanter utlöpa uti två spetsiga pro- cesser emellan de öfre och undre antennerna. Antennerna äro kortare och smalare än hos de två föregående. De öfres första led är lika lång med den andra och deras svepa består af sex leder. De undre antennerna, som nå till det första abdominal-segmentet, hafva den fjerde leden, som äfven hos denna art är störst, på den främre ändans undre sida väpnad med två tänder. Den femte leden saknar deremot den tand, som hos C. crassicorne finnes på den undre sidan af den bakre ändan, men har en temligen stor tand på den främre ändans inre sida. Den sjette leden är äfven försedd med en tand på den främre ändans undre sida. Sådana äro antennerna hos hannen. Hos honan äro de undre antennerna mycket smalare och kortare, samt ej mycket längre än de öfre. Den Ijerde skaft-leden är betydligt smalare än hos de föregående, samt saknar tänder, mcu har på den undre sidan några grofva tornar; dylika filmas äfven pä den femte ledens undre sida. livad mundelarne beträffar, öfverensstämmer denna art fullkomligt med C. crassicorne. Det första benparets fjerde led är längre och större än den femte, som är smal. Klon är längre än den femte ledens undre kant, på den concava kantens inre hälft fint landad, samt vid spetsen försedd med en skarp tand. Det andra benparet har samma form, som hos den föregående arten. Klons tand är endast något mindre. Äfven det tredje och Ijerde paret äro lika med dem hos C. crassicorne, men deras klor äro vida längre än den fjerde och femte leden tillhopa. Äfven de tre följande benparen och epimererna likna fullkomligt dem hos den föregående. -Det SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 17 Det tjerde benparet på abdomen når längre bakåt än det femte, och båda hafva smala grenar, som på den öfre sidan äro väpnade med små glesa tornar, men i spetsen med 3 — 4 ganska långa. Det sjette benparets basal- led är föga kortare än grenen, som är jemnsmal, i spetsen afrundad, samt försedd med glesa borst. Candal- bihanget är fullkomligt lika med det hos den föregående. Djurets storlek är omkring fyra m.m. Gen. 2. ERICHTONIUS, M. Edwards. Corpus depressum, dorso lato, epimeris parvis. Antennse fere sequales, non sub- pediformes, superiores flagello appendiculari destitutae. Palpus mandibulae triarticulatus. Maxilla primi paris palpo biarticulato et larnina interna parva instructa. Pedes maxilla- res palpo e quatuor articulis composito. Pedes thoracis primi paris manu subcheliformi; secundi paris manu aut instructi subcheliformi aut cheliformi. Pedes tertii quartique paris articulo primo dilatato. Pedes abdominis sexti paris singulis tantum ramis brevibus et unguiforrnibus instructi. Appendix caudalis supra aculeata. Genom ofvanstående karakterer skiljes detta slägte lätt ifrån andra till denna fa- milj hörande. Antennerna äro försedda med smala svepor, och de öfre sakna bisvepa. De två första benparen äro försedda med griphänder, och det andra paret antager hos han- nen en helt annan form än hos honan, till följe hvaraf detta slägte af H. Kröyek' blif- vit förenadt med Podocerus, emedan han anser, att olikheten emellan båda dessa endast beror på könsskillnad. Professor W. Liljeborg 2 har emedlertid på goda grunder åter- upptagit detta slägte, h vilket tydligen skiljer sig ganska mycket, isynnerhet hvad det si- sta benparet beträffar, ifrån den art, som utgjorde typen för slägtet Podocerus, då detta uppställdes. Mandibelns palp består af tre leder, den första maxillens af två, och maxil- larbenens af fyra. De två sista benen af abdomen hafva hvardera en basal-led och en gren, som är liten och konisk. Caudal-bihanget är på den öfre sidan väpnadt med små taggar. 1. Erichtonius diformis, M. Edwards. Margo capitis lateralis lobum mucronatum inter antennas superiores et inferiores formans. Pedes primi paris thoracis maris et feminse fere sequales, manu subcheliformi, late ovata, iisdein secundi paris minores. Mas pedibus secundi paris thoracis articulo quarto magno, oblongo-ovato , infra in processum magnum producto, articulo quinto quarto minore, una cum ungue pollicem formante. Femina iisdem pedibus quarto articulo pro- cessum magnum obtusum postice emittente, articulo quinto manum magnam ovatam for- mante. Erichtonius difformis, M. Edwards: Histoire natur, des Crustac. T. III, p 60, pl. 29, fig. 12. Podocerus Leachii, H. Kröyer: Naturhist. Tidskr., förste Esekke, 4:de B., p. 163. Erichtonius difformis, W. Liljeborg: Öfvers. af Kongl. Vetenskaps-Akad. Förhandl., 1855, p. 129. » » Spence Bate: Annals a. Magaz. af Nat. History, sec. ser., 1857, p. 149. Habitat ad litora occidentalia Sueciae, ab ora Kullensi ad Bohusiam. Beskrifning af Hannen: Kroppen är mycket nedtryckt, med ryggen bred och rundad. Hufvudets främre kant är rät; dess sidokanter bilda emellan de öfre och undre antennernas fästen en större lob, som är väpnad med en liten tagg. Ögonen, som sitta långt nedåt på sidorna på dessa lober, äro temligen stora, och nästan af äggrund form. 1 Naturhistorisk Tidskrift, förste Roekke, T. IV, p. 163. ' Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl., 1855, p. 131. K. Tel. Akad. Handl. B. 3. N:0 1. O 18 RAGNAR M. BRUZELIUS. De öfre och undre antennerna ar nästan lika långa ocli af halfva kroppens längd. De öfres första led iir tjockare och kortare än den andra och tredje, som äro lika långa och uti den undre kanten försedda med långa glesa borst. Svepan iir något kortare än skaftet och består af omkring IS, med långa borst väpnade leder. De undre antennerna äro fastade temligen långt bakom de öfre och deras andra led utskickar från den undre sidan eu temligcu lång, spetsig process. Deu tredje leden är kort och tjock, den fjerde mycket längre än den tredje, men något kortare la den femte, som når något framom de öfres skaft. Svepan består af omkring 13 leder. Mandibelns yttre gren är väpnad med 4 — 5 tänder och den inre ined lika många; tuggknölen är starkt framstående; palpeu iir ganska lång och smal, med den andra ledeu längst och den tredje utåt något bredare samt uti den ena kanten fonrdd med långa borst. Den första mnxillens pnlp når längre fram än den yttre skitvan, som är i ändan väpnad med tvågreniga tornar. Den inre skifvan är liten, tillspetsad, och uti den inre kanten försedd med några borst. Deu andra maxillen är af vanlig form. Maxillnibcnens inre skifva är kort, och når o- betydligt framom palpens fäste; den yttre når till inidten af paipens andra led, och har uti deu inre kanten korta och spetsiga tornar. Palpen består af fyra ' leder, af hvilka den fjerde är konisk och i spetsen väpnad med långa och grofva borst, bland hvilka ett är mycket groft och tyckes utgöra liksom eu fortsättning af sjelfva leden. Den öfre läppens undre kant är afruudad, och den undre är djupt klulven samt försedd med ovanligt stora birliknr. Dit första benparet är kortare och mindre än det andra, med den fjerde leden stor, af triangulär form samt tätt besatt med borst, och den femte leden eller handen något kortare än den fjerde, äggrund och på den största delen af den bakre kanten fint landad. Klon är stark samt fint tandad uti den concava kanten Det andra benparet har deu första leden lång, med en framätrigtad skarp kant längs deu yttre sidan, deu andra kort, den tredje längre och längs hela den främre kanten fästad vid den fjerde, som är betydligt stor, nästan arlängt-ägg- ruud och från det bakre och undre hörnet utskickar en stark, temligen lång, spetsig process. På den fjerde le- dens främre och undre del sitter den femte ledeu, som är mycket mindre, cylindrisk, något böjd, och når obetyd- ligt längre ned än den fjerde ledens process. Klon är betydligt lång, spetsig, bred och försedd med några borst. Det tredje och fjerde benparet hafva den första leden mycket bred, nästan omvändt-äggrund och i den främre kanten försedd med borst. Klorna äro medelmåttigt långa och böjda. Det femte benparet, som är något kortare än de två föregående, har den törsta leden bred, men smalare än samma led hos de två förgående paren, och af nästan fyrkantig form. Det sjette och sjunde benparet äro betydligt längre, och hafva deu första leden bredare än det femte benparets, samt af rcctangulär form. Klorna äro medelmåttigt länga samt spetsiga. Epimererna äro mycket små; den första är rundad, den andra är större än denna samt den tredje och fjerde, som hafva den undre kanten afrundad ; den femte är större än den fjerde, och har den främre delen myc- ket större än den bakre samt uti den undre knuten försedd med borst. Den sjette har samma form, och är min- dre än den femte, men större än den sjunde. De tre första abdominal-segmenternas vinklar äro afrundade. Det fjerde paret af abdominalben når längre bakåt än det femte; dess grenar äro starka, den yttre obetydligt längre än den inre, båda uti den öfre kanten fiut tnndade och försedda med uågra korta tornar. Några sådana finnas äfven uti sjelfva spetsen. Det femte benparet är lika med det fjerde. Det sjette parets ben består af en lång, cylindrisk, utåt något smalare basal-led, och en enda, mycket mindre, kort, vid basen grof, utåt något sma- lare och uppåtböjd gren, som i spetsen är fint tandad. Detta benpar når längre bakåt än det femte, men ej sä långt som det fjerde. Caudal-bihanget är kort och uti den bakre kantens raidt försedt med en bugt, samt på den öfre sidan med två små, med taggar tätt besatta knölar. Branchial-bihang finnas vid alla benparen, med undan- dantag af det första och sjunde. Storleken är väldigast fem till sex m.m., men stundom träffas exemplar, som äro ej obetydligt större. Honan skiljer sig från hannen hufvudsakligen genom det andra benparet, hvars fjerde led är mycket min- dre än den femte och utskickar från den bakre och undre kanten en temligen lång, böjd, och i den bakre kanten borstbärande process. Dess femte led är deremot stor och äggrund, samt försedd med långa borst. Klon är lång, stark och böjd. De öfriga benparens leder äro bredare än hos hannen. En äggbiirande hona var till färgen grå- gul med gråa, på ryggen parvis ställda fläckar. Ögonen voro mörkröda och antennerna hvitaktiga med bruna band. I sina rörelser är denna art temligen snabb, men gör ej länga hopp i vattnet, utan simmar med tätt på hvarandra följande slag af abdomen. Den bygger sig af lera ett rörlikt bo. Gen. 3. JASSA, Leach. Corpus depressum, epimeris parvis. Antennas superiores et inferiores pediformes, robusta?, superiores flagello appendiculari destitutae, inferiores validiores. Palpus mandi- bula; triarticulatus, maxilla; pritni paris biarticulatus et peduin maxillarium e quatuor ar- ticulis compositus. Pedes primi secundique paris thoracis manu suchelifonni armati. Pedes abdominis sexti paris birarnei, articulo basali crasso et ramis binis brevibus, conicis prajdito. Appendix caudalis indivisa. 1 Det har ej varit mig möjligt, att hos de exemplar, som jag undersökt, finna fem leder, såsom det uppgifves af Prof. Liljeboro 1. c. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 19 Kroppen är hos detta slägte nedtryckt och har ryggen bred samt epimererna små, dock större än hos de två föregående slägtena. Båda paren af antenner äro mycket grofva och starka samt "pediformes", och de öfre sakna allt spår till bisvepa. Mandibelns palp består af tre leder, den första maxillens af två, och maxillarbenens af fyra. De två för- sta benparen af thorax hafva griphänder, som äro temligen starka och bildas af den femte leden. Abdomens två sista ben hafva basal-lederna grofva, och äro försedda, hvardera med två korta och koniska grenar. Caudal-bihanget är litet och icke klufvet. Slägtet Jassa, hvilket omfattade, då det först uppställdes af Leach, tvenne arter, J. pulchella och J. pelagica, hvilken af M. Edwards anses vara identisk med Gammarus falcatus Montagu, ' har af de flesta sednare författare ansetts böra sammanfalla med slägtet Podocerus, emedan de misstänkt, att olikheten berodde endast på könsskillnad. M. Edwards, som insåg den stora olikhet, som fanns emellan de två arter, hvilka ur- sprungligen utgjorde typer för slägtet Jassa, flyttade den ena, J. pelagica, till det af Say 2 uppställda slägtet Cerapus, och den andra, J. pulchella, till slägtet Podocerus, samt indrog sålunda Jassa helt och hållet. Dana 3 anser, att Jassa bör förenas med Po- docerus, emedan ingen väsentlig, generisk olikhet finnes dem emellan, och samma åsigt yttrar äfven Spence Bate i sin uppsats om de Brittiska Edriophthalmata. Tager man emedlertid i noga betraktande de figurer öfver nämnda två arter, som M. Edwards lem- nat uti Regne Aninial, tredje upl., pl. 61, figg. 2 et 3, hvilka blifvit gjorda efter de af Leach beskrifna och i Brittiska Museum i London förvarade original-exemplaren, tror jag, att man skall finna tillräckligt grundade skäl för bibehållandet af slägtet Jassa, då man derjemte jemför dessa figurer med det, som M. Edwards yttrar om dessa två arter uti sin Histoire nat. d. Crustacés. Man finner genast den stora skilnad, som eger rum emel- lan dessa båda arter i afseende på antennerna. Hos J. pelagica äro de mycket gröfre, och de öfre sakna den mångledade, smala svepan, som finnes hos J. pulchella. M. Edwards omnämner väl icke, att J. pulchella eger någon bisvepa, men på figuren finnes en sådan, hvilket bekräftas af Spence Bate, som upptager denna art under namn af Podocerus pul- chellus. Denna antennernas olikhet tyckes verkligen vara så stor, att den fullkomligt be- rättigar till bibehållandet af slägtet Jassa, för hvilket sålunda J. pelagica kommer att ut- göra typen, under det att J. pulchella tydligen bör hänföras till Podocerus. Huruvida Jassa och Cerapus böra förenas, tror jag vara svårt eller omöjligt att afgöra, då man ej eger någon fullständig beskrifning eller god teckning af typen, Cerapus tubularis. Den synes emedlertid stå ganska nära Jassa, oaktadt formen af det andra benparet. 1. Jassa capiUata (Rathke). Antennas inferiores superioribus multo crassiores et paullum longiores; utraque paria, prajsertim inferiorum, setis densis instructa. Pedes primi paris manu ovata, iidem secundi paris majores, manu fere ovali, margine posteriore processibus vel dentibus duobus armato. Pedes abdominis ultimi paris ramis conicis, in apice spina crassa arcuata armatis. Podocerus capillatus, H. Kathke: Nova Acta Acad. Ciesar. Leopold.-Caroliu. Nat. Cur., T. XX, 18i3, p. 89, Tab. IV, fig. 8. 1 Transact. of the Linn. Societ., Vol. IX, p. 100, tab. 5, fig. 2. 2 Journal of the Academy of Nat. Se. of Pbiladelphia, Vol. I. 3 The Aroeric. Journ. of Se. and arts, sec. series, Vol. XIV, p. 309. 20 RAGNAR M. BRUZELIUS. Habitat ad litora Norvegioe et Bohusia;, gregaria, nidificans. Beskritning af Hannen: Kroppen har ryggen bred och slät, utan köl eller tänder. Hufvudets främre kant utskickar emellan de öfre antennerna en kort spetsig process. Ögonen äro små och äggrunda. Antennerna äro mycket grofva och visa föga skillnad emellan skaft och svepa. De öfres första led är nå- got tjockare och kortare än den andra eller tredje, som äro nästan nf samma längd. Den sednare är nSgot kor- tare än den fjerde, på hvilken följa två mycket korta leder. På den öfre sidan af alla lederna sitta knippvis grofva och greniga borst, och på den undre sidan längre, smalare och i kanten fint tandade. De undre antennerna, som äro lastade långt bakom de öfre, äro något längre, samt mycket gröfre än dessa. Deras första och andra led bilda tillhopa en stor basal-del, som från den undre sidan utskickar en spetsig process; den tredje leden är något längre; den fjerde är längre än deu tredje och lika lång med deu femte, som är längre än den sjette. På denna följa två korta leder. Afven dessa antenner äro försedda med långa och tättsittande borst. Mandiblerna äro starka, och deras grenar äro väpnade med 5 — 6 tänder. Tuggknölen är hög och palpcn mycket grof, med den första leden kortast, den andra längst, samt den tredje i spetsen afrundad och försedd med eu mängd borst. Den första maxillen har den inre skifvnn mycket liten samt tillspetsad, den yttre skifvan väpnad i ändan med två klufua tornar och palpen bestående af två leder. Deu andra maxillens skifvor äro korta och breda. Den öfre läppens undre kant är afruudnd, och underläppen, som är bred och djupt klufvcn, har de bakre processerna temligeu långa och tillspetsade, samt billikarue af medelmåttig storlek. Maxillarbenens inre skifva är kort, samt i ändan försedd med cilierade borst och några tornar; deras yttre skifva är uti den inre kanten väp- nad med grofva tornar och några borst. Palpen består af fyra leder, af hvilka den sista Ir konisk och försedd med grofva borst. Det första beuparet är mycket mindre än det andra, dock af stark byggnad, med handen, som bildas af den femte leden, äggrund och temligen stor, samt klon stark, böjd och uti den concava kanten tandad. Det an- dra benparet, som är mer än dubbelt så stort som det föregående, har den femte leden mycket stor, nästan af oval form och uti den bakre kanten försedd med två djupa, rundade inskärningar, hvarigenom bildas två starka tänder. Klon är mycket stark, böjd och tandad. Det tredje och fjerde benparet, som äro kortare än det andra, äro lika långa och mycket starka. Deras första led är ganska bred, vid den undre ändan bredare än vid den öfre; deu andra kort, den tredje längre och mycket bred, med den främre kanten bågböjd, den bakre rät och den undre urringad; den fjerde är kortare och smalare äu den föregående, och den femte är något längre än den fjerde, samt nästan af äggrund form. Klon är kort och stark. Det femte benparet är af samma längd som det fjerde, och har den första leden bred och af rectangnlär form, med den bakre och nedre vinkeln afrundad. Dess öfriga leder äro starka och grofva. Det sjette och sjunde benparet hafva samma form som det femte, men deras första led har den bakre kantens undre vinkel spetsig och ej afrundad. Epimererna äro låga och de fyra första paren tilltaga bakåt uti storlek. Deu femte är något mindre än den fjerde och har den främre delen mycket större än den bakre. Den sjette och sjunde äro mindre än den femte. De tre första abdominal-segmenternas undre kant har vinklarna afrundade. Det fjerde abdominal-benparet är kort och når ej så långt bakåt som det femte; dess yttre gren är något kortare än den inre och båda äro grofva, samt i den öfre kanten och i spetsen försedda med tornar. Det femte benparet har samma form. Det sjette paret når något längre bakåt än det femte och har ba- sal-leden lång, grof, af konisk form och försedd med två korta och koniska, något uppåtböjda, i spetsen med en kort, krökt och grof torn väpnade grenar. Caudal-bihnnget är kort och bakåt tillspetsadt, samt på den öfre sidan väpnadt med ett par små, krökta taggar. Branchial-bihangen äro fem par. Längden åtta till nio m.in. Honan liknar hannen i det närmaste, men har något svagare antenner samt det andra benparets hand väpnad med mindre tänder. — Färgen är brun, på ryggen mörkare, på sidorna ljusare. Denna art, som först blifvit tagen af Rathke vid Norges kust, förekommer vid Skandinaviens vestkust, och träffas uti Bohusläns skärgård, stundom uti otaliga stim, ibland alger. Den lefver uti bon, som den sjelf förfärdigar. Ofta träffar man hela kolonier af sådana bon; de bestå af vextdelar, som af djuren samman- flätas till små cylindrar, hvilkas inre yta är öfverdragen med ett segt ämne, som troligen af djuren afsöndras. De hafva endast en öppning, uti hvilken djuret sitter med antennerna utsträckta för att med dessa och griphän- derna taga det rof, som kommer i dess närhet. Man ser det härunder hafva maxillarbenen uti ständig rörelse, för att dermed undersöka de ämnen, hvilka genom den ständiga ström af vatten, som åstadkommes genom sim- beneu, föras till munnen. I sina rörelser är den icke serdeles snabb. Gen. 4. PODOCERUS, Leach. Corpus depressum, epimeris parvis. Antennas superiores flagello proprio multi-arti- culato et flagello appendiculari brevi instruetae. Antennas inferiores superioribus crassio- res, subpediformes. Palpus mandibulae triarticulatus, maxillse primi paris biarticulatus et peduin maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris thora- cia manu subcheliformi. Pedes sexti paris abdominis biramei, ramis brevibus et crassis. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 21 Från det föregående och de öfriga till denna familj hörande slagten skiljes Podo- cerus genom sina smala öfre antenner, som äro försedda med en liten bisvepa och en mångledad svepa, genom de undre antennerna, som äro grofva och starka, genom de två första benparen, som äro försedda med griphänder, samt genom abdomens två sista ben, som bära, hvardera, två korta, grofva och koniska grenar. Mandibelns palp består af tre le- der, den första maxillens af två och maxillarbenens af fyra. De undre antennerna äro fastade långt bakom de öfre, och hufvudets sidokant bildar emellan de öfre och undre antennerna en framåtrigtad , afrundad lob. Sådant, som slägtet Podocerus här är uppstäldt, upptager det uti sig äfven slägtet Ischyrocerus , hvars nära förvandtskap med Gammarina gressoria af H. Kröyer ' sjelf an- tyddes, då han väl hänförde det till Gammarina saltatoria, men tillika betraktade det så- som en förbindande form emellan dessa och gressoria. Liljeborg 2 har redan förut yttrat den åsigten, att Ischyrocerus sammanfaller med det äldre slägtet Podocerus, h vilket full- komligt öfverensstämmer med det resultat, till hvilket jag kommit efter noggranna under- sökningar af de nordiska arterna. Att Danas slägte Cratophium står mycket nära Podo- cerus måste man medgifva, men af den figur, som finnes öfver Cratophium uti hans stora verk öfver Crustaceerna, synes det, som om maxillarbenens palp bestod endast af tre le- der, i hvilket fall man torde få anse dessa slägten såsom skilda. 1. Podocerus anguipes (H. Kröyer). Dorsum Iseve; fröns obtusa. Pedes primi paris iisdem secundi paris thoracis mino- res, manu subcheliformi, oblongo-ovata. Mas pedibus secundi paris manu magna instru- ctis elongata, subangusta, arcuata, dentibus destituta. Femina pedibus secundi paris manu oblongo-ovata, dentibus carente. Pedes abdominis sexti paris ramo externo fere unguiformi, interno tenuiore, subconico. Ischyrocerus anguipes, H. Kröyer: Grönlands Amphipoder, p. 283, tab. III, fig. 14. (Mas). » » » » Naturhistorisk Tidskrift, förste Rrekke, B. IV, p. 1 62." Gammarus Zebra, H. Rathke: Acta Leopold., T. XX, p. 74, tab. III, fig. 4. (Femina). Ischyrocerus minutus, (?) W. Liljeborg: Kongl. Vetensk. Akad. Handl. 1850, p. 335. » » » » Öfversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl. 1855, p. 128. Habitat ad litora occidentalia Scandinavia? usque ad oram Kullensem. Beskrifning af Hannen: Kroppen är nedtryckt och bred samt har ryggen slät. Ögonen äro ovala och rundade och sitta på hufvudets sidor nära den främre kanten. De öfre antennerna, som äro något längre än de undre, hafva den första leden något tjockare och kortare än den andra eller tredje, som äro lika långa. Svepan består af 6 — 8 leder och är längre än den tredje leden af skaftet. Bisvepan är mycket liten och består af en lång och smal led samt en mycket liten, som i spetsen bär några borst. På den undre sidan äro dessa antenner försedda med långa och glesa borst. De undre antennerna äro gröfre än de öfre samt sitta fastade ett långt stycke bakom de öfre. Skaftets tredje led är kort och den fjerde är dubbelt så lång som den föregående, men något kortare än den femte. Svepan består af 5 — 6 tjocka leder, af hvilka den första är lika lång med de tre följande. Mandibelns yttre gren är bred, och väpnad med 5 — 6 tänder, samt den inre med 4 — 5; tuggknölen är hög och palpen grof, med andra leden störst, samt den tredje kort, bred och försedd med långa och krökta borst. Den första maxillens palp når längre fram än den yttre skifvan, som uti ändan är väpnad med stora, uti den ena kanten med ett par små tänder försedda tornar. Den inre skifvan är liten, bred och tillspetsad. Den andra ma- xillens skifvor äro temligen långa. Underläppen är bred, och djupt klufven, med flikarne vidt åtskilda och bifli- karne små. Den öfre läppens undre kant är afrundad. Maxillarbenens inre skifva är kort, samt i spetsen försedd ' Grönlands Amphipoder, p. 286. 2 Öfversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl., 1855, p. 131. 22 RAGNAR M. BRUZELIUS. med tre korta tornar och några borst. Den yttre skifvAn når ej fullt till pnlpeus tredje led och här uti den inre kanten grofva, något böjda tornar. Pnlpeus fjerde led nr liten ocli konisk, samt i spetsen försedd med grofva borst. Det första benparet nr mycket mindre än det andrn, med de fyra första lederna af vanlig form ocli den femte längre un den fjerde, aflängt-äggrund, samt uti den bakre kanten försedd med borst oeli tornar. Dess klo är lång och uti den concava kanten tnudad. Det andra benparets första led är lång, något böjd, nedåt något bredare, med den främre knuten skarp och tunn; den andra leden nr kort och framskickar från den yttre sidan en stor, tunn och skirlik process; den tredje och fjerde leden äro något större an den andra, och den femte nr mycket stor, långdragen, med den främre kanten bågböjd och den bakre inböjd, samt tätt besatt med ciliernde, grofva borst. Vid klons fäste har handen en liten knöl. Klon är grof, vid basen starkt krökt, hoptryckt och spetsig. Det tredje och fjerde benparet, som äro kortare än det andra, halva den första leden temligen bred samt den andra kort; den tredje är längre, nedåt tilltagande uti bredd, ungefär lika lång som den femte och har den undre kanten snedt afskuren. Den fjerde leden är smalare än den tredje och kortare än den femte. Dessa två äro tillhopa mycket längre än den tredje. Klon är stark och temligen läng. Det femte benparet iir något längre än de två föregående och hnr den första leden bred och aflång, med de bakre viuklarne nfrundnde, den andra kort, den tredje längre och nedåt brednre, med den undre kanten snedt afskuren, samt den fjerde leden lika lång med den femte och något kortare än den tredje. Det sjette och sjunde benparet hafva samma form som det före- gående, men äro längre. Epimercrna äro låga och breda samt hafva den undre kanten afrundad. De tre första abdominal-seginenterna hafva den undre kantens vinklar afrundade. Det fjerde och femte pa- ret af abdominal-benen nå lika långt bakåt och hafva den yttre grenen kortare än den inre, samt båda uti spetsen och på den öfre sidan försedda med tornar. Det sjette paret når lika långt eller något längre' bakåt än de två föregående och har basnl-leden lång och cylindrisk, samt grenarne mycket korta. Den yttre grenen är vid bnsen tjock, utåt smalare, något uppåtböjd , på den öfre kanten vid spetsen försedd med fyra små tänder, och uti sjelfva spetsen med en kort och böjd torn; den inre grenen är mycket smalare, konisk och uti spetsen väpnad med en nästan rät torn. Caudal-bihanget har nästan triangulär form. Branchial-bihangen äro fem par, och djurets storlek är omkring åtta till tio m.m. Honan ' skiljer sig ifrån hannen derigenom, att det andra benparets hand är mycket mindre, af aflångt- äggrund form, och uti den bakre kanten väpnad med några tornar och borst. Det tredje och fjerde benparets le- der, äfveusom alla epimerema firo något bredare än hos hannen. 2. Podoceiiis calcaratus, Rathke. Dorsum laeve, fröns obtusa. Pedes primi paris manu ovata, iisdem secundi paris minores. Mas pedibus secundi paris manu magna instruetis, elongata, postice processum longum sive calcar emittente. Femina eadem manu postice dentibus tribus magnis ar- mata. Pedes abdominales sexti paris ramis subaequalibus, unguiformibus. Podocerus calcaratus, H. Rathke: Acta Leopold., XX, p. 91, tab. IV, fig. 9 Habitat ad litora Scandinavia? occidentalia , usque ad Kullen, prrecedente rarior. Bcskrifuing: Denna art liknar mycket den föregående. De öfre antennernas andra led är längre än den tredje, som är kortare än svepan, hvilken består af 6 — 9 leder. Bisvepan består af två korta leder. De undre antennernas fjerde och femte led äro lika stora, och svepan består af fem mycket grofva leder, af hvilka den sista är försedd med korta, klolika taggar. Mundelume öfverensstämma fullkomligt med dem hos P. anguipes. Det första benparet liknar fullkomligt detsamma benpar hos den föregående, men den fjerde och femte le- den äro kortare. Det andra är äfven, livad de fyra första lederna beträffar, lika med samma benpar hos den före- gående arten. Hannen har den femte leden eller handen långdragen, stor, något böjd och väpnad på den bakre kantens öfre del med en cylindrisk, bakåt och nedåt rigtad process, som merendels är längre än halfva handen. Vid den yttre sidan af klons fäste sitter en knöl eller tand. Klon är längre och större än hos den föregående, 1 Honan till denna art har ej förut varit känd, men då jag funnit en mängd feminina individer, som med un- dantag af den ofvan anförda olikheten fullkomligt öfverensstnmma med Ischyrocerus anguipes, har jag ej dra- git i betänkande, att anse dem för honor till denna art. Att den nf Kathke beskrifua Gninmarus zebra endast är honan till denna art, anser jag mer än sannolikt, då den af honom gifoa beskrifningen fullkomligt passar för honan, med undantag af ett par uppgifter, som troligen bero pä felaktig undersökning. Han säger nemligen om maxillarbenen: "An den hintern Kiefeifussen ist der Palpus mässig gross und aus drei liingli- chen, blattförmigeu Glicdern zusammengesetzt, von denen dns äusserste an seinem Ende mässig breit und abgeschnitten ist." Detta kan mnn ingalunda säga om dessa maxillarbcns palp, som består nf lyra leder, nf hvilka den sista är liten och konisk; men det kan väl vara möjligt, att Kathke förbisett den sista leden, enär den ofta döljes af långa borst. Hans uppgift om caudal-bihanget förekommer också något besynnerlig. ***v^ SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 23 snmt slät. Hos honan iir handen »Häng, med den främre kanten bågböjd och den bakre väpnad med tre stora tänder, den öfre ej långt skild ifrån den mellersta, saint i spetsen väpnad med tornar, den nedersta sittande vid sjelfva fästet för klon. Det tredje och fjerde benparet har den första leden lång, den andra kort, den tredje myc- ket bred, med den främre kanten bågböjd, den bakre rät, samt den undre ej snedt afskuren utan urringad, så att den främre och nedre vinkeln kommer att gå nästan lika långt ned som den fjerde leden, hvilken är mycket kort och liten, samt tillhopatagen med den femte, som är något längre, har samma längd som den tredje. Klon är kort och spetsig. De tre följande benparen hafva i det närmaste samma form som hos den föregående, men de- ras tredje och fjerde leder äro bredare och kortare. Epimererna äro låga. — De tre första abdomirial-segmenternas undre vinklar äro afrundade. Det fjerde och femte benparet af abdomen äro af samma beskaffenhet som hos den föregående. Det sjetto har basal-leden konisk och mycket längre än grenarne, som äro korta och tjocka. Den yttre är uppåtböjd, pä den öfre kanten vid spetsen väpnad med två små tänder, och uti sjelfva spetsen med en grof klolik torn samt på den yttre sidan med en knippa borst. Den inre grenen är obetydligt smalare äu den yttre, samt i spetsen försedd med en stor torn. Caudal-bihanget är kort och, från den öfre sidan sedt, af trian- gulär form. Braneliial-bihnngen äro fem par. Djurets storlek är åtta m.m. Anmärkning : Af denna form har jag sett mindre individer med endast fem leder uti den öfre svepan och med sporren pä det andra benparet utgående från midten af handens bakre kant, samt med tanden vid klons fäste pä denna hand något större. Gen. 5. AUTONOE, ■ n. gen. Corpus subdepressurn, epimeris mediocribus aut parvis. Antennse superiores gra- ciles, flagello proprio multiarticulato et flagello appendiculari instruetae. Antennas inferio- res non subpediformes. Palpus mandibulae triarticulatus, maxillae prhni paris biarticula- tus et pedura maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris manibus instrueti. Pedes abdominales ultinii paris biramei, ramis styliformibus. Detta slägte har kroppen mindre nedtryckt än Podocerus, samt epimererna antingen medelmåttigt stora eller små. De öfre antennerna äro spensliga och försedda med bisvepa, och de undre äro långt ifrån så grofva som hos Podocerus, samt hafva svepans leder smalare. Mandiblerna hafva två grenar, en tuggknöl och en treledad palp. Den första maxillens palp består af två leder, och den inre skifvan är liten samt ersattes hos en del arter af en liten knöl. Maxillarbenens palp består af fyra leder. De två första benparen äro försedda med griphänder, som äro mycket olika hos de olika könen och arterna. De två sista benen på abdomen äro försedda, hvardera, med tvenne smala och koniska grenar, hvilka äro väpnade med korta borst, men aldrig hafva sådana krökta och klolika tornar, som hos Podocerus och Amphithoe. Caudal-bihanget är mycket tjockt. Detta nya slägte omfattar arter, som äro mycket olika b varandra, i hvad de två första benparens form beträffar, vid hvilkas bildning man hittills vid uppställandet af ge- nera har fästat mycken vigt, ofta kanske för mycken. Det kan sålunda möjligen vid första påseendet förundra, att få se sammanställda uti ett slägte arter, som, hvad dessa benpar hos hannarne beträffar, visa så stor olikhet, som t. ex. Autonoe punctata, anomala och longipes. Medgifvas kan det äfven, att en anmärkning häremot kunde synas grundad, om man kände endast hannarne. Då man emedlertid nu känner båda könen och dervid finner, att denna olikhet uti de två första benparens bildning finnes endast hos hannarne, men derernot bortfaller helt och hållet hos honorna, hvilka tvärtom likna hvarandra så mycket, att man måste taga sin tillflykt till uppsökandet af andra ganska små olikheter för att kunna skilja dem från hvarandra, tyckas alla giltiga skäl försvinna, till att åt- ' En dotter af Nereus och Doris. 24 RAGNAR M. BRUZELIUS. skilja sådana former i två slagten, hvilka endast efter mycket noggrann undersökning kunna skiljas såsom olika arter. 1. Autonoe pundata, n. sp. Oculi rotundati, ovales. Antennae superiores flagello appendiculari praeditae, e qua- tuor circiter articulis composito, et inferioribus longiores. Pedes primi paris iisdem secundi paris majores. Mas pedibus secundi paris articulo primo non dentato, articulo tertio postice in processum longum, articuli quarti longitudinem aequantem producto, ar- ticulo quarto oblongo. Pedes secundi paris articulo quinto ovali. Femma? pedes primi secundique paris subaequales, articulo quinto ovali. Pedes tertii quartique paris thoracis unguibus articulo quinto multo brevioribus. Segmentum tertium abdominis angulo late- rali posteriore acuto. Pedes abdominis ultimi paris ramis articulum basalem longitudine multo superantibus. Color fiavescenti albidus punctis nigricantibus — Fig. 3. Habitat inter toenias bohusienses communis, etiam ad Christiansund Norvegiae captus. Beskrifning af Hannen: Kroppen är föga nedtryckt och har ryggen bred och slät. Ögonen äro af medel- måttig storlek samt oval form. De öfre antennerna äro längre än de undre, och nå ungefår till det fjerde seg- mentet af abdomen. Skaftet, som är kortare än svepau, har den första leden något tjockare och kortare än den andra. Svepan består af omkring tjugufyra smala leder och bisvepan af fyra. De undre antennerna hafva den fjerde leden längre än den tredje, men kortare än den femte, som når längre fram än de undres skaft. Svepan består af 5 — C leder, och är lika lång eller något kortare au skaftets femte led. Maudibeln [fig. 3.) är stark, dess yttre gren väpnad med 5 — 6 tänder och den inre med 4 — 5. Tugg- knölen är hög och har vid den främre kanten ett cilieradt borst. Palpens andra led är längre än den första; den tredje är tillspetsad och försedd med borst. Den första (fig. 3. b.) maxillens inre skifva ersattes af en liten , i spetsen med ett borst väpnad knöl. Den yttre skifvan är bred och i ändan väpnad med grofva tornar, af hvilka en del äro tvågreniga (fig. 3, c). Palpens andra led når längre fram äu den yttre skifvan och är uti än- dan väpnad med grofva tornar (fig. 3, d.), som uti den yttre kanten äro tandade. Den andra maxillens skifvor äro små och af vanlig form. Underläppen (fig. 3, e.) är klufven uti två stora flikar, som i kanten äro försedda med borst och bakåt förlänga sig med två spetsiga, temligen långa processer. Den har två, i kanterna med borst väpnade, små biflikar. Ofverläppens undre kant är afrundad. Maxillarbenens (fig. 3, f.) inre skifva är temligen stor, når till palpens andra led, och är uti spetsen försedd med tre korta och grofva tornar samt några borst (fig. 3, g.). Sådana finnas äfven uti den inre kanten. Den yttre skifvan når till palpens tredje led, och är uti den inre kanten väpnad med en rad af grofva, korta och något böjda tornar (fig. 3, h.). Palpens klo (fig. 3, i.) är stark och spetsig, samt visar en tydlig afsats eller gräns emellan den bakre delen och sjelfva spetsen. Det första benparet (fig. 3, k.) är betydligt längre och gröfre än det andra samt har den första leden lång och stark, med den främre och bakre kanten släta, och den andra kort. Den tredje leden är af ovanlig form, i det att den nedtill förlänger sig till en lång, smal och spetsig process, som når lika långt ned som den Ijerde ledeD, och är i den bakre kanten nära spetsen försedd med några borst. Den fjerde leden är längre än den femte och till formen aflång. Den femte leden är nästan aflångt oval. Klon är mycket stark och böjd, samt uti den concava kanten väpnad med några mycket små tänder. Det andra benparet (fig. 3, 1.) är af svagare byggnad. Dess första led är lång och temligen smal, den andra och tredje korta och den fjerde något mindre än den ovala femte leden, som uti den bakre kantens nedre del (fig. 3, m.) är fint tandad och, der dessa tänder upphöra, försedd med en grof torn. Klon är lång, böjd, spetsig och uti den concava kanten tandad. Det tredje och fjerde ben- paret (fig. 3, n.) äro nästan af samma längd som det andra och af stark byggnad. Dess tredje led är något längre än den fjerde samt bredare vid den nedre än den öfre delen. Den femte är af samma längd som den fjerde, men smalare. Klon är stark och kortare än den femte leden. Det femte benparet är kortare än de föregående och har den första leden aflång och ej särdeles bred. Det sjette och sjunde benparet äro längre och hafva den första leden större och bredare samt de öfriga lederna smala och klorna starka, men ej särdeles långa. Epimererna äro af medelmåttig storlek och de fyra första paren, som äro större äu de tre följande, aftaga bakåt uti storlek. Den första epimerens främre och nedre vinkel är spetsig och den bakre är afrundad. Det andra och tredje abdominal-segmentets (fig. 3. o.) bakre och undre hörn utlöper uti en skarp spets och de tre sista paren af abdomens ben nå nästan lika långt bakåt. Det fjerde och femte hafva grenarne lika långa samt uti den öfre kanten och uti spetsen försedda med tornar. Det sjette paret (fig. 3. p.) har grenarna smala, samt dubbelt sä låuga som basal-leden och på den öfre sidan och uti spetsen försedda med några borst. Caudal-bihanget är kort och har på hvardera sidan af den öfre delen en liten uppstående kant, som baktill slutas med en liten tand (fig. 3. q.). - Honau SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 25 Honan skiljer sig ifrån hannen hufvndsakligen derigenom, att hennes första benpar har fullkomligt samma form, som hannens andra, och saknar den långa processen pä den tredje leden. Hennes andra benpar är mindre än det första, men af samma form. Den första epimertns främre och nedre vinkel är afrundad och icke spetsig, »åsom hos hannen. Branchial-bihnngen äro stora och till antalet fem par. Djurets storlek är omkring 8 — 9 m.m. Dess färg är blekgul, beströdd med runda, svartaktiga små punk- ter, hvilka ej sammanflyta till större fläckar. Honans ägg äro blågröna. — I sina rörelser är djuret ej serdeles snabbt. 2. Autonoe anomala (Rathke)? Oculi rotundati. Antennas superiores flagello appendiculari , ex articulis 3 — 5 com- posito, ornatae et inferioribus longiores. Pedes primi paris thoracis iisdem secundi paris majores. Mas pedibus primi paris articulo quarto manum forman te, et ejusdem angulo inferiore et posteriore in processum longum postice dentatum producto, articulo quinto quarto multo minore, fere cylindrico, una cum ungue pollicem formante. Pedes primi paris feminse iisdem maris multo minores, articulo quinto fere rectangulari manum for- mante. Pedes secundi paris maris et feminae aequales, articulo quinto rectangulari. Seg- mentum tertium abdominis angulo laterali posteriore rotundato. Pedes abdominis ultimi paris ramis longitudinem articuli basalis aaquantibus. Color flavescenti — albidus, fasciis dorsalibus fuscis. — Fig. 4. Gammarus anomalus, H. Eathke: Acta Academire Leopold., T. XX, p. 63, Tab. IV, fig. 7. (Femina). Habitat ad öras occidentales a Christiansund Norvegiae usque ad Bohusiam, ubi vulgaris. Beskrifning af Hannen: Hvad kroppens form beträffar liknar denne den föregående arten. Ögonen äro runda och ovala. Hufvudets främre kant bildar ej något rostrum. De öfre antennerna äro långa och nå ungefär till abdomens fjerde segment. Skaftets första led är tjockare, men kortare än den andra, samt på den främre än- dans undre sida försedd med en liten torn. Svepan är längre än skaftet och består af 20 — 28 leder. Bisvepan består af 3 — 5 mycket smala leder. Den fjerde och femte leden af de undres skaft äro lika långa samt längre än den tredje. Svepan är ungefär lika lång som skaftets femte led och består af 8 temligen grofva leder. Mandiblerna likna dem af den föregående arten och hafva palpen lång, med den andra och tredje leden lika länga, samt den sednare försedd med en mängd cilierade borst. Den första och andra maxillen samt läpparne öfverensstämma med den föregåendes. Maxillar- benen (fig. 4, b.) äro starka och hafva skifvorna stora, samt den yttre uti den inre kanten väpnad med en rad af breda, tillskärpta och spetsiga tornar (fig. 4, c). För öfrigt hafva de samma form som hos A. punctata. Det första benparet ^fig. 4, d.) är af ovanlig form och mycket olika det andra paret, som är betydligt mindre. Dess första led är lång, smal och obetydligt böjd, den andra mycket kort, den tredje något längre, nä- stan af triangulär form, med den främre kanten snedt afskuren och fästad till den fjerde leden. Denna led, som är stor och af triangulär form, har den bakre kantens nedre vinkel förlängd till en lång, spetsig process, som vid basen är väpnad med i — 4 tänder. På den fjerde ledens främre och nedre del är den femte leden fästad, som är trind, temligen lång, på midten smalast och på den bakre och nedre delen försedd med några borst- Klon är lång, spetsig och föga böjd. Det andra benparet (fig. 4, e.) har den första leden böjd och temligen bred, den andra och tredje korta, samt den fjerde ungefär af samma storlek som den femte och nästan omvändt-äggrund, Den femte leden är lång, nästan rectangulär, med den undre kanten snedt afskuren och fint tandad. Klon är försedd med 5 — 6 tänder uti den concava kanten. Det tredje och fjerde benparet äro långa och smala, med den tredje leden ej synnerligen bredare än den följande samt klorna betydligt kortare än den femte leden. De tre följande benparen hafva den första leden bred, aflång och uti den bakre kanten väpnad med små tornar. Epimererna äro af medelmåttig storlek. Det första paret är större än de tre följande och hafva den främre och nedre vinkeln utdragen till en temligen lång spets. De följande hafva vinklarne afrundade. De tre första abdominal-segmenterna hafva den bakre och nedre vinkeln afrundad (fig. 4, f.). Abdomens tre sista benpar nå lika långt bakåt. Det fjerde och femte hafva båda grenarne långa, smala, på den öfre sidan och i spetsen väpnade med tornar, och den yttre något kortare än den inre. Det sjette parets (fig. 4, g.) grenar K. Vel. Akad. Uandl. B. 3. N:u 1. 4 26 RAGNAR M. BRUZELIUS. äro smala, i det närmaste af bnsalledens längd, lika långa samt pä den öfre sidan och i spetsen försedda med några borst. Caudal-bihauget ar temligen långt och stort, samt hur på den öfre sidan två små upphöjningar, som bara borst Branchial-bihangen äro fein par och djurets storlek är 8 — 9 m. m. Dess färg nr blekgul med tvärgående gråbruna band på ryggen och epimererna. Ögonen äro svarta. Honan liknar i det närmaste hannen, med undantag af det första benparet, (fig. 4, h.) som har den femte leden eller handen större än den fjerde leden, till formen atlång eller rectangulär, nedtill något bredare än vid den öfre delen, och med den främre kanten något bågböjd. Den undre kanten är snedt afskureu, fint tandad och vid den bakre vinkeln väpnad med ett par grofva tornar. Klon är lång, böjd, spetsig och i den concava kanten väpnad med fina tänder. Det andra benparet är mindre än det första, och har samma form som hannens andra benpar. Den första epimerens främre och nedre vinkel är spetsig, men ej långt utdragen. Anmärkning: Det är med någon tvekan, som jag upptagit honan af denna art såsom identisk med Rathkes Gamraarus anomalus, enär den af honom meddelade beskrifningen icke alldeles passar fur denna. Då den emed- lertid bland alla skandinaviska, af mig kända arter närmast öfverensstämmer med Rathkes Gninmarus anomalus, och jag dessutom varit i tillfälle, att undersöka en mängd exemplar från samma lokal, hvarest Rathke tagit denna sin art, hvilka alla egde fullkomligt ofvanbeskrifna honas utseende, har jag vågat, att upptaga den såsom identisk med G. anomalus Katiikk. Jag anser det sålunda sannolikt, att Rathke ej träffat hannen till denna art, ehuru han anför skillnaden emellan båda könen, hvilken emedlertid är endast en sådan, som finnes emellan individer af olika storlek, men af samma kön. Hannarne äro i allmänhet mycket sällsyntare än honorna. 3. Autonoe grandimana , n. sp. Oculi rotundati. Antennae superiores flagello appendiculari uni-articulato instructte et inferioribus longiores. Pedes primi paris iisdem secundi paris majores. Pedes primi paris maris articulo quarto maximo, subgloboso, angulo posteriore et inferiore in proces- sum magnum, compressum, postice dentatum producto, articulo quinto compresso, rnulto minore, margine posteriore dentibus duobus niagnis armato, una cum ungue pollicem for- mante. Pedes secundi paris maris articulo primo valde dilatato, laminari, articulo quinto rectangulari. Femina pedibus primi paris articulo quinto, sive manu, rectangulari; iisdem secundi paris articulo primo angusto, non pilis longis instructo, articulo quarto tertio multo majore et articulo quinto rectangulari. Pedes abdominis ultimi paris ramo exteriore interiore parum longiore et longitudinem articuli basalis aequante. — Fig. 5. Habitat haud rara ad öras Suecise occidentales a Bohusia ad Fretum usque, in portu Landscronensi a W. Liljeborg inventa. Beskrifning: Hvad kroppsformen beträffar liknar äfven denna arten A. punctata. De öfre antennerna, som nå ungefär till det fjerde abdominal-seginentet, hafva skaltets första led något tjockare och kortare än den andra, samt svepan, som består af 18 - 22 leder, längre än skaftet. Bisvepan i fig. 5, b.) består endast af en smal led, som är något längre än den första leden af svepan. De undres skaft är längre än de öfres och deras svepa, som består af 7 — 9 leder, kortare än skaftets femte led. Mundelarne öfverensstämma i det närmaste med dem hos A. punctata. Det första benparet är hos hannen betydligt större än det andra. Den första leden är ganska stark och längre än de två följande lederna, som äro små Den tredje leden, som är smal och med nästan hela deu främre kanten fästad vid den fjerde leden, bar den bakre kanteu bågböjd och besatt med borst. Den fjerde leden är nf ovanlig storlek, starkt uppsväld, nästan klotrund, med den nedre och bakre delen utplattad till en stor, hoptryckt, med i — 5 stora tänder väpnad process. Den femte leden, som är fastad på den främre och undre delen af den föregående leden, är smalare och mycket mindre, hoptryckt, med den främre kanten rät och den bakre försedd med två stora tänder eller knölar, af hvilka den nedre stundom är delad uti två mindre. Klon är lång, nästan rät, och uti den bakre kanten försedd med 10 — 12 tänder. Det andra benparet är af helt annan form än det första. Dess första led är mycket bred och tunn, af nästan oval form, dock med den främre kanten starkare böjd än den bakre och försedd med små bugter. Den andra och tredje leden äro små. Den fjerde leden (fig. 5, c.) är bredare än den femte, nästan aflångt-äggrund och i den bakre kanten försedd med tättsittande borst. Den femte le- den är af rectangulär form och bär en liten, uti den concava kanten med 6 — 8 små tänder väpnad klo. Äfven honan har det första benparet större än det andra, men af annan form än hannens och mycket mindre än dennes. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 27 Dess fjerde och ferate led äro nästan lika stora. Den femte är rectangulär, uti den bakre kanten väpnad med långa borst och vid den nedre vinkeln med ett par tornar, och bar en stark, spetsig, i den concava kanten tan- dad klo (fig. 5, d.). Det andra benparets (fig. 5, e.) första led är lång, smal, och i den främre kanten försedd med korta, släta och fina borst; den fjerde leden är mycket större än den tredje, lika lång med den femte, men nå- got bredare än denna, och uti den främre kanten försedd med långa, grofva och cilierade borst. Den femte leden är rectangulär och har båda kanterna försedda med borst. Klon är liten, svag och i den concava kanten tandad. Det tredje och fjerde benparet äro något kortare än det andra och hafva den första leden något bred och ganska lång, den andra liten, den tredje och fjerde, af hvilka den tredje är något längre än den sednare, breda, och den femte smalare än dessa, samt försedd med en spetsig och föga böjd klo, som är medelmåttigt lång. Det femte benparet är kortare än de två föregående paren, men det sjette och sjunde äro längre. Deras första led är aflång och temligen bred, samt uti den bakre kanten försedd med borst. Epimererna äro medelmåttigt stora, och den första har den främre och nedre vinkeln spetsig. Det andra och tredje abdominal-segmentets bakre och undre vinkel är afrundad. Det fjerde och femte benparet på abdomen, som nå lika långt bakåt som det sjette, hafva grenarne långa, smala, och på den öfre sidan samt uti spetsen väpnade med några tornar. Det sjettes inre gren är något kortare än den yttre, som är lika lång rned basal-leden; båda grenarne äro på den öfre sidan och i spetsen försedda med några borst. Caudal- bihanget liknar fullkomligt det af A. anomala, med hvilken denna art öfverensstämmer äfven i storlek. Branchial- bihangen äro fem par. Anmärkning: A. Costa har i sitt arbete öfver Neapels Amphipoder ' beskrifvit en ny art under namn af Microdeutopus gryllotalpa, som synes stå nära den ofvan beskrifna. Den tyckes emedlertid skilja sig ifrån A. gran- dimana derigenom, att antennerna äro kortare och bestå af ett mindre antal leder; att det första benparets fjerde led är smalare och längre, samt den femte försedd med mindre tänder; att det andra benparets hand är kortare och bredare vid den nedre delen än vid den öfre, och den första leden lika hos båda könen och mindre bred än hos A. grandimana, samt slutligen, att det sjette paret af abdomens ben har basal-leden längre än grenarne. Den af Zaddach 2 beskrifna Leptocheirus pilosus vore jag mycket böjd att antaga såsom identisk med honan till denna art, om icke den visade en mängd olikheter, som väl icke alla låta förklara sig af mindre noggrann undersök- ning. Mundelame, hvilka dessutom ej äro underkastade så stor variation hos olika individer, som de öfriga kropps- delarne, afvika äfven i flera hänseenden. Sålunda uppgifves d.et, att mandibular-palpens alla leder äro nästan lika stora, samt att den första maxillens inre skifva är smal och i spetsen försedd med en krokig och spetsig tand. Hos A. grandimana har jag alltid funnit mandibular-palpens andra och tredje led betydligt större än den första, och i stället för den första maxillens inre skifva finnes endast eu liten knöl, som i spetsen bär ett långt, cilieradt borst. Vidare uppgifves, att den första maxillens palp är lineär, att det andra benparets första led är besatt med tättsittande och styfva, med hela den öfriga delen af benet lika långa borst, och den femte leden vid den nedre ändan bredare än vid den öfre, samt att den tredje och fjerde leden äro nästan lika. Ingen af ofvanupp- gifna karakterer tillkommer A. grandimana. Dessutom finnas flera andra mindre betydliga olikheter. 4. Autonoe erythrophthalma (Liljeborg). "Oculi magni reniformes , rubri. Antennse mediocres, setis longis ornatae; superiores inferioribus paullum longiores. Pedes primi paris iisdem secundi paris minores. Manus pedum primi paris fere ovata, setosa. Mas pedibus secundi paris manu oblique triangu- lari, margine posteriore crenulata, et processibus tribus brevibus instrueta. Femina manu pedum secundi paris ovata et postice duobus tantum processibus praedita. Rami pedum abdominis ultimi paris longitudinem articuli basalis aequantes. Gammarus erythrophthalmus, W. Liljeborg: Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, 1853, p. 455. » » » » Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl., 1855, p. 124. Habitat litora occidentalia, Bohusiam, oram Kullensem. Beskrifniug: Kroppen är mindre nedtryckt än hos de föregående arterna och har ryggen slät. Hufvudet saknar rostrum och ögonen äro stora, njurformiga och till färgen röda. Antennerna äro medelmåttigt långa, något längre än thorax, temligen starka, och försedda med mycket långa borst på den undre sidan. De öfre, som äro något längre än de undre, hafva skaftets första led tjockare ' Ricerche sui Crostacei Amphipodi del Regno di Napoli. Memorie della \Reale Accademia delle Scienze di Napoli, 1857, p. 231, tab. IV, fig. 10. 2 Synopseos Crustaceorum Prussicorum Prodromus, 1844. 28 RAGNAR M. BRUZELIU8. !in de öfriga, men nästan lika lång som den tredje, hvilken Sr kortare än den andra. Svepan består af 10 leder och är uågot kortare än skaftet. Bisvepan är lång och bestar af 6 leder. J)e undre antennernas skaft nilr längre fram än de öfres, och deras fjerde och femte led äro lika långa. Svepan är kortare än skaftet, och består af tolf till fjorton leder. Mandiblernns yttre gren är väpnad med 5 — 6 tänder, och den inre med 4 — 5. Tuggknölen är hög och palpens leder grofva, den andra längst, samt den tredje trubbig och försedd med långa borst. Den första maxil- lens inre skifva är liten och smal, samt bär uti spetsen ett långt borst. Den yttre är större och försedd i ändan med tvågreniga tornar. Om de öfriga muudelarne är ej något anmärkningsvärdt att nämna, enär de öfverens- stämma med de föregåendes. Det första benparet, som är mycket mindre än det andra, har den fjerde leden nästan af samma storlek som den femte, hvilken är aflångt äggrund och på den bakre kanten väpnad med borst. Den bakre kantens nedre hälft är fint tandad, och, der dessa tänder sluta, försedd med ett par stora tornar. Klon är ganska lång och spet- sig, samt väpnad med 5 — 6 tänder. Det andra benparets hand är hos hannen mycket större än den fjerde leden, af triangulär form, med den bakre kanten snedt afskuren och tandad samt försedd med tre stora knölar. Klon är stark, lång och spetsig. Hos honan är det andra benparets femte led mindre, af äggrund form, och uti den bakre kanten försedd endast med två knölar eller processer. Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig form och försedda med starka och korta klor. Det femte, sjette oeh sjunde benparets första led är nästan äggrund. De fyra första paren af epimerer äro medelmåttigt höga, tilltaga bakåt något i storlek och äro af rectan- gulär form. De tre sista pareu äro mycket mindre än de föregående. Det fjerde och femte paret af abdomens ben nå ej alldeles så långt bakåt som det sjette. Grenarne äro lika långa, på den öfre sidan och i spetsen försedda med tornar. Det sjette parets grenar äro af samma längd som basal-leden och af samma beskaffenhet som på de två föregående paren. Caudalbihanget är kort och på den öfre sidan försedt med två små upphöjningar, som bära några krökta och små taggar samt borst. Branchial-bihangen äro fem par. Till färgen är djuret gulaktigt hvitt. Dess storlek är sju till åtta m.m. 5. Autonoe longipes (Liljeborg). Oculi parvi, rotundati. Antenna? superiores inferioribus longiores, setis brevibus instruetae, flagello appendiculari e tribus aut quatuor articulis composito. Pedes primi paris iisdem secundi paris majores. Mas articulo quinto pedum primi paris ovato, mar- gine posteriore processibus duobus armato; eodem articulo pedum secundi paris ovato, setis longis praedito. Femina articulo quinto pedum primi paris oblongo-ovato , processi- bus carente; eodem articulo pedum secundi paris rectangulari. Pedes tertii quartique pa- ris unguibus longissimis, articuli quinti longitudinem fere aequantibus. Segmentum ter- tium abdominis angulo posteriore laterali rotundato. Rami pedum abdominis ultimi paris articulo basali duplo longiores. Gammarus longipes, W. Liljeborg: Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1852, p. 10. » » » » Kongl. Vetensk. Akad. Handlingar, 1853, p. 457. Habitat oram Bohusiensiem et Kullensem. Beskrifning: Hos denna art är kroppen mera nedtryckt än hos den föregående och ögonen äro små, svarta och runda. De öfre antennerna, som äro mycket längre än de undre, hafva den andra leden af skaftet mycket smalare och längre än den första, som är längre än den tredje. Svepan består af 16 — 18 med glesa borst väp- nade leder och bisvepan af 3 — 4. De undre antennernas fjerde oeh femte led af skaftet äro lika långa, och sve- pan, som består af sex leder, är kortare än skaftets femte led. Mundelarne öfverensstämma i det närmaste med dem af A. punctata. Mnndibular-palpens tredje led är kortare än den andra och försedd med cilierade borst. Den första maxilleus inre skifva ersattes äfven hos denna arten af en liten knöl, som i spetsen bär ett långt cilieradt borst. Det första benparet är mycket större än det audra, samt af grof byggnad. Hos hannen är den första le- den ganska stark, vid den nedre delen mycket tjock, samt med den bakre kanten starkt bågböjd och på den nedre delen försedd med mycket långa, krökta och tättsittande borst. Den fjerde leden är stor, dock något mindre än den femte, hvilken är äggrund och har på den bakre kantens nedre hälft två starka oeh spetsiga processer. Den är äfven försedd med borst och tornar. Klon är stark, och uti den concava kanten väpnad med några små tän- der. Hos honan är det första benparets femte led mycket mindre, har aflångt-äggrund form och saknar de pro- cesser, som finnas hos hannen, i hvilkas ställe den bär endast ett par grofva tornar. Det andra benparet är hos SKANDINAVIENS AMPHIPODA G AMM ARIDE A. 29 hannen af stark byggnad, och den fjerde leden lika stor som den femte, hvilken har äggrund form och bar i båda kanter, men i synnerhet uti den främre, tättsittande, mycket långa borst. Dylika finnas älven på den fjerde leden. Hos honan har det andra benparet deu femte leden mera långdragen och nästan rectangulär. Det tredje och fjerde benparet har den första leden lång och smal, den andra mycket kort, den tredje längre och bredare än den fjerde, nedåt bredare än vid den öfre delen, samt i den undre kanten snedt afskuren. Den femte leden, som har nä- stan samma längd som den tredje, är ännu smalare än den fjerde och något böjd. Klon är nästan lika lång som deu femte leden, smal, spetsig och föga böjd. Det femte, sjette och sjunde benparet hafva den första leden af- långt äggrund, och äro för öfrigt af vanlig beskaffenhet. De två sista benparen, af hvilka det sjunde är längre än det sjette, äro betydligt långa. Epimererna äro ganska låga. Det andra och tredje segmentet af abdomen hafva den undre kantens bakre vinkel afrundad. Abdomens fjerde och femte benpar nå lika långt bakåt som det sjette paret, och hafva grenarne lika långa och smala. Det sjette benparets grenar, som äro dubbelt så långa som basal-leden, äro äfven smala, lika långa, och på den öfre sidan samt i spetsen försedda med några små borst. Caudalbihanget är kort och har på den öfre sidan två små upphöjningar, som bära borst. Uti den bakre kanten har det ej någon krökt tagg. Branchial-bihangcn äro små och till antalet fem par. Djurets storlek är omkring sju m.m. 6. Autonoe macronyx (Liljeborg). Oculi minuti, rotundati. Antennaa superiores inferioribus longiores. Maris pedes primi paris iisdem secundi paris multo minores et manu oblongo-ovata, dentibus carente; iidem secundi paris articulo quinto quarto, magno et tumido, minore, ovato, margine poste- riore tuberculis quinque aut sex armato. Femina manibus pedutn primi secundique paris fere aequalibus, oblongo-ovatis, dentibus destitutis. Pedes abdorninis ultimi paris ramo exteriore interno longiore, articuli basalis longitudinem asquante. Appendix caudalis mar- gine posteriore aculeis duobus crassis, incurvis armato. — Fig. 6. Gammarus macronyx, W. Liljeborg: Kongl. Vetensk.-Akad. Handlingar, 1853, p. 458. (Femina). » » » » Öfversigt af Kongl. Vetensk.-Akad. Förhandl., 1855, p. 125. Habitat öras occidentales a Finmarckia usque ad promontorium Kullen. Beskrifning af Hannen: Kroppen är mera nedtryckt än hos de föregående, och har ryggen bred samt all- deles slät. De öfre antennerna nå ej till abdomens början, men äro längre än de undre. Deras skaft-leder hafva samma relativa storlek, som hos A. longipes, oeh svepan består af 17 — 18 leder samt bisvepan af 5. De undres fjerde skaft-led är något längre än den femte, som når längre fram än de öfres skaft. Svepan består af sju leder och är kortare än skaftets femte led. Mandiblernas palp är stark, och har den andra och tredje leden nästan lika långa samt försedda med långa och grofva borst. Den första maxillens inre skifva är temligen lång och spetsig. Den andra maxillen och de öf- riga mundelarne öfverensstämma i det närmaste med dem af Aut. punctata. Det första benparet (fig. 6, a.), som är betydligt mindre än det andra, har den första leden lång, rät och nedåt tilltagande uti bredd, den andra och tredje korta, samt den fjerde nästan större än den femte, som är af- långt äggrund, och på den bakre kantens midt försedd med en grof torn. Klon är spetsig och krökt. Det andra benparet (fig. 6, b.) utmärker sig isynnerhet genom den fjerde och femte ledens storlek. Den fjerde är störst och mycket uppsväld, isynnerhet dess främre del. Dess bakre kant är föga böjd. Den femte leden är mindre än deu fjerde, af äggrund form, och har den bakre kanten försedd med 5-6 knölar och en grof torn samt några borst. Klon är ej särdeles stark, och saknar tänder. Denna femte led är alltid böjd inåt under djurets kropp, så att den bildar en mer eller mindre trubbig vinkel med den fjerde leden. Det tredje och fjerde benparet (fig. 6, c.) äro lika stora och hafva den första leden lika lång som de två följande lederna tillhopa, af hvilka den andra är mycket kort, men den tredje temligen lång och bred, i den främre kanten försedd med långa borst och med den undre kanten tvärt afstympad. Den fjerde och femte leden äro tillhopa något längre än deu tredje. Den fjerde är kortast, mycket smalare än den tredje och något bredare än den femte, som är något böjd. Klon är lång, spetsig och nästan rät. Det femte benparet är något kortare än de två föregående och har den första leden bred samt nedåt något smalare än vid den öfre delen. Dess klor äro kortare än på de två föregående benparen. Det sjette och sjunde benparet äro betydligt längre än det femte. Epimererna äro mycket små. Den första är snedt fyrkantig, den andra har den undre kanten afrundad; den tredje och fjerde hafva nästan rectangulär form, och den 30 HÄGNAR M. BRIZELIUS. femtes främre del är större eller Åtminstone lika stor med den föregående epimeien. De två följande paren äro mycket mindre och halva den undre kanten afrundad. Det andra och tredje abdoininal-segmentets undre kant har den bakre vinkeln afrundad. Det fjerde och femte paret af abdomens ben äro gröfre och kortare än hos A. lougipes och nå lika långt bakåt som det sjette paret. Deras grenar äro lika långa, och på den öfre sidan samt i spetsen väpnade med grofvn tornar. Det sjette paret har den yttre grenen något längre än den inre samt lika lång med den grofva basal-leden. Båda gienarne äro grofva, och uti den öfre kanten samt i spetsen väpnade med grofva tornar. Caudal-bihanget (fig. 6, d.) har på den öfre sidan två smA, med borst besatta upphöjningar. Uti den bakre kanten är det väpnadt med två små krokiga taggar (fig. 6, e.). Branehial-bihangen äro smA och till antalet fem par. Djurets storlek är åtta till nio m.m. Man har af denna art hittills känt endast honan, som nr mindre än hannen och har, såsom det vanligen nr förhAllandet, något kortare antenner och större epimerer. Hennes tvä första benpar äro mindre än hannens och båda hafva nästan samma storlek och form. Den femte leden är större än den fjerde, samt aflångt-äggrund , och uti den bakre kanten väpnad med en grof torn. Det tredje och fjerde benparet hafva den tredje leden bre- dare, och den fjerde och femte smalare, samt klon längre än hos hannen. Gen. 6. AMPHITHOE (Leach). Corpus parum compressum , epimeris mediocribus, quarto quinto non majore. An- tennas superiores flagello proprio multiarculato instructae, sed flagello appendiculari desti- tutas. Antennas inferiores non pediformes. Palpus mandibulas triarticulatus , maxillas primi paris biarticulatus, et pedum maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes pri- mi secundique paris manu subcheliformi arniati. Pedes abdominis ultimi paris biramei, ramis conicis. Hos detta slägte ar kroppen mindre låg an hos de föregående, men föga hoptryckt. Epimererna äro större än hos dem, och den femte är ej mindre än den fjerde. De öfre antennerna äro smala och sakna bisvepa, och de undre äro icke grofva eller fotlika. Mandiblernas palp består af tre leder, den första maxillens af två och maxillarbenens af fyra. De två första benparen äro försedda med griphänder, och hvardera af abdomens två sista ben bär två koniska grenar. Caudalbihanget är kort och odeladt. Då slägtet Amphithoe uppställdes af Leach, hade han såsom typ för detsamma Mon- tagus Gammarus rubricatus. Milne Edwards, ' som upptog uti detta slägte alla de "Crevettines sauteuses", som hade de två första benparen försedda med en mer eller min- dre fullkomlig griphand och de tio sista benen af thorax "non prehensiles", samt de öfre antennerna längre än de undres skaft och saknande bisvepa, ansåg, att med Amphithoe borde förenas Leach's båda genera Dexamine och Pherusa, samt gaf sålunda åt detsamma ett ganska vidsträckt område, hvars gränser blifvit af sednare författare betydligt in- skränkta, sedan man upptäckt nya former, som väl ega de af Milne Edwards uppgifna karaktererna , men tillika afvika i flera vigtiga hänseenden, hvilket gjorde bildandet af nya slägten alldeles nödvändigt. Spence Bate 2 har dessutom närmare undersökt Gainm. rubricatus Montagu, och derifrån hemtat en kort diagnos af slägtet Amphithoe, hvaraf man finner, att denna art i så många hänseenden afviker ifrån en mängd arter, som hit- tills blifvit hänförda till detta slägtet, att den, långt ifrån att kunna sammanställas i 1 Histoire naturelie des Crustacés. 1 The Annals a. Magaz. of Natur. History, 1857, sec. scri, p. 147. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 31 samma slägte med dessa, måste flyttas till och med till en annan familj. De gränser, som han uppdragit för Amphithoe, har jag emedlertid trott mig böra utvidga något, så- som synes af ofvanstående diagnos. 1. Amphithoe podoceroides , Rathke. Caput inerme, oculis minutis, rotundis. Antennae superiores inferiorihus paullum longiores. Manus pedum primi seeundique paris validae, unguibus dentatis. Rami pedum ultimi paris abdominis subaequales, breves, conici. Appendix caudalis aculeis duobus in- curvis postice armata. Amphithoe podoceroides, H. Rathke: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 79, Tab. IV, fig. i. » albomaculata, H. Kröyer: Naturhistorisk Tidskrift, ny Riekke, andet B., p. I>7. » » » » Voyages en Scandinavie etc, Pl. ti B., fig. 1. Habitat a Finmarckia usque ad Fretum sundicum vulgaris. Beskrifning: Hufvudet bildar ej något rostrum och ögonen äro små, runda, samt af röd färg. De öfre antennerna äro af medelmåttig längd och stark byggnad, samt hafva den första leden tjockare och längre än den andra, som är längre än den tredje. Svepan består af 30 — 36 grofva leder, som äro försedda med temligen långa borst. Afven de undre antennerna, som äro kortare än de öfre, äro grofva och hafva skaftets fjerde och femte led lika stora. Svepan består af omkriug sexton leder, som äro rikt besatta med borst. Mandiblerna, som äro starka, hafva den yttre grenen väpnad med 6 — 7 tänder, och den inre med 5 — 6, tuggknölen af medelmåttig storlek och palpen stark, med den tredje leden längre än den andra, samt i kanten försedd med borst. Den första maxillens yttre skifva är kort, starkt inåtböjd, samt väpnad med grofva tornar, af hvilka några hafva mycket små, tilltryckta tänder på sidorna. Den inre skifvan är mycket liten, och bär på den ena sidan vid basen ett cilieradt borst. Den andra maxillens inre skifva är uti hela den inre kanten väpnad med grofva, cilierade borst. Maxillarbenens skifvor äro stora, och den yttre har uti den inre kanten små bugter, uti hvilka sitta stora och grofva tornar. Emellan dessa bugter är kanten fint tandad. Palpens fjerde led visar en skarp gräns emellan den bakre delen och sjelfva spetsen, och synes vara besatt med mycket små taggar. Den öfre läppens undre kant är afrundad, och den undre läppen är djupt klufven, samt har ett par små biflikar. Båda de två första benparen äro af grof byggnad samt nästan lika stora, eller det andra något större än det första, hvilket ofta händer hos hannarne. Deras femte led eller hand är bredt fyrkantig eller af oval form, och det andra parets har på den bakre kantens nedre del en liten knöl. Klorna äro starka och uti den concava kanten väpnade med tänder. Det tredje och fjerde benparet äro starkt byggda och lika stora, samt hafva isynner- het d*n första . leden bred och grof. Den tredje leden är bredare än de två följande, samt i den undre kanten snedt afskuren. Klon är kort och föga böjd. Det femte benparets första led är bred och af oval form; dess klo är starkt utåt- och nästan bakåtrigtad. Det sjette och sjunde benparet har den första leden mera aflång än det femte benparet. Klorna äro stora, spetsiga och krökta. Dessa tre benpar tilltaga bakåt uti längd. Epimererna äro af medelmåttig höjd och de fyra första paren tilltaga bakåt i storlek. Den fjerde har ej, såsom vanligen är förhållandet, någon inskärning uti den bakre kanten, och den femte har den främre delen lika stor eller större än den fjerde, samt den bakre delen, på hvilken benet är fästadt, mycket låg. Det sjette och sjunde paret äro myc- ket mindre. De tre första abdominal-segmenternas bakre vinklar bilda ej någon skarp spets eller tand. Det fjerde och femte paret af abdomens ben hafva grenarne korta, den inre något längre än den yttre, samt båda på den öfre sidan och i spetsen väpnade ined tornar. Det sjette parets grenar äro mycket korta och grofva , samt af konisk form; den yttre är i spetsen väpnad med två grofva och krökta tornar, och på midten af den yttre sidan med en knippa borst. Den inre grenen har uti spetsen endast en del borst och några mindre tornar. Caudal-bihanget är kort, uti den bakre ändan väpnadt med två korta och krökta taggar, samt på den öfre sidan med några fina borst. Branchial-bihangen äro stora, och saknas endast vid det första och sjunde benparet. Båda könen äro nästan fullkomligt lika. Hannarne hafva, såsom vanligt, något längre antenner och större händer. De största exemplar, som jag sett, voro omkring tjugu m.m. Till färgen är den grönaktig eller brun, med ljusare, hvitaktiga fläckar på ryggen. Denna art, en af de vanligaste längs Skandinaviens hela vestra kust, lefver uti bon, som den bygger af fina vattenvexter, hvilka den sammanflätar och sammanbinder med ett segt ämne, som den sjelf troligen afsöndrar. Rörelserna äro ej särdeles lifliga. 32 Hägnar m. bruzelius. Anmärkning: Efter noggrann jämförelse nf en stor mingd exemplar af ofvan beskrifna art med både Rathkes beskrifning och teckningar af Amphithoe podoceroides och den af Kröver meddelade beskrifningen af Amphithoe albomaculata, och teckningariie af denna art uti Voyages en Scandinavie etc, knn jag icke tvifla på att Amph. podoceroides Rathke, och Amph. albomaculata Kröyer äro identiska. De små olikheter, som förekom- ma i beskrifningarne öfver bada dessa äro så obetydliga, att de lätteligen förklaras af variatiou hos olika indivi- der. Den uti förteckningen öfver de af M. v. Dubek vid Christiansund och Bergen samlade Crustaceer upptagna Amphithoe Pausilipi M. Edwards synes äfven tillhöra denna art. 2. Amphithoe pygmcea, Liljeborg. AntennsB superiores et inferiores fere aequales. Oculi minuti, rotundi. Manus pe- duin primi secundique paris ovatse, validse, his majoribus. Pedes abdominis ultimi paris ramis valde inaequalibus , exteriore conico, longiore, interiore inchoato, sed ejusdem forma?. Amphithoe pygmcea, W. Liljeborg: Öfversigt af Kongl. Vetensk.-Akad. Förhaudl. för år 1852, p. 9. Habitat ad promontorium Kullen. Beskrifning: Ryggen är bred och afrundnd. Hufvudet saknar rostrum, men dess sidokant bildar en spet- sig vinkel emellan de öfre och undre antennerna. Ögonen, som sitta tätt bakom denna vinkel, äro små och runda. De öfre antennerna, som nå ungefär till nbdomens början och äro nästan kortare än de undre samt af grof byggnad, hafva skaftets första led något tjockare, men kortare än den andra och tredje leden, som aro lika långa. Svepan är nästan kortare än skaftet och består af 7 — 9 långa leder. De undres fjerde och femte skaft- leder äro lika långa och längre än den tredje. Svepan, som är något smalare än de öfres, består af 7 — 8 leder. Längs hela den undre kanten äro de öfre antennerna försedda med ganska långa borst. Sådana finnas äfven på de undres svepa. Maudiblerna, som äro starka, hafva grenarne väpnade med 4 — 5 tänder, tuggknölen hög och palperna mycket långa och grofva, med den andra leden längst och den tredje i spetsen afrundad, samt försedd med långa, taudade borst uti den ena kanten. Den första maxilleus yttre skifva är i ändan väpnad med spetsiga tornar; den inre är liten och af oval form. Maxillarbenens inre skifva är af medelmåttig storlek; den yttre når till hälf- ten af palpcns andra led, och är i den inre kanten väpnad med 6 — 7 breda tornar. Palpen är lång, och dpn fjerde ledens spets är smal och mycket lång. För öfrigt visa mundelarne ej något ovanligt förhållande. Det första benparet är mindre än det andra Hos hannen äro deras händer af äggrund form, och hafva i den bakre kantens nedre del en djup, rund inskärning, som upptill begränsas af en liten knöl, som i spetsen bär en mängd långa borst. Honan har det första benparets hand eller femte led af äggrund form, utan någon inskär- ning uti den bakre kanten, bvilken är försedd med borst och tornar. Det andra benparets femte led har deremot en inskärning eller bugt uti den bakre kanten, men som är mindre än hos hannen. Klorna äro starka, krokiga och spetsiga. Det tredje och fjerde benparet äro grofva och hafva den tredje leden bredare än de två följande. samt dess undre kant snedt afskuren. Klorna äro spetsiga och af medelmåttig styrka. Det femte, sjette och sjunde benparet, som bakåt tilltaga i längd, hafva den första leden bred och af oval eller af äggrund form. De fyra första paren af epimerer äro temligen höga, af nästan rectangulär form, med deu undre kanten afrundad och försedd med borst, samt tilltaga bakåt i storlek. Den femte epimeren är af samma beskaffenhet som hos deu föregående arten. De tre första abdominal-segmentemas bakre vinklar äro afrundade, och det fjerde och femte paret af abdo- mens ben, som uå lika långt bakåt, hafva den yttre grenen något kortare än den inre, och båda väpnade med tornar. Det sjette paret af abdomeus ben, som nå nästan lika långt bakåt som de två föregående, har de två grenarne af mycket olika storlek. Den yttre är nemligen lång, något kortare än basal-leden, trind, smal, något uppåtböjd, tillspetsad, och uti spetsen försedd med ett par grofva och korta tornar. Den inre grenen är mycket mindre, ej mer än en femte- eller sjettedel så lång som den yttre, af konisk form, samt i spetsen väpnad med ett par tornar. Caudalbihanget är kort och tjockt. Dess storlek är fem till sex m.m. Färgen är brunaktigt grå. Familia SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 33 Familia III. ORCHESTID^E, Dana. Corpus compressum, epimeris magnis. Mandibulae palpo destitutai. Maxillaä primi paris palpis aut instructae parvulis aut iisdem carentes. Abdomen sex paribus pedum praeditum. Pedes abdominis quarti quintique paris biramei, iidem sexti paris singulis tan- tum ramis instructi. De till denna familj hörande genera hafva temligen hög och hoptryckt kropp och stora epimerer. Mandiblerna sakna den palp, som de flesta Amphipoder ega. Den första maxillens palp år antingen liten och består af en led, eller saknas den och repre- senteras endast af en nästan omärklig knöl på den yttre sidan af den större skifvan. De öfre antennerna äro oftast kortare än de undres skaft. Abdomen bär sex par ben, och det fjerde och femte parets äro alltid tvågreniga, men det sista parets hafva endast en gren, som är liten och kort. Abdomen bildar sålunda ej något kraftigt simredskap, så- som hos Gammaridse. Orchestiderne tillhöra hufvudsakligast varmare klimater, och hittills hafva vid Skandinaviens kuster endast två arter blifvit anträffade. Dessa tillhöra två olika släkten. cv Gen. 1. ORCHESTIA, Leach. Antennse superiores pedunculis inferiorum breviores. Palpus pedum maxillarium articulo ultimo obtuso. Pedes primi paris maris et feminse articulo quinto magis minusve dilatato, ungue brevi armato, subcheliformes. Mas pedibus secundi paris articulo quinto magno, manum subcheliformem una cum ungue formante. Femina pedibus secundi paris articulo quinto mediocri aut parvo, cum ungue manum parvam subcheliformem formante. Kpimerum quintum quarto parum brevius. Hithörande Amphipoder utmärka sig särdeles genom sina mycket korta öfre anten- ner, som äro kortare än de undres skaft, samt genom maxillarbenens palper, hvilkas sista led är bred och trubbig, icke klolik eller konisk. Från Talitrus, hvilket slägte står mycket nära Orchestia, skiljes det hufvudsakligen genom det första benparets femte led, som hos båda könen bildar en griphand, fastän svag, hvaremot den hos Talitrus är mer eller mindre konisk och tillspetsad. 1. Orchestia Uttorea Leach. Antennas superiores capitis longitudine; inferiores longitudinem tertite partis corpo- ris aequantes. Oculi rotundi. Pedes secundi paris maris articulo quinto magno, ovali, ungue valido et dentibus carente, instructo; iidem pedes feminaa articulo quinto minore, obovato, ungue parvo armato. Pedes sexti septimique paris longitudine fere aequales, iidem septimi paris maris articulis tertio quartoque dilatatis. Appendix caudalis parum einarginata '. 1 Denna diagnos kan ingalunda anses fullständig, enär vi sakna tillräcklig kännedora af en mängd till detta slägte hörande arter, för att kunna med säkerhet afgöra, hvaruti den väsendtliga olikheten dera emellan består. K. Vet Akad. Haqdl. B. 3, S:o I, O 34 B AON A K M. BUUZELIU8. Orchestin littorea, LeacU: Tians. Linn. Soc , XI, p. 356 — Desmarest: Consid., p. 261, pl. 43, fig. 3. (?) — Hn.Nl KnwARDS: Hist. Natur, des Crustae , III, p. 16. — Spence Bate: The Annals a. M:iir:iz. of Natur. History, 1857, Ser. 2, p. 136. Orchestia Euchore, F. Muller: Archiv fur Naturgesch. XIV, p. 53, pl. 4, fig. 1 — 7. 1 1 :i! >itat ad öras occidentales et balticas, locis arenosis. Beskrifniug af Hannen: De öfre antennerna äro af hufvudets längd och nå ungefär till de undre antenner- nas sista skaftled. Deras svepa består af omkring 8 leder. De undre antennerna, som äro omkring en tredjedel så Unga som hela kroppen, hafva skaftet nästan af samma längd som svepan, hvilken består af omkring 17 leder. Ogouen äro runda oeh temligcn stora. Maudiblerna äro starka och hafva den yttre grenen väpnad med 5 — 6 tänder, den inre med 4 — 5, samt tnggknölen mycket hög och stor. Den första maxillen, som saknar palp, har den yttre skifvan uti ändan väpnad med grofva, på den ena sidan tandade tornar. Den inre skifvan, som är lång och mycket smal, är uti spetsen försedd med ett par långa cilierade borst. Den andra maxillens skifvor äro breda, och den inre bär uti äudan, jemte en mängd kortare borst, ett längre cilierndt. Den öfre läppens undre knut är afrundad, och den undre läp- pen är djupt klufven, med flikame afrundade. Maxillarbenens inre sfcifva, som når nästan så långt fram som den yttre, är uti spetsen försedd med en mängd borst; den yttre skifvan är liten och uti spetsen samt den inre kan- ten väpnad med grofva borst. Palpen, som består af tre leder, har den andra inåt utvidgad, samt den tredje i den främre ändan afrundad. Det första benparet, som är mycket mindre än det andra, har den fjerde leden af triangulär form, nedåt bredast, samt den bakre och nedre deleu försedd med en uppsväld och mjuk kant. Den femte leden har samma form som den fjerde, men är något mera långdragen. Längs den bakre delen går äfven på denna led eu mjuk, uppsvälld kant. Klon är spetsig, ej alldeles så lång som den femte ledens undre kant, samt väpnad med ett par borst. Det andra benparets hand eller femte led är mycket stor och oval, med den undre kanten starkt bågböjd och försedd med korta och grofva tornar. Der den undre och den bakre kanten öfvergå uti hvarandra, är den väpnad med en liten trubbig tand eller knöl. Klon är stor, starkt böjd, slät och spetsig. Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig form Det femte och sjette benparet hafva don första leden mycket bred, med den bakre kanten starkt bågböjd, samt de öfriga lederna smala. Det sjunde benparet, som är längre än det sjette, har äf- ven den första leden bred liksom de två föregående benparen, den andra leden kort, den tredje längre och ganska bred, af triangulär form, med den bakre och nedre vinkeln starkt utdragen, den fjerde, som är något längre än den tredje, äfven bred, och den femte mycket smalare samt längre än den fjerde. Epimererna äro temligen stora, och den första är mindre än de tre följande paren, som hafva den undre kanten afrundad och försedd med korta borst. Den femte epimeren är föga mindre än den föregående samt större än de två sista paren. Det fjerde paret af abdomens ben når längre bakåt än det femte och har grenarne nästan lika långa, cy- lindriska, samt på den öfre sidan och uti spetsen försedda med grofva tornar. Det femte benparet är kortare, men af samma form. Det sjette paret har endast en kort, i spetsen borstbärande gren, som är mycket smalare än basal-leden. Caudal-bihanget är kort och tjockt, med den bakre ändan afrundad och försedd med en liten bugt i raidten. På den öfre sidan sitta några tornar. Branchial-bihangen är fem par. Honan liknar hannen, från hvilken hon skiljer sig hufvudsakligen genom de två första benparens form. Det första paret har den fjerde leden något bredare än den femte, som är af rcctangulär form, något böjd, med den nedre ändan ej smalare än den öfre. Klon, som är stark och intager med sin basis ungefär hälften af den femte ledens undre kant, är på midten af den concava sidan väpnad med 2 — 3 korta tornar Det andra benparets förstn led är ganska bred, isynnerhet vid den öfre delen, och har den främre kanten starkt bågböjd samt väpnad med korta tornar, oeh den bakre rät. Den fjerde leden är ungefår af samma längd som den femte, nedåt bredare, och längs den bakre delen försedd med en uppsvälld kant, liksom på det första benparet hos hannen. Den femte le- den är långdragen, nästan omvändt äggrund, på den nedre och främre delen försedd med en liten inskärning, uti hvilken sitter en mycket kort, uti den concava kanten med några borst väpnad klo Äfven denna led är längs den bakre delen försedd med en uppsväld kant. Det sjunde benparets tredje och fjerde led äro ej breda såsom hos hannen. Längden är omkring femton m.m. Denna art förekommer på Skandinaviens både vestra och östra kust, men dess geografiska utbredning åt norden kan ännu icke anses vara känd. Den träffas ofta på sandiga stränder, der den döljer sig under uppkastad tång och dylikt. Då man lyfter på en sådan tånghög, fly de undan med långa hopp. Gen. 2. ALLORCHESTES, Dana. Antennas superiores pedunculo inferiorum longiores. Palpus pedum maxillarium ar- ticulo ultimo magis minusve acuto. Pedes primi secundique paris manu subcheliformi armati. Epimerum quintum quarto saepissime brevius. Sådant, som detta slägte här blifvit uppstäldt, omfattar det de Orchestidae, som hafva de öfre antennerna längre eller åtminstone lika långa med de undres skaft, samt SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 35 den sista leden af maxillarbenens palp mer eller mindre spetsig'. De två första benpa- rens femte led bildar en mer eller mindre stark griphand, och den fjerde epimeren är of- tast större än den femte. 1. Allorchestes Nilsoni (Rathke). Antennse superiores pedunculo et flagello longitudine aequalibus, pedunculum in- feriorum paullum superantes. Oculi rotundi, nigri. Pedes primi paris manu plerumque fere rectangulari vel late ovali. Mas pedibus secundi paris manu multo majore, ovata. Femina pedibus secundi paris manu late rectangulari. Appendix caudalis divisa. Amphithoe Prevosti ?, H. Kathke: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 81, tab. 4, fig. 5. » Nilssoni, H. Kathke: ibidem, p. 264. Orchestia Nidrosiensis, Kröyeu: Naturhist. Tidskr., anden Rtekke, I, p. 299. Habitat ad öras occidentales a Nidrosia saltem usque ad Bohusiam. Beskrifning: Hufvudet bildar ej något rostrum och ögonen äro temligen stora samt runda. Lederna af de öfre antennernas skaft äro grofva och aftaga utät i liingd; den tredje nr endast obetydligt kortare än den andra och tjockare än svepan, som består af tio grofva leder och har nästan samma längd som skaftet. De öfre nå stundom framom de undre antennernas skaft med 3 — 4 leder, men ofta äro de föga längre än skaftet. De undre antennerna, som äro fastade midt under de öfre, hafva basaldelen mycket stor och sammansatt af de två första lederna. Den tredje leden är mycket kort, men den fjerde och femte, som äro i det närmaste lika stora, äro mycket längre än denna. Svepan består af tio leder. Mandiblerna äro starka, och deras yttre gren är väpnad med 6 — 7 tänder, den inre med 5—6; tugg- knölen är hög och dess yta har njurlik form. Den första maxillens inre skifva är ovanligt lång och smal, samt uti spetsen försedd med tvä långa cilierade borst. Den yttre skifvan, som är något längre och bredare än den inre, är uti spetsen besatt med flera grofva tornar, som uti den ena kanten äro väpnade med flera stora och trub- biga tänder. Palpen består endast af en led, och når knappt längre fram än den yttre skifvan. Den andra maxil- lens skifvor äro smala och långa, båda uti spetsen försedda med grofva borst och den inre äfven uti den inre kanten. Underläppen är i midten klufven, och flikarne, som ligga nära upptill hvarandra, äro i spetsen nästan tvärt afskurna. Bakåt förlänga de sig med två mycket korta och små processer. Den öfre läppens undre kant är afrundad. Maxillarbenen äro starka och utmärka sig genom den inre skifvans längd, som når lika långt fram som den yttre, eller till midten af palpens andra led, och är uti spetsen väpnad med två, tre grofva och korta tor- nar samt en del långa borst. Den yttre skifvan är något bredare samt uti den inre kanten väpnad med några borst. Palpens tre första leder äro breda och nästan lika stora; den fjerde är konisk, och uti spetsen väpnad med grofva och böjda tornar, bland hvilka en isynnerhet är stor. Det första benparet är betydligt mindre än det andra, men af stark byggnad. Dess första led är längst; den fjerde, som är större än den andra och tredje, är nästan af fyrkantig form och har på den bakre kanten en knöl eller en liten sporre, som är besatt med några borst. Handen är större än den fjerde leden samt nästan af rectangulär form, nedåt något bredare, med den undre kanten bågböjd och besatt med korta borst. Uti den un- dre kantens bakre hörn är den väpnad med en grof torn. Klon är stark och böjd. Det andra benparet har hos hannen den första leden nedåt ganska bred och utvidgad, den andra kort, samt den tredje nästan af triangulär form och bakåt utlöpande till en skarp spets. Den fjerde leden är äfven liten, men den femte är mycket stor, till formen äggrund, på en del af deu bakre kanten försedd med korta tornar, och ungefär pu midten af densam- ma med en liten tand. Klon är stor orh stark samt ej särdeles spetsig. Hos honor och yngre individer äro det andra benparets händer ej så stora som hos hannen och föga större än det första parets, samt hafva aflångt fyr- kantig eller rectangulär form. Det tredje och fjerde benparet äro af stark byggnad och vanlig form. Det femte är kortare än de två föregående benparen, mycket starkt, och har den bakre delen af den breda första leden half- 1 Dana, som uppställt slägtet Allorchestes, upptager uti diagnosen, att maxillarbenens palper skola vara klo- försedda. Hos den skandinaviska arten af detta slägte är den sista leden af maxillarbenens palp ej egentli- gen klolik, utan mera rät och konisk samt i spetsen försedd med borst, hvarföre också Brandt (Bulletin de la elasse Physico-matliématique de 1'Académie Imp. d. se. de St. Petersbourg, T. IX, 1851, p. 142) hänförde den till ett eget subgenus under Orchestia, som han benämnde Allorchestina. Då denna art emedlertid för öfrigt fullkomligt ölverensstämraer med de arter, som blifvit förda till Allorchestes, tyckes det ej vara till- räckligt skäl, att skilja den derifrån endast tillfölje deraf, att den sista leden af maxillarbenens palp är något mindre böjd och spetsig, då man vet, huru snart sagdt omärkliga öfvergångarne äro ifrån den alldeles klolika, korta formen af denna led, till den med spetsen mera utdragna och ifrån denna till den form, då spetsen utgöres endast af ett gröfre borst, hvilket vanligen omgifves af några andra smalare. 36 RAGNAR M. BRUZELIUS. cirkelformig. Det sjette och sjuudc benparet äro längre än det femte, men i det närmaste af samma form. Klorna äro korta, starka, krökta och mycket spetsiga. Epimererna äro temligen stora och de fyra första paren, som äro nä9tan af rectangulär form, med den undre kanten rundad, aro större än de tre följande. Det fjerde paret af abdomens ben når längre bakåt an det femte och detta längre än det sjette. Det fjerde parets grenar äro ganska grofva och lika länga, försedda med tornar uti spetsen och på den öfre sidan. Det femte paret är af samma beskaffenhet som det föregående, men det sjette har endast en kort, konisk, i palpen med tor- nar väpnad gren, som är kortare än den tjocka basal-leden. Caudal-bihangct är kort och klufvet, med flikarne tjocka samt nästan af pyramidalform. Branchial-bihangen äro små och till antalet fem par. Dess storlek är nio till tio m.m. Anmärkning: Att Hathkes Amphithoe Nilsoni och Kköyers Orchestia Nidrosiensis äro identiska med of- van beskrifna art, anser jag vara temligen säkert, då bådas beskrifningar passa fullkomligt för denna. Att den deremot ej är identisk med Amphithoe Prevosti M. Edwards, såsom Rathke först ansåg, tror jag mig böra antaga, då det af den figur öfver denna art, som M. Edwards meddelat uti Ann. des Sciences natur., sec. sér., Tom. III, Pl. 14, lig. 11 — 12, synes, som skulle den hafva två grenar på det sista paret af abdomens ben. Familia IV. GAMMARID^E, Dana. Corpus magis minusve compressum, epimeris plerumque mediocribus, interdum ma- ximis, raro parvis. Mandibulae plerumque palpo praeditae. Abdomen sex paribus pedum instruetum. Pedes abdominales quarti quintique paris biramei, iidem sexti paris plerum- que binis ramis magis minusve complanatis instrueti. Appendix caudalis tenuis, lamina- ris, saepe fissa. Denna familj omfattar de flesta slägtena af Amphipoda Gammaridea. Deras kropp är mer eller mindre hoptryckt. Epimererna äro aldrig rudimentära, såsom hos en del Corophidae; merendels äro de af medelmåttig storlek, men stundom uppnå de en betyd- lig utveckling, så att de betäcka den största delen af de första fyra paren af extremite- ter. Mandiblerna äro hos de flesta slägtena försedda med palper. Antennerna äro oftast spensliga, och uppnå aldrig en sådan styrka som hos en del Corophida?. Abdomen bär sex par ben, af hvilka de tre första paren äro, såsom vanligt, simben (pedes natatorii) och för- sedda med två grenar. Äfven det fjerde och femte benparet bära två grenar. Det sista parets ben hafva antingen en eller två grenar, som oftast äro tunna och plattade samt försedda med borst, hvilka stundom äro ganska långa. Caudal-bihanget är alltid tunnt och skiflikt, och stundom djupt klufvet. I sina rörelser äro de flesta, till följe af abdo- mens bildning, ganska snabba, och göra långa språng uti vattnet. Hos intet af de skandi- naviska slägtena är den femte leden på de fyra eller fem sista benparen på thorax utvid- gad så, att de kunna sägas vara "subprehensiles". Följande schema framställer de talrika slägtenas kännetecken. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 37 GAMMAEIDjE. a) Pedes secundi paris thoracis articulis senis compositi. é) Antennae superiores flagello appendiculari prseditae. c) Caput antice non productum. d) Antenn» superiores pedunculo crasso. Pedes secundi paris thoracis manu nulla subcheliformi Stegocephalcs. (Epimera märg. inf. setis destituta Anonyx. Pedes sec. paris thoracis manu praediti subcheliformi j (Epimera märg. inf. setis ornata . Pontoporeia. dd) Antennas superiores pedunculo gracili. I Art. quartus ped. f Mandibulae inter se similes Gammarus. sec. paris extremi-J ( Art. quinto ped. primi secun- tati superiori art. J MandibulseJ dique paris manum formante Nicippe. quinti affixus. [ dissimiles. i Art. quarto ped. primi secun- ( dique paris manum formante Pardalisca. Art. quartus ped. secundi paris medio margini antico articuli quinti affixus .... Eusirtjs. Eamus alter pedum abdominis ultimi. paris segmentis quatuor ultimis conjunctis longior et biarticulatus Eriopis. ce) Caput antice productum et antennas superiores magis minusve tegens Phoxus. bb) Antennas superiores flagello appendiculari carentes. ii Palp. ped. max. ex art. quatuor Paramphithoe. Mandib. palpigerse. < (Palp. ped. max. ex art. quinis Leucothoe. Mandibulas palpis destitutas Dexamine. v cheliformi Iphimedia. compositi. j [ Ped. sec. paris art. quinto /Pedes secundi paris manu subcheli-1 manum parvam formante . Laphystius. \formi carentes. J Ped. sec. paris manu plane [ destituti Acanthonotus. |Oculi duo Haploops. Oculi duo aut quatuor simplices J (Oculi quatuor Ampelisca. Pedes septimi paris reliquis duplo saltem longiores Oedicercs. ad) Pedes secundi paris thoracis e qvinis tantum articulis compositi Bathyporeia. 38 RAGNAR M. BRUZELIUS. Gen. 1. STEGOCEPHALUS, Kröyer. Corpus parum compressum, epimeris insignis magriitudinis. Antenna; robustse, su- periores pedunculo crassissimo et flagello appendiculari minuto instructaj. Palpus mandi- buhv uniarticulatus, crassus, brevis, dentatus, maxillas primi paris uniarticulatus, pedum maxillariuni e quartuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris neque manu subcheliformi nec cheliformi instructi. Pedes abdominis ultimi paris biramei. Från alla andra hithörande slägten skiljes Stegocephalus lätt genom de utomordent- ligt stora epimererna, som betäcka nästan helt och hållet hufvudet och de främre benpa- ren. Antennerna äro mycket grofva och tjocka, och de öfre äro försedda med en myc- ket liten bisvepa. Mandibular-palpen består endast af en grof och tandad led. Åfven den första maxillens palp består endast af en led, men maxillarbenens palp är sammansatt af fyra leder. De två första benparens femte led bildar ej någon griphand, utan afsmalnar nedåt. De två följande benparen äro af medelmåttig längd och tilltaga bakåt. Abdomens sista benpar har tveniie grenar. 1. Stegocephalus injlatus, Kröyer. Stegocephalus inflatus, H. Kröyer: Naturh. Tidskr., förste Rrekke, I, p. 150. » »» » u u anden Rsekke, I, p. 522. u ii » ii Voyages en Scandinavie etc , pl. 20, fig. 2. Habitat ad öras Scandinavise arcticas, rarus. Beskrifuing: Kroppen är ganska tjock och hög, med ryggen slät, utan köl eller täuder. Hufvudet, som är teraligeu stort och utskickar emellan de båda öfre antennerna en spetsig, nedåtböjd, liten process, döljes nästan alldeles under epimererna. De öfre antennerna äro korta och mycket tjocka, med den första leden tjockare och dubbelt så lång som den andra leden, hvilken är ungefär dubbelt så lång som den tredje. Svepan består af tolf tjocka leder. Bisvepan består endast af en kort led, som har den främre ändan snedt afskuren och försedd med borst. De undre antennerna äro uågot längre än de öfre, men smalare. Deras svepa består af femton leder och är kortare än skaftet. Mundelarne äro ovanligt stora '. Mandiblernas Bpets är delad uti tio små tänder, och palpcn består af en enda tjock led, hvars nedre kaut är starkt bågböjd och den öfre försedd med 13 — 14 små tänder. Den första maxillens palp är kort och består endast af en smal och i spetsen med några böjda tornar väpnad led. Den yttre skitvan är bred och når lika långt fram som palpen. Uti den snedt afskurna ändan är den försedd med tjocka och böjda tornar, som uti den ena kanten äro väpnade med ett par tänder. Den inre skifvan är något kortare, bred, och längs den inre kanten försedd med långa, cilierade borst. Den andra maxillens yttre skifva är ovanligt smal, långdragen, 9amt i ändan väpnad med några temligen långa borst, som äro mot spetsen bredare och väp- nade med en böjd och krokig tand. Den yttre skifvan är mycket bred , afrundad, och uti den iure kanten försedd med en mängd borst. Maxillarbenen hafva ba9al-leden mycket smal och lång, den yttre skifvan stor, bred och i den inre kanten försedd med små tornar, den inre skifvan kortare, af oval form, och uti spetsen samt den inre kanten försedd med grofva borst. Palpen är kort och består af fyra leder. Läpparne? Det första benparet är af stark byggnad, med de tre första lederna af vanlig form, den fjerde vid den nedre ändan smalare än vid basen, samt bredare och längre än den femte, hvilken är af konisk form, afsmalnar nedåt, och bildar ej någon griphand. Klon är stark, föga böjd, och intager med sin basis hela spetsen af den femte leden. Det andra benparet har samma form, som det första, men är längre och smalare. Det tredje och fjerde benparet äro längre än de två föregående, samt af vanlig form. Det femte nr längre in det fjerde, och har samma rigtning som det sjette och sjunde. Den första leden är lång och smal. Det sjette och sjunde ben- paret har den första leden bred, laugdraget fyrkantig, med den bakre kanten tandad, och de följande lederna af vanlig form. Epimererna äro utomordentligt stora och på den yttre sidan hvällda, så att den nedre kanten är inåtböjd. Den första är nästan af triangulär form, dock med både den främre och bakre kanten bågböjd; det andra och tredje paret äro smala, af rectangulär form, högre än den första, samt hafva den undre kanten snedt afskuren. Det fjerde parets epimerer äro mycket stora, vid basen smalare, nedåt bredare, med den undre kanten afrundad, 1 Beskrifningen af mundelarne, hvilka jag icke varit i tillfälle att undersöka, anföres efter Kröyer, 1. c. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 39 samt både den främre och bakre kanten inböjda, så att de få formen nästan af en yxa. Det femte parets epime- rer äro mycket mindre, af triangulär form, och passa fullkomligt till den bakre, inböjda kanten af den fjerde epi- raeren, hvarigenom de fem första epimererua på h varje sida tillhopa bilda ett reguliert cirkel-segment, som är nå- got mindre än en half cirkel. De två sista epimererna äro små och af vanlig form. De tre första abdominal-segmenternas bakre vinklar utlöpa uti korta spetsar och de tre sista paren af ab- domens ben nå lika långt bakåt. Grenarne på alla benen äro plattade, lika långa, tillspetsade, och sakna borst eller tornar. Caudal-bihanget är stort och tillspetsadt samt klufvet ungefär till midten. Storleken är nitton m.m. Af denna art, hvilken lärer vara sällsynt vid Grönlands kuster, hvarest den först anträffats, har, så vidt mig är bekant, endast ett enda exemplar blifvit af Professor S. Loven taget vid kusten af Finnmarken. Gen. 2. ANONYX, Kröyer. Corpus altnm, epimeris magnis. Antenna? superiores pedunculo crasso et flagello appendieulari instruetse. Mandibula processu accessorio vel ramo interno carens, sed pal- po triarticulato instrueta. Maxilla primi paris palpo biarticulato, pedes maxillares palpo e quatuor articulis composito. Pedes primi paris ssBpissime manu subcheliformi armati, iidem secundi paris manu parva, subcheliformi, ungue parvo, plerumque basi crasso et longitudinell! marginis inferioris manus haud superante. Pedes quinti paris articulo primo laminari et dilatato. Pedes abdominis ultirni paris ramis binis instrueti. Arterna af detta slägte hafva kroppen hög och försedd med stora epimerer, hvilka likväl äro betydligt mindre än hos det föregående slagtet. De öfre antennernas skaft är tjockt. Bisvepa finnes. Mandibelns spets är tillskärpt och saknar nästan tänder. Någon inre gren finnes icke, men palpen består af tre leder. Den första maxillens palp består af två leder, och maxillarbenens af fyra. Det första benparets femte led bildar oftast tillhopa med klon en griphand. Det andra benparet har alltid en sådan, ehuru svag. Dess femte led bär mer eller mindre tättsittande långa borst, som ofta dölja klon. Det femte benparets första led är bred och tunn. Abdomens två sista ben bära hvardera två grenar. Hannarne af detta slägte hafva antennerna ofta försedda med små, membranösa, runda bihang vid svepans leder. Detta af Kröyer uppställda slägte står mycket nära Lysianassa, med hvilket det möjligen sammanfaller, då skillnaden, hvad det första benparet beträffar, försvinner, så- som Kröyer sjelf tyckes antaga, då han hänför L. Vahlii till slägtet Anonyx. Det är emedlertid svårt, att säkert afgöra detta, utan ett närmare undersökande af de arter, som utgjort typer för Lysianassa. Till slägtet Anonyx har jag fört äfven en ny art, som skiljer sig ifrån de förut kända hufvudsakligen genom det första benparet, hvars klo är rudimentär och nästan alldeles dold af tättsittande långa borst. Spence Bate ' synes emedlertid hafva uppställt ett nytt slägte af en närstående art, hvilket han benäm- ner Scopelocheirus, men han har dervid möjligen förbisett det första benparets klo. 1. Anonyx ampulla (Phipps). Oculi permagni, aterrimi, lageniformes. Pedes primi paris articulo secundo dimidia longitudine primi articuli breviore, articulo quinto, si ve manu, fere rectangulari , angulo inferiore et posteriore spinoso, ungue valido armato. Pedes secundi paris articulo primo 1 Annals and Magaz. of nat. History, sec. ser., Vol. XIX, p. 138. 40 KAGNAR M. BKUZELIUS. secundo duplo longiore. Pedes tertii quartique paris unguibus mediocris longitudinis et articulis quintis brevioribus. Pedes abdonrinis sexti paris ranns elongato-lanceolatis , intus setis pluraosis, extus spinis brevibus armatis. Appendix caudalis profunde fissa, laciniis apicibus oblique truncatis, erosis. Cancer ampulla, Phipps: Voyage townrds the north Pole, 1773, p. 191, tab. 12, fig. 2. " nugax, ? » Ibidem, p. 192, tab. 12, fig. 3. Gammarus nugax, P Sabine: Supplement to the appendix of Parby's voyage, p. 229. >> ampulla, » Ibidem. Talitrus nugax, Ross: Appendix to Parry's 3:d Voyage, p. 119. » ampulla, » Ibidem. Hammarns nugax, ? Owen: Appendix to the second voyage of Capt. Ross, p. 87. » ampulla, ? » Ibidem, p. 88. Anonyx lageua, Kröyer: Grönlands Amphipoder, p. 237, tab. 1, fig. I. (Femina). » appeudiculoaus, » Ibidem, p 240, tab. I, fig. 2. (Mas). Lysianassa lägena, Milne Edwards: Histoire natur, des Crustac., T. III, p. 21. » appendiculosa, » » Ibidem. Anonyx ampulla, Kröyer: Naturhist. Tidskr., anden Riekke, B. I, p. 578. » » » Voynges en Scandinavie etc., pl. 13, fig. 2. ' Habitat ad öras oceidentales ab arcticis inde ad Bohusiam. Beskrifning: Kroppen är på båda sidorna temligcn hoptryckt, med ryggen afrundad och slät. Hufvudet är af medelmåttig storlek, och bildar ej något rostrum. Ögonen äro stora och svarta, och hafva den nedre delen bre- dare, samt den öfre smalare och mera utdragen, hvarigeuom de kunna kallas "flaskformige". Antennerna variera mycket till storlek och form, och man kan i allmänhet antaga, att hannarne hafva båda paren längre, men isynnerhet det undre, hvilket ofta är dubbelt så långt eller ännu längre än det öfra. Hos ho- norna halva båda paren nästan samma längd. De öfres skaft är mycket tjockt, med den första leden mycket större än de två andra, hvilka äro ganska korta. Svepan är ungefär dubbelt så lång som skaftet, och består af ungefar 16 leder'. Den första leden af svepan är grof och utåt afsmalnande, lika lång med de 3 eller 4 följande lederna tillhopa, och har på den inre sidan hos båda könen en mängd långa, i tvär-rader ordnade, grofva borst, som intaga en oval omkrets. Bisvepan består af omkring 8 leder. Hos hannen är dess första led längre än hos honan. De undre antennerna hafva uti svepan omkring 20 leder hos honan, men 40 — 50 hos hannen. Mandiblerna äro långdragna, med spetsen temligeu bred och mejselformigt tillskärpt, vid den ena kanten med en inskärning och en liten knöl, vid den andra sidan med ett par små tänder. Tuggknölen är temligen hög, med nästan fyrkantig yta och tyckes sakna tänder eller taggar. Palpen är grof, med den andra leden längst och den tredje uti den ena kanten försedd med borst. Den första maxillens palp är längre än den yttre skifvnn, som uti den främre ändan bär 7 — 8 grofva, uti den ena kanten med ett par tänder väpnade tornar. Uti den inre kanten sitta några dylika tornar jemte en knippa fina borst. Den inre skifvan är mycket liten, och bär uti spetsen två stora borst. Den andra maxillens yttre skifva är mycket större än den inre. Maxillarbcucn äro stora. Deras inre skifva, som når endast till palpens fäste, är kort och uti ändan samt den inre kanten försedd med ci- lierade borst. Den yttre skifvan, som når till hälften af palpens andra led, har den inre kauten svagt striernd samt saknande tänder eller tornar. Ofverläppen bildar längs den främre sidan en långsgående köl. Underläppen är djupt klufven, och hvarje fiik har en djup inskärning uti den inre kanten, hvarigenom bildas liksom fyra flikar. Det första benparet är af ganska grof byggnad och mycket kortare än det andra. Dess första led är lång, den andra och tredje små och korta, den fjerde triangulär, den femte nästan rectangulär, större än den föregåen- de, med den främre kanten något bågböjd och den bakre inböjd. Den undre kanten är snedt afskuren och har den bakre vinkeln skarp, samt försedd med ett par tornar. Klon är kort, stark och böjd. Det andra benparet är af svag byggnad, med den första leden mera än dubbelt så lång som den andra, som är längre än den tredje, hvilken är lika lång med den fjerde. Den femte leden är minst af alla, oval, dock nedåt något bredare än vid deu öfre ändan, uti den bakre kauten samt uti den främre och nedre vinkeln försedd med tättsittande långa borst, som äro böjda, uti den ena kanten taudade samt uti spetsen klufna. Klon är kort, men stark. Det tredje och fjerde benparet äro något kortare än det andra, men af vanlig form. Klorna äro medelmåttigt starka och mycket kortare än den femte leden. Det femte benparet är något kortare äu de två föregående och har den första leden bred samt nästan rund, och uti den bakre kanten tandad. Det sjette benparet är längre än det femte, och har den första leden något mera långdragen än samma led af det femte paret. Det sjunde paret är något kortare än det sjette, men af samma form som detta. 1 En del af synonymien anföres efter H. Kröyer, enär jag icke varit i tillfälle att begagna flera af de anförda äldsta författarnes abeten. ' Kröyer har räknat 23 leder uti de öfres svepa hos honan och 34 hos hannen. Uti de undres svepa 32 — 34 hos honan och 60 hos hannen. Epiine- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 41 Epimererna äro mycket låga ocli den första Sr större fin den andra eller tredje, men mindre fin den fjerde, som uti den bakre kanten liar en djup inskärning för den femte, livilken jemte de två följande är betydligt min- dre fin de fyra första paren. Det andra och tredje segmentet af abdomen liafva det bakre och undre hörnet spetsigt. Abdomens fjerde benpar, som når lfingre bakåt än det femte, men ej så långt som det sjette, har grenarne lika långa, utåt till- spetsade och på den öfre sidan försedda med tornar. Sådant fir fifven det femte benparet. Det sjette parets gre- nar firo plattade och smalt lancettlika, den yttre i spetsen väpnad med en stor torn; båda uti den yttre kanten försedda med tornar, men uti den inre endast med cilierade borst. Caudal-bihanget fir aflångt och klufvet nästan till basen, med flikarne i spetsen snedt afskurna och väpnade med en tom. Braiichial-bihang, af hvilka finnas sex par, saknas endast vid det första benparet. Denna art, som uti den högsta norden har en vidsträckt utbredning, förekommer fifven vid Skandinaviens vestra kust, finda ned i Bohusläns skärgård, hvarest den likväl fir sfillsynt. I de nordliga hafven uppnår den en betydlig storlek och trfiffas der ofta i stor mfingd. Det största exemplar från Skandinaviens kuster, som jag un- dersökt, hade en storlek af fjorton m.in. 2. Anonyx tumidus, Keöyer. Oculi magni, ovati. Antennas superiores inferioribus longiores et articulis secundo tertioque solito productioribus. Pedes primi paris artieulo secundo dimidia longitudine articuli primi breviore, artieulo quinto elongato, subconico, postice per totam longitudinem serrulato. Pedes secundi paris manu sublunata. Pedes tertii quartique paris unguibus articulis quintis brevioribus. Pedes reliqui robusti, setis aculeisque fere omnino destituti. Epimerum primum tribus paribus sequentibus rnulto minus. Pedes abdominis ultimi paris ramo externo intus, interno breviore utrinque minutissime serrulato. Appendix caudalis brevis, ultra dimidiam longitudinem fissa. Anonyx tumidus, H. Kröyer: Naturhistorisk Tidskr., anden Esekke, II, p. 16. » » » » Voyages en Scandinavie etc, pl. 16, fig. 2. Habitat ad öras occidentales ab areticis inde ad promontorium Kullense, in Bohusia vulgaris, saepe in cavitate branchiali Ascidiarurn. Beskrifning: Kroppen är hos denna art mindre hög, men tjock och temligen bred. Ögonen äro stora och äggrunda, med den undre kanten nästan rät. De öfre antennerna firo korta, och nå ungefär till det tredje seg- mentet af thorax. Skaftets första led är väl tjock, men smalare och mera långdragen än hos öfriga arter; den andra jemte den tredje fir äfven ovanligt lång. Svepan består af 8 — 1 1 leder och bisvepan af 5, af hvilka den första är lika lång med den andra och tredje tillhopa. De undre antennerna, som äro kortare än de öfre, hafva omkring 8 smala leder uti svepan. Mandiblerna äro kortare än vanligt, med spetsen tillskärpt och försedd med ett par små tänder. Tugg- knölen är mycket liten och palpen af vanlig beskaffenhet. Den första maxillens yttre skifva är mycket bred och uti ändan försedd med mycket tättsittande, fintandade tornar1. Den inre skifvan har 4—5 cilierade borst i den inre kanten. Den andra maxillens skifvor äro mycket korta och breda; den yttre är likväl betydligt bredare än den inre. Maxillarbenen utmärka sig genom den inre skifvans korthet, hvilken knappt når till palpens fäste; den yttre skifvan är stor, oval, och i den inre kanten försedd med några få, mycket korta borst. Palpen visar det ovanliga förhållandet, att den första leden är större än den andra, och saknar helt och hållet borst. Underläppen är djupt klufven, och den öfre läppen är nästan af triangulär form och har den undre kanten afrundad samt den främre sidan slät. Det första benparet, som är af stark byggnad, har den femte leden temligen lång, vid basen bredare och nedåt afsuialnaude, med framkanten bågböjd och den bakre kanten nästan rät, samt försedd med breda, i ändan med små, korta taggar väpnade tänder. Klon är stark och krökt. Det andra benparet har den fjerde leden smal och dubbelt så lång som den femte, hvars främre kant är mycket bågböjd, den bakre något inböjd och den undre snedt afskuren, med den bakre vinkeln något utdragen. Det tredje och fjerde benparet äro starka, och hafva tem- ligen breda leder, samt sakna nästan alldeles borst. Deras femte leds bakre och nedre vinkel utlöper i en skarp spets. Klorna äro kortare än den femte leden. Det femte, sjette och sjunde benparet hafva den första leden bred och nästan af rectangulär form. Deras femte leds främre och nedre vinkel utlöper i en spets. ' Den af Kröyer observerade tvärfåran öfver den yttre skifvan, hvarigenom den blifver liksom tvåledad, har jag ej kunnat upptäcka. K. Vit, Akad. Handl. B. 3. N:o 1. O 42 RAGNAR M. BKUZKLIU8. Epiraererna visa det ovanliga förhållande, att den första iir mycket liten, samt mycket mindre än de tre följande paren '. Den iir tem ligan bred, nästan fyrkantig, ined den undre kanten afrundad eller snedt afskuivu, och betäcker nästan alldeles icke benets första led, som är fästad nära dess nedre kant. Den andra epiraeivn är mycket högre, rectangulär, och något smalare än den tredje. Den fjcrde är bredast och af vanlig form. De tre sista paren äro små. Det audra och tredje abdominal-seginentets bakre och nedre vinkel är nästan rät, och det Ijerde paret af abdomens ben når lika långt bakåt som det sjette, men något längre än det femte. Dess grenar äro tillspetsade och lika långa, samt på den öfre sidan försedda med tornar. Sådant är äfven det femte paret. Det sjette panÉi grenar äro smalt lancettlika, den yttre2 något längre än den inre, samt i spetsen väpnad med en stark torn. Den yttre är uti den inre kanten, och den inre uti båda kanterna försedd med ytterst fina, tättsittande tänder och ett par korta tornar. Caudal-bihanget är kort, djupt klufvet och har flikarne i spetsen afstympade samt väpnade ned ett par små tornar. Branchial-liihang saknas endast på det första benparet. Det sjunde benparets brnnchial-hihnng äro nästan rudimentära. Hannen skiljer sig från honan endast genom längre antenner. Dess storlek är 7 — 8 m.m. Uti Bohusläns skärgård förekommer denna allmännast bland alla arterna af slägtet Anonyx, och träffas längs hela vestra kusten af Skandinavien åtminstone till Kullen. Ofta finnes den inuti respirations-säcken hos Ascidier. 3. Anonyx nanus, Kröyer? 3 Antennse superiores inferioribus breviores. Oculi magni, reniformes. Pedes primi paris articulo secundo dimidia longitudine articuli primi breviore, articulo quinto rectan- gulari, elongato, longitudinem articuli quarti sequante. Pedes secundi paris articulo primo articulo secundo plus duplo longiore. Pedes tertii quartique paris unguibus articulis quintis multo brevioribus. Pedes septimi paris iisdem sexti paris paullum longiores. Pedes ab- dominis ultimi paris raino externo intus setifero. Appendix caudalis elongata, profunde divisa, laminis apice spiniferis. Anonyx nanus, Kröyer: Naturhistorisk Tidskrift, anden Rrekke, II, p. 30. »» » Voyages en Scandinavie etc., pl. 17, fig. 2. Habitat ad öras occidentales Scandinavia?, in Bohusia haud rarus. Kroppen är högre än hos den föregående och hoptryckt. Ögonen äro stora och njurlika. De öfrc anten- nerna äro kortare än de undre hos båda könen. Skaftet, som är tjockt, har den andra och tredje leden temligen långa. Svepan består af elfva leder, bland hvilka den första är mycket stor, utåt afsmalnaude och på insidan för- sedd med långa tättsittande borst. Bisvepan består af 6 — 9 leder, af hvilka den första är ganska lång. De undre antennernas svepa består af omkring 21 mycket korta leder. Sådana äro antennerna hos honan; hos hannen har jag deremot räknat 21 leder i de öfres svepa och ända till 35 i de undres, hvilka voro dubbelt så långa som de öfre. Mandibelns spets är bred och har en liten tand vid den främre kanten. Tuggknölen är stor och af oval form, samt förlänger sig mot den främre kanten med en afrundad process, bakom hvilken palpen är fästad. Pal- pens andra led är längst och den tredje har i kanten en mängd borst. Den första maxillens yttre skifva är tem- ligen läng och uti ändan samt en del af den inre kanten väpnad med grofva tornar, som på sidorna äro försedda med större eller mindre tänder. Den inre skifvan är kort, i spetsen afrundad och försedd med ett par cilierade borst. Öfverläppens undre kant är afrundad, och underläppen djupt klufven. Maxillarbenens inre skifva, som är temligen lång och når till den främre ändan af palpens första led, är uti spetsen försedd med tre korta tornar och uågra cilierade borst. Den yttre skifvan, som når framom palpens andra led, har uti den inre kanten, som är försedd med små bugter, spår till små tänder. I den yttre delen af den främre ändan är en liten inskärning, i hvilken sitter ett litet borst. Det första benparet, som är temligen långsträckt, har den femte leden lång, smal, rectangulär, med den främre kanten något bågböjd och den bakre inböjd, samt afsmalnar nedåt något \ Den är lika lång som den Ijerde 1 Kröyer beskrifver endast de sex sista paren af epiraerer, och på teckningen af denna art, i Voyages etc, synes ej den första epimeren. J Kröyer uppgifver att den inre är längst. ' Det är med tvekan, som jag upptagit denna art såsom identisk med Anonyx nanus, Kröyer. Den visar nemligen en mängd afvikelser ifrån A. nanus, och närmar sig i flera hänseenden till A. minutus, Kröyer, hvilka båda arter möjligen sammanfalla med hvarandra. Då jag emedlertid ej liar haft tillgång till typ- exemplar, har jag ej kunnat afgöra detta. 4 Den femte leden är betydligt längre och smalare än densamma hos A. minutus, att dömma efter teckningar- ne öfver denna art uti Voyages en Scandinavie etc SKANDINAVIENS AMFIIIPODA GAMMARIDEA. 43 leden. Klon är liten, krökt och uti den concava kanten försedd med 2 — 3 borst. Det atulrn benparets femte led är oval och har den bakre vinkeln utdragen samt spetsig. Dess första led är mer än dubbelt sä lång som den andra, och den femte är betydligt kortare än den Ijerde. Det tredje oeh fjerde benparet halva den femte leden i den bakre kanten försedd med borst, och vid den nedre ändan med två krokiga, korta och trubbiga tornar eller tänder. Deras klor äro böjda, spetsiga och ej långa eller starka. Det femte benparets första led är bred och har den bakre kanten nästan halfcirkellonnig oeh fint naggad. Det sjette oeh sjunde benparet, af hvilka det sjunde är något längre än det sjette, äro af samnia form som det femte, och hafva de fyra sista lederna mycket smala. Epimererna äro ganska stora och höga. " Det första abdominal-segmentets bakre och nedre vinkel är afrundad och det andras nästan rät, samt det tredjes utdragen till en kort, något böjd och trubbig spets. Det fjerde paret af abdominal-benen når längst bakåt, och det femte ej alldeles sä långt som det sjette, hvars grenar äro smalt lancettlika, den yttre något längre än den inre, samt i spetsen väpnad med en grof torn och uti den inre kanten med borst. Caudal-bihanget är aflångt och djupt klulvet, med flikarne uti spetsen försedda med några tornar. Dit femte och sjette benparets branchial- bihang äro vid basen försedda med secundära , smala oeh långa bihang. Djurets storlek är omkring tolf m.m. Denna art förekommer vid den vestra kusten af Skandinavien. Uti Bohusläns skärgård har jag träffat den flera gånger. 4. Anonyx Vahli, Kröyer. Oculi magni, reniformes , aterritni. Pedes prirni paris articulo secundo dimidia longi- tudine primi articuli breviore, articulo quinto elongato, conico, postice kevi, ungue minuto, sed distincto. Pedes tertii quartique paris articulis quaternis ultimis setis raris instruetis et unguibus articulis quintis brevioribus. Pedes abdominis ultimi paris ramo externo se- tis plumosis, raris instrueto. Appendix caudalis elongata, usque ad dimidiam longitudi- nella fissa. Anonyx Yahli, H. Kröyer: Grönlands Amphipoder, p. 233. Lysianassa Vahli, M. Edwards: Hist. nat. des Crustac. , T. III, p. 21. Anonyx » Kröyer: Naturhist. Tidskr. , anden Eoekke, I, p. 5 99. » » » Voyages en Scandinavie etc, pl. 14, tig. 1. Habitat ad öras areticas nostras ad Bergen usque, rarus. Beskrifning: Ögonen äro njurformiga oeh svarta. De öfre antennerna äro korta och hafva skaftets andra och tredje leder mycket korta. Svepan består af omkring 9 leder och bisvepan af 5 — 6, med den första leden ganska kort. De undre antennerna hafva hos honan ungefär samma längd som de öfre, men hos hannen äro de dubbelt så långa eller längre. Hos honan består svepan af omkring 10 leder, men hos hannen af 30 — 40. Mandiblerna hafva spetsen utan tänder, tuggknölen liten, oeh palpen fästad långt bakåt. Den första maxil- lens yttre skifva är lång och uti spetsen försedd med grofva, böjda och uti ena kanten tandade tornar. Afven den inre skifvan är ovanligt lång och smal, samt i spetsen väpnad med ett par borst. Den andra maxillen och läp- parne visa ej någon synnerlig afvikelse ifrån den vanliga formen. Maxillarbenens inre skifva är temligen lång, och den yttre saknar tänder uti den inre kanten samt har palpen smal. Det första benparet, som är kort och af stark byggnad, har den femte leden långdragen, nedåt afsnial- nande och försedd med en liten klo, som med sin basis upptager hela den nedre ändan af den femte leden. Det andra benparets femte led är kort, bred och nästan fyrkantig. Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig form och halva medelmåttigt långa klor, som äro kortare än den femte leden. Det femte, sjette och sjunde benparet hafva den första leden bred och äro äfven för öfrigt af vanlig beskaffenhet. Epimererna äro höga och af vanlig form. Det tredje abdominal-segmentets bakre och undre vinkel är afrundad. Det fjerde paret af abdomens ben når längre bakåt än de två följande, af hvilka det femte når längre än det sjette, hvars grenar äro temligen breda och utåt tillspetsade, den yttre något längre än den inre, i spetsen försedd med en grof torn och uti kanterna med borst. Caudal-bihanget är aflångt och klufvet nästan till midten och har flikarne afrundade. De exemplar jag undersökt hade endast en längd af nio m.m. Denna är ganska sällsynt vid Skandinaviens kuster, hvars nordligaste delar den tillhör, och har ej blifvit anträffad sydligare än vid Bergen i Norrige. 5. Anonyx Holbölli, Kröyer. Oculi magni, elongati, reniformes, cinnabarini. Antennae inferiores superioribus per- brevibus plus duplo longiores. Pedes primi paris graciles, elongati, articulo quinto fere 44 RAGNAR M. BRUZELIU8. ovato, dimidia parte inferiore marginis posterioris serrulato. Pedes secundi paris articulo quinto satis lato, fere ovali. Pedes reliqui unguibus longitudinem articuli quinti fere eequantibus. Pedes septimi paris iisdem sexti paris breviores. Pedes abdominis ultimi paris ramis setis destitutis. Appendix caudalis elongata, profunde di visa. Anonyx Holbölli, H. Kröyer : Naturhist. Tidskr., anden Boekke, II, p. 8. » » » « Voyages en Scandinavie etc. , pl. 1 5, fig. I . Habitat ad öras nostras occidentales, in Bohusia rarissimus. Beskrifning: Kroppen är hos denun art mera hoptryckt än hos de föregående. Ögonen äro smala, njur- lika, och lära vara röda'. De öfre antennerna öro mycket korta och svepan har nästan samma längd som skal tet, och består af 9 leder, af hvilka den första är mycket lång och tjock samt på den inre sidan försedd med länga borst. Bisvepan är mycket smal och består af omkring tre leder. De undre antennerna äro mer än dubbelt sä långa som de öfre, och deras svepa består af omkring 20 leder hos honan och 30 hos hannen. Muudelarne äro hos denna art ovanligt små Mandibelns spets saknar tänder och tuggknölen är stor och hög. Den första mnxillens yttre skifva är i spetsen väpnad med grofva tornar, som sakna skarpa och spetsiga tän- der och hafva endast en liten knöl vid sjelfva spetsen. Den inre skifvan är kort och spetsig och bär ett par cili- erade borst. Det andra maxillparet och läpparne äro af vanlig form. Maxillarbenens yttre skifva är uti den inre kanten försedd med temligen stora, kouiska tornar. Palpen är stark och något längre än den yttre skitvan. Det första benparet, som är af svag byggnad, har den femte leden kortare än den fjerde, af oval eller äggrund form, och uti den bakre kantens nedre hälft fint tandad. Klon är lång, spetsig, slät, och försedd med ett par borst vid spetsen. Det andra benparet är längre och har den femte leden af oval form. Det tredje och fjerde benparet utmärka sig isynnerhet genom sina langa och smala klor, som äro ungefär lika långa som den femte leden. Det femte benparet är något längre än de två föregående, men kortare än det sjette, som är något längre än det sjunde. Den första leden är som vanligt mycket bred och i den bakre kanten fint tandad. Klorna äro långa, smala och nästau räta. De två sista benparen hafva i det närmaste samma form som det femte. Epi- mererna äro ganska höga. Det första och andra nbdominal-segraentets bakre och undre vinkel utlöper uti en liten, kort tand, men det tredje segmeutets är utdragen till en ganska lång och krökt spets. Det fjerde paret af abdoinens ben når nä- stan lika långt bakåt, som det sjette, men längre än det femte. Det sjette benparets grenar äro smalt lancettlika, den yttre obetydligt längre än den inre och i spetsen försedd med en grof torn. Båda sakna alldeles borst. Cau- dal-bihauget är klufvet ungefär till midten, och hur Rikarne bakåt afstnalnande samt i spetsen försedda med en liten torn. Dess storlek är omkring sju m.m. Denna art, som först blifvit anträffad vid Grönlands kuster och uppgifves vara sällsynt der, förekommer äfven, ehuru mycket sällsynt, vid Skandinaviens vestra kust. Den sydligaste lokal, hvarest den blifvit tagen, är Bohusläns skärgård. 6. Anonyx gulosus, Kröyer. Oculi magni, sublageniformes, cinnabarini. Antenrae superiores inferioribus brevio- res. Pedes primi paris graciles, fere lineares, articulo secundo dimidiam longitudinem articuli primi superante, articulo quinto angusto, rectangulari, ungue magno bifurcato armato. Pedes secundi paris articulo quinto brevi, ovali. Pedes abdominis ultimi paris ramis elongato-lanceolatis, intus setis plumosis dense armatis. Appendix caudalis elongata, angusta, profundissime divisa. Anonyx gulosus, Kröyer: Naturhist. Tidskr., anden E.xkke, I, p. 611. » Voyages en Scandinavie etc, pl. 14, fig. 2. » norvegicus, Liljeborg: Öfversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl. 1851, p. 22. Habitat ad öras nostras occidentales ad Bohusiam usque. Bcskrifning: Ögonen äro stora och hafva nästan samma form, som hos A. ampulla, eller äro nästan flask- forraiga. De öfre antennerna äro korta och hafva skaftets första led mycket stor, men de två följande mycket korta. Svepan består af omkring 16 leder och bisvepan af sex. De undre antennerna äro hos honorna något längre än de öfre, och hos hnnnarne dubbelt så långa som de öfre; hos de förra bestå deras svepor af omkring 28 leder, hos de sednare af omkring fyrtio. 1 Färgen uppgifves enligt Kröyer. Sjelf har jag ej sett lefvande exemplar af denna art. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 45 Mundelarne hafva i det närmaste saitimn beskaffenhet som hos A. ampulla. Mandibelns spets saknar tän- der, och den törsta maxillens yttre skifva är försedd med tornar, som på den inre sidan äro väpnade med flera taggar. Maxillarbenens yttre skifva saknar tänder uti den inre kanten, men är uti den främre ändan försedd med borst. Det första benparet utmärker sig genom sin längd och smalhet. Dess första led är lång och smal, dock bredare än de följande; den andra är mera än hälften så lång som den första, och lika lång med den tredje och fjerde tillhopa; den femte är lång, smal, rectangulär, och har den främre kanten något bågböjd , den bakre något inböjd, samt den nedre ändan snedt afskuren och fint landad. Klon, som är stark, har uti den concava kanten en stark tand samt några borst. Det andra benparet är längre än det första, och har den femte leden oval samt klon uti den concava kanten väpnad med några borst och fina tänder. De öfriga benparen äro försedda med medel- måttigt långa klor och öfverensstämma i det närmaste med dem af A. ampulla. Epimererna äro temligen höga. Det tredje abdominal-segmentets bakre och undre hörn är väpnadt med en liten, kort och skarp tand, och det fjerde och femte benparet af abdomen nå lika långt bakåt, men ej så långt som det sjette, hvars grenar äro smalt lancettlika, den yttre något längre än den inre samt i spetsen väpnad med en grof tom, och båda längs hela den inre kanten försedda med cilierade borst. Caudal-bihanget är aflångt och smalt, klufvet nästan till ro- ten, med de smala flikarne uti spetsen försedda med ett litet borst. Af branchial-bihang finnas sex par, och de saknas endast vid det första. Vid basen af det femte och sjette branchial-bihanget är fästadt ett dylikt, mindre och smalt. Djurets storlek är omkring tjugu m.m. Denna art, som vid Grönland skall vara mycket allmän, förekommer äfven längs Skandinaviens kuster ända ned uti Kattegat. 7. Anonyx Kröyeri, n. sp. Antennae superiores inferioribus breviores. Oculi ovales. Pedes primi paris debiles, articulo quinto angusto, rectangulari , ungue minutissiino, setis densis fere obtecto. Pedes secundi paris articulo quinto parvo, fere ovato, ungue crasso. Pedes abdominis ultimi paris ramis elongato-lanceolatis. Appendix caudalis profunde fissa, laciniis apice rotunda- tis. — Fig. 7. Habitat ad öras nostras, a Finmarchia inde ad Bohusiarn. Beskrifning: Kroppen är tjock och ganska hög, med ryggen afrundad och slät. Ögonen äro stora och till formen ovala. De öfre antennerna äro kortare än de undre och hafva skaftet mycket kort och tjockt, med den första leden mycket större än de två följande korta lederna ifig. 7, b.\ Bisvepan består af 3 — 4 smala leder, af hvilka den första är längre ån de tvä följande tillhopa. Svepan består af omkring 15 leder, af hvilka den första är tjockare än de öfriga och lika lång med de fyra eller fem följande lederna, samt på den inre sidan försedd med glesa och långa borst. De undre antennernas två sista skaft-leder äro lika långa, och deras svepa består af om- kring 45 leder hos hannarne, men af 20 — 25 hos honorna. Mandiblerna äro långa och smala, samt hafva spetsen bred och tillskärpt, och vid den bakre kanten väpnad med en liten tand. Vid den främre kanten har den på den inre sidan en krökt och stark torn. Tuggknölen är liten och palpens andra led är längst, samt den tredje uti den ena kanten försedd med några borst. Den första maxillens (fig. 7, c.) palp når längre fram än den yttre skifvan, och är uti spetsen försedd med 4 — 5 i ändan två- klufna tornar. Den yttre skifvan är kort, uti ändan försedd med 6 — 9 uti den ena kanten fint tandade tornar (fig. 7, d.), och uti den inre kanten med några fina borst. Den inre skifvan är temligen lång, smal, utåt tillspet- sad, samt i den inre kanten försedd med några grofva cilierade borst. Den andra maxillens yttre skifva är uti spetsen försedd med dels släta dels cilierade borst. Sådana finnas äfven uti den inre kanten af den inre skifvan. Den öfre läppens undre kant är afrundad, och den undre läppen är klufven uti två smala flikar, som bakåt förlänga sig med två temligen långa processer. Maxillarbenen äro starka. Deras inre skifva, som når till palpens andra led, är i spetsen försedd med tre korta tornar och några cilierade borst. Sådana finnas äfven uti dess inre kant. Den yttre skifvan, som når till hälften af palpens andra led, är uti den inre kanten försedd med 7 — 8 framåt i längd tilltagande, något böjda tornar. Palpens klo är stark och vid spetsen väpnad med några borst. Det första benparet (fig. 7, e.) är långt, smalt och spensligt. Dess första led är längst, nästan rät, nedåt obetydligt tilltagande uti bredd, den andra ej hälften så lång som den första, men längre än den tredje, och den fjerde, som är nästan af triangulär form, dock med den främre kanten något bågböjd, något längre än den tredje. Den femte, som är nästan lika lång med den tredje och fjerde tillhopa, är smal och till formen rectangulär. Dess vinklar äro afrundade och vid den främre är den försedd med en knippa af långa och krökta borst. Uti den un- dre kantens främre del är den försedd med en liten inskärning (fig. 7, f.), och på det bakre hörnet, sitta mycket långa och krökta borst, som nästan alldeles undangömma den ytterst svaga, nästan rudimentära klon, hvilken är fästad ett stycke upp på den bakre kanten. Klon är uti deu concava kanten försedd med 3 — 4 temligen stora tänder. Den del af ledens bakre kant, som motsvarar klon, är ytterst fint tandad. Det andra (fig. 7, g.) benpa- 46 HÄGNAR M. BRUZELIUS. rot är nästan lika stort, som det första, dock kortare, oeli liar den första leden längst, rät och smal, den andra längre än den tredje, som är ungefär lika stor som den femte, men mindre än den Ijcrde. Den fjerde är nästan om mild t äggrund oeli den femte oval, med den bakre och nedre vinkeln utdragen och spetsig (tig. 7, h.). Vid dess främre och ned ra del sitta några långa, cilierade, grofva borst. Klon är kort, men stark och vid basen tjock. Dit tredje och fjerde benparet äro något längre än det andra, smnt af vanlig form. De tre sista paren, som till- taga bakat uti längd, hnfva den första leden bred och i den bakre kanten fint naggad. Epimererna äro höga och de fyra första paren äro större än de tre följande. Den första, som är starkt framåtrigtad och betäcker en stor del af hufvudet, är nästan rectaiigiilär, med de friimre vinklarne afrundade. Den andra och tredje äro älven re- etaii"ulnra och mindre än den fjerde, som uti den bakre kantens öfre del har en djup bugt för den fante, livilken är stor, dock mindre än de föregående, samt af rundad form. Den sjette och sjunde äro mindre. De tre första abdoininal-segincnternas bakre hörn äro afrundade. Det fjerde och femte paret af abdomens ben nå lika långt bakåt. Hvnrje bens grenar äro lika långa, utåt tillspetsade samt på den öfre sidan försedda med korta tornar. Det sjette paret, som när längre bakåt än de två föregående, har greiinrue (fig. 7, i) smalt lancettlika och försedda med korta tornar. Den yttre är något längre än den inre. Caudal-bihanget (fig. 7, k.' är djupt klufvet och har flikarne uti spetsen afrundade och urnupna, samt försedda med ett litet borst. Branchial- bihang finnas vid alla benparen på thorax, utom det första och sjunde. Dess storlek är omkring sju ni. in. Af denna art har jag endast sett några få exemplar, af h vilka ett par voro ifrån den nordligaste delen af Finnmarken och de öfriga ifrån Bohuslän. Det synes derföre troligt, att den förekommer längs hela vestra kusten, åtminstone ända ned i Bohuslän. 8. Anonyx litoralis, Kröyer. Oculi reniformes, cinnabarini. Antennse superiores inferioribus breviores. Pedes priini paris robustissimi, articulo quinto oblongo-ovato. Pedes abdominis ultimi paris ra- mis in inargine interiore setis ornatis. Appendix caudalis brevis, dilatata, postice subsinuata. Anonyx litoralis, H. Keöyer: Naturhist. Tidskr., anden Rrekke, I, p. 621. „" » » » Voyages en Scandinavie, pl. 13, fig. t. Habitat ad öras Finmarckiae, rarus. Beskrifnin": Ögonen äro njuiformiga och af röd färg. De öfre antennerna äro lika långa med en tredje- del af hela kroppens längd. Skaftets andra och tredje led äro temligen långdragna, och svepan, som är betydligt lan"re än skaftet, består af omkring 30 leder. Bisvepan består af 5 — 6 leder, af hvilka den första är lika lång som de 3 4 följande tillhopa. De undre antennerna äro något längre än de öfre, och deras svepa består af om- kring 30 leder '. Det första benparet utmärker sig genom .sin starka byggnad, och isynnerhet genom sin starka hand eller femte led hvilkeu är nästan atlångt äggrund, och uti den snedt alskuma undre kanten tandad, samt vid dess bakre vinkel försedd med några tornar. Klon är stark och lika lång med handens undre kant, samt uti den coneava kanten väpnad med några tänder. Det andra benparet, som är spensligt, har den andra leden ungefär hälften så lång som den första, samt den femte af oval form. Det tredje och fjerde benparet äro försedda med temligen lån<*a och smala klor, hvilka dock äro kortare än den femte leden. Det femte benparet är kortare än det sjette, »om är något längre än det sjunde. Deras första led är bred, såsom vanligt, och uti den bakre kanten tandad. Epimererua äro höga, och det första parets äro större än de tre följande, af hvilka det andra och tredje äro något mindre än det fjerde, som ej har någon djupare inskärning uti den bakre kanten, men väl hela denna kant nå- got in böjd. Det andra och tredje abdominal-segmentets bakre och nedre vinklar utlöpa uti små korta spetsar, och det fjerde paret af abdomens ben når längre bakåt än det femte, men ej så långt som det sjette, hvars grenar äro smalt lancettlika och uti den inre kanten försedda med några borst. Caudal-bihanget är kort och bredt, med den bakre andan alruudad. Uti den bakre kanten finnas tre små bugter, med en liten torn uti hvardera sidobugten. Storleken är fjorton m.m. Vid Skandinaviens kuster är denna mycket sällsynt och tillhör den högsta norden. Ofvaubeskrifna exem- plar är ifrån kusten af den nordligaste Finnmarken. 9. Anonyx Edicardsi, Kröyer. Oculi magni, ovati. Antenn* superiores inferioribus breviores et articulo primo pedunculi brevi. Pedes primi paris robusti, articulo quinto elongato, subincurvato, sub- 1 Mundelarne har jag ej varit i tillfälle att undersöka, af brist på exemplar. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 47 conico, margine inferiore serrulato. Pedes quinti paris articulo tertio dilatato. Epimera quarti paris postice profundius incisa. Pedes abdominis ultimi paris raino exteriore in- teriore longiore. Appendix caudalis postice in rnedio emarginata. Anonyx Edwardsi, H. Kröyer: Naturhist. Tidskr. , anden Raekke, II, p. I. « i » » Voyages en Seandinavie etc., pl. 16, hg. I. Habitat haud rarus ab arcticis oris ad Bohusiam. Beskrifning: Ögonen äro stora, äggrunda och uppåt afsmalnande. De öfre antennerna, som äro korta, hafva skaftets första led läng, men den andra och tredje korta. Svepas består af 10 leder, af hvilka den första är mycket kort samt på den inre sidan försedd med ovanligt små borst. De undre antennerna äro något längre än de öfre och deras svepa består af omkring 1 5 leder. Mandiblerna äro mycket längdragna och vid hvardera kanten försedda med en liten tand. Tuggknölen är af medelmåttig storlek. Den första maxillcns yttre skifva är lång och smal, samt uti spetsen och den inre kanten försedda med tandade tornar. Den inre skifvan är äfven lång och i spetsen försedd med två långa, cilierade borst. Den andra maxillen och läpparne äro af vanlig form. Maxillarbenens inre skifva når till palpens andra led, och den yttre skifvan, som uti den inre kanten är försedd med små knölar, till palpens tredje led. Palpen är lång och har den tredje leden nästan lika lång som den andra. Det första benparet, som är af stark byggnad, har den fjerde leden kortare än din femte, som är lång- dragen, nedåt smalare än vid den öfre delen och något böjd bakåt, med den bakre och undre vinkeln nästan rät, samt försedd med några grolva borst. Den undre kanten är fint tandnd- Klon är uti den concava kanten försedd med några tänder. Det andra benparet har den första leden dubbelt sä läng som den andra, och den fjerde något längre än den femte, hvars nedre ända är bredast och tvärt afskuren. Det tredje och fjerde benparet äro af van- lig form. Det femte benparet, som är kortare än de två föregående, har den första leden mycket bred, samt uti den bakre kanten tandad. Den andra och tredje leden äro äfven breda, och den sednare af dessa har den bakre och undre vinkeln temligen utdragen och den undre kanten snedt afskuren. De följande lederna äro smalare. Det sjette benparet, som är längre än det femte, har den första leden mindre bred, och äfven den andra och tredje smalare än det femte parets. Det sjunde benparet är något kortare än det sjette, men i det närmaste af samma beskaffenhet. Epimererna äro höga, och det fjerde parets hafva uti den bakre kanten en mycket djup inskärning. De tre första abdominal-segmenternas bakre och undre vinklar utlöpa icke uti någon skarp spets, och det fjerde och femte paret af abdominalben nå lika långt bakåt och hafva grenarne korta och tillspetsade. Det sjette parets grenar, som nå något längre bakåt än de två föregående, äro smala och sakna borst. Den yttre grenen är längre än den inre, samt i spetsen väpnad med en grof torn. Caudal-bihanget är kort samt ganska bredt, och har uti den bakre kanten en liten inskärning. Branchial-bihang finnas vid alla benparen af thorax, utom det första och sjunde. Denna art förekommer temligen allmänt längs hela Skandinaviens vestra kust ända ned i Kattegat. Gen. 3. PONTOPOREIA, Kröyer. Corpus alturn, epimeris mediocribus, margine inferiore setis plumosis ornato. An- tennae superiores pedunculo crasso elongato et flagello appendiculari perpusillo instructa?. Mandibula palpo triarticulato et processu accessorio, sive ramo interno instructa. Palpus maxillaj primi paris biarticulatus; idera pedum maxillarium e quatuor articulis compo- situs. Pedes primi secundique paris manu subcheliformi armati ; . hi illis minores. Pedes quinti paris thoracis articulo primo parum dilatato. Pedes sexti paris septimis longiores- Pedes abdominis ultimi paris biramei. Detta slägte står temligen nära Anonyx. Kroppen är hög och epimererna medel- måttigt stora, samt uti den undre kanten försedda med cilierade borst. De öfre antenner- nas skaft är tjockt, men smalare och längre än hos Anonyx. Deras bisvepa är mycket liten. Mandiblerna äro försedda med en yttre och en inre gren, samt en treledad palp. Den första maxillens palp består af två leder och maxillarbenens af fyra. De två första benparen äro försedda med griphänder, och det femte benparets första led är ej så bred, som merendels är förhållandet. Det sjette benparet är ej obetydligt längre än det sjunde. Abdomens två sista ben bära hvardera två grenar. — Af detta slägte hafva två 48 RAGNAR M. BRUZELIUS. arter blifvit tagna vid våra kuster, den ena tillhörande Östersjön, den andra anträffad uti Bohuslans skargård. ■o" 1. Pontoporeia affinis, Lixwntköm. Oculi nigri, ovales. Antennse superiores flagello appendiculari triarticulato instructae. Seginentuni abdoininis quartum supra laeve. Appendix caudalis usque ad dimidiain par- tem tissa. 1'ontoporcia affiuis, Lindström: Öfvers. af Kongl. Veteusk. Akad. Förhandl. 1855, p. 63. Habitat inare balticum. Beskrifning: Kroppen är hög och har ryggen bred, samt utan tänder eller taggar. Hufvudet bildar icke något rostrum. Ögonen äro ovala. Antennerna nio korta, de öfre något kortare än de undre. De öfres skaft är tjockt och dess leder nftaga utåt i längd. Svepnu, som är ungefär lika läng som skaltet, bestar af 8 — 12 leder. Bisvcpan består af 3 leder, af hvilka deu första är smal och lika lång med de två följande tillhopa. De undres svepa består äfven af 8 — 12 leder. Mandiblernas yttre gren är temligen bred och tillskärpt i ändan, men ej delad uti tänder; den inre gre- nen är klufven uti spetsen. Tuggknölen är stor och palpens tredje led är försedd med en del borst. Den första maxillens inre skifva är ovanligt stor, äggrund, och uti den inre kanten försedd med 6 — 7 cilierade borst. Den yttre skifvan är i ändan väpnad med grofva, i den ena kanten taudadc tornar. Afven palpens andra led är i spetsen försedd med tornar. Den andra maxillens skifvor äro korta, den yttre bredare än den inre. Öfverläp- pens undre kant är afrundad , och den undre läppen är djupt klufven uti två, vidt åtskilda flikar, som bakåt för- länga sig med två korta processer. Vid basen är den försedd med två små biflikar. Maxillarbenen äro mycket starka och deras palper korta. Den inre skifvan når något framom palpens första led, och den yttre, som i den inre kanten är försedd med långa och böjda tornar, når till palpens tredje led. Palpens klo är stark. Det första benparet är af stark byggnad, och har den första och andra leden af vanlig form. Den tredje leden har den bakre kanten afrundad och den fjerde är kortare än den femte, som är äggrund, utan någon skarp vinkel på den bakre och öfre delen, samt uti den bakre kanten försedd med låuga borst. Den nedre delen, som svarar emot den temligen långa och böjda, på midten af den concava kanten med några borst försedda klon, är tint tumlad. Den första ledeu är försedd med cilierade borst. Det andra benparet, som är längre och spensligare än det första, har den första leden lång och i den främre kanten försedd med långa, cilierade borst, den andra kortast af alla, den fjerde triangulär och bredare än den femte, men lika lång med densamma. Deu femte leden är aflång och har den främre kanten bågböjd och den bakre något iuböjd samt dess nedre vinkel utdragen. Denna och den fjerde leden äro besatta med tandade borst. Klon är kort och stark. Det tredje benparet, som är något längre än det andra samt af stark byggnad, har den första leden lång, något böjd och i den främre kanten för- sedd med cilierade borst, den andra leden kortast, den tredje nästan lika lång med den första, bred och i båda kanter försedd med cilierade borst, den fjerde kortare än den tredje, temligen bred och i den bakre kanten för- sedd med grofva tornar, samt den femte längre och mycket smalare än den fjerde. Klon är liten och temligen bred. Det Ijerde benparet är lika med tredje. Det femte benparet är något längre än det fjerde och har den första leden aflång, nedåt afsmalnande och ej så bred som vanligen är förhållandet. Klon är mycket liten. Det sjette benparet öfverensstämmer med det femte, men har den första leden bredare. Dess klo är temligen Ung och spetsig samt oingifven af en mängd långa och styfva borst. Detta benpar är betydligt längre än både det femte och det sjunde paret. Det sjunde benparets första led är mycket bred, och uti den bakre, halfcirkelformiga kanten försedd med små bugter och cilierade borst. Klon är mycket liten. Epiinererna äro temligen höga och uti den undre kanten försedda med cilierade borst. Det första parets äro oregelbundet fyrkantiga, det andras och tredjes rectangulärn och smalare äu det förstas. Det fjerde parets epimerer äro bredast och halva den bakre kanten något inböjd samt dess undre vinkel afrundad. De tre följande paren äro mindre. Det första och andra abdominal-segmentets bakre och undre vinkel är afrundad, men det tredjes rät. Det fjerde paret af abdominalben har grenarne starka och på den öfre sidan samt i spetsen försedda med tornar. Det femte paret är kortare, men af samma byggnad som det fjerde. Det sjette paret bar grenarne korta och plattade, den yttre uågot längre än den inre, samt uti den trubbiga spetsen och den yttre kanten försedd med några borst. Deu inre grcuen är något kortare och smalare än deu yttre. Caudal-bihanget är bredt, klufvet till midten, med flikame breda, i spetseu afruudadc och väpnade med ett par tornar. Brancliinl-bilinngeu äro stora, ovala och till antalet fem par, samt saknas vid det första och sjunde benparet. Storleken är omkring åtta m.m. Denna art har hittills blifvit tagen endast uti Östersjön. 2. Pon- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 49 2. Pontoporeia furcigera, n. sp. Antennse superiores flagello triarticulato instructse. Segmentum abdominis quartum processum magnum, apice furcatum supra emittens. Appendix caudalis fere ad basin fissa. - Fig. 8. Habitat rarissima in sinu Gullmarsfjorden Bohusiae. Beskrifning: Kroppen nr äfven hos denna art teraligen hög och har ryggen slät, med undantag af det fjerde abdorainal-segraentet, hvilket på den öfre sidan bär en ganska stor, pä sidorna något hoptryckt process, soru är delad uti två grenar, hvilka äro nästan lika långa som sjelfva processen. Den ena grenen är rigtad framåt, den andra bakåt. De öfre antennerna äro obetydligt kortare än de undre, och nå knappt till det fjerde segmentet af thorax. Skaftet är tjockt ', med den första leden mycket större än den andra, som är större än den tredje. På den undra sidan äro de försedda med några cilierade borst. Svepan är kortare än skaftet, och består af sju leder. Bisvepau (fig. 8, b.) är liten och består af tre leder, af hvilka den första är mycket större än de två följande, bred och lika låug som den första leden af svepan. De undre antennernas svepa består af nio leder. Mundelarne öfverensstämma i det närmaste ined dem af den föregående arten. Det första benparet är starkt, och har den fjerde leden temligen stor och bred, samt den femte, som är ungefär lika lång med den fjerde, nästan af triangulär form. Det andra benparet (fig. 8, c), som är längre och spensligare än det första, har den fjerde leden längre och större än den femte, hvars främre kant är bågböjd och den bakre något inböjd eller rät, med den nedre vinkeln något utdragen. Klon (fig. 8, d.) är kort och tjock. Det tredje och fjerde benparet (fig. 8, e) öfverensstämma i det närmaste med samma benpar af den föregående, men lederna äro smalare. Afven de tre följande benparen likna desamma af P. affinis. Epimererna äro höga och uti den undre kanten försedda med cilierade borst. Det tredje abdominal-seg- mentets bakre och undre vinkel är rät och bildar ej någon tand. Det sjette paret af abdomens ben (fig. 8, f.) har grenarne korta och plattade, den yttre något längre än den inre. Caudal-bihanget (fig. 8, g.) är kort och bredt samt klufvet mycket djupt. Dess flikar äro i spetsen trubbiga. Djurets storlek är omkring sju m.m. Af denna art har jag endast erhållit ett enda exemplar, uti Gullmars-fjorden i Bohuslän. Den tyckes vara mycket sällsynt, enär jag, oaktadt flitigt sökande efter densamma, ej har anträffat flera '. Gen. 4. GAMMARUS (Fabricius). Corpus magis minusve compressum. Antennse superiores pedunculo gracili, elongato, et flagello appendiculari instruetse. Mandibulse, inter se similes, ramis duobus et palpo triarticulato instruetae. Palpus maxillae primi paris e duobus articulis, idem pedum ma- xillarium ex articulis quatuor compositus. Pedes primi secundique paris articulo quarto extremitati superiori articuli quinti affixo, et manu subcheliformi armati. Omnes pedes thoracis unguibus armati. Tria paria posteriora pedum thoracis postice gradatim longiora. Pedes abdominis ultimi paris biramei, ramis complanatis, lamellosis, abdomine multo bre- vioribus. Hos detta slägte äro de öfre antennernas skaft smalare och längre än hos de före- gående af denna familj. De äro försedda med bisvepa och fastade på hufvudets främre ända. Mandiblerna, som äro lika med hvarandra, hafva en yttre och en inre gren, en tuggknöl och en treledad palp. Den första maxillens palp består af två leder, och maxil- larbenens af fyra. De två första benparen äro försedda med griphänder, och alla benen 1 På figuren är det något för smalt. 2 Kröyers Pontoporeia femorata, af hvilken jag sett ett typ-exemplar, synes stå temligen nära denna, som emedlertid visar några olikheter, hvilka tyckas berättiga till att uppföra den såsom en egen art. Den har tre leder uti bisvepan, men Pontop. femorata endast tvä. Detta förhållande måste här betraktas såsom af vigt, ehuru man vanligen ej bör fästa sig mycket vid ledernas antal i sveporna. P. furcigera är nemligen myc- ket mindre än P. femorata, och hos individer af samma art har jag alltid funnit, att ledernas antal uti sve- porna ökas och minskas med djurets storlek. Äfven den gaffel-lika processen på abdomens fjerde segment är betydligt större än hos P. femorata. K. vet. al i.i. iimd!. B. 3. No 1. 7 50 KAGNAR M. BRUZELIUS. på thorax äro väpnade med klor. De tre sista paren af dessa ben tilltaga bakåt uti längd. Abdomens sista benpar har grenarne plattade, skiflika, och hos fullvuxna individer alltid bestående af en led. De aro alltid mycket kortare än abdomen. GAMMARUS. a. Dorsura carinatum. Carina valde dentata Sabini. Carina edentata angtdosus. na. Dorsum rotundatum. Spina: dorsales minutissimae jmlex. i Ramus interiör tertiam partem exterioris su- Spinao dorsa- ] perans locusta. les raajores. j ' ltamus interiör tertia parte exterioris brevior . poecilums. b. Segmenta tria postcriora abdominis fasciculis spinarura supra armata. i Omnia segmenta abdominis marginc postico dentata dentatus. Rami ped. ult.j Nonomniaseg-i Mas ungue ped.sec. paris obtuso.Femi- I par.abdom.val-' menta abdom.) noe lobo antcriore epimeri sexti diviso obtusatus. Duo aut plura de inuequales 1 märg. postico j Mas ungue ped.sec. paris acuto. Femi- I segmenta ab- I \ dentata. ( noe lobo anter. epimeri sexti produeto jialmattu. i dom. märg. / l postico dor-j / Flagellum i Manus ped. sec. paris dentibus carens Sundevalli. bb. Segmenta tria po- ! sali dentata. j Rimi ped. ult.j appendieulare j Manus ped. sec. paris dentibus tri- steriora fasciculis / I paris abdom. ( perparvum. (bus armata assimilis. spinarura desti- j \ subaequales. I tuta. I ! Flagellum appendieulare longissimum brevicornis. f0 i j • • • ( Epimera octo anteriora margine infer. loevia .... Lovéni. I Segmenta abdominis margine \ r ° '< postico dorsali loevia. i™. . . . . , , .. 1 t Epimera octo anteriora margini mfer. dentata . . . Icevis. a. Dorsum carinatum. 1. G.ammai*us Sabini, Leacii. Oculi magni, subreniformes aut subovati. Carina? dorsales segmentorum thoracis quinti, sexti, septimi, et primi secundique abdominis dentes magnos postice formantes. Appendix caudalis indivisa, apice subtruncata et emarginata. Gammarus Sabini, Leach: Ross's Voyage, Ed. 8:o, II, p. 1 78. » » Edw. Sabine: A supplement to the appendix of Capt. Ross's Voyage in t lic- ycars 1819 — 1820, p. 232, tab. I, fig. 8—11. » » H. Khöver: Grönlands Amphipoder, p. 244, tab. 1, fig. 3. » « M. Edwards: Hist. natur, des Crustac, T. III, p. 50. » « H. Rathke: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 71 » » Frey u. Leuckardt: BeitrSge /.. Kenntn. wirbellos., Thiere, p. Ifil. » » W. Liueborg: Kongl. Vetensk. Akad. Handl. 1853, p. 447. Habitat öras nostras occidentales, ab areticis usque in Bohusiam. Beskrifning: Kroppen är hög, starkt hoptryckt och försedd på ryggen med en stark köl, som tilltager i höjd ifrån det första segmentet af thorax till det tredje segmentet af abdomen. På de tre sista segmenten» af thorax och de två första af abdomen bildar denna köl bnktill starka, bakåtrigtndc tänder, en på hvarje segment. Det fjerde abdominal-segmentetä köl är mycket lägre än de föregåendes, och har på midtcn en stark nedtryckning. På abdomens två sista segraeuter är kölen obetydlig. Hufvudet är litet och har på den öfre sidan en skarp, bakåt i höjd aftagande kam, som framtill bildar ett litet rostrum. Ögonen äro stora, oftast njurlika, stundom nästan af äggrund form. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 51 Båda paren af antenner äro hos större individer af samma längd, men hos mindre äro de undre något längre än de öt're. De öfres första led af skaftet ar tjockare än den andra, hvilken har samma längd som den första, men iir längre än den tredje. Svepan, som är mycket längre än skaftet, består af omkring 50 leder hos större individer. Bisvepan har 7 leder och de undres svepa består af omkring 44 — 46 leder. Hos mindre indi- vider bestå de öfre antennernas svepor af 27 — 28 leder, och de undres af samma antal, samt bisvepan af fem. .Mandiblerna, som äro starka, hafva grenarne väpnade med 4 — 5 tänder och tuggknölen stor, samt palpen grof. Maxillarbenens palp är ej särdeles lång, men af grof byggnad. Pä palpens klo finnes en tydlig gräns emel- lan sjelfva spetsen och den öfriga delen. Mandelarne öfverensstämma för öfrigt med dera af G. locusta. Det första och andra benparet äro nästan lika stora, och hafva den femte leden eller handen af äggrund form, samt uti den bakre kanten väpnad med grofva och korta borst och tornar. Deras klor, som äro starka och lika långa som hälften af handens bakre kant, äro uti den concava kanten försedda med några borst. De öfriga benparen äro starka och af vanlig form. De fyra första paren af epimerer, som tilltaga bakåt uti storlek, äro nä- stan fyrkantiga och ganska höga. De tre sista paren äro betydligt mindre. Simbenens basal-leder, som äro mycket grofva, och hafva en längsgående fåra på den främre och bakre si- dan, äro kortare än grenarne. De tre sista paren af abdominalben nå lika långt bakåt. Det tredje och fjerde benparet hafva basal-leden af samma längd som grenarne, af hvilka den yttre är något kortare än den inre. Ba- sal-leden är försedd med fina tornar längs den öfre sidans yttre kant, och grenarne äro försedda med sådana längs den öfre sidans båda kanter, samt med några gröfre uti sjelfva spetsen. Det sjette parets grenar äro längre än basal-leden, nästan lika stora, plattade, lancettlika, i den yttre kanten försedda ined fina tornar, i den inre med längre borst och i spetsen med några tornar och finare borst. Caudal-bihanget varierar teinligen mycket. Det är aflåiigt och har den bakre ändan än tvärt afstympad, än försedd med ett par små bugter. Branchial-bihangen äro stora och till antalet sex par. De saknas vid det första benparet af thorax. Skalet är knottrigt af små upphöj- ningar, isynnerhet på de bakre segmenterna. Hannar och honor likna hvarandra fullkomligt, med undantag af antennernas längd och de två första benparens händer, som äro större hos hannarne. Denna art uppnår en betydlig storlek. En hona från Finnmarkens kust har en längd af 44 m.ra., men de individer, som erhållits på sydligare lokaler, äro mycket mindre. De flesta äro omkring elfva m.m. långa. Ungarne visa temligen stora olikheter med de fullvuxna, så att man lätteligen skulle kunna anse dera för en egen art, om man ej träffat dem uti bröstsäcken på honan af G. Sabini. Deras antenner äro korta och tjocka, och hafva skaftet något längre än svepan, som består endast af fem leder och har nästan samma tjocklek som skaftet. Bisvepan består af endast två leder. De undre antennerna äro längre än de öfre och deras svepa består äfven af omkring fem leder. Ryggen visar ej spår till de tänder, som finnas hos de äldre, utan har endast en svag köl. Benen är mycket tjocka. Det tjerde och femte paret af abdominal-ben har mycket långa tornar uti spetsen på grenarne, och det sjette paret visar det märkliga förhållandet, att den yttre grenen är stor, men den inre fullkomligt rudimentär. Caudal-bihanget är uti den bakre kanten urnupet eller något litet klufvet. Denna art, som egentligen tillhör den högre norden, hvarest den uppnår sin största utveckling och före- kommer i större mängd, träffas längs Skandinaviens vestkust, åtminstone ända ned i Bohuslän. 2. Gammarus angulosus, Rathke. Oculi magni, subovati. Dorsum anticum angulatum, posticum carinatum, sed Ca- rinas segmentorum quinti, sexti, septimi thoracis et primi secundique abdominis postice truncatas, dentes non formantes. Antennas superiores longiores. Testa quasi minutissime squamosa. Rami pedum sexti paris abdominis fere agquales. Appendix caudalis lata, indivisa, postice emarginata. Gammarus angulosus, H. Rathke: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 72, tab. III, fig. 3. » » Frey u. Leuckardt: Beiträge z. Kenntn. wirbellos. Thiere, p. 1C2. » » LlLJEBOKG: Kongl. Veteusk. Akad. Handling. 1853, p. 447. Habitat ad öras occidentales, ab areticis inde ad Bohusiam, gregarius, agilis. Beskrifning: Kroppen är hög och hoptryckt, samt försedd med köl längs ryggen. På de främre segmen- terna är likväl denna köl mycket svag, men tilltager bakåt i höjd ända till det fjerde segmentet af abdomen. Den bildar ej några tänder, såsom hos G. Sabini. Det tredje abdouiinal-segmentets köl har på midten en intryckning, och de sista segmenternas är mycket svag. Hufvudet är försedt med ett litet rostrum. Ögonen äro stora och nästan äggrunda. De öfre antennernas svepa består af omkring 21 leder, och bisvepan af fem. De undres svepa består af 22 — 23 leder. Båda parens svepor hafva lederna vid basen smalare, och mot den främre ändan tjockare och för- sedda med en krans af korta borst, hvarigenom gränsen emellan lederna blir ganska skarp och, tydlig. Den liknar, livad mundelar och extremiteter beträffar, nästan fullkomligt den föregående arten. Caudal- bihanget är bredare än hos G. Sabini och i spetsen urnupet. Skalet syues liksom fjällbelagdt genom små upphöj- 52 RAGNAR M. BRUZELIUS. niogar, som under starkare förstoring visa sig hafva en bågböjd form och vara ordnade uti tvärgående rader. Hos G. Sabini Hro skalets ojcmnheter mycket mindre märkbara och hafva mera form af rund» knölar. De störst* individer af denna form, som jag sett, voro omkring tolf m.m. Till färgen är den vauligen olivgrön eller brunnktig Ögonen äro svarta. Honornas ägg äro blågröna. DennR art förekommer längs hela Skandinaviens vestra kust, ifrån den aldra nordligaste delen ända ned till Kullen. Uti Bohusläns skärgård träffas den stuudom uti tallösa stimm. Hen är utmärkt snabb i sina rörelser. Anmärkning: Garamnrus angulosus visar så stor likhet med 6. Sabini, att man nästan skulle kunna vara böjd för, att anse dem för samma art eller såsom endast två olika former af snrama art, om de icke företedde så stor olikhet, hvad ryggkölen beträffar. Häruti närma sig väl ungarne af G. Sabini mycket G. angulosus, men dels träffar man fullt utbildade, äggbärandc individer af G. angulosus, dels vida mindre exemplar af O, Sabini, som redan ega de egendomliga tänderna på ryggens köl. Jag har varit i tillfälle att undersöka och jemföra indi- vider af båda dessn arter tagna uti Bohuslän på samma ställe, af h vilka G. angulosus, af tolf m.m. längd, med ägg i bröstsäcken, ej visade spår till tänder på ryggknölen, då deremot dessa tänder voro fullt utbildade hos un- gar af fem till sex m.m. längd af G. Sabini. Man torde derföre hafva skäl, att nnse dessa såsom två skilda, ehuru ganska närstående arter. aa. Dorsum rotundatum. b) Segmenta tria posteriora abdominis supra fasciculis spinarum armata. 3. Gammarus locusta (Linné). Oculi magni, reniformes. Antennas superiores inferioribus longiores, flagello appen- diculari ex articulis 5 — 9 composito. Rami pedum abdominis ultimi paris aut sequales aut exteriör interiore quarta parte major. Appendix caudalis profundissime divisa. Spime in segmentis tribus posterioribus magnae. Cancer macrourus, thoracc articulato, cceruleus, Linné: Gothl. Resan, p. 260. » locusta, Linné: Fauna Suecia, edit. 2:da, p. 497. » » » Systema Natune, edit. 12:ma, p. 1055. » pulex, Linné: ibidem. Gammarus locusta, M. Edwards: Hist. nat. des Crustac. , T. III, p. 4 4. » » Zaddacii: Synops. Crustac. Prussic. Prodromus, p. 4. » Duebeni, Liljeborg: Ofvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhand!., I8.il, p. 22. » locusta, Burgersdijk: Annot. de quibusd. Crustac. indig., p. 18. » » Liljeborg: Kongl. Vetensk. Akad. Haudl., 1853, p. 4 48. » mutatus, » Ibidem, p. 447. » locusta, Spence Bate: Annals a. Magaz. of Natur. Hist., 1857, sec. ser. XIX, p. 14 4. Habitat omnium vulgatissima in mari germanico et baltico. Beskrifuing: ' Kroppen är hög och något hoptryckt, ined ryggen afrundnd och utan spår till någon köl. Ögonen äro stora och njurlika, med den öfre ändan liggande något mera bakåt än den nedre. Hufvudets främre kant bildar ej något rostrum. Ue öfre antennerna, hvilka nå till det första segmentet af abdomeu, äro längre An de undre, och öfverskjuta dessa med 4 — 5 leder. Skaftets första led af de öfre antennerna, som är något tjockare och längre äu dun andra leden, når lika långt fram som de tre första lederna af de undre antenuernas skaft. Den andra leden är mycket längre än den tredje, Ii vilken når ungefär så långt fram som den fjerde leden af de undres skaft. Ledernas antal i svepa och bisvepa varierar mycket efter djurets storlek och kön. En stor hanne hade fyratio leder i de öfres svepa och nio uti bisvepan, samt sexton i de undres svepa. Det vanligaste antalet är likväl omkring tretio leder i den öfre, 5 — 7 i bisvepan och 12-15 i den undre svepan. Den första ledcu af de undre antenner- nas skaft är kort, men tjock. Deu andra leden, hvars yttre sida är kort och den inre större, utskickar från den undre delens främre ända en stor, något böjd, i spetsen borstbäraude process; den tredje leden är äfven kort, och tjockare än den fjerde och femte, hvilka äro längre in den tredje och lika länga med hvarandra. Biide skaft och svepor äro försedda med temligen långa borst. Mandiblerna, som äro starka, hafva den yttre och den inre grenen försedda med 4 — 5 grofva tänder och tuggknölen hög. Palpen är lång och grof; den andra leden är längre än den tredje, och bada bära i den ena 1 Då man mycket tvistat om, hvilken art som egentligen är Linnés Gammarus locusta, har jag icke ansett det vara öfverflödigt att meddela en utförlig beskrifuing af individer af denna art tagna vid Gotland, hvnrest Linné först observerade sin Gammarus locusta. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 53 kiinten länga borst. Den första maxillens inre skifva är äggrund, och har hela den inre kanten försedd med grofva, cilierade borst. Den yttre skifvan, som är större, bär i ändan grofva, krökta och i den ena kanten tandade tornar. Palpen når längre fram än den yttre skifvan. Den andra maxillens skifvor äro breda och aflånga, samt nästan lika stora, den yttre försedd i den främre ändan med långa och släta, samt den inre i hela den inre kanten med grofva och cilierade borst. Maxillarbenens inre skilva når så långt fram som palpens första led, och bär uti den inre kanten borst, samt i den främre ändan, jemte sådana, tre korta och grofva tornar. Den yttre skif- van, som når till midten af palpens andra led, har den inre kanten väpnad med grofva tornar, hvilka tilltaga i längd mot skifvans främre ända, hvarest de ersättas af cilierade, böjda borst. Palpens andra led är längst oeh den fjerde leden eller klon visar en tydlig gräns emellan den böjda spetsen och den bakre gröfre delen. Alla pal- pens leder äro försedda med långa grofva borst. De som sitta på den tredje leden äro i den ena kanten tandade. Den öfre läppens undre kant är afrundad, och den undre läppeu är bred, samt i midten djupt klufven. De, två första benparen äro starka och till formen lika, men det andra är något större än det första. De- ras händer (femte leden) äro teinligen stora och päronformiga, samt i den bakre kanten väpnade med grofva borst och tornar. Alla lederna, isynnerhet den fjerde, äro i den bakre kanten försedda med borst. Deras klor äro starka, krökta och spetsiga, samt sakna tänder. Det tredje oeh fjerde paret, som äro något längre än de föregå- ende, hafva den första leden lång, smal och något böjd, den andra ganska kort, den tredje något kortare än den första och längre än den fjerde, som är längre än den femte, hvilken bär en stark, konisk, i spetsen något krökt klo. Alla lederna äro försedda med längre och kortare tornar och borst. Det femte benparet är något längre än de två föregående, samt kortare än det sjette, som åter är kortare än det sjunde. Alla dessa tre benpar öfverens- slämiua i det närmaste med hvaraiulra i form, och hafva den första leden bred, upptill något bredare än nedtill, i den bakre kanten fint tandade och försedda med några korta borst. De öfriga lederna äro smala oeh bära grofva tornar och borst. Epimererna äro höga. Det andra och tredje paret äro mindre än det första, och alla tre paren hafva re- etaugulär form, med de undre vinklarne afrundade. Det fjerde paret epimerer äro större än de föregående och hafva uti den bakre kantens öfre del en djup inskärning, hvari den femte epimeren upptages, som är genom en bugt i den undre kauteu delad uti tvenue flikar, en främre, något mindre och en bakre något större. De två sista paren äro mindre. Abdomens första segment har den undre kantens vinklar afrundade, men det andra och tredje segmentets bakre vinklar utlöpa uti en skarp spets. Simbenens grenar äro längre än basal-lederna. På ryggen af de tre sista segmenterna sitta tre små knölar eller upphöjningar, som bära tornar och borst. Det fjerde segmentets medlersta knöl bär två grofva tornar, som omgifvas af några långa borst, oeh sidoknölarne bära h vardera fyra tornar och nio borst. Det femte segmentets medlersta knöl är väpnad med två tornar och fyra borst, samt sidoknölarne med fem tornar och nio borst. Det sjette segmentet har på den medlersta knölen två tornar, och på hvardera sidoknö- len lika många '. Det fjerde och femte paret af abdomens ben nå lika långt bakåt och hafva grenarne lika långa, samt på den öfre sidan och i spetsen väpnade ined tornar. Det sjette parets grenar nå mycket längre bakåt än de två föregående paren, och äro plattade, långa, samt temligen breda. Den yttre grenen, hvilken hos som- liga är lika lång med den inre och hos andra en fjerdedel längre än denna, är uti den yttre kanten väpnad med grofva tornar och långa, knippvis fastade cilierade borst, men i den inre kanten nästan endast med borst. Uti den bakre ändan bär denna gren en kort, konisk, grof, i spetsen borstbärande torn. Den inre grenen är väpnad med tornar och långa citerade borst uti båda kanter och den bakre kanten. Hos flera individer äro likväl det sjette benparets grenar nästan lika långa, och den torn, som sitter uti spetsen på den yttre grenen, ganska liten. Caudal-bihauget är klufvet ända till basen, med flikatne aflånga och i midten af den yttre kanten väpnade med ett par tornar och några borst. Branchial-bihangen äro stora och fastade vid alla benparen, utom det första. Honorna skilja sig från hannarne genom kortare antenner, och de två första benparen, som äro mindre och hafva händerna nästan af fyrkantig form. De största exemplar från Östersjön, hvilka jag varit i tillfälle att undersöka, voro omkring tjugu m. m. langa. Vid vestkusten har jag emedlertid erhållit exemplar, som äro vida större. Till färgen är denna art grön- aktig eller brun. Ungar tagna ur bröstsäcken på en hona, som hade grenarne lika stora på abdomens sjette benpar, skilde sig i flera hänseenden ifrån de äldre. Ögonen hade oval förin, med mycket färre linser än hos de äldre. Anten- nerna voro korta, de öfre något längre äu de undre, samt med fyra leder uti hvarje svepa. Bisvepan bestod af två leder. De två första benparen voro lika stora, ined händerna af oval eller nästan rectangulär form. Abdomens sista benpar har den yttre grenen mycket längre än den inre, samt bestående af två cylindriska leder, den sista smalare och något kortare äu den första, samt uti spetsen försedd med uågra borst. Den inre grenen är något kortare än den första leden af den yttre grenen. Denna art är den, som allmännast förekommer vid Skandinaviens kuster, både de östra oeh de vestra. Den har en mycket vidsträckt geografisk utbredning, och förekommer vid Grönland och Spetsbergen, vid Englands och Frankrikes kuster, i Medelhafvet och i Svarta hafvet, hvarest Ratiike har tagit den. 1 På de flesta exemplar är de tre sista segmentemas beväpning sådan, som den ofvanbeskrifna. Den är likväl underkastad variationer, hvarföre det ej torde vara riktigt att, i likhet med Burgersdijk, upptaga antalet af ryggens tornar uti art-diagnosen. 54 HÄGNAR M. BBUZELIUS. AmiuirhiiiKj : Att denna art är Linnés Gammarus locustu tyckes vara tcmlige» säkert, dii den troligen iir den endu Qumunu-ut, som förekommer rid Gotland, hvareal Linne träffade den, vid Hoburgin. Hvad tyno- iiymicns ntrediinde In -t ra flår, får jag hänvisa till Mii>deni>orfe's Sibirien* Reise, hvaruti Doetor P. Brakdt, som bearbetat Crustaeeerna, med Utförlighet aflianillar densanuna. Den af LlLJEUORG såsom egen art upptagna Ganunarus mutatus iir jag böjd för att anse vara endast en varieté! eller en egen form af G. locusta, friin hvil- keu den skiljer tig huvudsakligen genom grcuaruc af abdomens sjette benpar, som äro lika stora. Hvad den tu grenens storlek i förhållande till den andra af abdomens sista benpar beträffar, har jag nemligen funnit alla möj- liga öfvergångsformer, ifrån ungarne, som visa häruti ganska stor olikhet, såsom synes af ofvnusläendc beskrifning, ända till den form, då dessa grenar äro lika stora. Jag anser det derföre sannolikt, att den yttre grenens sista led af abdomens sjette benpar, Ii vilken är betydligt stor hos ungarne, småningom aftager i storlek i den måu som djuret tillväxer, så att den hos gamla individer endast utgöres al den korta torn, livarmed denna gren van- ligen är väpnad. Bland den stora mängd af exemplar, som jag undersökt, har jag också aldrig funnit mindre in- divider med dessa grenar lika stora. 4. Gammarus pvlex (De Geer). Oculi minores, subovati, antice parum vel vix sinuati. Antennae superiores inferio- ribus longiores, flagello appendiculari circiter triarticulato instructie. Dorsum non denti- bus armatum. Spinn sogtnentorum trium ultimorum abdominis minutissimae. Rami pe- dum abdominalium ultimi paris inaequales. Squille Puce, De Geer: Mémoires pour servir å 1'histoire des Insectes, T. VII, p. 525, pl. 33. Gammarus pulex, Gervais: Ann. des Scienc. nat, sec. serie, T. IV, p. 128. » rluviatilis, M. Edwards: Hist. natur, des Crust., T. Ill, p. 45. " •' » » Regne animal., édit. 3:me, pl. 60, f. 1, 2. « » Zaddach: Synops. Crust. Prussic. Prodromus, p. C. » pulex, Hosrs: Wiegmanna Archiv f. Naturgesch. 1850, T. I, p. 233. » » Buhgersdijk: Aniiot. de quibusdam Crustac. indigeu., p. 4. » » Liljeboro: Kongl. Vetensk. Akad. Handl., 1853, p. 449. Habitat in aquis dulcibus. Beskrifning: Kroppen är hos denna art, liksom hos den föregående, hög och hoptryckt, med ryggen afruudad och utan tänder. Ögonen äro små, mycket mindre än hos G. locusta, samt af äggrund eller oval form, och visa högst sällan en svag inböjning på den främre kanten. De öfre antennerna äro längre än de undre, med sve- pan bestående af 25 — 30 leder och bisvepan af tre till fyra. De undre antennernas svepor bestå af 1(1 lider Hvad mundelarua beträffar, älveiisom i de flesta andra hänseenden, öfverensstämmer den med G. locusta Dess första benpar är mindre än det andra, och har handen päronformig samt i den bakre kanten försedd med borst och några tornar. Det Ijenle paret af abdomens ben når längre bakåt än det femte, och har den yttre grenen något längre än den iure, samt båda på den öfra sidan och i spetsen väpnade med tornar. Det femte pa- ret har deremot den inre grenen nästan kortare än den yttre. Det sjette paret, som når längre bakåt än de två föregående, har greiiarne temligen stora; den yttre, som är längre och större än den iure, har den yttre kanten väpnad med några tornar och långa borst, och den inre kanten endast med borst, och bär uti spetsen en kort, borstbeväpnad torn. Den inre grenen är försedd med borst uti båda kanter, samt i spetsen med några korta tor- nar. De tre sista Begmeuterna af abdomen hafva tornarne på ryggsidan mindre än G. locusta oeh till antalet färre. Dess storlek är tio till sexton m.m. Denna art förekommer allmänt uti sött vatten, i bäckar, åar oeh insjöar. 5. Gammarus poecilurus, Rathke. Oculi reniformes. Antennas superiores inferioribus longiores et flagello appendicu- lari, ex articulis 4 — 6 composito, instruetae. Pedes thoracis primi secundique paris fere aequales, manibus fere ovatis. Rami pedum abdominis ultimi paris valde inaequales, exte- riör major, fere lanceolatus, interiör multo minor. Gammarus poecilurus, H. Rathke : Acta Acad. Leopold., T. XX, p, 08, tab. IV, fig. 2. u Kröyeri, » » Ibidem, p. 69, tab. IV, fig. 1. » poecilurus, Liueboro: Kongl. Vetensk. Akad. Handl. 1853, p. 450. Habitat ad öras occidentales, a Christiansund inde ad proinontorium Kullense. SKANDINAVIENS AMPIIIPODA GAMMAKIDEA. 55 Beskrifning: Denna art, som i allmänhet är mindre än G. locusta, öfverensstämmer i de flesta hänseenden med denna. Ögonen äro njurlika och smala samt svarta. De öfre antennerna, som äro längre än de undre, hafva i svepan 25—30 leder och i bisvepan fyra till sex. De undres svepa består af omkring 21 leder, som äro försedda med något längre borst än de öfre. De två första benparen äro nästan lika stora, eller det andra obetydligt större än det första. Deras händer (femte leden) äro mindre än hos G. locusta, nästan äggrunda, samt uti den bakre kan- ten försedda med borst och några tornar. Klorna äro starka och krökta. Ryggen saknar alldeles tänder, och de tre sista abdomiual-seginenternas med tornar väpnade medlersta knölar äro vanligen delade uti två upphöjningar. Abdomens fjerde benpar når längre bakåt än det femte, samt något längre än det sjette parels basal-led. Det sjette benparets yttre gren är temligen läng, och i kanterna väpnad med grotva tornar och länga cilierade borst, samt i spetsen med en borstbärande gröt' torn. Den inre grenen är mycket mindre, på sin höjd en tredjedel så lång som den yttre, lancettlik, försedd med glesa tornar och borst uti kanterna och i spetsen, samt når endast med spetsen bakom caudal-bihangets flikar. Till färgen är den brungul, med rödaktiga fläckar på abdominal-segmenternas sidor. De största exemplar, som jag undersökt voro 13 — 14 m.m. långa. Denna art förekommer endast vid vestkusten, hvarest den blifvit tagen vid flera ställen af Norges kust, såsom Trondhjem, Christiansund och Molde, i Bohusläns skärgård och vid Kullen. Anmärkning: Denna art står mycket, nära G. Olivii M. Edwards och den af Rathke vid Nikita och Cap Parthenion tagna Gammarus gracilis. Den förra tyckes emedlertid skilja sig från G. poecilurus derigenom att ögo- gonen hafva nästan lancettlik form och att den inre grenen af abdomens sjette benpar är nästan alldeles rudimen- tär. G. gracilis ' saknar tornar på de tre sista abdominal-segracnterna ocli har caudal-bihangets flikar kegelformiga och mera tillspetsade. bb) Segmenta tria posteriora abdominis spinis destituta. 6. Gammarus obtusatus (Montagu). Oculi parvi, rotundati. Caput inerme. Antennse superiores inferioribus longiores. Segmentum abdominis secundura et tertium margine postico unidentaturn, quartum quintum- que bi- vel tridentatum. Articulus quintus pedura secundi paris apud marem eodem ar- ticulo primi paris multo major, fere triangularis, margine inferiore obliquo, tuberculato, ungue magno, obtuso, compresso. Feminse manus (articulus quintus) pedum secundi pa- ris minor, fere ovalis, ungue acuto; lobus anterior epimeri segmenti sexti in duos lobos minores rotundatos incisura divisus. Pedes abdominis ultimi paris ramo interiore parvo, exteriore magno lanceolato. Appendix caudalis profundissime divisa. Cancer Gammarus obtusatus, Montagu : Transact. of the Linnean Soc, Vol. XI, p. 5, tab. II, fig. 7. Gammarus maculatus, Liljeborg: Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl. 185 2, p. 10. » » » Kongl. Vetensk. Akad. Handl. 1853, p. 452. Habitat rarus ad Bohusiarn et oram Kullensem. Beskrifning. Hannen: Kroppen är äfven hos denna art hoptryckt och hög. Ögonen äro små, runda och till färgen svarta. De öfre antennerna, som nå till abdomens första segment, och äro längre än de undre, hafva skaftets första led nästan lika lång som den andra, men mycket gröfre. På den främre och undre delen är den törsta leden väpnad med en grof torn. Den tredje leden är en tredjedel kortare än den andra. Svepan består af 22 — 24 leder och bisvepan af tre till fyra. Den andra leden af de undre antennernas skaft utskickar på den undre sidan, såsom är vanligt hos Gammarus-arterna, en process, som är ganska lång och når lika långt fram som den tredje leden, hrilkeu är mycket kortare än den fjerde, som är lika lång med den femte. Svepan består af 7 — 8 leder. Båda paren af antenner bära endast mycket små och glesa borst. Mundelarne förete ej något ovanligt förhållande. Mandibular-palpens första led är temligen stor, dock mindre än den andra och tredje. Den törsta maxillens yttre skifva är i den främre ändan väpnad med grofva, i spetsen treklufna tornar. De två första benparen äro mycket olika hvarandra. Det första benparet är betydligt mindre än det an- dra, och har den femte leden äggrund och i den bakre kauten väpnad med långa borst. Dess klo är stark, spet- sig och böjd. Det andra benparets femte led är mycket stor, nästan triangulär, med den undre kanten snedt af- skuren och dess bakre vinkel rät. Den främre delen af den undre kanten är försedd med två, tre knölar eller tänder. På den bakre delen af handens inre sida sitter en bred tand, hvarigenom bildas en grop på den inre sidan, hvar- 1 Fauna der Krym, p. 37 4, tab. V, fig. 7—10. 4 56 RAGNAR M. BRUZELIUS. uti klon upptages, ilå den Inggcs till handen. Klon är bred och hoptryckt, ined spetsen afrundad och bred. Det tredje och fjerde benparet äro lika långa, och kortare än de tre sista paren. Den första leden af dessa tre sista benpar är bred, aflång, i den bakre kanten naggad eller fint landad Den andra ledan iir kort, den tredje längre och bredare äu den fjerde, men kortare iin den femte. Klorna äro korta, starka, spetsiga och krökta. Epimticnia aro höga. De tre första paren, af hvilka det första nr större än de tvii följande, äro al rectangulär form med den undre kantens vinklar afrundade. Det fjerde paret, som är störst, har uti den bakre kanten en bugt, hvnri den femte epimeren upptages. Denna är, jeinte den sjette, delad genom en bugt uti den undre kanten uti två lo- ber, af hvilka den främre och mindre gar längre ned än den bakre och större. Deras undre kanter äro afrundade. Den sjunde har den andre kanten jemnt afrundad. Det första, andra och tredje abdoininal-segmentets undre kant utlöper bakat uti en skarp spets. Det tredje segmentets spets är längst, och hela dess bakre sidokant är starkt concav. Det törsta segmentets bakre och öfre kant bildar ej någon tand, men det andra och tredje äro försedda med en liten tand uti midten af den bakre kanten. Det fjerde har tre tänder uti den bakre och öfre kanten , och det femte två till tre. Det fjerde paret af abdomens ben når något längre bakåt än det femte, och båda nå litet längre än det sjette benparets basal-led. Grename äro på den öfre sidan och i spetsen försedda med tornar. Det sjette parets basal-led är något kortare än den yttre, smalt lancettlika grenen, hvilken i spetsen bär en grof och spetsig torn, och i kanterna är väpnad med några glesa och korta borst, samt är nästan lika lång som de två sista abdominal- segmenterna. Den inre grenen är deremot mycket mindre, nästan rudimentär, och har form af ett litet fjäll. Cau- dalbihanget är klufvet uti två flikar, som på den öfre sidan bära ett litet borst. Honan har kortare antenner än hannen och är något mindre. De två första benparens händer hafva samma form, men det förstas är mindre än det andra parets. De äro af oval form och hafva den bakre kantens nedre del försedd med några små knölar eller tänder, emellan hvilka kanten är fint crenelerad. Deras klor äro spetsiga och ungefär hälften så länga, som handens bakre kant. Det sjette segmentets epimerer visa den egenheten, att ileras främre lober äro genom en inskärning delade i tvenne mindre afrundade flikar. Brauchial-bihangen äro stora och till antalet fem par. De saknas vid det Törsta och sjunde benparet. Stor- leken är 8 — 9 mm. Till färgen nr den hvitaktig, med röda fläckar. Denna art förekommer sparsamt vid Skandinaviens vestra kust. Den träffas då och då i Bohusläns skär- gård. Professor Liueborg har tagit den vid Kullen. 7. Gammarus palmatus (Montagu). Oculi parvi, rotundati. Antennas superiores inferioribus longiores. Mas artieulo quinto pedum secundi paris eodem primi paris multo majore, triangulari, margine inferi- ore laevi, ungue longo, satis gracili, acuto. Femina artieulo quinto pedum seeundi paris ovali et lobo anteriore epimeri segmenti sexti in processum longurn deorsum produeto. Segmentum abdominis quartum margine posteriore dorsi unidentato, quintum eodem mar- gine bidentato. Pedes abdominis sexti paris ranio interiore parvo, exteriore magno, fere lineari. Appendix caudalis profundissime fissa. Cancer palmatus, Montagu : Transact. of tlie Linnean Society, Vol. VII, p. 69, tab. VI, fig. 4. Melita palinata, Leach: Transact. of the Linnean Society, Vol. XI, p. 358. Gammarus Dugesii, M. Edwards: Hist. nat. des Crustac, Tom. III, p. 5i. » » » » Cuvier, Regne animal, 3:e édit., pl. 60, fig. 3. Melita palmata, Frey Q. Leuckardt: Beiträg. z. Kenntn. wirbellos. Thiere, p. 162. Gammarus palmatus, W. LiljeborG: Kongl. Vetensk. Akad. Handl., 1853, p. 453. » » Spence Bate: Annals a. Magnz. of Nat. Hist., scc. ser., XIX, p. 144. Habitat in freto Öresund. Beskrifning: Hufvudet saknar rostrum, och ögonen äro små och runda. De öfre antennerna, som nå unge- far till det fjerde segmentet af abdomen och äro betydligt längre äu de undre, hafva skaftets första led tjockare än de två följande och något kortare än den andra, men nästan dubbelt så lång som den tredje. Deras svepa består af 26 och bisvepau af två leder. Den från de undre antennernas andra led utgående processen är lika lång som den tredje oeh något uppåtböjd. Deras fjerde skaftled, som är mycket längre än den tredje, är äfven något längre än den femte. Deras svepa består af 9 leder. Båda paren af antenner bära endast fina och korta borst. Hos honan äro antennerna något kortare än hos hannen. Mandibular-palpen är ej särdeles lång, med den andra leden längre än den tredje. Tuggknölen är hög. För öfrigt äro mundelarne af vanlig beskaffenhet, såsom hos G. locusta. Den första maxillens yttre skifva är i ändan väpnad med treklufna tornar, och dess inre skifva, som är äggrund, bär några cilierade borst. Det SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 57 Det första benparet är mindre än det andra. Hos hannen är dess femte led eller lmnden kortare än den fjerde, nästan triangulär, och har uti den undre kanten en djup inskärning eller bugt, som går bakifrån uppåt och framåt. Inuti denna bugt är klon fästad. Dess öfre del är bred och tjock, men den nedre eller spetsen är be- tydligt smalare, samt något krökt. Den bakre och nedre vinkeln af den femte leden är afrundad och tätt besatt med borst. Det andra benparet hos hannen har den tredje ledens bakre vinkel utdragen till en skarp spets. Dess femte led, eller handen, är mycket stor, nästan triangulär, med den undre kanten, som är slät, längst. På dess inre sida finnes ett veck eller en fåra, uti hvilkeu den långa, spetsiga och böjda klon upptages, då den böjes till handen. På ledens bakre kant sitta glesa borst. Honans första benpar, som är mindre än det andra, har den femte leden kortare än den fjerde, aflång och med den undre kanten tvärt afstympad. Klon är liten, och lika lång med den femte ledens undre kant. Hennes andra benpar är betydligt mindre än samma benpar hos hannen. Dess femte led är äggrund eller oval, och väpnad med en lång och spetsig klo. Det tredje och fjerde benparet, af hvilka det tredje är något kortare än det fjerde, äro spensliga. De tre sista parens första led är bred och i den bakre kanten crenelerad, samt i den främre försedd med korta tornar. Epimererna äro höga, och i det närmaste af samma form som hos G. obtusatus. Det femte och sjette parets äro, liksom hos den föregående, genom en bugt uti den undre kanten, delade i två afrundade lober, en främre och mindre samt en bakre och större. Hos honan hafva det sjette parets epimerer den främre fliken nedåt utdragen till en lång, bakåt böjd och i spetsen afrundad process. De tre första abdominal-segmentemas undre kanter äro fint crenelerade och det andras och tredjes bnkre vinkel utlöper uti en skarp spets. Det fjerde abdominal-segmentet har den bakre kanten af ryggen väpnad med en skarp tand. Det femte segmentet har på samma ställe två små tänder, och vid hvardera af dessa ett litet borst. Det fjerde och femte paret af abdomens ben nå lika långt bakåt, och hafva grenarne lika långa samt på den öfre sidan och i spetsen väpnade med tornar. Det sjette paret når med basal-leden lika långt bakåt som de två före- gående parens grenar, och har den yttre grenen längre än basal-leden, temligen smal, väpnad med tornar, isyn- nerhet i den inre kanten och i spetsen. Den inre grenen är deremot mycket liten och i spetsen försedd med ett par länga borst. Caudal-bihanget består af två korta, tillspetsade, i spetsen och på den öfre sidan med tornar väpnade flikar. Dess storlek är omkring tio m.m. Till färgen är den brun. Branchial-bihangen förhålla sig såsom hos den föregående arten. Denna art har hittills icke blifvit anträffad på något annat ställe vid våra kuster än uti Öresund. Anmärkning: A. Costa ' upptager uti sitt arbete öfver Neapels Amphipoder en art under namn af Melita palmata, som synes öfverensstämma mycket nära med vår Gammarus palmatus, med undantag af de öfre antenner- na, som sägas vara unisetre eller utan bisvepa. Ifall detta verkligen är förhållandet, och icke beror på mindre noggrann undersökning, enär bisvepan är liten och sålunda lätt kan förbises, blir det svårt att säkert afgöra, hvil- ken af dessa två, Melita palmata, Costa, eller denna Gammarus palmatus, är den egentliga Cancer palmatus, Montagu. 8. Gammarus Sundevalli, Rathke. Oculi rotundi, mediocris magnitudinis. Antennse superiores inferioribus breviores. Mas articulo quinto pedum secundi paris oblongo-ovato , eodern articulo primi paris multo majore, kevi, valde piloso, dentibus destituto. Femina articulis quintis pedum primi se- cundique paris oblongis et angustis. Segmenta abdominis quartum et quintum margine posteriore dentibus dorsi ternis aut quaternis acutis armata. Pedes abdominis sexti paris ramis lanceolatis, fere agqualibus. Appendix caudalis profundissime fissa. Gammarus Sundevalli, Rathke: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 65, tab. III, fig. 2. » » W. Liljeborg: Kongl. Vetensk. Akad. Handl. 1853, p. 454. Habitat ad öras occidentales a Molde ad Bohusiam usque, ubi vulgaris. Beskrifning: Kroppen är hög och hoptryckt. Hufvudets främre kant utlöper icke uti något rostrum, men dess sidokant bildar nedtill en afrundad lob, som i midten har en liten inskärning. Ögonen äro runda och af medelmåttig storlek De öfre antennerna äro mycket kortare än de undre, och nå löga längre fram än de undres skaft. Den första leden af de öfres skaft är lika lång eller något kortare, men tjockare än den andra, samt betyd- ligt längre än den tredje. Svepan består af omkring aderton leder och bisvepan af två. Processen, som utgår från de undre antennernas andra led, är stor och mer än hälften så lång som den tredje leden, hvilken är mycket kortare än den fjerde, som åter är kortare än den femte. Deras svepa består af omkring 24 leder, och hela an- tennen når, om den lägges tillbaka, till abdomens början. 1 Memorie della Eeale Accademia delle Scienze di Napoli, 1852, p. 192, tab. II, fig. 4. K. Vet. Akad. Iland!. B. 3. N:o 1. 58 RAGNAR M. BRUZELIUS. Mundelarne öfverensstämma i det närmaste med dem of Gammarus locusta. Den första maxillens yttre skifva är väpnad med tvågreniga grofva tornar. Maxillarbcnens palper äro ej särdeles starka. Det första benparet hos hannen är betydligt mindre än det andra och har den femte leden, som är något smalare och längre än den fjerde, aflång, smal och något böjd. Dess klo är stark och i den concava kanten väp- nad med 5 — 6 spetsiga tänder och några borst. Det andra benparets femte led är deremot mycket stor, nästan lika lång som benets öfriga leder tillhopa, aflångt äggrund, dock med den främre kanten rät. Den bakre kanten, som sakuar tänder och knölar, är jemte den inre sidan besatt med en mängd mycket långa och ciliernde borst. Klon är stor, slät och spetsig, och lägges upp till handens inre sida och ej till den bakre kanten, såsom det van- ligen är förhållandet. Honan, som är uågot miudre än hannen och har kortare auteuner, har det första och andra benparet uästan lika stora och deras femte led smal och afiång, af samma form, som samma led af hannens första benpar. Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig form. De tre sista benparen på thorax hafva den första leden ej särdeles bred, utan aflång och i den bakre kanten fint t aml.nl. Epimercrua äro ej så höga som hos de två föregående arterna, samt nästan af rectangulär form. De tre första segmeuterna af abdoinen hafva den bakre och undre vinkeln utdragen till en skarp spets. Det fjerde och femte abdominal-segmentet hafva ryggens bakre kant i inidten försedd med 3 — 4 spetsiga tänder, och det sjette segmentet har uti den bakre kanten ett par längre tornar. För öfrigt saknas tänder eller tornar på segmenterna. Det fjerde och femte paret af abdomens ben, hvilkas grenar äro lika långa, nå båda lika långt bakåt och något utöfver det sista parets basal-leder. Det sjette parets grenar, som äfven äro lika långa, äro gan- ska stora, lancettlika, och i kautema väpnade med tornar. Caudal-bihanget är klufvet uti tvenne, nästan äggrunda flikar, hvilka i spetsen bära några borst. Branchial-bihang finnas vid alla benparen utom det första och sjunde. Dess storlek äro omkring åtta mm. Till färgen är den blekgul, öfverallt beströdd med tättstående, rödbruna fläckar. Pade 2 — 3 första thorax- segmenternas rygg finnes en större hvit fläck. Antennerna äro hvitaktiga med bruna tvärband. Honans ägg äro mörkblå. Uti Bohusläns skärgård är denna art, hvilken Rathke först tagit vid Molde, ganska allnian. Deu träffas ibland tång, och oftast på temligen grundt vatten. 9. Gammarus assimilis, Liljeborg. Oculi rotundi, mediocris magnitudinis. Antennae superiores inferioribus breviores. Mas articulo quinto pedum secundi paris eodem articulo primi paris raulto majore, elon- gato, fere rectangulari , postice dentato. Segmenta abdominis quartum et quintum margine posteriore dorsi dentibus ternis aut quaternis armata. Pedes abdominis sexti paris ramis lanceolatis fere asqualibus. Appendix caudalis fissa. Gammarus assimilis, W. Liljeborg: Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl. 1851, p. 23. » » » » Kongl. Vetensk. Akad. Handl., 1853, p. 445. Habitat rarus ad öras Norvegiae et Bobusias. Beskrifning af Hannen: Denna art står mycket nära Gammarus Sundevalli, med hvilken den öfverensstäm- mcr i de flesta hänseenden. De öfre antennerna, som nå föga längre fram än de undre antennernas skaft, hafva 20 — 22 smala leder i svepau och två i bisvepan. De undre antennernas svepa består af 30 — 34 leder. Det första benparet, som äfven hos denna art är mycket mindre än det andra, har den femte leden, eller handen, lika lång med den fjerde leden, men något smalare, aflång, något böjd, mot den nedre ändan tillspetsad och försedd i båda kanter med långa borst. Arven den andra, tredje och tjerde leden äro väpnade med sådana. Klon är kortare än hälften af den femte leden, spetsig, och i den concava kanten väpnad med 4 — 5 spetsiga och ganska stora tänder. Vid basen af hvarje tand sitter ett fint borst. Det andra benparet har den första leden lång, stark och nedåt tilltagande i bredd, den andra och tredje små, och den tjerde större än dessa, af triangulär form samt i den bakre kanten försedd med borst. Den femte leden eller handen är mycket stor, lång, nästan rectan- gulär, med den bakre kanten kanten något bågböjd. Den nedre delen af den bakre kanten är urhålkad till en ränna, uti hvilken spetsen af klon upptages. Den yttre kanten af denna ränna har vid den öfre delen en stor, tvåspetsad tand, och öfvergår sedan jemnt till klons läste, hvaremot den inre kanten har en stor två- eller trespet- sad tand just vid klons fäste Der dessa kanter upptill sammanträffa, sitter en stor, nedåtrigtad tand, från livars spets utgår en grof torn. Klon är mycket grof och krokig, men ej särdeles spetsig. För öfrigt öfverensstämmer denna art, såsom ofvau yttrats, fullkomligt med G. Sundevalli. Honan har jag ej haft tillfälle att undersöka. Dess storlek är ungefär tio m.m. Gammarus assimilis tyckes vara sällsynt. Framlidne Adjuncten Baron M. Dubek har hemfört några exem- lar af densamma ifrån Norriges kust och uti Bohuslän har jag erhållit ett par exemplar. Alla individer, som jag sett, hafva varit hannar. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 59 10. G ammarus Loveni, n. sp. Corpus elongatum, gracile, dorso lsevi, rotundato, epiraeris margine inferiore lajvibus. Antenn» superiores inferioribus longiores; inferiores longitudinem pedunculi superiorum asquantes. Pedes primi paris iisdem secundi paris minores, articulo quinto sive manu tri- angulari. Pedes secundi paris articulo quinto magno, fere rectangulari, margine inferiore tuberculato. Pedes thoracis quinti, sexti, septimi paris articulo primo angusto, elongato. Pedes abdominis sexti paris ramis elongatis, subaequalibus. Appendix caudalis profunde fissa. — Fig. 9. Habitat in mari Bohusiam alluente, locis profundioribus. Beskrifning: Kroppen är hos denna art ovanligt långdragen och smal, med ryggen alldeles slät och utan spär till köl, tänder eller tornar. Hufvudet är af medelmåttig storlek, och dess undre och främre vinkel vid de undre antennernas bas är något spetsig. Ögonen äro små och runda. De öfre antennerna, som nå ungefär till abdomens fjerde segment, äro nästan dubbelt så långa som de undre. Skaftets första led är lång och smal, men något tjockare och kortare än den andra, som är mycket längre än den tredje. Svepan, som är nästan kortare än skaftet, består af omkring 30 leder och bisvepan af 7 — 8. Skaftet oeh svepan äro försedda med korta borst. Den tredje leden af de undre antennernas skaft är kortare och något tjockare än den fjerde leden, som är ungefär af samma längd som den femte, och når något framom de öfre antennernas första led. Den femte leden når ej till den främre ändan af de öfre antennernas andra skaft-led. De undres svepa, som är något kortare än deras femte led af skaftet, består af 10 — 12 leder, och når ungefär lika långt fram som de öfres skaft. Mandiblerna (fig. 9, b.) äro starka, och hafva grenarnes spetsar väpnade med 4 — 5 tänder samt tuggknö- len hög och palpen ej särdeles grof, med den andra leden längst och den tredje smal och tillspetsad. Båda dessa leder äro försedda med glesa borst. Den första maxillens (fig. 9, c.) yttre skifva är smal och något inåtböjd, samt i spetsen väpnad med grofva, något böjda tornar (fig. 9, d), hvilka hafva vid spetsen en större och en mindre tand. Palpen når något längre fram än den yttre skifvan. Den inre skifvan är smal, tillspetsad, och i ändan väpnad med 3 — 4 cilierade borst. Den andra maxillens (fig. 9, e.) skifvor äroaflånga, och uti ändarne försedda med tättsittande borst. Maxillarbenens (fig. 9, f.) inre skifva når ungefär så långt fram som hälften af palpens andra lod, och är uti ändan väpnad med borst. Den yttre skifvan, som når nästan till palpens tredje led, har hela den inre kanten besatt med grofva, i kanterna tandade tornar eller borst (fig. 9, g.). Palpens andra led är längst och jemte de öfriga lederna försedd med långa borst, af hvilka en del äro i den ena kanten tandade (fig. 9, Ii.). Den öfre läppens undre kant är afrundad, och underläppen (fig. 9, i.) är delad i två stora, afrunrlade fli- kar, som bakåt utlöpa till två korta processer. Vid den främre delen är denna läpp försedd med två små biflikar. Det första benparet (fig. 9, k.), som är mycket mindre än det andra, har den fjerde leden i det närmaste lika stor som den femte, med den främre kanten föga böjd och nedtill utlöpande uti en skarp spets, men med den bakre kanten biigböjd. På den yttre sidan saknas nästan alldeles borst, men på den inre finnas flera snedtgående rader af tättsittande, långa, i den ena kanten fint tandade borst, äfvensom af kortare och grofva. Den femte leden är nästan af triangulär form, med den undre kanten snedt afskuren och väpnad med tättsittande borst och korta tornar. Åfven i den främre och den bakre kanten sitta små knippor af långa borst. Klon är stark och försedd med långa och fina borst uti den convexa kanten, men saknar tänder. Det andra benparets (fig. 9, 1.) fjerde led är mycket mindre än den femte, och försedd med tättsittande, tandade borst uti den bakre kanten. Den femte leden är mycket stor, nästan reetangulär, men med den öfre delen smalare än den nedre. Den nedre kanten, som är lnigot bågböjd, är försedd med en rad af 7 — 8 små knölar eller tänder, emellan hvilka sitta kortare tornar och längre borst. Uti den bakre vinkeln sitter en stark, rät och spetsig torn, och den bakre kanten är väpnad med flera små knippor af långa borst. Klon är stark, krökt och spetsig, samt uti den convexa kanten försedd med glesa borst. Det tredje benparet är något längre än det fjerde, med hvilket det för öfrigt öfverensstämmer. Dess törsta led är lång och smal, den andra mycket kort; de tre sista lederna äro länga och smala, men aftaga utåt i längd. Klorna äro korta. De tre sista benparen hafva den första leden ovanligt smal och lång, vid den öfre delen något bredare än vid den nedre, och uti den bakre kanten' försedd med små tänder. Klorna på alla benpa- ren äro temligeu starka, böjda och spetsiga. Epimerema äro små, och de två första paren äro något större än det tredje och fjerde. Den första epi- merens främre och nedre vinkel utlöper i eu skarp spets, men den bakre är afrundad. De tre följande paren hafva de undre vinklarne afrundade. Det fjerde parets epimerer halva ej i den bakre kanten någon inskärning, och äro mindre än det femte parets, som älven äro något större än de två sista paren. De tre första abdominal-segmenternas bakre och nedre vinkel utlöper "i en skarp, bakfitböjd spets. Det fjerde paret af abdomens ben, som äro ganska långa och hafva grenarne lika långa samt på den öfre sidan och i spetsen försedda med tornar, når längre bakåt än det femte paret, som liknar det fjerde fullkomligt. Det sjette paret (fig. 9, m.) når längre bakåt än de två föregående, och har grenarne smala, plattade, nästan lika långa, i 60 RAGNAR M. BRUZELIUS. kanterna och den trubbiga spetsen försedda med borst och fina tornar. Caudnl-bihnnget (fig. 9, n.) är djupt klut- vet, dock ej ända till basen, och har flikarne vidt skilda, bakåt afsmalnnndc, samt i spetsen försedda med en li- ten inskärning, uti hvilken sitter ett kort borst. Branehial-bihangen iiro stora, till antalet fem par, samt saknas vid det första ocb det sjunde benparet. Båda könen öfverensstämma med hvarandra i det närmaste. Honan har endast något kortare antenner oeh mindre händer på de två första benparen än hannen. De största exemplar af denna art, som jag sett, voro omkring tjugo mm. långa. Denna vackra Gammarus-art har endast blifvit tagen uti Bohusläns skärgård, vid Kosteröarne, i Gullmars- fjordeu och vid Väderöame. Den synes vara sällsynt och erhålles endast på ett djup af 40 — 00 famnar. 11. Gammarus leevis, n. sp. Corpus elongatum, gracile, dorso rotundato et lasvi, epimeris octo anterioribus mar- gine inferiore magis minusve dentatis. Antennas superiores inferioribus, pedunculum supe- riorum superantibus, longiores. Pedes primi secundique paris articulo quinto (manu) fere oblongo-ovali ; hi illis majores. Pedes thoracis quinti, sexti, septimi paris articulo prirno dilatato. Pedes abdominis ultimi paris ramis elongatis, fere sequalibus. Appendix caudalis usque ad basin fissa. — Fig. 10. Habitat in locis profundis sinus Gullmarsfjorden Bohusiae. Beskrifning: Afven denna art har kroppen lång och smal, samt ryggen al rumlad och slät. Ögonen äro ovala och af medelmåttig storlek. De öfre antennerna ,1ig. 10, a.) äro nästan dubbelt så långa som de undre. Skaftets första led är tjockare än den andra, som är ungefär lika lång med denna. Den tredje leden är mycket kort Svepan, som är längre än skaftet, består af 40 — 48 korta leder, och bisvepan af 6 — 7. Den tredje leden af de undre antennernas skaft når ungefär till hälften af de öfres första skaftled. Deras fjerde skaftled är lika lång ined den femte, som når lika långt fram eller längre än de öfres skaft. Svepan, som är längre än den femte leden af skaftet, består af 20 — 24 leder. Mundelarne likna i det närmaste dem af den föregående arten, men äro något svagare och spensligare. Den första maxillens yttre skifva är i spetsen väpnad dels med tornar, som vid spetsen halva i den ena kanten endast en större och en mindre tand (lig. 10, b.), dels med tornar, som i den ena kanten äro väpnade med flera, tättsittande tänder (fig. 1 0, c). Det första benparet (fig. 10, d.) är mindre än det andra, och har den första leden lång och temligen stark, den andra och tredje korta, den fjerde nflångt äggrund och lika stor eller något större än den femte leden, som är nästan af oval form och försedd med en mängd borst i den bakre kanten och på den inre sidan. Klon är stark, spetsig, och saknar tänder och borst. Det andra benparet är betydligt större än det första, isynnerhet hos hannen. Hos denne är dtss (fig. 10, e.) första led lång, den andra ganska kort, den tredje längre och bredare ji ti den andra, med den bakre kanten väpnad med en stark tand, den (jerde betydligt bredare än den tredje, och uti den bakre kanten älven väpnad med en tand, samt handeu eller dun femte leden betydligt stor, större än de tre föregående lederna tillhopa, aflåugt-oval, oeh i den bakre kanten försedd med några glesa borst. Klon är myc- ket krökt samt saknar borst. Hos honan är det andra benparets (fig. 10, f.) femte led vid den nedre ändan nå- got smalare än vid den öfre, och väpnad med en mycket svagare klo. Det tredje och fjerde benparet öfverens- stämma till formen med samma benpar af G. Loveuj, men äro något gröfre och hafva starkare klor. Det fante, sjette och sjunde benparet hafva den första leden bred, tunn, och tandad uti den bakre kanten, hvars öfre vinkel är afrundad , men den nedre nästan rät. Dess främre kant är väpnad med korta tornar. Epimererna äro medelmåttigt stora. De fyra främre paren äro större än de tre följande. Den första epi- meren, hvars främre och nedre vinkel är spetsig, är uti den undre kanten tandad. De tre följande paren hafva den undre kantens vinklar afrundade och äro i densamma väpnade ined mindre tänder än det första parets. Det andra och tredje alidominnl-segmentets bakre sidovinkel utlöper i en skarp spets, och deras undre kant är vid denna spets väpnad med 4 — 6 skarpa tänder. Det fjerde paret af abdomens ben har grenarne lika långa samt på den öfre kanten och uti spetsen försedda med tornar, och när längre bakåt än det femte, men ej så långt som det sjette benparet Det femte benparet öfverensstämmer med det fjerde. Det sjette benparets gre- nar äro lika långa, betydligt längre än basal-leden, smalt lancettlika, och i kanterna väpnnde med glesa tornar. Caudal-bihanget, som är klufvet ända till basen, har flikarne aflånga och tillspetsade, samt uti spetsen försedda med en inskärning, uti hvilken sitter en liten torn. Branehial-bihangen äro stora, och finnas vid alla benparen af thorax, utom det första och det sjunde. Dess storlek är 12 — 16 m.m. Till färgen ar den ljusröd med svarta ögon. Af denna art har jag endast erhållit några exemplar i Gullmars-fjorden i Bohuslän. Den lefver på lika stort djup som den föregående. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMAKIDEA. 61 12. G ammarus dentatus, Kröyer. Corpus elongatum, dorso rotundato, et segmentis omnibus abdominis, margine po- steriore dorsi, dentibus armatis. Antennae superiores inferioribus longiores. Pedes primi paris iisdem secundi paris minores, articulo quinto ovato et ungue dentato. Pedes se- cundi paris apud rnarem articulo quinto oblongo-ovato et postiee tuberculo magno angu- lato instructo, ungue dentibus carente et setifero. Femina eodem articulo oblongo-ovato, sed tuberculo destituto. Pedes abdominis ultimi paris ramo exteriore elongato, magno, interiore parvo. Appendix caudalis fissa. Gammarus dentatus, H. Kuöyeii: Naturhist. Titlskr., förste Rtekke, IV, p. 159. Habitat ad öras nostras a Norvegia arctica ad Bohusiam, maris Spitzbergici etiam incola. Beskrifning: Kroppen är smal och temligen hoptryckt. Ögonen äro ovala. De öfre antennerna, som äro längre än de undre, nå ungefär till det fjerde segmentet af abdomen. Deras första skaftled Sr lång, tjockare, men något kortare än den andra leden, som är mera än fyra gånger så lång, som den tredje. Deras svepa består af 36 — 46 smala leder och bisvepan af 6 — 9. Den process, som utgår ifrån den andra leden af de undre antenner- nas skaft är ganska lång. Den tredje leden af deras skatt är mycket kortare än den fjerde och femte, som äro lika långa. Svepan, sora är kortare än halfva skaftet, består af 12 — 13 leder. Mundelarne af denna art öfverensstämma uti byggnad med dem af G. locusta. Mandibular-palpens leder äro temligen smala, och den yttre skifvan af den första maxillen är väpnad med tvågreniga tornar. Maxillarbenens yttre skifva är i den inre kanten väpnad med breda, kniflika tornar. Det första benparet, som är mindre än det andra, har de tre första lederna af vanlig form och den fjerde leden nästan lika lång med den femte, och i den bakre kanten försedd med 10 — 12 knippor af borst. Den femte leden eller handen är äggrund och i både den främre och den bakre kanten väpnad med borst. Den nedre delen af dess bakre kant är fint tandad. Klon är stark och i den concava kanten väpnad med tättsittande tänder och fina borst. Det andra benparets tredje led har den bakre kanten rät och nedtill väpuad med en skarp tand. Den fjerde leden är triangulär och ganska kort. Den femte leden är dereniot mycket stor och aflångt äggrund. Den öfre delen af dess bakre kant är försedd med flera knippor af borst, och den nedre delen, som svarar emot den starka, krökta och i den convexa kanten borstbäratule klon, har en rätvinklig afsats eller knöl litet ofvanför klons fäste, och begränsas upptill af en annan stor, nedåtrigtad knöl, som är försedd små upphöjningar och väpnad med några korta tornar. Sådant är det andra benparet hos hannen, men hos honan ar den femte leden mindre, och saknar den stora knölen på den bakre kanten, hvilken har endast några smärre tänder eller knölar. Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig form. De tre sista benparen af thorax hafva den första leden bred och den främre kanten rät, men den bakre bågböjd och tandad, med den öfre vinkeln afrundad, men den nedre nästan rät. Epimererna äro temligen höga. Alla abdomens segmenter äro mer eller mindre tandade i den öfre och bakre kanten, men för öfrigt är ryggen afrundad och slät. Tänderna variera till antalet och utgå ifrån den öfre delen af segmenternas bakre kant, äro plattade och spetsiga, samt ej särdeles stora. Vanligen har det första segmentet tre, det andra och tredje hvardera nio, det fjerde fem, det femte fyra och det sjette sex. Det första, andra och tredje abdominal-segmen- tets bakre och nedre vinkel bildar en skarp spets. Det tjerde benparet af abdomen, hvars grenar äro lika långa, når lika långt bakåt som d-et femte, och till den bakre ändan af det sjette parets grenar. Det femte benparet öfverensstämmer med det fjerde, och bådas ba- salleder äro uti den bakre ändans yttre kant väpnade med en stor och uppåtböjd tagg. Det sjette benparets yttre gren, som är ungefär tre gånger så lång som den korta, grofva och i den bakre ändan samt den öfre kanten med tornar väpnade basal-leden, är smal och i kanterna försedd med tornar, samt i spetsen med en gröfre dylik, kring hvilken några borst sitta. Den inre grenen deremot, som är fästad uti en djup inskärning, på den öfre och inre delen af skaftets bakre ända, är mycket liten och bär uti spetsen några tornar. Caudal-bihanget, som är fästadt uti en djup inskärning af det sjette segmentet, är klufvet ända till basen, och har flikarne tillspetsade samt uti spetsen försedda med ett par inskärningar. Branchial-bihang saknas vid det första och sjunde benparet. Dess storlek är omkring fjorton mm. Till färgen är den ljusröd med bleka antenner och ben. Ögonen äro svarta. Denna art, af hvilken Doctor H. Kröyer först erhållit exemplar från Grönland, förekommer äfven vid Skandinaviens kuster. Uti Gullmarsfjorden i Bohuslän har jag erhållit några exemplar på 40 — 60 famnars djup. Professor S. Loven har tagit den vid kusten af den nordligaste delen af Finnmarken, älVensom vid Spitsbergen. Den tyckes emedlertid vara ganska sällsynt. 62 RAGNAR M. BRUZELIUS. 13. Gammarus brevicornis , n. sp. Corpus altum, dorso rotundato, segmentis quinque anterioribus abdoininis margine posteriore medio dorsi unidentatis. Antennai breves, robusta?, superiores inferioribus bre- viores et fiagello appendiculari longissimo instructae. Pedes primi secundique paris arti- culis quintis (manibus) inagnis, ovalibus, et unguibus longis, dentatis arniati. Pedes ab- doininis sexti paris ramis subaequalibus lanceolatis. — Fig. 11. Habitat ad öras occidentales a Finmarckia extima usque ad Bohusiam. Beskrifning: Kroppen iir temligen hög och hoptryckt, samt har ryggen afrundad och utan köl. De fem första segmentcrnn af nbdomen hafvn ryggens bakre kant i midten försedd med en mycket liten och spetsig tand. Hufvudets öfre och friiinre kant bildar mellan de öfre antennerna en kort, något framskjutande spets, och dess främre sidokant mellan de öfre och undre autennerna en afrundad flik. De öfre antennerna (fig. II, a.) iiro kor- tare än de undre, som icke nå till abdomens första segment. De äro af stark byggnad och hafva skaftets första led mycket större än de två följande lederna tillhopa, af hvilka den tredje är kortare än den andra. Svepan, som är längre än skaftet, består af omkring 18 leder, som i den öfre kanten bära mycket korta och fina borst. Bisvepan, som är ovanligt lång och grof, består af II leder, och när till den åttonde eller nionde leden af den egentliga svepan. De undre antennerna hafva den fjerdc och femte skaftleden lika stora och större än den tredje, samt svepan sammansatt af 14 — 16 leder och kortare äu skaftet. Mandiblerna (fig II, b.), som äro små, hafva grenarne väpnade med 5 — 7 tänder och palpen kort, med den tredje leden ganska liten och försedd endast med några få borst. Tuggknölen är ovanligt liten och visar ej någon egentlig tuggyta, men bär uågra grofva borst. Den första maxillen (fig. 11, c.'1 har den inre skifvan liten och i spetsen försedd med ett cilieradt borst. Den yttre skifvan bär i spetsen några tandade tornar (fig. II, d.). Palpen är smal och uår längre fram än den yttre skifvan. Den andra maxiflens (tig. 11, e.) skifvor äro mycket små och korta. Den öfre läppens uudre kant är afrundad, och den undre läppen (tig. II, f.) är klufven uti två flikar, som åt sidorna utlöpa i tvä korta processer. Maxillarbenen sfig. 11, g.) utmärka sig genom skifvornas ringa storlek och palpernas längd. Den inre skifvan når föga framom palpens fäste, och den yttre, som är smal och i den inre kanten försedd endast med borst, når något framom palpens första led. Palpen är smal och har den andra och tredje leden nästan lika långa. Klon är lång och spetsig. Det första benparet (fig. 11, h.), som är mindre än det andra, har den första leden lång, den andra och tredje mycket korta, och den fjerde större än de två föregående, men kort, med den bakre kanten utdragen till en lång, på den främre sidan något urhålkad, med borst besatt process. Handen är ganska stor, aflångt oval, med den främre kanten mindre böjd än den bakre, hvars iiedre hälft är försedd med längre och kortare borst, af hvilka en del äro räta och uti den ena kanten försedda med ett par skarpa taggar, men en del uti spetsen klolikt böjda (fig. II, i). De äro ganska regelbundet ordnade på det sätt, alt längre och kortare af de räta bor- sten omvexla med hvarandra, och att vid basen af hvarje sådant borst är fästadt ett, som är i spetsen klolikt böjd t. Der dessa borst upphöra upptill, sitta 2 — 3 grofva och spetsiga tornar. Klon är lång, krökt och spetsig, samt uti den rouenvu kanten väpnad med fyra tänder. Det andra benparet nr större än det första, men fullkom- ligt af samma form, och har klon väpnad med 7 — 8 tänder i den concava samt med ufigra borst uti den con- vexa kanten (tig. 11, k). Det tredje och fjerde benparet (fig. II, 1.) äro ej kortare än det audra paret, lika stora, samt mycket smnla och spensliga. Deras första led är rät och smal samt ungefär lika lång med de tre följande tillhopa, af hvilka den audra är mycket kort. Den femte leden är nägot längre nu den fjerde eller tredje, och klon är lång, smal samt föga böjd. De tre följande benparen vfig. II, m.) hafva den första leden bred och nästan af oval form, med den bakre kanten landad. De öfriga lederna äro smala och försedda med glesa borst och tor- nar. Klorna äro långa oeh smala. Epiinererna äro temligeu höga. Det första parets, som vid den nedre delen äro bredare än vid den öfre, iiro större än det andra och tredje paret, men mindre än det fjerde, hvilka uti den bakre kantens öfre del hafva en inskärning för det femte parets epimerer, som jcinte de två sista paren äro betydligt mindre. Det andra och tredje abdomiunl-segmentets bakre hörn är väpnadt med eu skarp tand och det tjerde paret af abdominal-benen har basal-ledeu längre äu grenarne och i den yttre kanten af den bakre ändan väpnad med ett par långa och krökta tornar. Grenarne äro lika långa, tillspetsade, och endast på den öfre sidan försedda med borst, samt nå lika långt bakåt, som det tjerde paret, men något längre än det femte, h vilket för öfrigt liknar det fjerde fullkomligt. Det sjette parets grenar (fig. 11, n.) äro äfven lika långa, lancettlika och försedda med några få korta tornar. Caudal-bihanget (fig. II, o.\ som är något längre än basal-leden af det sjette paret, nr djupt klufvet och har flikarne i spetsen urnupna samt försedda med ett par borst. Branchial-bihangen äro sex par, och saknas endast vid det första paret. De som äro fastade vid det sjunde benparet äro mycket små. Hannen och honan äro fullkomligt lika, med undantag af antennerna, som äro nägot kortare hos honan, och de två första benparen, som äro mindre hos honan äu hos hannen. Dess storlek ur omkring åtta ni.ui. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 63 Denna art förekommer vid Skandinaviens vestra kust ända ifrån Finnmarkens nordligaste del, hvarest Pro- fessor S. Loven tagit den, ned i Bohusläns skärgärd. Den tyckes eraedlertid vara ganska sällsynt. Gen. 5. EUSIRUS, Kröyer. Corpus compressum, epimeris mediocribus. Antennae superiores flagello appendicu- lari minuto, uniarticulato instructEe. Palpus mandibulas triarticulatus, maxillae primi paris biarticulatus, pedum maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris articulo quarto margini medio anteriori articuli quinti magni manum subchelifor- mem formantis, affixo. Tria paria posteriora pedum thoracis postice gradatim longiora. Pedes abdominis ultimi paris elongati, ramis binis, uniarticulatis. Slägtet Eusirus står i flera hänseenden mycket nära Gammarus, från hvilket det hufvudsakligen skiljer sig genom de två första benparens form. De öfre antennernas skaft är gröfre än hos Gammarus, och deras bisvepa består endast af en enda led. Mandiblerna äro försedda med två grenar, en hög tuggknöl och en palp, som består af tre leder. Båda mandiblerna äro fullkomligt lika. Den första maxillens palp består af två leder och ma- xillarbenens af fyra. De två första benparen hafva en ovanlig byggnad. Deras fjerde led fäster sig nemligen icke på den femte ledens öfra ända, såsom det vanligen är förhål- landet, utan på rnidten af den femte ledens främre kant, och är ganska rörligt förenad med densamma. Handen eller den femte leden är stor. Båda de två första benparen äro fullkomligt lika. De tre sista benparen af thorax tilltaga bakåt i längd. Abdomens sista benpar har grenarne plattade, dock ej så tunna som hos det föregående slägtet, samt bestående af endast en led. 1. Eusirus cuspidatus, Kröyer. Segmentum sextum septimumque thoracis et quatuor anteriora abdominis carina dor- sali instructa; sextum septimumque thoracis et primum secundumque abdominis margine posteriore dorsi dentata. Appendix caudalis elongata, postice angustata, longitudinem pe- dum sexti paris abdominis asquans, fere ad medium fissa. Eusirus cuspidatus, H. Kröyer: Naturhist. Tidskr. , anden Esekke, I, p. 501. » » » » Voyages en Scandinavie etc, pl. 19, fig. 2. Habitat ad öras occidentales Scandinaviae. Beskrifning: Kroppen är medelmåttigt hög och hoptryckt, samt har den främre delen af ryggen afrundad och slät. De två sista segmenterna af thorax och de fyra första af abdomen äro försedda med en svag köl och hafva/ med undantag af det tredje och fjerde segmentet af abdomen, ryggens bakre kant i midten väpnad med en tand. De två sista segmenterna af abdomen sakna både tänder och köl. Hufvudets främre kant bildar emellan de öfre antennerna ett litet rostrum. Ögonen äro stora och aflånea, samt nedtill bredare än vid den öfre delen. De otre antennerna, som äro långa och smala, nå till det tredje eller fjerde segmentet af abdomen, och hafva skaftet mycket kortare än svepan. De öfre antennernas första skaftled är något tjockare än den andra, men lika lång med densamma. Båda äro uti den främre spetsen försedda med inskärningar, hvarigenom bildas skarpa tän- der, och på den undre sidan hafva de tvärrader af tättsittande, korta borst. Den tredje leden är mycket kort. Svepan består af 65 korta leder och bisvepan endast af en led, som är lika lång med de två första lederna af svepan. De undre antennerna, hvilkas skaft når längre fram än de öfres och är kortare än svepan, äro kortare än de öfre. Svepan består af femtio leder. Mandiblerna' äro korta, med den yttre grenen icke väpnad med tänder, men den inre försedd med 5 — 6 sådana. Tuggkuölen är stor och tätt besatt med små tänder. Palpen är lång, och har den tredje leden längst. 1 Beskrifningen af mundelarne är hemtad från Kröyers arbete, enär jag ej egt något exemplar till att söndertaga. 64 RAGNAR M. BRUZELIU8. Öfverläppeu är ne icke förekommer y(n_1). Jacobis formler lära oss endast i afseende på att, när ^ i°ke innehåller y"-1), n:te integralen till densamma reduceras till vanlig qva- dratur. I den andra afdelningen sysselsätta vi oss mera specielt med integrering af differen- tial-eqvationer af 2:dra ordningen. Ibland dessa har hittills varit känd såsom den enda allmänna form, hvars kompletta integrering icke beror på an- nat än vanlig qvadratur, så snart en förste integral till densamma blifvit funnen. De ur våra theoremer V och VI härledda korollarier visa, att samma märkvärdiga egenskap äfven i allmänhet tillkommer differential-eqvationerna DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. d(f>(x, y') dx =v(*,y) och Men den tillkommer icke endast dessa eqvationsformer, hvilka båda äro af 2:dra ordnin- gen. I en mémoire af Liouville: Remarques sur une classe déquations diférentielles , som finnes införd i Journal des math. pures et appliqués Tom. XIV p. 225, har det lyckats ho- nom genom ganska ingeniösa transformationer, att äfven hos denna eqvation af 3:dje ordningen cp{z) framvisa samma förut icke kända egenskap (se pag. 231). Men både denna eqvation och den ännu generellare, hvilken författaren i slutet af sin afhandling omnämner, äro endast speciella fall af en ganska vidsträckt grupp af differential-eqvationer af 3:dje ordningen, med hvilka samma förhållande eger rum. Ty korollarierna till de af oss framställda theo- remerna VII och VIII lära, att man endast behöfver känna en förste integral till eqva- tionerna , d. yl för att i allmänhet deras kompletta integrering reduceras till vanlig qvadratur. Med tillhjelp af de i denna afdelning framställda theoremer, har det varit oss möj- ligt att fullständigt integrera eqvationerna 2yy" _ -i , ax + b + cz ry'1 V(ax + b? + 2cz(ax + m) + ch* ' £ ; = 2f(u), (a + 2by' + y'^ der 1— »r z = y , u= ax2 + 2bxy + cy2 + 2ex + 2fy + g och a, b, c, e, f g, in, n, r äro konstanter hvilka som helst; äfvenså har det lyckats oss att fullständigt solvera tvenne rätt kuriösa geometriska problemer, nemligen att finna den kurva, hvars radius curvatura? är en funktion hvilken som helst af radius vector, och att finna en sådan kurva att för hvarje punkt produkten af ordinatan, subtangenten och developpatans radius curvaturce är en funktion hvilken som helst af normalen. 6 C. J. MALMSTEN, På det förra hade jag redan for längre tid tillbaka funnit en solution, som jag meddela- de*) Professor A. Svanberg, hvilken derefter i Nova Ada Regioj Societatis Upsaliensis på ett helt och hållet annat sätt verkställde integreringen. Det sednare problemet framstäl- les här, så vidt jag vet, for första gången, och leder till en differential-eqvation af 3:dje ordningen, om hvars kompletta integrering man vid första påseendet icke gör sig så sär- deles stora förhoppningar. I den 3:dje och sista afdelningen behandla vi differential-eqvationer af första ordnin- gen. Med tillhjelp af theoremerna IX och X, som omedelbart resultera ur de föregående V och VI, och hvilkas riktighet utan ringaste svårighet låter verifiera sig, hafva vi inte- grerat ett icke obetydligt antal särskilta grupper af differential-eqvationer, hvilkas integra- ler icke forut, så vidt vi känna, hafva blifvit framställda. En sedan länge känd method att integrera differential-eqvationer af första ordningen består i differentiering. Man differentierar den gifna eqvationen , och erhåller på så sätt en eqvation af 2:dra ordningen. Om det då lyckas att till denna sednare finna en annan förste integral än den, på hvilken differentieringen blifvit verkställd, erhålles den sökta generella integralen genom eliminering af y mellan de tvenne sålunda bekanta första integralerne. Det var på detta sätt, som Clairaut i Mémoires de 1'Academie des Sciences de Paris 1734 integrerade den sedermera under hans namn kända differential-eqvationen y- xy'=f(yl; och äfven till andra analoga eqvationer, såsom y ■ xf(y')+My), * = yf(y')+My'), y ~ 2*y' = y'-f(yy'), y-Vl+y'2 =f(x + yy'), der första derivatan y ingår under implicit form, låter denna method med fördel använda sig. Men den är dock inskränkt till de fall, der differentiations-resultatet blir af en så enkel form att »la separation des variables» är mera i ögonen fallande. Den utsträckning, som vi i theoremerna IX och X gifvit åt denna method, består hufvudsakligen deruti, att vi differentiera den gifna eqvationen — icke för att underkasta det erhållna resultatet en ny omedelbar integrering — utan för att med dess tillhjelp finna en passande integrations-faktor. Hvad sjelfva integreringen af qvadraturen seder- mera angår, kan den ofta vara förenad med så stora svårigheter, att man väl behöfver en på förhand gifven visshet om att den måste lyckas, för att ej afstå från försöket att verkställa densamma. Då man erinrar sig hvilket ringa antal differential-eqvationer, der y förekommer under en mera implicit form, man lyckats integrera, och då man tillika tager i betrak- tande att flerfaldiga geometriska problemer just leda till eqvationer af sådan form, torde de applikationer vi gjort af de oftanämnde theoremerna IX och X icke böra anses utan vigt och intresse. Med deras tillhjelp har det lyckats oss integrera omkring 20 sär- skilda klasser af differential-eqvationer, hvilkas integraler vi icke sett någonstädes fram- ställde. Hvad de 6 första beträffar, innehålla de solutioner af lika många geometriska •) Se Nov. Art. Reg. Societ Upr Ser. III. VoL I. DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 7 problemer, och äro tillfölje deraf icke så generella som de följande. Och ibland dessa tillåta vi oss särskildt fästa uppmärksamheten på följande xy1 + _ ./gg' + ny\ f\ (y')s J> ax + by + yy' _ ./■ xy' — y \ V» + by' + y'1 Wo + »»'+ yn'' \a + by' + y'2 v + af-rl + ir ?M + «*Y(y t #W, hvilkas form är af den egendomliga art, att de synas väl förtjenta utaf en sådan upp- märksamhet. 8 C. J. MALMSTEN, I. § 1. Beteckningar. Låt y>lt &i) &* • I det efterföljande hafva nedanstående tecken följande betydelse: tyx tyi tyi dxx ' dxa dx„ 4«/) = tyn tyn dxi dx% tyn dxn (4) --©= tyi dxi tyr- dxi dxi tyn dxi ty_ ty± dxj—i dxi+i tyr-l tyr dx^i dxi+i tyr+1 ty^+1 dx^i dxi+i tyn ty\ dx^i dxi+i tyi dxn ty^i dxn tyr+l dx„ ty, dx. (5) tyi tyi tyi tyi dxi dxt-i ' ' dxM dxn tyi ty» tyi tyi dxi tyi dXi-i ' ' dxi+i dxH tyn tyn tyn ty. dxi dx^ "' dxi+i dxK •(6) DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. § s. liCinma 1. Om wt wT wn äro funktioner af $Pi (pk /^W,(^W,(^) (7) \dXiS \d - i ii y* . ?t \dxiJ \ dxkJ hvadan genom addering Låt nu med Rt betecknas hvad som blir af E, om deri permuteras i och k, och låt för kortheten skull sättas VM då är tydligt, att emedan hvarken index i eller index k finnes i A, blir detta genom en sådan permutation oförändradt, och således A = yj?, " <§X§) DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. eller, emedan Rt = — R, också Å = d2R (1. v. s. och således till följe af (7£) C:)-SPi c»5Pi D5P1 3$Pi rf.?! d«»_i cte*+i dxn 3$Pr- 1 3^,-1 3$Pr-l 35Pr-l daii (XX),— i C^ + l d#n fy>r + 1 3$Pr+1 d^Pr + l ^SPr + l !, 3, ...n, eller, emedan på grund af föregående Lemma äfven H. S. B. § 5. Theorem I. Om -£>**> *.-.(£) = Const. den återstående n:te integralen till eqvations-systemet (8), då M är en expression, hvilken som helst, som satisfierar Bevis. I sin Theoria Novi Multiplicatoris (se Crelles Journal fur die reine und angew. Math. torn. 27, pag. 251, Propos. I.) har Jacobi bevisat, att, om till eqvations-systemet d(fx = -arxdx d•„ äro functioner af x, (plt (p2, 2 d(fn äfvensom P = dUi 3«i dux dut dx ' d(fi ' d(p2 d(fn du® dih 9^1 dun dxf d2 = x •o-g = y>x(x, xx, x2, xn) = y2 j (20) och ■*■„ = V»(*. XU Xi, xn) = %j Ux = wx (x, Xx, x2, Xn) = Wx u2 = w2 (x, x1} x2, xn) = w2 (21) U„ = Wn (X, Xx, x2, xn) = wn W.+l — Wn+x{x, Xx, X2, Xn) = M7B+1. och således formlerna (12) och (13) öfvergå till (8) och (9). Vi skola nu efterse, hvad som blir af P, UH, Un+l samt eqvationen (18), om ur dem med tillhjelp af (19) man eliminerar fat ■■ + Syt ^ 3ytx ^w- Sy* dy» /7/r- //i» . ^ fl v ' fl v riv .- /7v C?#i dxr — i dx' dxr dxr+! dx„ 3SP-, 3jP. dxi dxj.-i' 0, 3y„ 3y„ dxr+i dxn och genom summering för k = 1, 2,...n, om man iakttager beteckningen (6) och der gör äfven hvadan genom ytterligare summering för »• = 1, 2, ...ra T* ~rix^( C — ^£\ ^*\ y ±C - ^ET\ — — = ■ ''' ^ dx)'dxr) . f^*1 dx' dxr' d5) " " dr + z%) (25) DIFFERENTIAL-EQATIONERS INTEGRERING. 17 Genom att här i U„ och wn sätta n + 1 i stället för n erhålles tt = dl0n+1 + 'T ^ ^ dXf ^ (26) dx A2 „+i. Antages nu wn = Xi, Wn+i = x, hvadan -t— = 0 för r> 0 och — - — = 1 , dxr dx erhålles ur (22), (25) och (26) TT (f \T dlj u' 3(^T un+1 = i — -(!>i). A) • dx> - f{*Xv -d£)-dx> = o (3l> hvarest xu x2 xi-l, xi+1 xn äro att anse, på grund af (9), såsom kända funktioner af x och x{. . Ponera N vara den faktor som gör denna eqvation integrabel; den måste då vara sådan, att *) dx dx{ eller, hvilket är detsamma, «&' "i~+ ~I1+-^Txi — = ° <32> » ... Men, om med 2k betecknas summan för k=l, 2, * — 1, » + 1 » inses utan svårighet, att ^(y) = 3 • A{„-i dwn_t Dw;„_! div„_t dxi dxj-i' dxti.i dxk-i' dxt dxk+i erhålles dxn (36) BIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 21 adxk = — Ak(i)dx — Äk{i)dxi (36i) och således a— = -Ak(i), dx, hvilket insatt i (33) gifver d-\ogN ZA{cp) d-%Vf-^) a-A{) -a-dloga- A(w) • -£dx - F{x,)(rp - -M • -^-dx vyy ö Kr' dx n dx) dx, gifver a • <<%) =r " + a A • -JL~ j + a • — j2- ax • ete.. a.» eller, emedan också ( dx dxk ) f \ «?«/( efo, c?«t ) v V dx' v » ^dx) 22 C. J. MALMSTEN, dx • * dxk ( dx > * dxk ) -Aw^—- J,3^® - jp(xf y, - ty) — - jg-94(Q i do; ' <&ct v \ efo;/ cte, * dxk ! D^! 9yx 3yt Z(pi. = o- Om vi nu kalla Ä = df« rfa;»_i' ctr»+i <&»,, måste enligt Lemma 2 Men och för &>o hvadan Kalla nu vidare dy» dy„ 3y„ 3y„ ete,. cte < dxk ZB0 7>A

u idx J dfi = y-idcc f (42) d(fn = V»^' J funnit (n-1) integraler sä är, om med tilllijelp af dessa (n-1) eqvationer xt, x2 x,_i, x,+i x„ expn- meras i x och x( M ^h-Ki^y- en exakt differential, och den n:te integralen till (42) /Vi W&W - Wv - ^W i = Konst., di M är en expression, hvilken som helst, som satisfierar eqvationen J(y) dlogilf + Sjrt^pj =0 för r = 1, 2 dx f vcfov ocå betydelsen af I1"** ocA JR^ är ftesiämd af formeln (6). n DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 25 § 8. Om i theoremet I utbytes mot der såsom vanligt %l, X%, X3 xn y, y, y" y(n l\ , = dy „_d*y _ dn-'y V =-TiV = 73 y = och man antager i = 1 , samt dx' ' dx2 * dx"'1 2 = y , y* = y DVi ?SPi dj^""1) dy(""2) XllCOrcm Hå. Låt

i(^> y, y y(n~l)) = «i »«(*t y. y' y(B_1)) = «» (43) w— i(«i y. y' y(" 1}) = «»-i> dd 6foV, e/iter skedd eliminering af y, y" y(B-1)> 3

M^^Ady - y'dx) = Konst. DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 27 kompletta integralen till (43), om M är en solution, hvilken som helst, till d

och att y = y(n- 1} -fu der fx är funktion af x, y, y y("-1), hvadan antag vidare Mt M = då erhålles ur (44) _df_ dlogM, _ _d • dx (4°) funnit (n — 1) första integraler wi(*, y, y' y"_1,) = "i w*(*,y,y y(-1)) = «2 w.-i(«» y> y y(n ^ ~ fV-»» (f dy 7)(p dy{n~1) D P-^) dy' da dce" och vi erhålla följande tvenne theoremer: Xlieorem V. Om (f och V äro tvenne funktioner hvilka som helst af x, y, y', och man till differential-eqvationen af 2:dra ordningen ¥=f (46) ax funnit en förste integral «7i(«, y, yl = «i (47) sä blir, efter skedd eliminering af y', en exakt differential och / dep M • — {dy - ydx) M--—-{dy — ydx) = Konst. da± kompletta integralen till (46), om M är en solution hvilken som helst till 7>(p dlogM 3y> Zcp dy dx dy dy 30 C. J. MALMSTEN, eller, hvilket är detsamma Z(p Zif endast x och y, blir, om med tillhjelp af (47) y elimineras ^{dy-ydx) en exakt differential, och /-\ -j—(dy — ydx) = Konst. dc?i kompletta integralen till (46). Xheorem VI. Om

För att finna kompletta integralen till denna eqvation anmärka vi först, att efter multiplikation med y den samma kan sättas under denna form hvadan, om här appliceras theoremet (VI), blir 9 = ~vTT^ och *-'V(A/> (51) VI +y< 3-2 C. J. MALMSTEN, och således Z

*)dy-(xy±fiP)dx m ^^ (55) p(px ±f*y) Om täljare och nämnare här multipliceras med px+f2y erhålles med fästadt afseende på (54), efter bortdividerandet af faktorn x* -/*, DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 33 'j) dy - (py p(x2 + y2) f(px+f2-y)dy-(py +f2 ■ x)dx J ZTT~~~äT~ ~ — Konst. d. v. s. /ffcfft ± h f^jL^ . (c + j?iy1-r) \c + W V och således Dy 9y * <-') = o. Häraf följer enligt Korollarium till theoremet VI att, om jag blott kan finna en förste integral till (56), kompletta integralen till densamma er hålles genom vanlig qvadratur. För att nu finna en sådan förste integral, differentiera vi z och sätta för korthetens skull efe a(c + my1-') + (1 - r)y "y'(cn - amx) ^ ^ dx~ (c + ?»y,_r)2 Låtom oss skrifva eqvationen (56) under denna form {y'Y} • (^r(c + my1-) - cy^ = F(z) och multiplicera densamma med Bdx = dz; då erhålles B(yTF-(^r(c + V) - <^'V = F(z)dz' (59> Kulla för korthetens skull y1~r • y'(cn — amx) + ay(c + my1'*) (c + my1'') ■ (yf Genom differentiering erhålles på grund af (58) d^ = B-(yT' cy-^ic + my1-) , ax ry hvilket jemfördt med (59) gifver dP - - F(z)dz, och, om jag sätter fF(z)dz = - F(z), genom integrering och insättning af värdet på P, y1" • y'(cn - amx) + ay(c + my1-) _ ^ | ^ ^ (c + my1"') • (yT hvilket är den sökta förste integralen till (56). Nu gifver Korollariet till Theoremet VI kompletta integralen till (56) DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGEERING. 35 f\^dy-y'dx) = tti y d. v. s., emedan med tillhjelp af (57) och (60) dep _ 7>(p dy' (1 — r)y dcii dy da! ayr(c + my1 r) + (1 — r).- y'(cn — amx)' kompletta integralen till (56) blir u = f— 1 *y-y'd* ,, , = a,, (61) J ayr(c + my r) + (1 — r) • y {en — amx) då «2 är en arbiträr konstant. För att verkställa denna integration, låtom oss sätta T = log[(c + my"-r){cn - amx)], (62) hvadan T + cc2 = u + log [(c + my1~T)(cn — amx)], och genom differentiering du dT m[a(c + my1-r) — (1 — r) (en — amx) • y~r • y] dx dx (c + my1-') • (en — max) hvilket äfven kan skrifvas under denna form du _dT m[a(c + my1 ~ r) + (1 - r) (en - amx) • y~ r • y] a(c + my1 ~ r) - (1 - r)(cn - amx) -y~r -y dx dx (c + myx~r){cn — max) a(c + myl~r) + (\—r)(cn — max)-y~T -y" eller, om jag för korthetens skull sätter en — max G = 1 — r' c + my äfven du = dT - £ • "-fl-^-^-y;. (68) g a + (1 — r) o ■ y • y Men den funna första integralen (60) kan äfven sättas under denna form a+y-r-y'-a = (y~r ■ yf . {f(- -) + «!>, \ 774 / hvarur, genom solution kan finnas hvilket insatt i (63) gifver dG 2a do du =s dT + — j- r — r • — , g a + (1 -r) ■ G-f(a,at) G och genom integrering, om jag för korthetens skull sätter 36 C. J. MALMSTEN, F( a)==f 1 da slutligen med tillhjelp af (62) i / \ ■nicn~ anix \ log (en — amx) - aFA r— , ax = er*, \c + my r } hvilket ar kompletta integralen till (56) med de två arbiträra konstanterna a, ocli a, §14. Exempl. 3. Att finna kompletta integralen till differential-eqvationen *Zlf = 1 + ._*? + >> + "> (64) »y V (ax + bf + 2cz (ax + m) + cV dä för kortlietens shdl sättes l—r z = y och a, b, c, m, r äro konstanter hvilka som helst. Kalla för korthetens skull R + ax + b - cz = V (ax + bf + 2cz(ax + m) + cV, (65) hvadan utan svårighet erhålles (B - 2cz)(R + 2ax + 26) = 2c(m - b) ■ z, (66) och, om man tager logarithmerna å Ömse sidor och derefter differentierar, g-2c(1_r)y-,.y' g + 2a _(1_r)Y R-2cz ~ + R + 2ax + 2b y d. v. s. efter verkställda reduktioner dR /-, x y -n R~ 2cz (dB n \ — = (1 -r) •£-•£- - — r*(-r-+ 2a dx y R+ 2ax + 2b \dx ) eller, hvilket är detsamma <76> (a + 2by + cy2) '* der för korthetens skull Z= ax2 + 2bxy + cy2 + 2ex + 2fy + g (77) Låtom oss sätta K2 = ac - b2, (78) F(z)=ff(z)dz, (79) och låt in och n vara sådane att am + bn — e ) bm + en =f.) .(80) 40 C. J. MALMSTEN, Genom att multiplicera (76) med 2dx(ca + by')x + (b + cy')y + f • y + e) = dz erhalles genom integrering xy — y + my — n --*« + *, (81) Va + 2by + cy * hvilket, då «, är en arbiträr konstant, gifver en förste integral till (76). Men (76) kan af ven skrifvas under denna form / ° + by' \ d\Va~V2~by' + cy") a + by' SliäL.y., P.m (M) hvadan, om man för att finna kompletta integralen vill använda theoremet VI, blir * = v "lY „> V m 2 • K% "A»). (8%) Va + 2by + cy * och således -¥•■ — t- = o. * ■ <® Med iakttagande af (81) och (82i) erhalles Dy> 7>(p dy K* • y d«i dy dcet x(a + by') + y(b + cy') + fy' + e Af Koroll. till theoremet VI följer att kompletta integralen till (76) blir efter bort- kastande af faktorn K* dy — ydx f -T, = «* (83) x(a + by) +y(b + cy) + fy + e och vi gå nu att verkställa den här tecknade integreringen. Emedan med fästadt afseende på (80) bx + cy + f K{{% + ni) dy — (y + n)dx} K(x + ni) ax* + 2bxy + cy3 + 2fy + 2ex + fn + em och således Arctg *>* + W+f m K. f (* + m)dV - (y + n)dx (g3i) K{x + to) J ax2 + 2bxy + cy* + 2fy + 2ex +fn + em så, om man multiplicerar (83) med K och derifrån subtraherar (83 i), erhalles Anta hx + cy+f + K [( K(x + to) J \x(a + by') + y(b + cy') + fy' + e bx + cy + f v ff dy — ydx ) + /y' + « (x + m)dy — (y + n)dx \x -i- mjuy — yy + n)ax \ ax* + 2&#j/ + cy* + 2/y + 2e* +fn + em) DIFFERENTIAL-EQATIONERS INTEGRERING. 41 hvadan, om bråken under integrationstecknet göras liknämniga, erhålles med fästadt af- seende på (77) bx + cy + / , /* dz 1 , ^ 4rc# * ( - ^ / -rr— ■= = «„ (84) K {x + m) Jz-g+fn + emB då för korthetens skull sättes B = x(a + by) + y(b + cy) +f-y' + e K{xy — y + my — n) Utur (85) erhålles med tillhjelp af (80) B2 + 1 = z - g +fn + em jp(V -y + my ~ »V8 d. v. s. med tillhjelp af (81) R» + 1 = *~ff +>+m hvadan i = z(,P(z) + «Q ■ö " V^ - ^ + /n + em - iT2^) + ax)2 Detta insatt i (84), om jag för korthetens skull sätter dz F(z) + ai U*t »i) = / J z — o + g + fn + em Vz - g + fn + em - K2 (F(z) + ce^2' gifver kompletta integralen till (76)- bx + cy + f K _. . „ ^4rc# — *■ ± — %{ax2 + 2bxy + cy2 + 2fy + 2ex + g, «x) =■ a2, der K och m äro gifna förmedelst (78) och (80) samt «x och cc2 äro de två ar- biträra konstanterna. § 16. I en memoire af Liouville: "Bemarques sur une classe déquations différentielles" , som finnes införd i Journal des Math. pures et appl. Tom. XIV pag. 225, lyckas det den illustra författaren genom ganska ingeniösa substitutioner, att hos eqvationen af 3:dje ordningen f(z)-F(y(z).-) dx dx Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 2. 42 C. J. MALMSTEN, framvisa en förut icke kand egenskap, den netnligen, (se pag. 231) "que Untcgrale complete est tottjours facile ä obtenir par quadratnres dés quon donne une seide intégrale premieré'. Men både denna eqvation, och den ännu generellare, hvilken författaren i slutet af sin raemoire omnämner, äro blott speciella fall af en ganska vidsträckt grupp af differential- eqvationer af 3:dje ordningen, hvilka ega samma märkvärdiga egenskap. Det är sedan gammalt kändt, att differential-eqvationer af 2:dra ordningen, der den oberoende variabla saknas, icke medföra andra svårigheter vid integreringen, än dem som förekomma vid integreringen af differential-eqvationer af l:sta ordningen. Vi skola nu visa, att det, analogt härmed, äfven finnes en stor klass dylika (der den oberoende variablen saknas) differential-eqvationer af 3:dje ordningen, för hvilkas kompletta integrering man endast — liksom fallet är med eqvationer af 2:dra ordningen — behöfver känna en förste integral. Låtom oss för detta ändamål i theoremerna V och VI betrakta x såsom en funk- tion af t och göra dy _ d2x Tx = ~df hvadan ../x- dx y dt Då erhålles, om man sedermera efter gjorda substitutioner i stället för t sätter x och i stället för x, x't, x'l sätter y, y, y" (der y och y" såsom vanligt betyda , dy , » dy'\ y=dx> °Ch V =Tx)> följande tvenne ganska märkvärdiga theoremer: XhCOrcm VII. Om y>(y, y', y") och ip(y, y', y") äro tvenne funktioner, hvilka som helst, af y, y', y", och man har till en differential-eqvation af 3:dje ordningen *■'<**& _ . ,,( ■ f) (M) dx funnit en förste integral Wi{y, y', y") = «i (87) dei' ai är den arbiträra konstanten; då blir, efter skedd eliminering af y", Dep M"d^^ydy ~y"dy> en exakt differential, och fM ^{ydy - y"dy) = Konst (87 i) en andre integral till eqvationen (86), dä med M menas en solution, hvilken som helst, till eqvationen DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 43 7)(p dlogM d

äro sådane, att d(p dyj dy dy" hvilket alltid inträffar, om

~ ydy) = Konst' en andre integral till eqvationen (86). Ur formeln (8 7 i) erhålles F(y, y, O = «2 som solverad i afseende på y gifver , dy ■ hvadan kompletta integralen till (86) blir J f(y, «i, «») med sina 3 arbiträra konstanter ax, a2, a3. Theorem VIII. Om «0 = «« hviiken solverad i afseende på y gifver y' = ^=/(y, £• «t)» hvadan kompletta integralen till (88) blir y" dy der «i, at, a3 äro de 3 arbiträra konstanterna. DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 45 § 19. Låtom oss nu applicera föregående theorem på följande Exempel: Att finna en sådan kurva, der för hvarje punkt produkten af ordinatan, subtan- genten och developpatans radius curvaturce är en funktion hvilken som helst af Låt normalen. ABC vara den sökta kurvan A' B' C ö dess developpata AA--,-(1 +>">'*- y kurvans radius curvaturse (92) a' a- ,- A'B' dQ , , A A = (>! = lim — — = — = developpatans radius curvaturae (93) v = yy \+y"* = kurvans normal. Problemet leder till denna eqvation V eller, hvilket är detsamma, y 9 " 9 • y2 •m ..(94) (95) .(96) 46 C. J. MALMSTEN, Men emedan enligt (93) d d(> de y" d{y + %-±f) 7 = jdj = dS " 3y " (yT ' (1 + V } = d^— ' kan (96) afven skrifvas under denna form dx (»y* H) V Vl+y" •» d. v. s. — 5 — * ^ ' V ( ' Vidare ar enligt (94) 1 + y'* rdv y yyy dx och, om (97) härmed multipliceras, erhålles hvadan, om med ccx betecknas en arbiträr konstant, och för korthetens skull sättes f&. dv = \F{v), (98) genom integrering erhålles (99) y + f" - VF(v) + a, y Sedan vi sålunda funnit en första integral till eqvationen (95), ger formen på (97) anled- ning att med tillbjelp af theoremet VIII söka finna kompletta integralen. Vi hafva här y', y") •» y + ^Ar- = VF(v) + «x y hvadan * <') ' ' «® Emedan således formeln (91) gifver J/ = vr+71 och man derjemte har 7i

) + «,' DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 47 lärer oss nämnde theorem att C VTT7"» , , I' "\/v( \ , =(ydy -y"dy) = «* (100) J y VF(v) + at är en andre integral till (95). Utan svårighet låter den tecknade integreringen verkställa sig, ty med tillhjelp af (99) erhålles ur (100) a, = fVF^ + tti-y \ yy^ _ Vi+y'2-±_\ J VF(v) + a, (Vi + y'2 VF(v) +* , - y] d. v. s. - n — : — r* P vvdv dV\ och på grund af (94) v /* dv V JVF(v) + at hvarur, om för korthetens skull sättes yf* dv VF(v) + ax erhålles slutligen denna form på andre integralen till (95) v ~ = 8l(», «l) + «2- y Låt nu v sökas ur denna eqvation; om vi då erhålla V = -ur(y, alt ct2) = ■*, hvadan \K fi * ii dy V-n? - rf VI + y 2 = - eller -f- = ^-> y dx y blir slutligen kompletta integralen till (95) ydy x + a. = med de 3 arbiträra konstanterna a1} a2, as. h 48 C. J. MALMSTEN, III. §18. vi*, y> v) - o (101> vara en differential-eqvation af första ordningen, hvilken alltid kan betraktas såsom ett speciellt fall af är en differential-eqvation af första ordningen och man kan finna en sådan funktion M af x, y, y' att DIEFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 49 /Kl : I) ■'■ om M = e, så är M(dy - ydx) (104) en exakt differential, och elimineringen af f mellan (102) och fM(dy - ydx) = Konst. gifver generella integralen till (102). Theorem X. Om och för den senare att 1/dM dM dy'\ 2(7) dM dM dy' A^ + w'^)+M--dV+^+w'ir ° (109) K. Vet Akad. Handl. B. 3. N:o 2. <7 50 C. J. MALMSTEN, Men om man kommer ihåg att *e> " = %L + ■ ty- dx dy och dM dM , dM „_dM dx dy dy dx kunna formlerna (108) och (109) äfven skrifvas under denna form d log M dy' dx dy 'O (110) Då nu tillika eqvationen gifver ^logM" dy dx yO*. y. y) ■ o 1)

^ > L (& ~ y'dx) = — g- ^yy' + /***(* + yy') 52 C. J. MALMSTEN, eller, emedan y'd(x + yy') m VT+ y'a • du, äfven d. v. s. enligt (111), om man sältter ff{u)du = F(u), slutligen y - x* - xyy' + F(yVl + y'8) = Konst (115) Genom elimineringen af y mellan denna formel och (111) erhålles kompletta integralen till (111). § Äl. Exemp. 2. Att finna den kurva, som i hvarje sin punkt har vinkelräta af ståndet från origo till tangenten lika med en funktion, hvilken som helst, af normalen. Problemet leder till denna eqvation 3=^ i /(yVTT?5), (116) VI +y2 hvars kompletta integral vi skola söka att finna. Genom att antaga JK*) = ~J^— z och såsom förut ' ««yVl+y'\ (117) kan eqvationen äfven sattas under denna form -*r(u) - y{xy' - y) = o, (118) hvadan

«/ yy{x + yy) Nu är i allmänhet på grund af (117) // /\ / xy' — y \ yy (x + yy ) = ulu+ — \ och, med tillhjelp af (116), J#'(« + y/) = u{u +/(«)), hvilket insatt i (121), om man sätter y M + /(M) giiver i .F(yVl + y'2) - logfa + yy) = Konst. (122) 54 C. J. MALMSTEN, Eliminationen af y mellan denna formel och (116) gifver kompletta integralen till den sednare. § 22. Exemp. 3. Att finna den kurva, der i hvarje punkt perpendikeln frän origo mot normalen itudelar det mellan tangeringspunkten och ordinat-axeln liggande normal-stycket så, att den ena delen blir en funktion, hvilken som helst, af den andra. Antag för korthetens skull y ■ -r^SJL X — + v Vl + y"' h vadan u = v + w (123) Problemet leder till denna eqvation v=f(w), (124) hvilken, om jag sätter f{w) =w~W' äfven, med iakttagande af (123), kan skrifvas under denna form T3- (w) u = -^ (1240 w eller, hvilket är detsamma, *(u>) -•{•+>)-'• (125) y\y / För att nu finna integrations-faktorn låtom oss solvera (124 i) i afseende på w; derige- nom crhälles ID = vr^u), (126) hvadan också w(w) - *-,(«) (127) DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 55 Således kan eqvationen (125) äfven skrifvas under denna form: ■"*&)- y\y'+y) = o\ (128) och, emedan här i u icke förekommer y, synes theoremet IX vara mest passande. Emedan nu , . x ( x \ y \y / synes att 7)(p x dy y och dy' y'\y + xy VITJ~2/ Men differentiering af (128) gifver &vr'4fl) 2x2 , dx + xy — xy Vi+y" y dlog(~ + y) hvilket insatt i (129) gifver Txp x dx dy " i d\og(^ + y) h vadan på grund af (103) X Integralen till (124) blifver således »dy — y 'dx /* dy . pydx Konst. = eller, emedan äfven (129) /ay -yax _ r ay _ pya, X I x t x K (x \ pd[ — ) + y'dx v/ + y)-l -^r Konst (13°) y / # J z(l-2z-f(z)) K) J z(t*{z)-2z)' slutligen logft - 2jA+ i*Xyy') = Konst (136) Eliminationen af y mellan denna eqvation och (133) gifver kompletta integralen till den senare. K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 2. 8 58 C. J. MALMSTEN, §24. Exempl. 5. Att finna den kurva, som i hvarje punkt har vinkelrciia afständet frän origo till normalen lika med en funktion, hvilken som helst, af radios vector. Problemet leder till denna eqvation Vl+y eller /(*' + y2) - ^h - ° <137> VI + y För att har medelst theoremet IX få reda på integrations-faktorn, anmärka vi att, emedan 9-tV + f)- VTT75' också ^=^yf-y^ (138) dy yj VT+71 dep xy' ' - y dy (1 + fp Men genom differentiation af (137) erhålles 0 « y(i + y'2f + yy"(y - *y) *yj = t, — : (x + yy')(l+y'*)> hvilket insatt i (138) gifver Z

a) J z •f(z) gifver kompletta integralen till (137) 2 Arctg V- ± F(x2 + y2) - Konst (139,6) x Korollarinm 1. Emedan, om s = yix2 + y2) = v, äfven s' = V 1 + y'2 = 2 • V' • (ät + yy') eller, hvilket är detsamma % + yy m i VT+Y2 ty' följer att om i formeln (139,a) — rr-r sättes i stället för f(z) W(*) 60 C. J. MALMSTEN, d. v. s. om man gör /f Våz • (* _ c* Denna formel bestämmer den kurva, som i hvarje punkt har vinkelräta afståndet från origo till tangenten lika med en funktion, hvilken som lielst, af radius vector. Man finner utan svårighet öfverensstämmelsen mellan den af oss funna integralen (139,c) och den formel, hvilken af Lacroix i hans Traité du Calc. Diff. et Intégr., Tom. II. pag. 292 blifvit framställd. DIFFERENTIAL-EQATIONERS INTEGRERING. 61 §£5. Exempl. 6. Att finna den kurva, der i hvarje punkt perpendikeln från origo mot tangenten är en funktion, hvilken som helst, af perpendikeln från origo mot normalen. Problemet leder till denna eqvation xg_ VT Kalla -y _ f( * + yy'\ n.m _ %y - y , . x + yy U — ■ t/ Vl+y2 Vl+y'2 livadan u2 + v2 = x2 + y2 och således på grund af (140) v2 + f(vf = or + y2 samt v — (p(x2 + y2). Eqvationen (140) kan således skrifvas äfven under denna form *;*&'' = - \ «j£ dx (Hg) ty^ Vl + ay" *ty V * <*log(J + ay) DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 63 Af (147) synes att cp = (?)' V - ay, hvadan och med tillhjelp mlles af (146) och (148) dy dy ■ ar • = - a, dx Häraf erl d}og{j + av) 9$p d

slutligen q (ro — 1) W"-W-y)- _ m _ Konst. OH) l-m a + 1 v/ Elirainationen af y mellan denna formel och (151) gifver den sökta kompletta integralen. Anm. 1. Då to = 1, bör i formeln (154) q (ro - 1) (y)"+1 ■(xy'-y)1-m 1 — TO Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o %. 66 C. J. MALMSTEN, utbytas mot log (xy' - y). Anm. 2. Då a + 1 = o, blir visserligen (154) en défavi-, men i detta fall reduce- ras differential-eqvationen utan svårighet till den vanliga Clairautska formen. § £8. Exempl. 9. Att finna kompletta integralen till differential-eqvationen xy ~ry = y" >f(f- • y") (155) Låt mig för korthetens skull sätta u = y1--y", (156) '.- hvadan % ,(ir.±på (,«) ax \y / ax För att enligt theoremet X finna integrations-faktorn till (155), skrifva vi (155) sålunda SP = V™ • f(u) - xy' + ry = o, hvadan 9y dx \-y> ^■ym-(l) ' •/'(") -*| (158) y Vy/ i "(7) Men genom differentiation af (155) erhålles, med tillhjelp af (157), W y-.d(x-r.L) eller, emedan „ my" y* d(x-r±) (r(1 . ro) _ 1)y». y — ~ = ~ — t. — + y ry dx ry äfven /y\~' /.-/v V t V\ r(l — nt) — 1 v dx y" •(-, •/ (« ) = 1 + ~(x - rf) + -i '■ *■ . _, DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 67 hvilket, insatt i (158), gifver dy (r(l — m) — l)y' • dy hvadan, på grund af (106), faktorn Den sökta integralen blir sålunda r (1 — m) — 1 ' =y (Ä ~ r ' ~) fW'- y'dx) Konst, y i ^;rfT#*-H d. v. s. r(l-m) Konst. - /^ ' ^"T g . * - gfi ~ "> ~ 1 ■ L - r ■ lj J (vry&=& u r(l-ro) { y) (l-m)-l (y7cl och slutligen, om man sätter Af(u) va-'-)-! du = F{u), på grund af relationen (155) samt efter några lätta reduktioner, r(l-m) W ■ y") - K1"TO)T- (• - r i ^T ' = Konst (159) r(l — m) \ y J v ' Eliminationen af y' mellan denna formel och (155) gifver den sökta integralen. Anm. 1. Om m = 1, utbytes andra termen såsom vanligt mot -log(*-r^). Anm. 2. Om r(l - ro) - 1 = o, d. v. s. ro = 1 , blir visserligen formeln (159) en défaut, men i detta fall förvandlas differential-eqvationen till xy -iy = y ' •/(«), (160) hvarur genom differentiation erhålles t (x - r • u r 'f{uj)du = o. 68 C. J. MALMSTEN, Om man här sätter faktorn du = o, hvadan ■ -i \ - r *T r n ' t u = y ' y = c e"er y = °y > då c ftr en arbiträr konstant, erhålles genom att insatta det sålunda funna värdet på y i (160) kompletta integralen i cx-f(c) = ryr. Sättes deremot den andre faktorn t x — ru r •f(u) = o, erhålles i allmänhet genom elimination af y en singulier solution. § 29. Exempl. 10. Att finna kompletta integralen till differential- eqvationen xy' -ry = x" -f(x,~r • y) (161) Sätt för korthetens skull u = x'-r ■ y, (162) hvadan d± = x~r . d (W ~ n/) (163) dx dx Genom differentiering af (161) erhålles >♦-.-* ./(M) = x - ™d* d64) ' dlog(xy - ry) Vilja vi nu enligt theoremet IX finna integrationsfaktorn, skrifva vi eqvationen (161) un- der denna form

<„\ - xdy + (a + l^'dx . . . (169) nU) du Vilja vi enligt theoremet IX finna integrations-faktorn, skrifva vi eqvationen (166) sålunda 9 = /(«) -xy' - ay-b = o, hvadan dy — = nxf (u)-y - x och, med tillhjelp af (169), dy alogu Häraf erhålles på grund af (103) integrations-faktorn a M — (u) ' samt den sökta integralen n— 1 Konst. = J (u) (dy — ydx) C ~»(. + l)-l C n(« + l)-l -n(„ + l)_l =J(u) dy-J(y) • (ar) dx. m DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 71 Genom att delvis integrera andra termen på högra sidan, erhålles härur efter några lätta reduktioner a n j P n(« + l)-l n (a + 1) — 1 ,.»(. + l)-l c/ (u) («Jy + (a + l)y'oy) ; (x°+1y ') = Konst. n — 1 och på grund af (166), om man sätter 'f'(u)du J (u) slutligen /, _. . n(a + 1) — 1 ««(•+ ij— i P(^'«) _ -L—- Z (^ + i . y} = Kongt (170) Eliminationen af y mellan denna formel och (166) gifver den sökta integralen. Anm. 1. Då n = 1 , bör termen n (g + 1) - 1 ,..(."+"T)-i ^ry— C- -v) utbytas (såsom vanligt) mot ~ log (x*+ry). Anm. 2. Om n(a+l)-l = o eller a = 1, blir eqvation n *y'-y + ~ + b=f(u), hvilken differentierad gifver (n" rA»))*-* Genom att sätta du = o, hvadan u = xy'" = cn (c = arbitr. konst.), erhålles kompletta integralen «» " - (i - £jy + & = /(c). Den andre faktorn deremot, satt lika med o, eller gifver i allmänhet en singulier solution. 72 * C. J. MALMSTEN, § 31. Exempl. 12. Att finna kompletta integralen tiU differential-eqvationen Vl+y'2 KSf) J\VT+yV y Satt för korthetens skull « = X + Vy (172) Vl + y" v *y-y , ars) hvadan * = vrw - ' fÄ = - ri$ (174) da; 1+y oa 1 + y Dm t; Du m (175) ^ ~ " i~+72; ¥ == W Eqvationen (171) kan äfven skrifvas under denna form /(») ~ (3/')- -u = o, (176) som differentierad gifver med tillhjelp af (174) rvLjjnz dlogfc) (m) i + y'2 y" dx eller, såsom det också kan skrifvas, m. . . + <£^ + „ . U-- . . = izll . vrT7«. (i«) i + y * l+y y Utur (176) erhålles med tillhjelp af (177) ^~~(y) ' y" dx ' och med tillhjelp af (178) hvadan dy y a DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 73 dy ' dy dx och, på grund af (103), integrations-faktorn a + y# Den sökta integralen blir sålunda /*■ y"n ~~ ; (dy — y'dx) x + yy yi 1 dy — y dx f(v) ' ~VTTy> eller, emedan 1 dy - y dx dv y'm f(v)' ~WTy^ = f(v) ~ TTy7"* y> om man för korthetens skull sätter y"*dv _. . m ' mi slutligen *y'mdy y Eliminationen af y mellan denna formel och (171) gifver den sökta integralen. -(##)-/^— : <-> Anm. 1. För m = o hafva vi redan förut integrerat den här ifrågavarande eqva- tionen. (Se Ex. 6). - § 32. Exempl. 13. Att finna kompletta integralen till differential-eqvationen ~w~ - fvur> (180) då m, n, r och s äro konstanter, hvilka som helst, blott de satisfiera eqvationen (r - s) (m - n) (m - s(m + 1)) (n - r(n + 1)) = o (181) K. Vet. Akad. Ilaiidl. B. 3. N:o 2. 10 74 C. J. MALMSTEN, Satt för korthetens skull - = ^ OM) -'# ™ livadan du (m + \)y'* + [(1 — r)xy' — mry] ■ y" ä* - wrv (184) dv (n + l)y * + [(1 - s)xy' - nsy] • y" £ = (yr1 (185) afvensom du (1 — r) xy' — mry du m dy = (Tr1 ; ^ " (pr ( } Dy (1 — s) xy' — nsy dv n (187^ ^ = (Tr1 ; ^ == (71* Eqvationen (180) eller, hvilket är detsamma, Dy _ (n — m)y'2 + ["(r — s — p)xy' — (ns — mr — q)y] • y" dy ' dy y (pxy - qy) eller, hvilket är detsamma, Dy _ Z V100; J v ^ ra - n äfvensom, om man för korthetens skull sältter A = ra - s(m + 1),) B = n — s(n + 1), ) det följer af (182) och (183), att (ra - n) [(1 - s)xy + ty] = Oj')" (Av - Bu) (201) Man erhåller således i stallet för (198) %mdv - ndu , „, v , '• i A»* - nf\v))dv v /W» - n*t l ,„ . , J A»* - »/ (^))rfi Konst. = iog((i -«)4T+ #) -y ^7Tä7 = log((1 " S)'^ + sy) J ~aT-~Wv) v/ -dr - jtf/(t>) log ((1 - *)*? * 9) - ^(-(^) = Konst (202> Elimineringen af y' mellan denna formel och den gifna differential-eqvationen gifver den kompletta integralen. och, om man siltter slutligen 2:dra fallet: ra = n. I denna händelse blir p = (m + l)(r - s), \ q = - m(m + l)(r - «),( (203) m l Z = o, A; = r> 1 ra + 1 / och integralen Konst. =f(yj{d(a - s)xy' + sy) - (dy + (1 - s)xdy)} m (v')'((l - s)xy' + sy) -- -fwl{((l ~ *)V " »«^W + (m + %'^y}, ra + 1 livilket, emedan i detta fall ((1 -s)xy' - msy)dy + (ra + l)y'2, äfven kan skrifvas sålunda Konst. - (y')'((l - s)xy + sy) - -*— -/(yT* • dtf. (204) niFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 77 Men med tillhjelp af (180) erhålles v och således, med iakttagande af värdet på k, m — - a (m + 1) vr..(M) (m + l)(r- .) h •'(*&*) -KoMt ^ h vadan, om man för korthetens skull sätter m — é (»t + 1) /(V) •<>"**<■«>• slutligen erhålles (1 - s) xy' + sy (y')'"*' m Genom elimineringen af y erhålles den kompletta integralen. Anm. 1. För m + 1 = o blir formeln (205) en défaut, men i detta fall bringas lätt den gifna differential-eqvationen till Clairauts bekanta form, genom att solvera den- samma i afseende på xy' — y. 3: n — s (n + 1)[ P k + s + l • r = o. i Utan svårighet erhålles integralen Konst. =./ (yj ■ (xy + my)'{d(xy' + my) - (xdy + (m + l)y'dx)) = (y')W t ™yTl _ _J_ ./(«?-» ■ (xy + my)'{(m + l)(n + Vjy^dx + (*y - mny)dy'}, l + 1 n + 1 hvilket, emedan i detta fall (n + l)(ra + l)y'2dx + (xy' - mny)dy = (m + l)(y')" + 1^> äfven kan skrifvas sålunda Konst. = WW + wV _ n± i ./w*w + w* f + 1 n + 1 78 C. J. MALMSTEN, il. v. s. på grund af sista formeln af (206) Konst. = v* ' v f , ^ • / ( -—77-1 ) • dv. (207) 1+ 1 n + 1 J \ yT ) Om man då för korthetens skull sätter f(f(v))'dv = F(v), och kommer i hå"r att B n + 1 p l+l r-s' erhålles slutligen JL- WW + >»y)' + 1 - (m + 1) • f(^-^\ = Konst (208) V (yr7 / der värdena på p, k och l äro gifna genom formlerna (206). Genom elimineringen af y mellan denna formel och den gifna differential-eqvationen erhålles kompletta integralen. 4tde fallet: r{n + 1) - n = o. I denna händelse blir p = m — s(m + 1) q = — np m(r — s) .(209) k = - P _ r(vi + 1) — m i? A + r + fe = 0. Utan svårighet erhålles integralen Konst. =,/ {y')k(xy' + ny)' • [d(xy' + ny) — ((n + l)y'dx + xdy')] m (yr(xy+nyy+l _ _±_f{yJ_l{xy, + ny)l{{m + 1)(n + l)y,idx + {xy, _ mny)dyX hvilket, emedan i detta fall (to + l)(n + l)y'adx + (xy' - mny)dy = (n + l)(y')T+1 • du, äfven kan skrifvas sålunda Konst. = Wy + *r' _ •£* . f(^l) . du (210) l+l m + lj\ (yj ) Men af (189) följer att du = f'(v)dv; DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 79 om man då för korthetens skull sätter f(v)'-f(v)dv = F(v) och kommer ihåg att m + 1 v erhålles slutligen 1+ 1 ' r-s' ^-s ■ (yj ■ W + ny)^ -(»+!)• H~^) = Konst (2") der p, k och l äro gifna genom formlerna (209). Genom elimineringen af y mellan denna formel och den gifna differential-eqvationen erhålles kompletta integralen. Anm. 1. Om samtidigt r(n + 1) — n = o s(m + 1) — m = o, blifva formlerna (208) och (211) en défaut. Men då möter också ingen svårighet att finna integralen till « = f(v), (212) der i detta fall xy' + my u ~ ~ (y),,+i xy' + ny (y)"+' och således i i (n + l)(y')n+1 • du = (ro + l)(y')'" + 1 dv. Genom differentiation af (212) erhålles nemligen dv ■ ((ro + 1) • yf*1 - (» + 1) i (y'f^ -f{v)) = o. Den första faktorn satt = o gifver xy + ny , w = -j— = c = arbitr. konst., och, om man mellan denna formel och «y + my CJ0S PW(«) eliminerar y', erhålles kompletta integralen. Om deremot den andra faktorn sättes = o, d. v. s. (ro + l)(y'j^ - (n + XKsffh •/'(«) = o, erhålles i allmänhet en singulier solution genom elimineringen af y. BQ C. J. MALMSTEN, § 33. Exempl. 14. Att [finna kompletta integralen till differential-eqvationen xy" + ayy' + bx = /(y') (213) l r den framställda eqvationen, hvilken äfven kan skrifvas sålunda cp = /(y') — xy1* — ayy — bx — o, (214) erhålles genom differentiering m - * - ay = t + (ya)y' (*i« Yilje vi enligt theoremet IX finna integrations-faktorn, låtom oss partielt differentiera (214) i afseende på y" och y. Derigenom erhålles, med tillhjelp af (215), Z

* _ , b + (1 + «)y': a hvadan D$p 3y a 2(1 + a)yy ~dy"'~d^==~ 2(1 + a) ' 6 + (1 + a)/* och, på grund af (103), integrations-faktorn a M~ (b f(l +a)y'ij~*~W+n\ Den sökta integralen blir således Konst. =f(b + (1 + a)y'i)~WT7\dy - ydx) - (6 + (1 + a)y*)^ • (y - xy') +f(b + Q + ajy")"1^"" /(yW ■ eller, om man för korthetens skull sätter f(b + (1 + a)y V^"' -/(yW = F(y-), slutligen a (b + (1 + a)y'*) ^ . (y - äjA + .F(y) = Konst (216) Elimineras y' mellan denna formel och den gifna differential-eqvationen, erhålles kom- pletta integralen. DIFFERENTIAL-EQATIONERS INTEGRERING. 81 Anm. 1. Om a + 1 = o, i h vilket fall eqvationen blir xy'2 - xy' + bx = f(y'), så, emedan för a = — 1 lim 1 , (« + W b ■2j 2(l + <0 ^ blir den sökta integralen af denna form b(y - xy')e2i +J e2b f(y')dy' - Konst. Anm. 2. Om på samma gång a + 1 = o ocb b = o, blir formeln (216) Jy'2 + ay\ y* + axy - ay = y •/( rr — 1 Kalla för korthetens skull y'2 + ay « = 77— > V hvadan du _ ay'2 + ((2 - r)y'2 - ary) • y" d*~ (y')r+* du (2 — r)y'2 — ary Genom differentiation af (225), hvilken afven kan skrifvas på detta sätt (225) .(226) (227) (228) /(u) - y' + a • ^ - a* = o, (229) y erhålles f(u) - -r {f + ay)y" (230) JK) (y')"r{«y's + ((2-r)y'2-a^).y"} DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 85 Vill man enligt theoremet X finna integrations-faktorn, synes af (229), att 9 =/(")- V + a ■ -, - ax, y hvadan, med tillhjelp af (230), d

y)f' ?>

£)) "ö

sl±jbL =Ay, + hxy + ^ (245) Va + by + y* Låt m, n och r ha samma betydelse som formlerna (234), (235) och (236) i före- gående exempel utvisa, och kalla t = f + bxy + ax3, (246) hvadan dt = (2y + bx)dy + (by + 2ax)dx (247) Formeln (245), hvilken äfven kan skrifvas sålunda: ~-f(t) = o, (248) r gifver differentierad «» - 2r4 - (bm + 2an)y" (249) J W 2r3(2m + bn) Vilja vi enligt theoremet IX finna integrations-faktorn, synes af (248), att hvadan, med tillhjelp af (249) erhålles efter några lätta reduktioner d

V "m (y + ax)r ■ (y + fix)l~r (256) n = xy — y (257) Eqvationen (254) kan då skrifvas sålunda: n u -f(v) = o, (258) hvilken differentierad gifver -^ = f'(v) • v (259) Men ur (255) och (256) erhålles u' _ y"W + jj « (y + a)(y' + /?) p' ^ yy' + <%' + yy + afa ^^ v (y + (*x){y + fix) då för korthetens skull sättes y = ra + (l -r)/n (260) ) lyy' + <%' + yy + «fa} dx (y + ccx)(y + /?#) hvadan, om differentiationen på venstra sidan utföres, med tillhjelp af (255) och (257), v . m = t . (y + «*)(y + fr) (26i) /W u (y+«)(y' + 0 Vilja vi nu enligt theoremet IX finna integrations-faktorn, synes af (258), att » 9 = - ~AV)> u hvadan, med tillhjelp af (261), 9$p }i y •/(«) • (y + fe)| _ _ (y + «)(y' + 3 + y"(y + ?•_*) dy [« (y + «a?) (y + #»)' w(y' + a) (y + 0) Z (267) (y + «)(y + fa) Äfvenså erhålles ur (265) ~ (y + «)(y + /&)' och, om man dividerar med (267), med tillhjelp af formeln (254), !Lzl = (« _ (i) M (2674) w v Genom solution af denna eqvation finnes w uttryckt i v, hvadan, om man sätter 1 dv /; = F&), r + (1 — r)w v DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 93 den sökta integralen, på grund af (266), finnes vara F((y + ax)' • {y + /fe)'") - log(y + ax) = Konst (268) Man kan äfven finna en annan form på denna integral. Ty af formlerna (256) och (265) synes att, om man samtidigt förbyter a med /? och r med 1 - r, så förblir v oförändradt och w öfvergår i - . Om man då för korthetens skull sätter /' w dv r "+ (1 -fy ' T = F^l kan äfven integralen sättas under denna form F2{(y + ccx)r ■ {y + fa)* " ') - log (y + fix) = Konst. Subtraheras denna sista formel från (268) och man iakttager att loo- |y + fo| = f(dy + @dx _ fy + «dx\ ° \y + ax i J \ y + fix y + ax ) r d(L) = (» - 0) ■ I , — samt för korthetens skull sätter '*> - *» */rm¥ ■ 7 = m (268i) erhålles slutligen följande mera symmetriska form på integralen F{(y + axY ■ iF(x) + %f(x) \B2 = yiF(x) + yj2f(x) (3) <Ä = y»*W+vVW [Én = 9>KF(x) + tfjj(x). Här äro , algebraiska polynomer af formen (4) i"-1), n%} ri,, n"m, 7r(„n) kunna nu In stycken bestämmas förmedelst de 2n stycken vilkors-eqvatio- ner, som erhållas, då de 2n första termerna i högra membrum af (5) sättas lika med noll. Dessa In eqvationer kunna erhållas ur eqvationen (6) atpK + at-.lp, + ak-»p^ + + aop(? + bk-l7i'n + bt-2n"n + +b0^)=-bkn„, om man åt k successivt ger värdena 0, 1, 2, (2n-l) under iakttagande att hvarje p„, som punkteras med högre index än (ni), hvarje ti„, som punkteras med en index hö- gre än n, hvarje a, hvars index är större än ra, och hvarje b, hvars index är större än (m— 1), alla samteliga betraktas såsom noll. Dessutom lemnas tillsvidare nn odeterminerad. Ifrågavarande vilkors-eqvationer, Ii vilka äro lineära i afseende på storheterna p och n, framställa sig under följande form: '(hpH + 0 + 0 dip* + » + ain^2p'„ + -l) + 0 + 0 . +0 = -60^- +&< + 0 . +0 = -b1nn + bxK +6e< . . +0 = ~b2nn +b,n'„ + M* • . +0 = -b»n. + bi-2K +k-«< . . +i,_ -»*?> = -&*-**. +*u< +&*-,< . • +fc_«« = -b,n. +M, + &,-!< • . + fc_ = — bi+ln„ . ' " • • n-1) -b2n-xnu Po = b0 , Pi = a0 b0 0 ai ^i &, öj 6» 6, p;= «o bo 01 ax bi bo\ «3 #3 b-4, pc.) a0 &o 0 a-, 6, bo a,+s i.+ 2 bi+1 P* = a0 0 b0 0 0 P2' = a0 0 i0 0 0 «i a0 bi bo 0 «1 «0 ^1 i0 0 a2 cii b2 bi b0 a2 ai b2 bi bo a3 a2 bi h bi 0*3 a2 bi b2 bi at a-i bi k b, ' «5 Qi bb bi b3 iU fl,0 0M 0 0 Ps' = öo 0 0 bu 0 0 0 öi ö-o 0 bi bu 0 0 ai a0 0 bi b0 0 0 Oj ax a0 h bi b0 0 a.i a3 bb bt b3 b2 ab a.i a3 bb bi b3 b2 «,; ab a4 bti b-a ^ b3 ; a7 a6 ab b-, bo bb b4 1 , etc. etc. etc. P2{°= a0 O bo O O «1 «0 ^1 io O a2 ai b2 bi b0 az a2 bi b2 bx o<+i ^i+3 bi+ibi+å b1+i Pj»» a0 O O 60 O O O fli «o O Mo O O a2 ai a0 b2 bi b0 O «3 «2 ai b-i b2 bi b0 a4 as a2 bi b3 b2 bi ab ai as bb bt b3 b2 ^.+6 di+tj ai+tbi+e 61+5 bi+ib,+3 sa erhålles genom att ur eqvationerna (6) eliminera p„, p'„,p",, •P(" % <»<,<,-,. . w a0Pn-i2i,= b0 0 0 . 0 0 0 ii ffo 0 . 0 bo 0 i, a, a0 . 0 bi bo i3 a2 Oi . 0 b2 bi i,-i «,-2 Cti-3 ■ • a,_ i,_2 6,-3 6, «,_i flf<-a • • «,-* +i i,-i i,-2 i,+i «, «,-i • • &o 0 . . 0 Oi Oo . 0 b, ä, b0 . . 0 «i a. . 0 b3 bi b, . . 0 • • • (l,-i öi_3 . • a,-_ m bi-i bi-i bi-i • • • a,_! a,-» . • a,_ .+i ^ fc-1 bi-» . . &._ a, a,_! . . a,_ »+2 bi + i &, b^ ■ • &,-n + l • • • • • '. . * tfs™-8 öf»„_s . • rt„ &*„_! ft2„_2 &2»-S . . bn-i ocli på lika siltt (samt genom införande af faktorerna (-1)2, (-1)*, (-1)" o. s. v.) aoP^pa=(-\y+,n, Oo 0 at 0 a» (to as a, flfi_i a,_3 a< a,_2 rtä„— 1 O*,,— 3 0 bo 0 0 0 J, J, 0 0 bi bi b0 0 b3 bi bt a,_„ 5,_i &,-2 ö.-3 a,_n+i&, bi-i bi-a al_n+261+i &, &,_i Osn— i bin—ab: 2>i—3 &,-„ + ! 6_, OoP-ipX-l)"+,»r. ds 0 0 "o 0 rt, o «2 Co a, a,_i a,_3 a,+1 rt, a,_2 «2n— 1 2n-2 02 6.-! > • V. v. ZBIPBZ., oo 0 0 . 0 6„ 0 0 . 0 <*1 öo 0 . 0 bt 6„ 0 . 0 a* öi Oo . 0 b, 6, b0 . . 0 a3 a% a! . 0 63 68 6. . . 0 a,_i a,_» a,-s . • a,-„ 6,_i fc-l 6,-3 • • 6,,.„ a, «i-i Ö.-2 . a,-, *i.& 6.-, 6,-2 • • 6,_n+1 a.+i a, a.-i • • a,-, + 2 0, + l 6, 6.-. • • 6,-n+2 • • 8 Q-tn-% • • an b*„- 1&8»- 8 6a„_3 . . 6,. Med tillhjelp af eqvationerna (4) och har nyss framställda formler finner m:in nu, att (7) ff) —/ IV "" ar-1 a0 x"~3 0 0 . 1 . 0 0 b0 0 0 0 . 0 . . 0 To—K 1>„P . 0 fli a0 0 . 0 bi 60 0 . . 0 a, ax a0 . 0 62 61 60 . . 0 a» -s • . a,_ n 6,-! 6,-2 6,-3 • • 6,_„_i a, Cti-i «i-2 • . a,_ n + lbi 6,-j 6,-2 • • 6,._„ Cti+i a, a,-! . . a,_ -n + 2 0| + 1 6, 6,-x ■ • 6,_B+1 • • • • • • • • . . . j{a!)f M o o o o bi-n-1 bi-n bi-n + l K-l nn=(-iy OuP,, (11) x-^Fix) x*-2F(x) xn~3F(x) a0 0 0 öi a0 0 cii fli do a3 a2 öl • • • a,-! a,_2 a,-3 a, a,_! a,-2 «, + i a< Ot-i F(x) x%x) x"-%x) x"~%x) Clin- K. Vet. Akad. Handl. B. 2. N:o 4. 0 b0 0 &! 0 62 0 b3 0 bo bi b2 0 0 b0 bi . 0 . 0 . 0 . 0 a,-„+i bi d!,-n+2 6. + 1 6,-2 k-i bi bi-s . 6,-* 6,-i • bi-n.i . 6,-,. . 6,_n+i «„ 62„-l bi„-i 62,1-S • k-l 2 /(*) 10 V. V. ZEIPEL, Vid uppsökandet af störste gemensamme divisorn önskar man oftast att framställa de successiva resterna under sin minsta möjliga obrutna form. I formeln (11) kan detta vinnas antingen derigenom, att man sätter eller n = -OoP.-i. För att finna den lag, enligt hvilken denna tecken-bestämning bör ske, erinrar man sig att eqvationerna (6) gifva följande analogi (12) ^(-l^^-ir^o^-i^oP,-!; men för att p„ skall erhålla sin minsta möjliga obrutna form, måste antingen ^(-ly-^oP,,-, eller ^--(-ly-^oPn-!. Tager man här n = 1, finner man i förra fallet i det sednare pi = -K och som den första af eqvationerna (2) ger endast det förra, men ej det sednare, kan man sluta, att ^(-ly-^oP-i och således enligt analogien (12) (-l)"7In = OoPB-l. Värdet på Rn under sin minsta möjliga obrutna form determineras således af föl- jande formel: R,= (13) x"~lF(x) x"-*F(x) af-3F(x) . . F(x) x"f(x) xn~%x) xn-*f(x) Oq 0 0 öti flo 0 2„-2 02n-S #n + l 02..-1 02„-2 ö„+2 02„ 02n-l ÖSn + S 02„ + l 02n ö^m-n+1 0„,_l 0„,_2 dm— n+2 V 6m-l am O o O O . O . O 0 0 0 0 0 0 b„ bn+i b„+2 0 0 0 -10 0 0-10 0 0-1 bm-n 0 0 0 om_n+1 0 0 0 6m_2 0 0 0 6—i 0 0 0 O o o o o o o o o o o o o o -1 o 0-1 o o o o I) o o o o o o o o o -1 13 =(-l)B+x a0 0 0 2n-2 &2>t-3 • ön + l 02» 02„-l 02n-2 • ö!„ + 2 02n + l t>2n 02n-l • Ö^i + S 02n+2 £>2n + l 02n • • » - • • • • • • • • &m—n + l U Om-l Wm-2 . a,„_n+2 O O Öm_i • • • • . . a,„-i 0 0 0 . am 0 0 0 . O 0 0 . O 0 0 . O 0 0 b„-i K 0»+l K + 2 O O o o -1 o 0-1 bm-n O O bm-n+1 O O bm-2 O O bm-x O O O O o o o o o o o o -1 eller (-ir-'aoPn^a=(-ir7,npn och, om man å båda sidor multiplicerar med (-l)"-m samt för nn insätter dess värde och på lika sätt Vi — Pn , (-l),"-"«0Pn-lC2 = 14 V. V. ZEIPEL, flo 0 0 . . 0 b„ 0 . 0 0 . , 0 «1 öto 0 . . 0 6, b0 . . 0 0 . 0 a» a, Oo . . 0 6* 6, . . 0 0 . 0 a».-i fl»n-8 a»„-s • • d„ 02„_i 0a„_2 . . 0 0 . 0 a*. a».-i a»»-» ■ • ö(n + l bi„ Ojn-1 • . -1 0 . 0 a».+i a»„ (hn-l • • ö» + » 02„+l 0ä„ . 0 0 . 0 "l'., + ; ökn + i a*n • • • • • • . 0 -1 . . 0 a„ äU-i am-i • • • ■ • • . 0 0 . 0 0 a* am-i . . flL-.+j 0 0 . 0 0 . 0 • • • ... . . • • • • 0 0 0 • • a»-. 0 0 . . 0 0 . . 0 0 0 0 . . am 0 0 . . 0 0 . . -1 eller (-D— aoP.-1c; = (-i)*+»»r.p(; eller 0. s. v. ända till (_!)-» a0Pn. vP„\ = (-l)"X öo 0 0 b0 0 . . 0 öl Oo • ■ 0 b, bo . . 0 2„+1 ÖS«+4 t>2n+3 b2n+2 ö!m-n + l 0 Om_l a,„_n+2 0 O O O O O am-2 am-i O am O O O O &» + 3 bm-„ b,„-n+1 bm-3 0 0 0 . . 0 0 0 0 . . 0 0 0 0 . . 0 0 0 0 . . 0 ■1 0 0 . 0 X -1 0 . . 0 0 x • -1 . 0 0 0 X . 0 0 0 0 . 0 0 0 0 . . 0 0 0 0 . . 0 0 0 0 . . -1 0 0 0 . . X äfvensom (17) Rn P„xm-"-1 + P>— -2 + P1V* > 4. 1 p(m-M-l) För att lättare öfverse, huru formeln (16) presenterar sig för olika värden på n och m, göra vi successivt n lika med 1, 2, 3 och m lika med 4 samt finna då i?1 = R2 = i?3 = a0 bo 0 0 0 di b, bo 0 0 a2 h h -1 0 a3 b3 b2 X -1 «4 h h 0 X > a0 0 bo 0 0 0 ax a0 h bo 0 0 a2 «i b2 b, b0 0 a3 «2 h b2 b, 0 a± a3 b, b3 b2 -1 0 a± 0 h b3 X t a0 0 0 h 0 0 0 «i a0 0 h b0 0 0 a2 ö!i a0 b2 b, bo 0 a3 a2 «i h b2 h bo Cti a3 a2 0 b3 h 61 0 «4 a3 0 0 b3 h 0 0 a4 0 0 0 b3 Så väl formeln (16) som formeln (17) äro identiska med (13) och gifva Sn under sin minsta möjliga obrutna form. Formeln (16) tyckes ega det företräde, att den fram- 1U V. V. ZEIPEI,, ställer i?» under form af en enda determinant, under det (13) egentligen är en samman- sättning af m\m-l)* stycken determinanter och formeln (17) åter framställer Bn under sin enklaste och mest symmetriska form samt visar den allmänna relation, som eger rum emellan koefficienterna inom de särskilda resterna äfvensom emellan koefficienterna inom en och samma rest. II. Om de Sturmska funktionerna. Om på de båda polynomerna F(x) och f(x) användes methoden för störste gemen- samme divisorn under förutsättning att f{x) = d^ = F{x) samt med det förbehåll, att man ombyter tecknet för h varje erhållen rest före följande partiella division, så kallas de sålunda förändrade resterna Sturmska funktioner. Beteckna vi med Vi, Vit Vs> Vn de successiva resterna med på detta sätt ombytta tecken, så fVro F(x),F'(x), Vx, V, F„....K.-, de Sturmska funktioner, som tillhöra polynomet F(x). Anm. Vi kunna här ej underlåta att anmärka ett högst vanligt fel vid framställandet af dessa funktioner. Man har nemligen på god tro antagit, att, oro J2, , B2, Ea, £,„_, äro de successiva resterna svarande mot de båda polynomerna F(x) och F'(z), så äro Fix), *"(•), -R„ —R2, -£„....-£,„_, de respektiva Sturmska funktionerna. Detta antagande är dock falskt, ithy att F(x), rim), — St, -Bit +R„ +Bt, — Rt,. . . . (-1)«Ä„.,, (der 8 är —, ~, då m — 1 är ett jemnt tal, men ^-, då m — 1 är udda), äro de Sturmska funktionerna. Man har sålunda framställt dessa funktioner under sin rigtiga form, men vanligast med oriktiga tecken. Med fästad t afseende på formeln (13) är V„ bestämdt genom eqvationen F.- ±(-»H (18) aT-lF(x) x'~2F(x) Oo 0 a» a,\ a, a,_i F{x) x"F'(x) 0 ma0 0 (to— l)at 0 (m-2)a, a,_„ (TO-i+l)a,_i at.n+1 (TO-i)a. a,_„+2 (m-i-l)ai+i xn-'F\x) 0 ma0 (TO-l)ax (to— z+2)a,-_g (to— i+l)ai_i (to— i)a. o o o . (m-i+n)a^n (to— i+n— l)a,_„+i (m-i+n+2)ai-„+i (m—n)an * p* p» » X» .X4 »Xe • • • • X\_3.X B_j om n ar udda, och P och V ega den betydelse, vi förut gifvit dem. I en not öfver Sturms funktioner, publicerad i Liouvilles Journal elfte bandet år 1846 visade Cayley, hurusom Sylvesters formler kunde skrifvas under form af determi- nanter, i hvilka elementerna antingen äro summor af lika digniteter af den gifna eqvatio- nens rötter eller också funktioner af dessa summor. Vidare har Borchardt i 12:te bandet af nyssnämnde Journal år 1847 lemnat föl- jande vigtiga bidrag till läran om Sturmska funktionerna: Om a, aS», *Ss, A^,_g äro summorna af lika digniteter af rötterna till en gifven eqvation och man bildar plt p*, ps, . . . .pn, så att pt = S0 = n, P* = Pz = So SA Ä s.\ > Sq £ s, & & Ss s, s3 & Pn = 00 Si U2 Ö3 01 AJg O3 Oi 02 03 AJ4 05 03 04 05 Og Sn-i S„+i S„+2 Si„-i maginära rötter som det finnes tecken- så skall den gifna eqvationen hafva så många par variationer i serien pi, Pi, Ps, Pn' Ar 1848 framställde Cayley i sin berömda afhandling "Nouvelles recherches sur les fonctions de Sturm", äfven införd i Liouvilles Journal, den generella formen för de funktioner, man erhåller, om man på tvenne af hvarandra oberoende algebraiska polyno- raer P(a:) och f(x) applicerar methoden för störste gemensamme divisorn med iakttagande af de teckenförändringar, Sturm i sitt theorem angifver. Ifrågavarande Cayleyska formel ar den, vi under nummer (13) i denna afhandling bevisat. Ar 1853 bekantgjorde Briosciii i trettonde bandet af Terquems och Geronos Nou- velles Annales en formel för de Sturmska funktionerna, analog med formeln (18) samt 1854 den formel, hvilken vi redan förut näst efter (13) anfört. UNDERSÖKNINGAR I HÖGRE ALGEBRAN. 19 Dessutom har Cayley år 1857 i Cambridge Philosophical Transactions framställt Sturmska funktionerna sålunda: U=(a,b i, k)(x, l)n+1, P = (a,b,....i )(x,l)*, Q={ b,....i,k)(x,iy, Sturmska funktionerna hörande till polynomet U äro U, P,+ \P Q \n0a n0b + \x*P xP P xP P xQ Q n^a 0 n0b 0 nj) n0a ttjfi n0b n2c nj) n2d n,c etc. x2Q xQ Q n0a 0 0 n0b 0 0 nj> n0a 0 nxc nj) 0 n2c nxb n0a n2d nxc n0b nsd n2c nxb n3e n2d nxc n^e n3d n2c n4f n3e n2d Utom här uppräknade afhandlingar öfver ifrågavarande ämne hafva under de båda sista decennierna många andra blifvit utgifna såsom af Brioschi, Betti, Hermite, Joa- CHIMSTHAL, m. fl. III. Om vilkoren för att två eqvationer hafva en eller flera rötter gemensamma. Om vi ur tvenne eqvationer F(x) = a0xm + ^x""1 + a2xm~*+ + an - 0 , f(x) = b0xn +b1x"~1 +b2x"~2 +....+bn =0 söka att eliminera x genom att använda methoden för störste gemensamme divisorn, så veta vi, att dessa eqvationer satisfieras af ett gemensamt värde på x, om den af x obero- ende resten blir identiskt noll utan att detta inträffar med föregående rest. Efter några enkla transformationer blir denna rest enligt (16) A„, der An är bildad efter samma lag som funktionerna P, med den enda skillnad att funktionerna A hafva så många flere 6-rader än a-rader som m har flere enheter än n, om m>n, men så många flere a-rader än 6-rader som n har flere enheter än m, om n>m. Så t. ex. om m — n + 2 är Ax = a; a0 b0 0 0 ax b, h 0 a% b2 h bo a3 h h b, a0 bo 0 0 öi . b, bo 0 a2 b2 b, bo Oi K b3 b2 etc. 20 JLm v. V. ZEIPEL, Oq 0 bo 0 0 0| a, och S:=0 Ån = 0, och ^- = 0; . dAn d2A„ a -o ^ = 0 -^-o d""A" da„, ' cta2 ' • • da''~ (I \ rf.2 A rf'-' A An U' dbn U' db2 U dft'- U- " n n Enligt Brioschis method är den eqvation, som gifver de r gemensamma rötterna antingen drAn drA„ , drAn r_2 . . dM„ , v drA„ -rf^X-^rfn.^rf„. X +r»dnr-, v. 9>.m 9< v. V. R. 9> Vt R, rf{xi) 9. V. (9.F(*+V.fx)) 9' Vt (SPÄ) + Vt fa)) d. v. s. (emedan Rr = Rn, der s är y, då n är ett jemnt tal och -r— , då rc är udda. Enligt (17) är och P„_, = P„_, «-"+ P' x—1 + P„" , p(m-n) • T X n-l p„ = pn a,-»'—1 + p,; xn-n~ 2 + p; «m — 3 +....+ p^--1) och emedan R„+1 på en af x oberoende faktor när är den rest, som erhålles derigenom att Pn_i tages som dividend och Rn såsom divisor, måste (32). Rn~l xRn Pn Pn-X P, 0 *L p; p„ = KBn+i, der nu K är en af x oberoende qvantitet, hvars värde måste bestämmas. Formeln (29) gifver, om den utvecklas (33). P„-i- (pn-l %-l %+l Vn + 1 P„ + ,+i(— l)"a" b\+i i y.+i ar den a^+16^*j och följaktligen produkten af hufvudtermerna i V*» och y.+i, tagen med vederbörligt tecken, lika med (— l)H+1a*b'*+i, hvadan alltså eqva- tionen (35) är rigtig, då ra är ett udda tal, men (36) då ra är jemnt och eller och SPn V- n % n-l V— 1 « BK SP.+i v»+i #.+i $Pn + 8 V-+S P- + 3 = 0 hvaraf genom att utveckla (45) $Pn+i $Pn + 3 %+i Vn + S Ä.- ! 1 P» V- jP« + 3 V«+8 Pn + 1 + ?>n V* $Pn + l Vn+1 B. + a UNDERSÖKNINGAR I HÖGRE ALGEBRAN. 29 eller (46) vidare är (47) (-1) n + 2 0 x 1 P»+l P. + 2 0 -*il+l -in+2 -Cn+2 JL- SP« V- SPn+3 Vn+3 Pn+1 + (-l)"+1P„2P„+3 = 0; KRn+3, xRn Rn a?Rn+1 xRn+1 Rn+i Pn 0 P„+1 0 0 P. Pn P.+1 Pi+1 0 ■* n -*n -^n+1 *i n+l •* n + 1 P" p" p"/ p" p' •T» -in •* n + 1 * n + 1 -1 n + 1 der A" är en konstant, hvars värde vi straxt skola bestämma. Nu kunna formlerna (46) och (47) endast skilja sig på en af x oberoende qvanti- tet, hvars värde bestämmes derigenom, att man jemnför den term, som har högsta expo- nenten för x i faktorn till Rn i (46) med motsvarande term i (47). I (46) är denna term (— 1) a?x%,+*ii%,+2, i (47) åter. är den ■*Pn+l P„ P„+i o pl p> p ^n ■*■ n+1 -i n+1 Pn-1 xRn Pn Pn-1 Pn 0 Pn'-1 p; Pn P„-i p„ o Pn-1 Pn Pn Pn-1 P> Pn — Pn-lP. + 1 P" p" p' -»• n J- n+1 -1- n+1 | > och för att nu afgöra, hvad värde denna determinant eger, skrifver man eqvationen (37) sålunda (48) hvaraf (49) och i allmänhet (50) , och således (51) och ifrågavarande term i (47) <&"*■£■ n+1-* n+2 och häraf följer, att den faktor, som måste tillsättas (46) för att göra den identisk med (47), är (-l)nPn. P„-i P„ 0 Pn-1 Pn Pi PiC+2) pC+2) pC+l) n-1 -^n -In _ p» plr) — • -i n-1 -t n+1 Pn Pi+i 0 p; Pn+l P. + 1 p: P" ■L n+1 Pn+1 = p*p n-Ln+2 30 V. V. ZEIPEL, Jemnförer man nu sinsemellan de qvantiteter, som multiplicera Ä„+i i de båda formlerna (46) och (47), erhålles SP-+» V.+a = (-D"+1i (52) 0 0 a? x 1 P. 0 P,+1 0 0 p: p„ p;+1 pn+1 o Pi" o» p" p' p |> ■» » •* n + 1 ■* n+1 ■* n + 1 P'"' P'' P'" P" P' n ■» n Xn+1 •/%+! J „+l samt ^=Pn4- Häraf följer vidare, att (53) och i allmänhet äfven (54). p. 0 P„+1 0 0 p: p. p«+i Pi+i 0 p: p> p" p' ■* n -^ n+1 f.tl Pn+1 p." p-< p»w p» -» n ■» n + 1 -1 n+1 Pn'+1 p,T n P" P" Fl, n n+1 n+1 P' J n + 1 P. 0 P.+i 0 P» Pn P. + 1 Pi + 1 p: P. Pn+1 Pl + 1 p: jyl r>i'l ■in ■* n + 1 Pn"+1 — Pn-Pi + S 0 0 Pl+1 p(l + iv) D(< + Il0 P(< + l») P('+'») P(< + ») n n n+1 n+1 n+1 _ p< p(0 * n' •* » +1 Ofo. Då en bokstafs expression användes såsom punktering åt P, sätta vi kring densamma parenthes, un- der det denna expression är exponent, om parenthesen saknas. T. ex. P„ betyder Pn <-punktatum, P,' betyder Pn upphöjd till digniteten t. Vi skola nu i allmänhet bevisa följande formler: (r— 1) kolumner SP- V. SPn + r V-+r = (-l)" + 1. 1 pir-t (55) 0 Pn p; p: o o p„ p: o o o p. p(2r-S) p(2r-4) p(2r-5) (56) p. 0 0 p. Pn 0 p: Pn p» p." p; p. Pn+1 Pn+1 p;;i p'» -l n+1 0 Pn+1 Pn+1 p:;, o o Pi+i p.*+i t kolumner ~X — 1 jr 1^ ', I Pn+1 0 0 Pn'+1 Pn + 1 0 Pi+1 Pi + 1 Pi+1 p(2r-3) p2r-4) p2r-5) * n+1 n+1 n + 1 " p(2r-2) p(2r-S) p(»r-4) p(2r-2) p(2r-S) p(2r-4) n+1 n+1 n+1 pjr-ä p — -in -*n •( UNDERSÖKNINGAR I HÖGRE ALGEBRAN. 31 och (57). p„ 0 0 K F. 0 K p„ P. ■* n p" P'n Pn+l 0 0 Pn+1 Pn + 1 0 P" -1 n+1 Pn + 1 Pn+1 P'" ■£«+! P" Pn + 1 _ p"-! DC') — -* n -* n+r p(2r+l-2) p(2r+t-8) D(2r+(-4) p(2r+(-2) p(2r+l-S) p(2r+<-4) * n n % * * n+1 n+1 n+1 och för att bevisa detta, antager man dessa formler rigtiga för ett värde r samt visar, att de äfven äro rigtiga för (r+1). Enligt (27) är eller 9>» Vn Pn -C n+1) ■*■ n+1 • • • • P P' P" P'" ■* n+2) -^n + 2j -^n+2) *»+*••••» men nu är också i5» 0 0 . . Pn+1 0 0 "« P n 0 . . P„+l Pn+1 0 (59) p" p< p p" p' p * n -In -*n . . -ln + 1 -*n+l -*n + l • • • ••• • • p(2r-l) jp(2r- 2) p2r-3 p(2r-l) p(2r- 2) p2r- 3 n n n * ' n + 1 n+1 -^n + 1 Den qvantitet, som innehåller högsta digniteten af x i ^r_i(P„+i, Pn+2) är V ■"■/ -1 n + 1 x » + r n + r och således är första termen i det polynom, som multiplicerar En i (58) ►f «il >+«•+!_ L_ pir-i p p y- 1 »+1 eller (-l^p^p^-1; under det att motsvarande term i (59) är (-ly^p^p^p^-1, X / n+1 n n+r ' ;\-> V. V. ZEIPEL, UNDERSÖKNINGAR I HÖGRE ALGEBRAN. hvadan den faktor, som bör tillsattas (58) för att göra den identisk med (59) är (-lrc och således 9>n V. Tn+r+t Tii+r-M V ■*•/ par-a (60). 0 0 0 r tT r a; p. 0 0 p ' • ± n+t 0 0 p; p. 0 P' p 0 p: p; p. P" P I p: p'« p: • ' x n+i P" -1 n+l 1 pr pr Pir- p(ar-i) par-a par-» • • -* b+i -* »+i -*n+i hvadan (55) bevisad. Vid jemnförelsen af de termer, som innehålla i?n+r+1 finner man K=p;r hvaraf P, o p: p* p: p: p: p: o o p. p: p p' • -1 »XI o p„ P" P' • -*• b+i -1 b+i p», p" • i* m-i -*• b+i 0 o p„ P' och P, P. p; p; p: (ar) pCar-D 0 PB p; p: par-a 0 o p„ p: ptar) p(ar-i) -* n+i -*»+i par-a = P"P P P' * -1 »+1 . P" * I* »+1 * * n+l 0 F. ■*■ »+i P" 0 o p*+ P' 1 p(ar+(-i) p(ar+*-a) >(ar+<) 3(ar+/-i) b+i pc*> ■* »+ ar+/-a) = P'rP ar r>(<) och både (56) och (57) bevisade. Häraf erhålla vi följande märkvärdiga theoremer: Om man har två rader storheter flo , öl , öfs > fls i • • • • Oo, Oi, Oj, Os, . . . . och af dessa bildar determinanterna P samt sedan af två P-rader p p- p" p" r.l -* n> ^b -1 b > • • • ' p p' p" p" ^»+1 > "»B+I ) "* »+1 » -1 B+l * * ' * bildar determinanter Q(P„ P.+i), som äro samma funktioner af P-raderna P„ och Pn,i, som P-funktionerna sjelfva af a och o, så är (6i) « a(p»,p»+,)=p.,'p«. fl+r+i > bildar man yr(P., P.+i) så som förut Vr(P„, P.+0, så är (62) (-l)r^yr(P,-1,P.) = (-ir,^Vr-,(PB,P+,) = (-l) +i SP»+r V«+r frSOIg — ■ OM JUSTERINGEN AF TVÅ NYA RIKSLIKARE FOK SVENSKA LÄNGDMÅTTET. K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 5. E. mligt § 3 mom. 4 i Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om mått och vigt af den 31 Januari 1855 skola tvänne kopior af Rikslikaren tagas i så noga öfverensstämmelse som ske kan, och den ena af dessa förvaras i Vetenskaps-Akademien och den andra hos Universitets- Styrelsen i Upsala. Vetenskaps-Akademien, som enligt § 3 mom. 9 i nämnda Nådiga Stadga blifvit anbefalld att anskaffa och justera dessa likare, har uppdragit fullgörandet af detta åliggande åt undertecknade, hvilka härmed få aflägga- redogörelse för det sätt, hvarpå nämnda uppdrag blifvit utfördt. 1. De tvänne nya Rikslikarne äro till sin yttre form fullkomligt lika med den äldre. De utgöras nemligen af hamrade messingsstänger med rektangulär genomskärning. Deras bredd är 1,3 och tjocklek 0,5 tum. 1,5 tum från ändarne är stångens tjocklek för- minskad till hälften, så att den härstädes fastsatta platinaskifvan , på hvilken ändstrecket är uppdraget , ligger i stångens midt. Hvardera likaren är försedd med två thermometrar, med cylindriska reservoirer, hvilka senare äro infällda i stångens midt och vända. ifrån ändarne på stången. Man har ansett, att genom denna anordning thermometrarne säkrare skulle kunna angifva stångens temperatur, än om thermometerkulorna, till hälften blott infällda i stången, fått sin plats närmare stångens ändar, såsom förhållandet år på den ursprungliga Rikslikaren. I närheten af kulorna äro thermometerrören böjda uppåt, så att dessa, för att underlätta afläsningen, komma att ligga på stångens öfra yta. 2. De ifrågavarande thermometrarne hafva blifvit jemnförda med en med noggran- het kalibrerad normalthermometer. Resultaterna af denna jemnförelse innehållas i följande tabell, hvari tecknet — betyder, att korrektionstalet skall subtraheras ifrån och + att det skall adderas till det aflästa talet för erhållande af den verkliga temperaturen. De an- srifna talen äro media af flera observationer: Norraalen. Thermometrarne 2°,48 4,86 5,80 7,00 8,91 10,53 11,90 14.55 17,94 20,70 23,39 25,00 27,45 28,68 31,50 N:o 2 Therm. N:o 1. Therm. N:o 2 - 0°,02 -0,02 -0,01 -0,02 -0,02 ±0,00 -0,01 -0,03 -0,01 ±0,00 ±0,00 + 0,01 + 0,02 -0,03 - 0,04 och N:o 3 Normalen. Therm. N:o 3. Therm. N:o 4. - 0°,05 -0,05 -0,04 -0,04 -0,04 -0,04 -0,03 -0,03 -0,04 -0,03 -0,02 -0,02 -0,02 -0,02 -0,04 ±0,00 ±0,00 ±0,00 -0,07 -0,06 + 0,03 -0,02 -0,05 — 0,05 -0,08 -0,08 — 0,02 -0,02 - 0,03 -0.03 - 0°,03 3°,46 - 0,03 3,74 - 0,02 5,07 - 0,03 6,70 - 0,02 7.75 - 0,02 9,84 - 0,02 12.02 - 0,03 14,75 -0,04 17,92 - 0,01 20,86 ± 0,00 23,76 + 0,03 26,58 + 0,01 27,12 - 0,03 28,45 - 0,04 31,50 äro insatta i Rikslikaren N:o 2 och de öfriga i N:o 3. 3. Vid de försök, som anställdes för bestämmandet af messingsstängernas utvidg- ning för värme, begagnades en, Akademien tillhörig, stångcirkel (komparator), bestående af en bjelke af en sort mahogny, med rektangulär genomskärning, 4 tum hög och 2,5 tum bred, på hvars öfre sida tvänne messingshylsor, på ungefär 3 fots afstånd från hvarandra, voro fast inskrufvade. I dessa messingshylsor fastskrufvades de armar af messing, hvilka höllo mikroskoperna. Bjelken omgafs för att skyddas mot temperaturväxlingar, af ett fodral af papp, mellan hvilket och sjelfva bjelken stoppades bomull. Tvänne thermometrar, insatta vid sidan af bjelken under bomullslagret, angåfvo den der rådande värmegraden. Parallelt med bjelken ställdes en vattentät trälåda på ställskrufvar så nära intill bjelken, att mikroskoperna stodo öfver midten af lådan. På den af lådans långsidor, som var vänd från bjelken åt fenstret i rummet, voro midt för mikroskoperna tvänne rektangulära utskärningar, i hvilka glasrutor vattentätt voro insatta. Genom dessa rutor inkom det för mikroskopafläsningen behöfliga ljuset. I botten af lådan voro tvänne tapplager fastsatta, som uppburo tvänne rullar, på hvilka likarestången vid försöken hvilade. Stången kunde flyttas fram och åter med tillhjelp af en från lådans ändsida utgående skruf , mot hvilken stången trycktes af en i lådans andra ända anbringad messingsfjäder. Lådan, i hvars midt likarestången på de nämnda rullarne hvilade, fylldes vid försöken med vatten, hvars temperatur angafs af de två i stången infällda thermometrarne. För att, utan hinder af det öfver stången varande vattenlagret, kunna med nog- granhet verkställa mikroskopafläsningen på den i stången infällda platinaskifvan, begagna- des följande tillställning: Af metallbleck gjordes tvänne koniska kärl utan bottnar. Vid den smalare ändan af dessa kärl fastlöddes en, på undre sidan planslipad, fyrkantig metall- skifva, så att skifvans plan blef vinkelrät mot könens axel. I midten af denna fyrkantiga skifva var ett rundt hål uttaget, så stort, att, då könen med den planslipade fyrkantiga skifvan ställdes på stången, den i denna senare infällda platinaskifvan ofvanifrån syntes derigenom. På ena sidan af den konformiga ytan var en utskärning, i hvilken en glas- skifva var inkittad. Könen ställdes med den nämnda planslipade skifvan på den till halfva höjden aftagna ändan af likarestången och fastades med klämskrufvar, sedan, för att göra sammanfogningen vattentät, en ring af kautschuk blifvit lagd deremellan. Konerna vändes vid fastskrufningen så, att glasskifvorna i desamma, vid likarestångens nedläggning på rullarne i trälådan, kommo midt emot de ofvannämnde glasrutorna i den senare. Det genom dessa rutor i trälådan inkommande ljuset bröts på detta sätt vid genomgången af det, genom den vertikala låd väggen och det snedstående glaset i den koniska tratten, prismatiskt formade vattenlagret mot den i stången insatta, genom hålet i könens botten synliga, platinaskifvan och upplyste densamma. Då nu mikroskoperna inskötos i hylsorna öfver midten af de nämnda konerna, kunde de streck, som förut blifvit uppdragna på platinaskifvorna, vinkelrätt mot stängernas längd, tydligt observeras. Detta sätt att gå tillväga synes äga företräde framför det vid dylika undersökningar eljest brukliga, nemli- gen att inrikta mikroskoperna på streck, som äro uppdragna på öfra ändan af uppståndare, hvilka äro fastade vid stången och uppstiga öfver vattenytan; ty man är i senare fallet i högre grad beroende af en tillfälligt inträffande böjning af likarestången. 4. Det ena mikroskopet kunde flyttas med en mikrometerskruf, hvars hufvud var indelad i 100 delar. Skrufven låg i en messingslåda, hvilken var fast förbunden med den till bjelken gående messingsarmen. Längden af mikrometerskrufven, räknad från dess 5 fästpunkt till muttern i det rörliga metallstycke, hvaruti mikroskopet var inskjutet, ut- gjorde vid dilatationsförsöken omkring 10 linier. Då skrufhuset med den inneliggande skrufven icke bibehöll oförändrad temperatur under försöken, såsom en på skrufhuset, med bomull öfvertäckt, therm ometer visade, så uppkom till följe af skrufhusets och stål- skrufvens olika utvidgning för värme en förflyttning af mikroskopet, för hvilken en kor- rektion å de verkställda afläsningarne borde anbringas. Antages messingens utvidgnings- koefficient vara 0,ooooi8 och stålets 0,ooooio, så förflyttas mikroskopet 0,00008 linie eller, så- som nedanföre skall visas, 0,00096 revolution på skrufven för en temperaturförändring af 1 grad. Denna korrektion, ehuru i sig sjelf obetydlig, emedan den ifrågavarande temperatur- växlingen endast uppgick till några få grader, har dock i det följande blifvit anbringad. 5. För jemnförelse mellan mikrometerskrufvens på hvarandra följande gängor be- gagnades första tiondedels linien på en, Akademien tillhörig, äldre kopia af Rikslikaren, hvilken kopia är uppdelad i fot, en af dessa i tum, första tummen i linier, och den af dessa senare, som ligger närmast stångens ena ända, i tiondedelar deraf. Hvarje af de följande mätningarne, af hvilka hvar och en är medium af 5 dylika, räknas från det ställe på skrufhufvudet, som är betecknadt med 0 eller 100. I nedanstående tabell följa gän- gorna i ordning på hvarandra från skrufvens ända mot dess fästpunkt. Afståndet mellan de nämnda delningsstrecken på kopian, uppmätt med mekrometerskrufven vid dess yttre ända upptog Skillnad frän medium. 1,211 Revolution + 0,002. Uppmätt med de i ordning följande gängorna upptog samma afstånd 1,212 + 0,003. 1,211 +0,002. 1,216 +0,oor. 1.210 +0,007. 1,209 ±0,000. 1,207 -0,002. 1.204 - 0,005. 1.211 +0,002. 1,200 -0,009. 1,194 -0,015. 1,200 —0,009. 1,194 —0,015. 1.205 - 0,004. 1,207 —0,002. 1,210 +0,001. 1,207 —0,002. 1,207 —0,002. 1,209 ± 0,000. 1,200 —0,003. 1,209 ±0,000. 1,213 +0,004. 6 1.216 +0,007. 1.217 + 0,008. 1.212 +0,003. 1,210 +0,001. 1,208 -0,001. 1.210 + 0,001. 1.213 + 0,004. 1,215 + 0,006. 1,215 +0,006. 1.214 + 0,005. 1,207 —0,002. 1.211 +0,002- 1,204 -0,005. 1.212 + 0,003. 1,212 + 0,003. Medium 1,2090. Med två undantag, hvilka möjligtvis bero af något tillfälligt fel vid mätningen, upp- går icke skillnaden mellan gängornas längd och medium till 0,oi revolution. För att bestämma gängornas absoluta stigning måste den på den nämnda likare- kopian uppdragna tiondedels linie, hvarmed de blifvit sinsemellan jemnförda, till sin längd undersökas. För detta ändamål granskades med en särskild komparators-inrättning, för- sedd med tvänne svagare mikroskoper, fot- och tumindelningarne på meranämnda kopia, hvilka båda befunnos vara riktiga inom de gränsor, som med den omnämnda mätinrätt- ningen var möjligt att bestämma. Den i linier indelade tummen uppmättes med mikro- meterskrufven, och befanns dervid, att de tre, närmast stångens midt belägna, linierna tillsammans uppptogo 35,97 Rev. de tre följande 36,os; de tre derpå följande 36,02; och den i tiondedelar delade linien, mätt på olika ställen af skrufven, 12,03; således tillsammans 120,07 Rev. för hela tummen, eller för hvarje tiondedels linie i medel- hvarf 1,2007. Då nu den skaldel, hvarmed mikrometerskrufven utefter sin längd blifvit pröfvad, upptager 1,209 medelhvarf, så utgör denna skaldel 0,10069 linie och följaktligen en medelgänga på mikrometerskrufven 0,083 linie. De gängor, som vid dilatationsförsöken användes, skiljde sig högst obetydligt från medelgängan. Stigningen inom en och samma gänga var icke öfverallt fullkomligt lika stor, men den var likformig i de på hvarandra följande gängorna, åtminstone i dem, som begagna- des vid försöken. Afståndet mellan samma streck på en för detta ändamål använd skala upptog på olika ställen inom samma hvarf afståndet mellan följande skaldelar på skruf- hufvudet: 0,0 15,3. 15,o 29,9. 30,0 45,3. 45,o 59,9. 7 60,0 74,7. 75,o 89,9. 90,o 105,5. Hvarje af dessa bestämningar utgöra medeltal af flera enkla mätningar. Om af- ståndet mellan tvänne ställen på skrufven, uttryckt i korrigerade hundradedelar af en gänga, kallas y, och de aflästa delarne på skrufhufvudet x och x, samt de deremot svarande vinklarne för v och v, så kan man sätta y = x-x'+ «(Sinv-SiniO + /?(Cosu-Cosi;1) + «1(Sin2u-Sin2v') + /^(Cos 2v - Cos 2v). Om konstanterne enligt minsta qvadratmethoden bestämmas ur ofvanstående obser- vationer, så erhålles a = -0,16; /? = +0,17; a, = -0,14; /?, = -0,10. Om korrektionen för hvarje omedelbar mikrometerafläsning kallas k, och mot v = 0 svarar k = 0, så blir följaktligen k = - 0,16 Sin v + 0,17 Cos v - 0,u Sin 2v- 0,io Cos 2v- 0,07. I det följande äro de aflästa mikrometertalen korrigerade enligt denna formel. 6. De under bomullslagret vid sidan af bjelken instuckne thermometrarne visade under dilatationsförsöken, vid hvilka början gjordes med kallt vatten, som sedan efter behof uppvärmades, en småningom stigande temperatur. Vid en försöksserie steg tempera- turen 2,6 grader, men mindre vid de öfriga. Bjelken kan således icke anses hafva bibe- hållit samma temperatur under försökens fortgång. Då försöken efter minsta qvadrat- methoden blifvit beräknade, visade det sig äfven, att den sökta utvidgningskoefficienten utföll mindre i samma mån som temperaturvariationen hos bjelken varit större. Vid en af serierna, i hvilken likarestången först successivt uppvärmdes från 3,76 till 17,55 grader och derefter direkt till 32,75, hvarefter observationer gjordes vid stångens afkylning, iakt- togs, att de aflästa talen, då stångens temperatur var i stigande, icke återfingos, då den afkyldes. Skillnaden kunde förklaras genom en antagen förlängning af. bjelken, och att en sådan ägt rum, antyddes af de nämnda thermometrarne, hvilka stigit 1 grad. Af det anförda jemte öfriga omständigheter är bevisadt, att bjelkens temperaturförändringar haft inflytande på noggranheten af försöksserierna i deras helhet. De anställda fem försöksserierna, af hvilka hvarje innehöll en temperaturskillnad af omkring 30° och bestod af 10 till 13 observationer, kunde derföre i sin helhet icke be- gagnas. Emellertid hade inträffat, synnerligast vid försöksseriernas början, att under 4 — 5 på hvarandra följande observationer temperaturen hos bjelken förblifvit nästan oför- ändrad. Vid de nedanföre anförda observationerna öfversteg icke den ifrågavarande tem- peraturförändringen 0,25 grad, och att denna ringa förändring var utan märkbart infly- tande på försökens noggranhet, bevisas deraf, att, ehuru vid en af dessa serier, N:o 2, temperaturen hos bjelken föll, under det att den vid de öfriga steg, den ur N:o 2 be- räknade utvidgningskoefficienten likväl icke blef större än vid en af de öfriga; då den tydligen bort blifva störst af alla, om nämnda små temperaturvariationer haft något märk- bart inflytande. Man kan således med rätt antaga, att vid de nedanföre anförda försöken bjelken oförändradt bibehållit sin längd, och att de olika resultaterna härleda sig från tillfälliga observationsfel. Då utvidgningskoefficienten med all den noggranhet, som för 8 likarnes praktiska användande kan vara af behofvet påkallad, af de anförda försöken kun- nat bestämmas, ansågs icke nödigt att anställa flera försök. Emedan båda likarne bestå af samma legering och föröfrigt blifvit på samma sätt behandlade vid förfärdigandet, bör utvidgningen vara lika för dem båda, såsom äfven af försöken tillkännagifves. I det följande äro afläsningarne å mikrometerskrufven angifna i hundradedelar af skrufgängan. Hvarje uppgifvet mikrometertal är medium af 4 inställningar och har blifvit korrigeradt för skrufvens ojemnheter och temperaturvariationer. Hvardera af thermo- metrarne aflästes 2 gånger, nemligen före och efter hvarje observation. Det uppgifna talet är det häraf erhållna medium. Rikslikaren N:o 2. Längden mellan strecken = 2,9884 Fot. Serien 1. Afläsningarne e»«„_.„. t„m„.™t„, De sannolika felen vid pä mikrometerskrufven. ötan8ens wmperaiur. mjkrometerafläsningen. 61,26 3°,76 +0,73. 66,58 4,70 + 1,03. 79,07 6,14 - 1,93. 92,40 8,05 - 2,08. 108,55 11,04 + 1,62. Utvidgningen för 1°, beräknad härur enligt minsta qvadratmethoden , blir 6,6188. Sannolika felet (R) vid denna bestämning = ± 0,26 och dess precision (H) = 1,93. Serien 2. 45,80 18°,56 + 0,35. 69,00 21,78 -0,90. 84,30 24,25 + 0,60. 105,31 27,23 -0,07. Utvidgningen för 1°, beräknad på samma sätt, blir 6,8157. R = ±0,07 och H = 6,44. Serien 3. 26,07 3°,55 +0,16. 60,80 8,56 -0,90. 80,80 11,75 +0,54. 106,11 15,44 + 0,04. Utvidgningen för 1° = 6,7210. R = ± 0,06 och H = 7,66. Rikslikaren N:o 3. Längden mellan strecken = 2,9867 Fot. Serien 4. 22,53 3°,33 + 1,00. 30,53 4,22 -0,93. 81,07 11,69 -0,51. 100,64 14,70 +0,45. Utvidgningen för 1° = 6,8215. R = ±0,07 och H = 6,29. Utvidgningen för samma längd som på Rikslikaren N:o 2 = 6,8255. Beräknas slutresultatet ur de fyra serierna, med iakttagande af deras olika pondus (= H2), så erhålles utvidgningen för 1° = 6,7746, hvilket för fulla 3 fot gör 6,8010 hundrade- delar af en gänga på mikrometerskrufven. Emedan 0,oi gänga motsvarar 0,00083 linie, så blir slutligen de nya Rikslikarnes utvidgning för 1° lika med 0,005645 linie, med ett san- nolikt fel af ± 0,00002 linie och deras utvidgningskoefficient 0,ooooi88i6, med ett sannolikt fel af ± 0,ooooooo6. J. Svanberg och Rudberg hafva funnit utvidgningskoefficienten för den äldre Riks- likaren utgöra 0,000018056, hvilket värde icke obetydligt understiger det här erhållna. San- nolikt torde skillnaden uppkomma deraf, att messingen i dessa stänger icke har fullkom- ligt lika sammansättning. 7. Då den äldre Rikslikaren begagnats för måttbestämningar, har man vanligen låtit densamma ligga q var på bottnen i den trälåda, i h vilken den förvaras. Detta med- för flera olägenheter, af hvilka i synnerhet följande lätt kan föranleda till misstag vid bestämmandet af rätta afståndet mellan ändstrecken. Endast om temperaturen i rummet under en längre tid förblifvit konstant, kan man antaga, att trälådans temperatur är lika med luftens i rummet. Förefinnes en skillnad i detta hänseende, så kan likarestångens, i beröring med luften varande, öfre yta icke hafva lika värmegrad med den undre, som beröres af trälådan. Då detta förhållande inträffar, måste stången komma att böjas, och afståndet mellan strecken till följe deraf att förminskas. De nya Rikslikarne uppläggas derföre vid begagnandet på rullar, så att stången på alla sidor omgifves af luft. För dessa rullar äro i lådans botten lager insatta på ett sådant afstånd från stångens ändar, att dennas böjning till följe af dess egen tyngd blir den minsta möjliga. Denna af tyng- den förorsakade förkortning af afståndet mellan ändstrecken är för de ifrågavarande stän- gerna föröfrigt så obetydlig, att den helt och hållet kan lemnas utan afseende, såsom föl- jande beräkning närmare ådagalägger. Låt stången hänföras till rätvinkliga koordinater, af hvilka #-axeln ligger i stångens medellinie, då den icke är böjd, och den positiva y-axeln räknas i tyngdens riktning, med origo i stångens midt och således lika långt belägen från dess båda ändar. Om g be- tecknar tyngdkraftens acceleration, y stångens massa på enhetens volum, s stångens halfva tjocklek och co dess genomskärningsarea; l stångens halfva längd, (> radius curvaturas, a afståndet från rullen till stångens närmaste ända samt « messingens elastici tets-koefficient; och om derjemte för korthetens skull /? = —r~, p ~ l — a, och q = stångens halfva vigt (— oiygl); så har man för det stycke af stången, som ligger emellan rullarne, — + q(p—ic) — coyg I (x' — x)ds = 0. *^ x' = x Emedan stångens böjning är högst obetydlig, kan (d) negligeras; hvaraf erhålles „X' = l T =X K. Vet. Akad. Haudl. B. 3. N:o 5. 10 hvilken eqvation, sedan integrationerna blifvit verkställda, gifver Om konstanterne C och C bestämmas deraf, att j- = o, då x = o, samt y = o, då x = p, så erhålles, sedan nödiga reduktioner blifvit verkställda, fiy = ^-(x*-p*) + --(x1-p2)(l-2p); eller, då l- a insattes i stället för p och coygl för q, Py = ^(x*-[l-aY) + m-f{x*-[l-aY){) o>0000/J- coyg utmärker vigt en af ett stycke af stången, hvars längd är lika med enheten. Då en- heten är en linie, och om messingens specifika vigt antages vara 8,4, så blir denna vigt = co • 0,0005168 &. Man erhåller således t , , / 0,001550 \2A ,. l~x = ViÄ7) °'00004Z Då nu stångens halfva längd (= l) är 160 linier och dess halfva tjocklek (= s) är 2,5 linier, så erhålles slutligen stångens halfva förkortning genom dess tyngd l — x = 0,0000002 linie; en qvantitet, som ligger långt under gränsen för observationerna. Då emellertid genom tyngdens verkan under en längre tid en böjning hos stången möjligtvis skulle kunna upp- komma, böra rullarne borttagas, sedan Rikslikaren blifvit begagnad, och denna nedläggas på lådans med mjuk sammet öfverklädda botten. För att i framtiden med lätthet kunna afgöra, om stången af en eller annan orsak blifvit krökt, sedan strecken på densamma först uppdrogos, har följande åtgärd blifvit vidtagen: På undre sidan af Rikslikarne äro smärre platinaskifvor infällda, och på dessa streck uppdragna till 3 fots afstånd från hvarandra. Man har således på hvardera af de nya Rikslikarne två 3-fots mått: det ena i stångens medellinie och det andra på stångens undre sida, 2,5 linier aflägsnadt från samma medellinie. Om nu stången skulle blifva lik- formigt böjd, så inses lätt, att dessa två mått måste komma att förändras olika mycket. Antager man t. ex., att stången genom en likformig böjning blifvit krökt så mycket, att en punkt i stångens midt är 0,1 linie aflägsnad från den linie, som förbinder två mot- svarande punkter vid stångens ändar, så förkortas deraf afståndet mellan strecken i stån- gens medelplan med 0,00007 linie, hvaremot afståndet mellan strecken på stångens undre yta blir 0,0067 linie kortare eller längre än afståndet mellan strecken i stångens medel- plan. Men denna skillnad kan mycket väl uppmätas, och följaktligen en krökning af den antagna storleken upptäckas, hvilket på annat sätt icke så beqvämt läte sig göra. 8. För uppdragandet af de streck, som ligga i stångens midt, parall elt med dess längdriktning, begagnades en delningsmaschin, i hvilken ritsapparaten var fast förbunden med det dithörande mikroskopet. Sedan ett streck med ritsaren blifvit uppdraget på en 12 platinaskifva, flyttades medelst vridning på delningsskrufven ritsapparaten med det till- hörande mikroskopet så mycket, att det dragna strecket syntes i mikroskopet, hvarefter mikroskopets hårkors vreds så, att ett af håren blef fullkomligt parallelt med det dragna strecket Sedan derefter ånyo ett streck blifvit uppdraget med ritsaren, mattes med del- ningsskrufven afståndet mellan detta streck och det nämnda håret. Derefter borttogs platinaskifvan och Rikslikaren lades horizontelt på en passande ställning med andan under mikroskopet, så att en af dess längdkanter blef parallel med det meranämnda håret. Detta senare flyttades nu med delningsskrufven till stångens andra längdkant, hvarigenom bred- den på stången blef bekant. Med kännedom af stångens bredd och afståndet mellan håret och det streck, som erhölls med ritsaren, inställdes ritsaren så, att det på likaren dragna strecket kom att ligga i midten af densamma. Detta enkla förfarande gaf tillräckligt noggranna resultater. Genom en något felaktig inställning kom dock ett par af de åtta längdstrecken att ligga litet på sned. Då detta emellertid icke kunde hafva något infly- tande på noggranheten af längdmåttet, hvilket bör räknas från det ena korset till det andra, ansågs det icke vara behöfligt att ersätta dessa streck med nya. Vid uppdragandet af de streck, som ligga vinkelrätt mot likarens längdriktning, begagnades en komparator med samma mikroskoper, som användes vid dilatationsförsöken. På en af de messingsarmar, hvilka uppburo mikroskoperna , fastades en ritsapparat, hvilken var så inrättad, att streck dermed kunde dragas under sjelfva mikroskopet. Rikslikaren lades på sin plats parallelt med komparatorn, och ett af håren i mikroskopens hårkors inställdes så, att det sammanföll med det förut på stången uppdragna längdstrecket. Sedan derefter en tunn platinaskifva blifvit fästad på Rikslikarens ända, utan att denna dervid rubbades ur sitt läge, injusterades ritsapparaten så, att de med densamma på skifvan dragna strecken sammanföllo med det andra håret i mikroskopet, hvilket mot det förra var vinkelrätt. Platinaskifvan borttogs derpå, och tvärstrecken i de båda Rikslikarnes ena ända uppdrogos. En af de följande dagarne, då temperaturen i rummet obetydligt skiljde sig frän 15° och var under en längre tid i det närmaste konstant, uppdrogs det bestämda 3-fots- måttet. För att antaga samma temperatur lades alla tre Rikslikarne i sina lådor parallelt med hvarandra på det vid golfvet fastskrufvade bord, hvarpå komparatorn var fästad. Man öfvertygade sig ännu en gång, att de streck, som uppdrogos med ritsapparaten, sammanföllo med det ena håret i mikroskopet, då det andra var parallelt med längd- strecket på likaren. Derefter sköts den äldre Rikslikaren under mikroskoperna, och 3-fots- måttet uttogs på det sätt, att likaren flyttades, till dess att hårkorset i det mikroskop, på hvars arm ritsapparaten var fästad, sammanföll med korset på likaren , hvarefter det andra mikroskopets hårkors, som kunde flyttas med en mikrometerskruf, injusterades på korset i lika- rens andra ända. Sedan derpå den äldre Rikslikaren blifvit borttagen, skötos de andra Riks- likarne under mikroskoperna och strecken uppdrogos. Vid derefter anställd komparation mellan de 3 Rikslikarne, kunde någon olikhet emellan dem i afseende på längden af det bestämda måttet icke observeras. Då med de använda mikroskoperna en olikhet af 0,ooi linie kan varseblifvas, kan man således antaga, att de tre Rikslikarne inom denna gräns öfverensstämma med hvarandra. För att förekomma en i framtiden möjlig förväxling, ifall andra trefotsmått skulle komma att finnas på de ställen, der dessa Rikslikare förvaras, må här slutligen omnäin- 13 nas, att de nya Rikslikarne på öfre sidan äga inskriften: »Rikslikare för Svenska Längd- måttet», samt derunder med mindre bokstäfver: »Se K. Vet. Akademiens Handl. för år 1859.» På den ena står dessutom N:o 2 och på den andra N:o 3. Innan den äldre Rikslikaren till K. Kammar-Kollegium återsändes, förändrades lådan så, att äfven denna Rikslikare, på samma sätt som de nya, vid begagnandet kan läggas på tvänne rullar för att blifva fri och komma på något afstånd från lådans botten. Till denna förändring hade vederbörligt tillstånd för flera år sedan blifvit lemnadt. Stockholm den 13 Februari 1861. \. II. SELANDER. FAR. WREDE. ER. EDLUND. Förestående uppsats, hvilken af mellankomne hinder för Rikslikarnes slutliga justering först ofvannämnde dag kunde till K. Akademien inlemnas, hade inom föreskrifven tid redan blifvit anmäld till intagande i 1859 ars Handlingar. K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 5. KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. NY FÖLJD. TREDJE BANDET. ANDRA HÄFTET. 1860. **f INNEHALL AF TREDJE BANDETS ANDEA HÄFTE. 6. Bidrag till Rio Janeiro-traktens Hemipter-Fauna II; af C. Stål sid. 1 — 75. 7. Skandinaviens Fjädermott (Alucita Lin.), beskrifna af H. D. J. Wallengren. ...» 1—25. 8. Bidrag till kännedomen om Krustaceer, som lefva i arter af slägtet Ascidia L.; af T. Thorell (Med Taflorna I— XIV) » 1—84. 9. Om Insekternas extremiteter samt deras hufvud- och mundelar; af C. J. Sundevall (Med Taflorna I— IV) » 1—92. 10. Försök till uppställning och beskrifning af Sveriges Ichneumonider. Tredje serien. Fam. Pimplariae; af Aug. Emil Holmgren » 1 — 76. 11. Bidrag till kännedom om Salpetersyrlighetens föreningar med enatomiga baser; af Johan Lang » 1—39. BIDRAG TILL BIO JANEIBO-TBAKTENS HEMIPTER-F A TI N A AF C. STÅL. / Qm\ TILL K. VET. AKAD. INLEMNAD D. 12 JANUARI 1858. II. » ■ » K. Vet. Akad. Haudl. B. 3. N:o 6. BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUNA. FULGORINA Bdrm. Fulgora Lin. 1. F. Servillei Spin. Burm. Gen. qused. Ins. Fulgora. 3. (Mus. Holm.). Eiickophora Spin. 1. E. brachialis Stål. Pallide olivaceo-flavescens, minute sanguineo-irrorata, cornu capitis sursum sensim curvato, nigro-vario; thorace antice vittulis duabus nigricantibus; tegminibus alisque vina- ceis, flavo-testaceo-venosis, illis dilute fusco-variegatis; annulis duobus tibiarum anteriorum tarsisque anterioribus nigro-fuscis. \, Exp. al. 10 Millim. — (Mus. Stål). Fröns latitudine dimidio longior, marginibus lateralibus dilatatis, carina media distincta. Tibise posticse inermes. 8. P. consobrina Stål. Fusco-testacea, scutelli lateribus abdomineque nigricantibus, pedibus paullulum pal- lidioribus; tegminibus sordide hyalinis, venis infuscatis, granulatis, maculis nonnullis ad costam, fascia obliqua mox ante medium ad apicem clavi currente, ibidem cum fascia alia opposite obliqua, ad angulum apicalem externum corii ducta, confluente parteque apicali, ipsa maculis parvis nonnullis decoloribus notata, fuscis. 9. Long. 4i, Exp. al. 12 Millim. — (Mus. Holm.) Fröns latitudine tertia fere parte longior, marginibus lateralibus dilatatis, carina media distincta, percur- rente. Tibise posticse unispinosse. 9. P. proxima Stål. Fusco-testacea, pedibus pallidioribus, scutello utrimque nigricante; tegminibus sor- dide hyalinis, venis parce fusco-punctatis , vitta fusca ad costam mox ante medium inci- piente, retrorsum et subintrorsum currente, cum parte corii postica similiter colorata con- fluente; margine apicali maculis parvis decoloribus hyalinis notato. 9. Long. 4i, Exp. al. 12* Millim. — (Mus. Holm.) Prsecedenti similis. Fröns latitudine nonnihil longior, utrimque dilatata, carina a basi ultra medium di- stincta, apicem versus evanescente. Phrygia Stål. 1. P. varinervis Stål. Testaceo-flavescens, pedibus obscurioribus, vittis duabus apicalibus frontis, vitta media verticis thoracisque nec non scutelli vittis tribus purius flavescentibus; linea utrim- que ad carinam mediam frontis, maculis lateralibus thoracis, maculis utrimque laterali et posteriore minoribus scutelli, nigricantibus; tegminibus fuscescente-testaceis, apicem versus obscurioribus, venis hic illic virescente-indutis, apicem versus pallidioribus, apice pallidius marginatis. o". Long. 6, Exp. al. 17 Millim. — (Mus. Holm.) 6 C. STÅL. Fröns latitudiue diraidio longior, basin versus sensira nonnihil angustata. Vertex basi longitudinc vix duplo latior. Thorax vertice paullulum longior, cum scutello distincte tricarinatus. Tibiw posticre spinula unica annat». 2. P. fusco-maadata Stål. Pallide subtestaceo-albida, macula anteoculari apiceque genarum, clypeo versus api- cem, thoraee utrimque, margine basali scutelli latera versus, tegulisque nigricantibus ; feraoribus versus basin, tibiis (parte basali excepta), macula minore clavi ad commisuram, aliaque magna subtriangulari costali media corii maculisque pluribus parvis sparsis pone illam, fuscis. ?. Long. 4J, Exp. al. 14 Millim. — (Mus. Holm.) Fröns latitudine dimidio longior, basin versus sensim paullulum angustata. Vertex latitudine dimidio bre- vior, retrorsum dilatatus, medio obsolete carinatus. Thorax vertici requilongus, cura scutello distincte tricarinatus. 3. P. bipunctula Stål. Pallide sordide testaceo-albida, macula minuta laterali thoracis ante tegulas nigra; maculis minutis duabus basalibus pluribusque ad marginem apicalem tegminum fuscis; fronte latitudine tertia parte longiore, basin versus vix angustata; vertice longitudine duplo fere latiore, thoraee illo nonnihil breviore, cum scutello obsoletius tricarinato. 9. Long. 4, Exp. al. 12 Millim. — (Mus. Stål). 4. PJ Ancora Stål. Testaceo-albida; marginibus summis lateralibus frontis, maculaque minuta marginali media genarum nigris; vitta commisurali clavi, basi cum fascia tegminum percurrente con- fluente, posterius vittam obliquam, similiter coloratam, ipsam linea pallida notatam, ad angulum apicalem externum corii retrorsum emittente, fusca. 9. Long. 5J, Exp. al. 144 Millim. — (Mus. Holm.) Fröns latitudine plus duplo longior, subangusta, basin versus nonnihil angustata. Vertex brevissimus, serai- lunaris. Thorax carinis lateralibus distinctis, tenuiter nigricantibus, in marginem posteriorem sensim transientibus, media obsoleta. Carinre scutelli obsoletse, laterales nonnihil distinctiores. SjNiniia Stål. Caput vertice parvo, antrorsum angustato, latitudine vix longiore; fronte reclinato- decliva, angusta, elongata, basin versus angustata, marginibus lateralibus carinato-elevatis, carina media distincta, per clypeum continuata; genis inter se haud parallells, conver- gentibus. fronte fere latioribus. Oculi subtus sinuati. Ocelli parvi mox ad oculorum partem infero-anticam siti. Antennac longre, capite cum thoraee scutelloque dimidio lon- giores, compressa), parallelae, angusta? , articulo tertio secundo dimidio breviore. Thorax cum scutello parallele tricarinatus. Tegmina completa, abdomen multo superantia, corio venis tribus longitudinalibus, furcatis, pone medium convergentibus, ibidem vena trans- versa curvata conjunctis, areolis apicalibus longis, media longiore, latiore. Pedes longiu- sculi, graciles, simplices. Genus Arzop* nftine. 1. S. prcecellens Stål. Fusco-testacea , abdomine obscuriore; tibiis, carinis femoruin, marginibus antennarum, lateribus thoracis scutellique pallidioribus; carinis thoracis scutellique, nec non media frontis, marginibus verticis, elypei genarumque, venis clavi venaque secunda corii ad medium pallide flavescentibus ; tegminibus vitreis, clavo corioque versus basin et commisuram BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUN A. 7 vinaceis, venis (partis flavse exceptis) fusco-punctatis , arcu magno semicirculari posteriore, apicem tegminum cingente et a comrnisura ad costam pone medium ducta lineaque in arcu illo sita fuscis. Long. cum al. 5, Lat. Ii Millim. (Mus. Holm.) Canyra Stål. Vertex parvus, subtriangularis. Fröns elongata, a basi ultra medium sensim non- nihil ampliata, dein utrimque subrotundata et apicem versus angustata, marginibus cari- nato-elevatis, carina media percurrente, per clypeum continuata, basin versus obtusa, instructa. Oculi subtus sinuati. Ocelli nulli a me visi. Antenna3 teretes, scutello cum capite thoraceque vix breviores, articulo secundo supra sulcato, tertio nonnihil breviore. Thorax tricarinatus. Scutellum quinque-carinatum. Tegmina abdomen multo superantia, venis longitudinalibus apice furcatis, apicem versus seriebus duabus venarum transversarum conjunctis. Pedes mediocres, simplices. Delphaci affine genus, antennis longioribus , thorace quinque-carinato ut et tegminum structura diversum. 1. C. placida Stål. Sordide testaceo-albida ; maculis frontis tribus, una basali, una mox pone medium, saspe confiuentibus, unaque magna prope apicem, plus minus pallido-irroratis, lineolis ve- narum maculaque irregulari subapicali tegminum sordide vitreorum, femoribus, annulo medio pallidiore ssepius excepto, annulisque tibiarum anteriorum fuscis. o\ Long. 8, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Delphax placida Stål. Öfv. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 245. 2. (o"). In hoc genere etiam inseribitur Delphax obsciiripennis. mihi. Delphax Fabr. 1. D. seminigra Stål. Pallide griseo-flavescens, hemelytris, pectore abdomineque nigris. d*. Long. If, Lat. J Millim. — (Mus. Holm.) Delphax seminigra Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 246. 10. (ej1). Species parva, distinctissima. Caput ante oculos parum prominulum, vertice parvo, subtransverso , medio carinato; fronte modice reclinata, latitudine vix duplo longiore, lateribus subparallelis, medio carina unica instructa. Thorax vertice longior, scutello parum brevior. Tegmina abdomine paullulum breviora, opaca, ovalia, venis elevatis, punctatis. Mysidia Westw. 1. M. albicans Stål. Mysidia albicans Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1856. p. 163. (Mus. Holm. et Stål). Persis Stål. Caput compressum, ante oculos longe productum; vertice elongato, angusto, apicem versus angustato, alte marginato, igitur longitrorsum concavo; fronte elongata, angusta, lateribus subparallelis, marginibus elevatis; clypeo tricarinato; genis sat magnis, angulariter productis. Oculi posterius infra sinuati. Ocelli mox infra oculos siti. Antennae breves. Thorax valde brevis, angulatus, utrimque dilatatus et pone antennas excavatus. Tegmina longa, parallela, venis longitudinalibus furcatis, omnibus prope apicem, alternis etiam nonnihil S C. STÅL. pone medium venulis transversis conjunctis. Pedcs mediocres, simplices; tibiis posticis inermibus. Prope Cenchream locandum genus. 1. P. pugnax Stål. Dilute sordide lutescens, abdomine, pedibus tegminibusque sordide griseo-albidis, horum areolis leviter infuscatis; suminis marginibus lateralibus frontis fuscis. d"9. Long. 4$, Exp. al. 16 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Mas abdomiuis apicc supra processu, basi gracili, apicem versus dilatato, apice longe furcato instructo. Ilerpis Stål. Caput haud productum, fronte marginibus lateralibus plus minus elevatis vel re- flexis; clypeo utrimque carinato. Oculi sinuati. Ocelli adsunt duo. Antennae valde breves. Thorax brevis, angulatus, scutello multo brevior, utrimque dilatatus, et pone antennas foveatus. Tegmina venis longitudinalibus furcatis, apicem versus serie venarum transver- sarum conjunctis. Pedes mediocres. Cenchrea affine videtur gcuus, thorace valde brevi, scutello haud subrequilongo , distinctum. 1. H. fusco-vittata Stål. Sordide albida; genis ad oculos, thoraceque utrimque dilute lutescentibus; angulis basalibus scutelli vittaque tegminum obliqua percurrente fuscescentibus; fronte lateribus parallelis, latitudine plus duplo longiore, linea media subelevata fuscescente. 9. Long. 5|, Exp. al. 17 Millim. — (Mus. Holm.) 2. H. orba Stål. Flavo-testacea, tegminibus fuscis, macula costali pone medium fkvo-testaceo-hyalina; fronte latitudine plus duplo longiore, basin versus levissime angustata, marginibus late- ralibus leviter reflexis; abdomine nigro-fusco, incisuris rufescente-testaceis. o". Long. 4, Exp. al. 11 Millim. — (Mus. Holm.) 3. H. pattido-venosa Stål. Pallide flavo-albida; scutello lutescente vel fusco-testaceo ; tegminibus, parte costali excepta, fuscescentibus, sordide albido-venosis; fronte latitudine plus duplo longiore, basin versus distincte angustata, longitrorsum concava, marginibus reflexis. b\ 9. Long. 3, Exp. al. 9 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). 4. H. fimbriolata Stål. Nigro-fusca, fronte, clypeo, genis, pedibusque testaceo-flavescentibus; antennis albi- dis; tegminibus fuscis, obscurius venosis, angustissime sanguineo-limbatis; fronte angusta, versus basin angustata, marginibus lateralibus admodum reflexis. Long. 3i, Exp. al. 9 Millim. — (Mus. Holm.) 5. H. lugubrina Stål. Xigro-fusca, pedibus, metastethio, frontis marginibus summis lineaque subelevata media supra clypeum continuata pallide flavo-testaceis; fronte latitudine plus duplo lon- giore, basin versus vix angustata. a*. Long. 3, Exp. al. 8 Millim. — (Mus. Holm.) BIDEAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUN A. 9 Acrisius Stål. Corpus compressum. Caput thorace angustius, vertice subquadrato, antrorsum sub- angustato, concavo; fronte elongata, basin versus nonnihil angustata, subreflexo-marginata, medio carina distincta percurrente instructa; clypeo medio carina percurrente, utrimque alia abbreviata instructo. Ocelli nulli. Antennae breves. Thorax vertici vix aequilongus, scutello brevior, margine antico elevato. Scutellum tricarinatum, carinis lateralibus re- trorsum divergentibus. Tegmina deflexa, partem inferiorem abdominis haud tegentia, lati- tudine plus duplo longiora, intus rotundata, extus ad costam recta, hyalina, venis distin- ctis, longitudinalibus venulis transversis sat regulariter conjunctis, reticulum formantibus. Pedes longiusculi, simplices. Genus Issidarum insigne ad Cixiidas appropinquans. 1. A. pictifrons Stål. Pallide sordide testaceo-virescens, venis tegminum obscurioribus, fusco-testaceis ; fronte latitudine plus duplo longiore, basin versus maculis duabus parvis, ante medium lineis duabus vel quattuor longitudinalibus nigricantibus ornata. ?. Long. 7, Lat. 2£ Millim. — Mus. Holm. et Stål). Hysteropterum ar dum in hoc genere etiam inscribendum , speciei supra descriptse affine, pallide olivaceo-vire- scens, fronte breviore. Isshs Fabr. 1. 1. longipennis (?) Spin. Ann. Soc. Ent. 1839. p. 348. 2. (Mus. Holm. et Stål). 2. /. p^asinus (?) Spin. Ann. Soc. Ent. 1839. p. 349. 3. (Mus. Stål). 3. /. instabilis Stål. Plus minus pallide sordide testaceo-flavescens, frontis limbo, saepe etiam macula media magnitudine variabili, fuscis, illo pallido-subgranulato; tegminibus obovatis, latitu- dine plus dimidio longioribus, minute subgranulatis. ö\ ?. Long. 6 — 7|, Lat. 4 — b\ Millim. — (Mus. Holm. et Stål). var. b. — clavo toto coriique macula maxima ante medium fuscis. Statura fere I. coleoptrati. Vertex transversus, longitudine vix duplo latior, medio carinatus. Fröns latitu- dine nonnihil longior, basin versus paullulum angustata, marginibus subreflexis, carina media a basi fere ultra me- dium distincta, dein evanescente. Clypeus convexus, medio obtuse distincte carinatus. Thorax scutello fere quarta parte brevior, parce subgranulatus, carina media unica subobsoleta in scutellum utrimque carina obsoletiore in- stmctum continuata. Tegmina abdomen nonnihil superantia, conjunctim late obovata, obtuse tectiformia, venis longitudinalibus venis subtilioribus transversis raris conjunctis. Enipeus Stål. Caput obtusum, vertice transverso; fronte perpendiculari , latitudine paullo longiore, basin versus leviter angustata, apice rotundato-angustata , prope basin subgibba, margi- nibus lateralibus leviter reflexis, carina media nulla; clypeo transversim convexo, carinis nullis. Ocelli ante oculorum marginem inferum siti. Antennae breves. Thorax postice K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 6. 2 10 C. STÅL. truncatus, scutello paulluluin brevior. Tegmina obtuse tectiformia, obovata, remote reti- culata. Pedes mediocres, anteriores compressi, dilatati. Capitis uutciiuurumque structura ab Eurybrachyde, pcdibus comi)ressis ab Isso divcrsum genus. 1. E. obliquus Stål. Flavo-albidus, macula magna subcordata aliisque minutis marginalibus transversis frontis, vitta maculaquc utrimque parva posteriore scutelli, maculis marginalibus fasciisque discoidalibus nec non punctis raris sparsis ventris nigricantibus; clypeo pedibusque fusco- testaceis, femorum macula media dilutiore; tegminibus dilute fusco-testaceis, punctatis, venis obsolete sanguineo-indutis, fascia corii prope basin, ad marginem clavi flexa et bunc retrorsum fere ad apicem sequente, albida. 9. Long. 5i, Lat. 4 Millim. — (Mus. Holm.) Amiiisa Stål. Vertex transversus, longitudine fere ter latior. Fröns latitudine nonnihil longior, apicem versus sensim produeta, ibidem subconvexa, basin versus paullulum angustata, mar- ginibus lateralibus vix reilexis, carina media nulla. Clypeus valde inflexus, horizontalis. transversim corjpexus, medio obtuse obsolete carinatus. Ocelli nulli. Pedes mediocres, antici compressi, femoribus dilatatis. Prsecedenti affine genus, structura singulari capitis distinctmn et Galisceli propinquum. 1. A. singularis Stål. Plus minus obscure flavo-testacea, in colorem fuscescentem vergens, fronte pedibus- que granulis parum elevatis nonnihil pallidioribus adspersis; coxis nigris. o\ ?. Long. 5—6, Lat. 4—4} Millim. — (Mus. Holm. et Stål). var. a. — tegminibus dilute fuscescente-testaceis, fascia media obsoletissima pallidiore. var. b. — ut var. a, sed pone fasciam illam subpallidiorem adest fascia irregularis nigro-fusca. var. c. — ut var. a, sed fascia illa pallida distinctior, utrimque fusco-marginata. var. d. — tegminibus valde obscure fusco-testaceis, unicoloribus. Acanalonia Sfin. 1. A. florea Stål. Pallide testaceo-flavescens , dorso viridi-induta; tegminibus la;te subalbido-viridibus, angustissime albido-marginatis, limbo posteriore fusco-punctato; femoribus apice intus ma- cula minuta fusca; fronte subquadrata, apice subito rotundato-angustata, carina media per- currente distincta, aliaque utrimque obsoletiore inter illam et marginem lateralem ad basin frontis incipiente, versus medium cum opposita convergente et medio cura carina media confiuente. 9. Long. 6, Exp. al. 18 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Thiscia Stål. Caput ante oculos valde produetum, vertice oblongo-subtriangulari, piano, medio subsulcato, marginibus leviter elevatis; fronte versus basin convexa, genis longiore; clypeo convexo. Oculi ovales. Ocelli mox infra oculos siti. Antenn» breves, parva?. Thorax BIDRAG TILL BIO JANEIBO-TBAKTENS HEMIPTEB-FAUNA. 11 transversus, brevis, cum scutello obsolete tricarinatus. Tegmina ampla, deflexa, extus valde rotundata, fere semicircularia, sat dense reticulata. Alae tegminibus ajquilonga?. Pedes mediocres, simplices, inermes. Genus eximium, forma capitis tegminumque distinotura, Acanaloniw proximum. 1. T. semicircularis Stål. Pallide sordide viride-flavescens, nitida, vertice toto, thoracis scutellique medio fla- vescente-testaceis ; tegminibus olivaceo-virescentibus. b*. 9. Long. 5$ — 6, Exp. al. 14 — 16 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). AIccstis Stål. Caput obtuse productum, vertice longitudine duplo fere latiore, anterius rotundato, elevato-marginato, posterius medio carinula instructo; fronte basin versus nonnihil angu- stata, latitudine longiore, marginibus incrassatis, medio carina obtusa; clypeo convexo, carinis nullis. Ocelli nulli distincti. Antennse breves. Thorax transversus, postice emar- ginatus, tricarinatus, carinis lateralibus obliquis. Scutellum tricarinatum , carinis latera- libus anterius convergentibus. Tegmina ampla, abdomine plus duplo longiora, fere in eodem piano jacentia, extus valde rotundata, vix semicircularia, venis longitudinalibus furcatis, versus costam et apicem (etiam in disco, licet rarius et magis remote) venulis transversis conjunctis. Alae tegminibus minores. Pedes mediocres, simplices, tibiis posticis subtus pone medium trispinosis. In vicinitate prsecedeutium forte optime locandum genus. 1. A. pallescens Stål. t Sordide flavescente- vel virescente-albida, carinis verticis, thoracis scutellique obscu- rioribus, vel pallide flavo-testaceis. o*. 9. Long. 5 — 6^, Exp. al. 15 — 22 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Poeciloptcra Late. 1. P. caudata Stål. Supra sordide viridi-flavescens , subtus cum pedibus flavo-albida ; capite producto; tegminibus virescentibus, basi flavo-indutis, apice acute productis, apicem versus serie ob- liqua punctorum quinque vel sex et pone illam punctis nonnullis minoribus sparsis nigris; alis albidis. 9. Long. 11£, Exp. al. 42 Millim. — (Mus. Holm.) Statura fere Ricanice pcecilopteroidis, sed tegminibus longius acute productis. Caput triangulariter pro- ductam, vertice piano, subreflexo-marginato ; fronte basin versus subangustata. Scutellum carinis tribus, lateralibus retrorsum subconvergentibus. Tegmina ampla, a basi ad medium valde rotundato-ampliata , dein apicem versus sensim acuminata, apice acute producta. 2. P. rufo-terminata Stål. Pallide subtestaceo-flavescens , tegininibus truncatis, apice et versus apicem anguste sordide rufescente-limbatis; capite truncato. o*. Long. 9, Exp. al. 28 Millim. — (Mus. Holm.) Caput ante thoracem haud prominens, fronte verticeque confusis, illa latitudine nonnihil breviore, utrimque rotundata, basin versus minus, apicem versus magis angustata, carina obsoleta media, apicem versus evanescente. Thorax antrorsum declivus, medio carina per scutellum continuata, hoc etiam utrimque pone medium carina ob- soleta instructo. Tegmina apicem versus sensim latiora, apice truncata, angulo apicali interno obtusiusculo, haud producto, externo rotundato, apicem versus seriebus duabus areolarum elongatarum, regularium, disco areolis mi- noribus subquadratis minus regularibus instrueta. 12 C. STAL. 3. P. tabescens Stål. Flavescente-albida, tegminibus dilute flavo-venosis , apice truncatis, angulo apicali interno subproducto. 9. Long. 7, Exp. al. 25 Milliin. — (Mus. Stal). Caput aiite thoracem vix prominens, truncatum, vertice frontcquo confusis, hac latcrihus ad medium parallells, dcin apicem versus angustata, latitudiui basali subrequilonga, carinis tribus, una media acutiuscula ana utrimque valde obtusa, obsolcta, apicem versus evanescentibus. Tegmina apicem versus sensim latiora, apice tiuiicala, apicem versus seriebus duabus am>Iamm elongntarum (areolis seriei prima extrorsum gradatim longitudine decresoentilras), disco areolis minus regularibus subquadrntis minoribus iustrueta, angulo apicali interno acutiusculo, subproducto, cx- tcrno obtuso. 4. P. faUaciosa Stål. Flavo-albida, tegminibus subsordidis; macula utrimque parva vel fasciola partis deflexi thoracis pone oculos, punctoque supra illam, nec non raaculis octo parvis scutelli, quattuor in serie transversa arcuata ante medium, una utrimque ad marginem lateralem medium, duabusque posticis minoribus nigro-fuscis vel nigris; tegminibus vix nisi ad limbum mi- nute, obsolete parceque fusco-adspersis. 9. Long. 9, Exp. al. 27 Millim. — (Mus. Holm.) Caput ante thoracem paullulum prominens, vertice a fronte separato, hac latitudinc quinta fere parte bre- viore, basi utrimque rotuudata, apicem versus sensim angustata, leviter reflexo-marginata, carinis tribus bnsalibus, obsolctis, lateralibus ad margines approximatis. Thorax anterius latiuscule rotundatus, medio vix depressus. Scu- tellum disco (basi excepta) planiusculura. Tegniina tequilata, apice late rotundata, basi rotundnto-subampliata, apice seriebus duabus areolarum elongatarum, disco areolis minoribus minus regularibus instrueta. 5. P. antiqua Stål. Subsordide albida, maeulis octo parvis scutelli lateralique utrimque thoracis nigri- cantibus; fronte basi, thorace disco obsolete, scutello disco longitrorsum tegminumque fasciolis pluribus ad marginem costalem maculisque irregularibus obsoletis pluribus discoi- dalibus fuscescente-adspersis. o*. 9. Long. 7£, Exp. al. 27 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Prsecedenti similis, capite angustiore. Caput ante thoracem paullulum prominens, fronte verticeque sepa- ratis, illa latitudiui basali fere tequilonga, apicem versus sensim angustata, leviter reflexo-marginata, carina basali media obsoleta. Thorax anterius medio subangulariter antrorsum produetus. Tegmina ut in pnecedente. 6. P. fusco-conspersa Stål. Supra cum tegminibus pallide sordide virescente-grisescens , subtus cum pedibus pallide flavo-albida; fronte basi, thoracis scutellique disco tegminibusque acervatim parce fusco-irroratis , maeulis quattuor parvis thoracis (duabus basalibus, duabus apicalibus) maculisque parvis octo scutelli nigro-fuscis. o*. 9. Long. 9, Exp. al. 30 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Prsecedenti affinis, nonnihil major, supra obscurior et in colorem pallide sordide virescentem vergens, thorace anterius medio rotundato-subprodueto. 7. P. sinuatipennis Stål. Supra pallide sordide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus sordide flavo-albida; vitta utrimque scutelli, punctis nonnullis sparsis tegminum maculaque parva versus basin sita nigro-fuscis, his etiam apice fusco-nebulosis, margine apicali sinuato. d\ 9. Long. 6, Exp. al. 22 Millim. — (Mus. Holm.) Praeccdentibus similis, minor. Caput ante thoracem prominens, vertice fronteque separatis, hac latitudine sublongiore, utrimque leviter subrotundata. Thorax anterius rotundatus. Tegmina apice sinuata, margine commi- surali postcrius nonnihil rotundato-dilatato. BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUNA. 13 8. P. conviva Stål. Pallide sordide testaceo-flavescens, subtus sordide flavo-albida; carina obtusa frontem verticemque separante, maculis duabus minutis posticis thoracis, tegulis, macula parva una alterave tegminum nigro-fuscis, bis apicera versus sensim angustatis. 9. Long. b\, Exp. al. 17 Millim. - (Mus. Holm.) Praecedentibus proxima, tegminibus apicem versus angustatis. Caput ante thoracem prominens, fronte lati- tudine paullulura longiore, lateribus subparallelis , carinis tribus basalibus, media distincta, lateralibus obtusis, latiusculis, obsoletis. Thorax anterius rotundatus. Tegmina basi rotundato-ampliata, apicem versus sensim angustata, apice rotundata. Bladina Stål. 1. B. fuscana Stål. Obscure fusco-testacea, subtus cum pedibus pallidior; fronte lateribus parallelis, la- titudine paullulum longiore, versus margines laterales obsolete pallido-subgranulata. ?. Long. 7, Exp. al. 16—18 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). "Vertex, thorax scutellique discus in eodem piano jacentes, thorace vertice vix duplo longiore. Scutellum tricarinatum, carina media distincta, per thoracem verticemque continuata, lateralibus obsoletis. Tegmina sub- requilata, versus basin leviter rotundata, apice suboblique truncata, angulis apicalibus rotundatis, limbo costali transversim venoso, angusto, venis longitudinalibus apicem versus furcatis, ibidem venulis transversis regulariter, disco venulis plus minus obliquis, curvatis, irregularibus , conjunctis. 2. B. fraterna Stål. Sordide flavo-testacea, subtus pallidior; disco scutelli infuscato ; tegminibus fusco- testaceis, clavo limboque costali ultra medium olivaceo-viridibus ; fronte latitudine tertia fere parte longiore, medio percurrenter carinata, basin versus utrimque carina curvata subtili, basi cum carina media confiuente, instructa. 9. Long. 7£, Exp. al. 27 Millim. — (Mus. Holm.) Prsecedenti valde similis, praeter colorem pallidiorem fronte longiore distinctissime tamen differt. CERCOPINA Stål. Tomaspis Am. et Serv. 1. T. furcata Germ. Am. et Serv. Hist. des Hém. p. 560. 1. (Mus. Holm. et Stål). Monecphora Am. et Serv. 1. M. cingulata Lep. et Serv. Am. et Serv. Hist. des Hém. p. 562. 1. (Mus. Holm. et Stål). 2. M. humeralis Lep. et Serv. Vercopis id. Lep. et Serv. Ene. meth. X. p. 606. 11; Monecphora solita Walk. List of Horn. III. p. 682. 25. (Mus. Holm. et Stål). 3. M. quadrifasciata Lep. et Serv. Cercopis id. Lep. et Serv. Ene. meth. X. p. 605. 8; Monecphora ornata Walk. List of Hom. III. p. 681. 22. (Mus. Holm.) 14 C. STÅL. 4. M. pettucens Stål. Subsordide flavescens, antennis, articulo apicali rostri, thoracis parte dimidia postica, scutello, macula utrimque pectoris, tarsis, vitta commisurali, fascia latissima mox ante medium parteque tertia apicali tegminum nigro-fuscis , spatio inter fasciam illatn et apicem subdecolore, hyalino; fronte subcompressa, obtusa, acute carinata. d\ Long. 9i; Lat. 3| Millim. — (Mus. Holm.) M. vinuloe valde affinis, scutello npiceque tegminum nigricantibus, spatioque horum hyalino medio breviore. 5. M. lepida Stål. Dilute lutescens, antennis, articulo apicali rostri, parte dimidia postica thoracis, macula utrimque pectoris, tarsis, fascia latissima mox ante medium parteque fere tertia apicali tegminum nigro-fuscis, horum limbo apicali spatioque inter fascias nigras subdeco- loribus, pellucidis, spatio illo ipso anguste nigro-fusco-fasciato; fronte subcompressa, acute carinata, haud angulata. 9. Long. 10, Lat. 4 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). M. vimdce iterum affinis species; forte varietas. 6. M. fasciatipennis Stål. Rufescens, vertice utrimque discoque thoracis infuscatis; antennis, rostri articulo apicali, scutello (apice ipso excepto), tibiis anterioribus, tarsis tegminibusque nigro-fuscis, his basi ipsa obsolete rufescentibus, fasciis duabus, una ante, altera pone medium, ru- fescentibus ornatis. tf\ 9. Long. 10—11, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Statura fere M. haneralis, capite angustiore, vertice nonnihil magis produeto. 7. M. nigritarsis Stål. Dilute griseo-flavescens, clypeo, rostro, macula basali frontis, basi verticis, fascia media margineque posteriore thoracis, marginibus lateralibus scutelli, basi venaj intracostalis maculaque apicali tegminum, disco pectoris, trochanteribus, geniculis, apicibus femorum, tarsis spinisque tibiarum posticarum nigris; dorso abdominis rufescente; tegminibus angu- stis, longiusculis. inflexfe diinidio basali brunnescente, fusco-cincto. o*. ?. Long. 31, Exp. al. 89 — 96 Millim. — (Mus. Holm.) Fidicina sericans Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 242. 1. (q*). F. opalinai maxime affinis, et forte cum illa identica, corpore tamen supra sat dense sericeo, areaque in- flexa alarum basin versus brunnescente, ibidem fusco-marginata , haud fusca, parte alarum fusca minus distincte terminuta. Carineta Am. et Serv. 1. C. formosa Germ. Walk. List of Hom. I. p. 240. 1. (Mus. Holm. et Stål). 2. C. fasciculata Germ. Walk. List of Hom. I. p. 118. 42. (Mus. Holm. et Stål). 3. C. viridicollis Germ. Dilute olivaceo-flavescens , glabriuscula, loris, litura utrimque ad ocellos, margineque capitis pone oculos, vitta angusta laterali intramarginali maculisque duabus minutis valde approximatis thoracis pone medium, lineis duabus longitudinalibus medio interruptis ma- culisque duabus minutis pone medium scutelli spinisque femorum anticorum nigro-fuscis ; abdomine superne utrimque serie punctorum fuscorum. d*. Long. 16, Exp. al. 44 Millim. — (Mus. Holm.) Cicada id. Germ. in Thons Archiv. II. 2. 91. — Silberji. Kev. Ent. II. 62. 17. var. b. — Segmentis abdominis ventralibus medio macula fusca. Caput thoracis antico paullulum angnstius, vertice basi diametro transversa oculorum dimidio latiore; fronte modice prominente, convexa. Thorax posterius longitudine media vix ter latior, ab apice retrorsum ultra medium subsequilatus vel vix dilatatus, posterius utrimque subito ampliatus, angulis anticis rotundatis, parte ante impres- sionem transversam posticam posteriore fere quadruplo longiore. Tegmina latiuscula, latitudine media duplo et di- midio longiora, vitrea, apicem versus cum alis leviter infuscata (proesertim in disco areolarum), areola basali venas duas separatas emittente. Ålas margine interno areolre inflexce infuscato. Opercula scutello vix breviora, sub- sequilata, apice late rotundata, basi distantia, apicem versus convergentia. Femora antica subtus trispinosa, spina basali distincta, spinis ante medium sitis obsolete antrorsum nutantibus, apicali minima. Cicada Lin. Species mihi cognita? australi-americanae in plures divisiones subgenericas distribui possunt. 1. Alae areolis apicalibus sex; tegminum areola basali venas duas plus minus distantes vel approximatas emittente; costa levissime curvata. (Cicada Lin.) 1. C. grossa Fabr. Walk. List of Hom. I. p. 116. 26; Cicada gigas Ol.; Walk. List of Hom. I. p. 104. 3. (Mus. Holm. et Stål). 2. C. perpulchra Stål. Olivaceo-virescens, supra remote acervatim albido-subsericea; impressionibus thoracis, scutelli maculis duabus oblongo-triangularibus basalibus et duabus parvis pone medium 20 C. STÅL. nec non margine basali segmentorum dorsalium abdominis nigricantibus, hoc densius seri- eeo; alis vitreis, venis olivaceo-fiavis, apicem versus fuscis, costa ditnidia virescente, anasto- mosibus, venis longitudinalibus prope apicem venaque apicali iiitrainai^inali fusco-maculatis. 9. Long. 27, Exp. al. 78 Millim. — (Mus. Holm.) Vicada perpulchra Stål. Öfvcrs. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 243. 5. $. Species pulcherrima, distinctissimn. Caput thorace auticQ nonnihil latius, vcrtice oculo transverso plus duplo latiore; fronte modice convexa, ante verticem raodioe prominente. Thorax retrorsum sensini leviter rotundato-am- pliatus, dilatatus, longituiline media duplo et dimidio latior, parte pone impressionen) transversam postieain antcrinre dimidio breviore. Tegmina latitudine media fere triplo et dimidio longiora, costa remote spinulosa, areola basali apice fusca. Ahe tegminihtis dimidiis päron longiores, area inflexa basi grisea et fusco-venosa, intus anguste fusco- margiuata. Subtus cum pedibus pallidior, fenioribus anticis subtus ante medium spiua majore, erecta, basi spiua brevi autrorsum valde nutaute, apice tuberculo valde obsoleto armatis. 3. C. Sahlbergi Stål. Flavo-testacea, parcissime, abdomine supra utrimque densius, albido-subsericea ; cly- peo, loris, vittis duabus subobsoletis frontis, maculis transversim confluentibus verticis, vittis impressionum thoracis, maculis duabus basalibus mediis obloiigo-triangularibus, vifta utrimque maculisque duabus parvis pone medium scutelli, vitta media marginibusque veri- tris, femoribus anticis subtus, tibiis anterioribus apicem versus tarsisque anterioribus nigri- cantibus; tegminum macula apicali venulaque transversa prima nec non alarum area? in- flexa? apice fuscescentibus. 9. Long. 18, Exp. al. 9 Millim. — (Mus. Holm.) Cicada SaMbergi Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 243. 6. (?). Species pulchra. Caput thorace antico paullulum latius, vertice diametro transversa oeulorum vix dimidio latiore, fronte admodum convexa, prominente. Thorax apice utrimque rotundatus, retrorsum ultra medium sub- aequilatus, haud dilatatus, posterius subito ampliatus, parte ante impressionem transversam posticam posteriore fcrc sexies longiore. Tegmina latitudine media circiter duplo et dimidio longiora, quam levissimc infuscata vel dilute subsordide vinacea, veuis dimidio olivaceo-flavis, dimidio fuscis, areolis apicalibus disco longitrorsum obscurioribus, basali latitudine fere duplo longiore, venis ex illa emissis approxiraatis , haud tornen contiguis. Alie tegminibus clariores, area inflexa opalina, basi intus et apice infuscata. Femora antica subtus spinis tribus, antrorsum nonnihil uutautibus, apicem versus longitudine sensim decrescentibus, nigris armnta. 4. C. subolivacea Stål. Sordide viridi-subolivacea, subtus cum pedibus nonnihil pallidior, parcissime subseri- cea, pectore dense albido-sericeo; maculis duabus verticis, impressionibus thoracis, vittis duabus scutelli lineaque dorsali media longitudinali abdominis subobsoletis nigro-fuscis; tegminibus alisque vitreis, olivaceo-flavo-, apicem versus fusco-venosis, area illorum inflexa harumque basi dilute asruginosis, costa basi viridi-induta. 9. Long. 27, Exp. al. 78 Millim. — (Mus. Holm.) Structura thoracis sat insiguis species. Caput thoracis antico nonnihil latius, vertice oculo transverso vix ter latiore, fronte admodum convexa, antrorsum nonnihil produeta. Thorax ab apice retrorsum ultra me- dium sensim subangustatus, posterius subito admodum ampliatus, ad basin tegminum oblique truncatus, et ibi- dem retrorsum nonnihil produetue, marginibus latendibus deflexis, subdilatatis , angulis anticis subrectis, subpromi- uentibus, parte ante impressionem transversam posticam postica ter longiore. Tegmiua latitudine media circiter ter longiora, vitrea; sinu postico alarum suhprofundo. Femora antica subtus spinis tribus armata, spiua basali longiore, antrorsum nonnihil nutantc, illa mox aute medium sita erecta, subapicali reliquis multo breviore. 2. Alce areolis apicalibus sex; areola basali tegminum venas duas basi et prope basin valde approximatas, fere contiguas, emittente; costa a basi ultra medium subrecta, prope apicem (in media tegmine) distincte curvata. (Tapliura Stål). Huc pertinent C. misclla Stål et G. nitida De Gkkk, (sec. exemplum typicura collectionis De Gecriana: iii Museo Holmiensi asservatae). BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-F AUNA. 21 3. Alce areolis apicalibus quinque; tegminum areola basali venas duns distantes emit- tente; vena intramarginali e costce apice emissa apicem ver sus a vena marginali sensim distincte diver gente, prope apicem tegminis in margine antico terminata; tegminibus igitur, uti videtur, areolis apicalibus novem instructis; areola apicali prima {ver a) secunda subbreviore; co&ta le- viter curvata. (Parnisa Stål). 5. C. biplagiata Stål. Olivaceo-virescens, parcissime albido-subsericea, maculis duabus maximis thoracis, fere totis fusco-rnarginatis, ferrugineis; maculis verticis basalibus et apicalibus, maculis duabus basalibus mediis vittaque utrimque scutelli subtestaceo-marginatis incisurisque abdo- minis dorsalibus nigricantibus, hoc corpore reliquo obscuriore, in colorem olivaceo-testaceum vergente; tegminibus vitreis, decoloribus, venis ultra medium costaque tota subolivaceo-vire- scentibus, illis apicem versus fuscis. ?. Long. 18, Exp. al. 55 Millim. — (Mus. Holm.) Caput thorace anteriore paullulum angustius, vertice oculo transverso vix duplo latiore, fronte transversim convexiuscula, haud gibba, basi modice prominente. Thorax ab apice ultra medium aequilatus, haud dilatatus, utrimque deflexus, posterius subito ampliatus, angulis anticis rotundatis, parte ante impressionem transversam po- sticam postica fere quinquies longiore. Tegmina latitudine media fere duplo et dimidio longiora, areola basali apicem versus subangustata. Femora antica subtus spinis quattuor infuscatis, antrorsum uonnihil nutantibus armata, basali longiuscula, mediis duabus illa dimidio brevioribus, subapicali minutissima. 6. C. casta Stål. Cum venis tegminum pallide olivaceo-flavescens, flavo-rufescens vel subcitrina, uni- color; tegminibus alisque vitreis, obsoletissime infuscato-micantibus; antennis fuscis; ventris disco plus minus ampliate dilute rufescente. o*. ?. Long. 16, Exp. al. 41 — 43 Millim. — (Mus. Holm.). Cicada casta Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 243. 10. (ef). Caput thoracis antico paullulum angustius, vertice oculo transverso duplo latiore, fronte transversim convexiuscula, haud gibba, basi nonnihil prominente. Thorax ab apice ultra medium requilatus vel levissime sensim sublatior, postice subito ampliatus, angulis anticis rotundatis, parte ante impressionem transversam posticam poste- riore fere sexies longiore. Tegmina latitudine media fere duplo et dimidio longiora, venis ex areola basali emissis basi admodum approximatis. Femora antica subtus spinis quattuor apice fuscis, apicem versus longitudine sensim decrescentibus, antrorsum subnutantibus armata, apicali minutissima. Opercula maris brevia, parva, angusta, lati- tudine duplo longiora, apice rotundata, valde distantia, introrsum subcurvata. 7. C. fraudulenta Stål. Olivaceo-testacea, prassertim abdomine subtusque acervatim subsericea; frontis disco, clypeo, loris, maculis vittisque duabus scutelli, saepe etiam femoribus anticis subtus nigri- cantibus aut nigro-fuscis; tegminibus alisque obsolete pallidissime infuscatis, vitreis, costa plus minus dilute aut obscure flavo- vel rufo-testacea aut subsanguinea, venis ultra me- dium illi concoloribus, apicem versus fuscis; capite thoracis antico paullulum angustiore. ö\ ?. Long. ef. 12, 9. 15, Exp. al. cA 36, 9. 38 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). C. Monetae, quas etiam in hac divisione est inscribenda, maxime affinis, cum illa adhuc in collectionibus confusa, tamen distinctissima, vulgatior. Caput thoracis antico paullulum at distincte angustius, vertice oculo trans- verso plus duplo latiore; fronte transversim convexiuscula, haud gibbosa, basi nonnihil prominula. Thorax ab apice re- trorsum ultra medium subrequilatus, utrimque reflexus, haud dilatatus, postice subito ampliatus, angulis anticis ro- tundatis, parte ante impressionem transversam posticam posteriore fere sexies longiore. Tegmina latitudine media fere duplo et dimidio longiora, areola basali apicem versus angustata, costa levissime curvata. Ake arese inflexse apice levissime infuscato. Femora antica subtus spinis tribus antrorsum nutantibus, apicem versus longitudine sen- sim decrescentibus, apice ipso fuscis armata. Opercula maris parva, basi valde distantia, apicem versus nonnihil convergentia, sequilata, curvata, apice rotundata, pallidiora. & 22 C. STÅL. 4. Atce areolis apicalibus quinque; tegmina areolis apicalibus duabus primis subcequi- longis, basi venis transvei%sis opposite obliquis, inter se angulum subredum formantibus , ter- minatis, h. e. areola prima venida a vena marginali retrorsum et introrsum exairrente, areola secunda venida a vena longitudinali prima retrorsum (Jiaud antrorsum, ut solet) et extrorsum exctirrente, basi tei°minatis; costa levissime curvata. (Calvria Stål). 8. C. blanda Stål. Flavo-subolivacea, parce, abdornine nonnihil densius, albido-subsericea; margine in- terno lororum, impressionibus transversis frontis versus medium, maculis ocellos cingentibus, lituris tboracis, serie macularum abdominis dorsali, anterius dichotoma, maculisque duabus basalibus segmenti dorsalis septimi nigricantibus, scutelli disco longitrorsum , maculaque apicali tegminum vitreorum fuscescentibus; costa pallide olivaceo-flavescente. ?. Long. 14, Kxp. al. 36 Millim. — (Mus. Holm.) Caput thoracis antico paullulum latius, vertice oculo träns verso duplo fere latiore, fronte transvcrsim modice couvexa, basi nounihil prominente. Thorax ab apice ultra medium ajquilatus, hand dilatatus, posterius subito ampliatus, angulis anticis rotundatis, parte ante impressionem transversam posticam posteriore circiter sexies vel septies longiore. Tegmina quain obsoletissime vinacea, låtit udiue media circiter duplo et dimidio longiora. Femora antica subtus spinis quattuor antrorsum nutantibus, fuscis, apicem versus sensim longitudine decresceutibus, apicali minima, annat a. 5. Alve areolis apicalibus quattuor; tegmina ut in subgenere prcecedente instruda. (Pru- ■asis Stål). 9. C. pidcherrima Stål. Varicolor, unicolor vel fusco-picta; vertice anterius utrimque inter frontem et oculos rotundato-prominente; thorace vitta media leevi, utrimque ad vittam illam dense subtilis- sime vix perspicue ruguloso-subpunctato; tegminibus vitreis, decoloribus, flavotestaceo-venosis. d\ 9. Long. 9, Exp. al. 24—25 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). var. a. — Pallide, plus minus sordide, testaceo-flavescens , unicolor. var b. — Ut var. a, sed vertice, thorace scutelloque plus minus distincte fusco- aut nigro-maculatis vittatisque. ?. var. c. — Olivaceo-virescens , capite, impressionibus thoracis, et vitta utrimque scu- telli, stepe etiam coxis anticis subtus nigricantibus aut nigro-fuscis. o". ?. Cicada pulcherrima Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 243. 9. (ef). In pluribus collectionibus, secundum exempla communieata, ut varietas pusilla Cicadce Monetce, vel potius V. fraudulentce , qure ipsa cum C. Moneta confunditur, considerata; pauenj tamen adsunt species Cicadw magis divcrete. Caput thoracis antico vix vel panna latius, vertice oculo globoso transverso duplo latiore, anterius utrimque inter oculos et frontem supra antennas rotundato-prominente; fronte transversim convexiuscula, haud gibba, basi prominente, quare caput apice, uti videtur, biincisum. Thorax ab apice ultra medium subsequilatus, utrimque deflexus, haud dilatatus, postice subito ampliatus, parte ante impressionem transversam posticam postoriore quater vel qninquies longiore. Tegmina latitudiue media vix duplo et dimidio longiora, apice ipso interdum levissime infuscata. Opercula nulla. Femora antica subtus spinis quattuor, antrorsum nutantibus, apicem versus longitudiSe sensim decresceutibus, armata. MEMBRACINA Burm Mcmbracis Fabr. 1. M. tedigera Ol. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1816. p. 246. 11. (Mus. Holm. et Stål). BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUNA. 23 2. M. arcuata De Geer. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 247. 15. (Mus. Holm. et Stål). 3. M. cruentata Germ. Pairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 250. 25. (Mus. Holm. et Stål). 4. M. quinque-maculata Fairm. Pairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 250. 27. (Mus. Holm. et Stål). 5. M. albidorsa Fairm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 251. 30. (Mus. Holm. et Stål). 6. M. Fulica Germ. Fairm. Ann. Soc Ent. 1846. p. 251. 31. (Mus. Holm. et Stål). 7. M. radans Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 252. 33. (Mus. Holm. et Stål). 8. M. simulans Stål. Nigricans, punctata, raaculis duabus dorsalibus, una media, altera subapicali, parte- que antica thoracis sordide flavo-albidis, supra oculos utrimque macula fusca; cornu tho- racis compresso, elongato, subnutante, utrimque bicarinato; tarsis pallidis. o". Long. 7, Lat. 1$ Millim. — (Mus. Holm.) Statura fere M. Fulicce, minor. 9. M. nigro-apicata Stål. Flavo-testacea, dense punctata, apice processus thoracis nigro-fusco; vitta utrimque dorsali tegminibusque fuscis, horum pläga ante medium nigricante. ?. Long. 10, Lat. 2\ Millirn. — (Mus. Holm.) M. nutanti subsimilis, cornu thoracis recto, magis sursum producto, basi antice et postice subsinuato, tho- race posterius ad angulum commisuralem tegminum producto. 10. M. Monoceros Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 253. 38. (Mus. Holm. et Stål). 11. M. Elephas Stål. Fusco-ferruginea, dense fortiter punctata, tarsis pallidis; thorace posterius tegmina subsuperante, anterius in cornu validum, subcompressum, corpori aequilongum, producto. c?. 9. Long. 104— 13, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Species eximia, cornu longissimo. Thorax posterius longe produetus, tegmina subsuperans , parte retrorsum produeta medio subangusta, dein subampliata, et apicem versus rursus sensim angustata, apice com pressa, distincte carinata; cornu antico longissimo, corpori aequilongo, basi erassiuseulo, apicem versus nonnihil compresso, ibidem recurvo, supra et subtus distincte carinato, utrimque etiam carinis duabus instrueto, una inferiore, distinctiore, prope apicem superne cum opposita confluente, basin versus evauescente, altera cum carina dorsali parallela, obso- letiore, basi et apicem versus evanescente. 12. M. poecila Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 256. 48. (Mus. Holm. et Stål). 13. M. torva (?) Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 256. 49. (Mus. Stål). •_' t C. STÅL. Bolbonota Am. et Sf.rv. 1. B. melcena Gebm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 258. 4. (Mus. Holm.) 2. B. aureo-sericea Stål. Sordide flavescens, aureo-sericea, mesostethio fusco ferrugineo; thorace septem-cari- nato, carina media percurrente, posteriora versus magis compressa, subrecta, prope apicem subsubito interrupta, obsolete usque ad apicem continuata, lateralibus tribus anterioribus, inter se parallelis, sed a media retrorsum divergentibus, prope humeros evanescentibus, in partem anticam deflexam thoracis haud decurrentibus, carina humeris proxima obsole- tissima, non nisi certo situ distinguenda. 9. Long. 4j, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). 3. B. bituberculata Stål. Nigra, tarsis maculisque parvis tegminum flavescentibus; thorace carina media per- currente, carinisque utrimque duabus anterioribus inasqualibus, irregularibus instructo, inter carinas tuberculis minutis adsperso, parte retrorsum producta mox ante medium et prope apicem tuberculo transverso elevato, tuberculo anteriore minore, posteriore majore, fere ad latera thoracis extenso; apice ipso tegminum pallido. $. Long. 4, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm.) Tuberculis duobus mngnis, ut et sculptura thoracis in parte antica, ab omnibus mihi cognitis differt haec species. S|ilion«o|>]iorus Fairm. 1. S. Falléni Stål. Ferrugineo-fuscus , scabriusculus, tarsis pallidioribus, thoracis parte posteriore pro- ducta recta, mox ante medium cornu crasso, erecto, armata, thorace anterius in cornu longum, apicem versus nonnihil gracilescens, retrorsum curvatum, in cornu postico quiescens, undatum, producto. ?. Long. 8, Lat. 2§ Millim. — (Mus. Holm.) Thorax parte antico-supera cornu basi crasso, apicem versus gracilescente, retrorsum curvato-producto, in cornu postico quiescente, ibidem nonnihil sursura, deinde retrorsum producto, apice subhorizoutali , armato; cornu posteriore crasso, cylindrico, perpendiculari. Ptonigia Lap. 1. P. bovina Stål. Ferrugineo-nigricans, fortiter punctata, minute spinuloso-tuberculata, cornubus an- ticis sursum productis, nonnihil divaricatis, longiusculis, apice subito acuminatis, cornu postico medio tuberculo majore, antice tuberculo minore instructo; fascia subobliqua teg- minum obsolete testaceo-albida; capite, corpore subtus tibiisque ex parte sordide albido- farinosis. 9. Long. 5J, Lat. 2J Millim. — (Mus. Stål). P. Satance statura similis, cornubus anticis thoracis duplo longioribus, compressis, divaricatis, haud retror- sum productis, a latera visis latitudinc fcrc plus ter longioribus, apice subincrassatis , ibidem extrorsum subflexis, et subito acuminatis; cornu postico tcgminibus »equilongo, apicem versus sensim angustato, apice subdeflexo, ante- rius mox pone cornua antica tuberculo minore, medio fere tubercido inujore, posterius qnam antice magis declivo, instructo, carina dorsali marginibusquc lateralibus spinulosis. BIDRAG TILL RIO J ANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUN A. 25 2. P. Satanas Less. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 264. 6. (Mus. Holm.) 3. P. crassicornis Fairm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 264. 5. (Mus. Holm.) 4. P. Hcedulus Stål. Pallide subferrugineo-flavescens , dense punctata, spinulosa; cornubus anticis thoracis triangularibus , inter se parallells, his extus, tuberculo posteriore fasciaque ante apicem processus postici, tegminibus, capite subtus pedibusque infuscatis vel fusco-adspersis ; fascia tegminum pallidiore. Long. 5, Lat. 2 Millim. -*- (Mus. Holm.) Statura fere proecedentis , cornubus anticis triangularibus, acutis, compressis, inter se parallelis, sursum, vix nisi apice subretrorsum et subextrorsum, productis, latitudine basali paullulum longioribus, spatio inter cornua quam in speciebus prsecedentibus nonnihil latiore, planiore; processu postico apicem versus sensim angustato, anterius mox pone cornua antica tuberculo minore, medio fere alio majore instructo, marginibus carinaque media spinulosis. 5. P. exaltata Walk. Walk. List of Hom. II. p. 502. 16. (Mus. Holm. et Stål). Iloplophora Germ. 1. H. fimbriata Stål. Subolivaceo-testacea, puberula, sat dense fortiter punctata, punctis fundo subaureo- micantibus; pedibus tegminibusque versus basin viridi-subolivaceis; thoracis limbo pone humeros anguste, costa ultra medium venaque corii externa basi, femoribus apice superne vittaque exteriore tibiarum cinnabarinis. ?. Long. 15, Lat. 7$ Millim. — (Mus. Holm.) Species pulchra. Thorax medio carina percurrente obtusa sat distincta, posterius versus medium parum, dein retrorsum magis angustatus, apice acutus, angulis humeralibus obtusis, parum prominentibus. Tegmina flavo- testaceo-hyalina , basin versus viridi-subolivacea , ibidem remote flavescente-subsericea. 2. H. pertusa Burm. Eaikm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 271. 6. (Mus. Holm. et Stål). 3. H. obtusa Stål. Fuscescente-testacea, fortiter sat dense punctata, puberula, pedibus flavescente-testa- ceis; pectore nigro-fusco; tegminibus ante medium fasciis duabus obsoletissimis, fuscescen- tibus, venas haud occupantibus. o*. Long. 7, Lat. 4 Millim. — (Mus. Holm.) Thorax anterius obsolete fusco-varius , carina media sat distincta percurrente instructus, angulis humeralibus obtusis, paullulum prominentibus, parte postica producta apice obtusa, rotundata, prope apicem utrimque macula parva marginali obsoleta sordide flavo-albida ornata. 4. H. straminicolor Stål. Parva, pallide sordide flavescens, sat dense punctata, thorace medio carina distin- ctiore et utrimque carinis duabus obsoletis, irregularibus instructo; tegminibus sordide hyalinis, pallide flavescente-venosis. V. Long. 4, Lat. 2 Millim. — (Mus. Stål). Thorax anterius utrimque inter caput et humeros leviter sinuatus, parte postica apice acuta, carina media percurrente, carinis lateralibus obsoletis, irregularibus, non nisi certo situ bene perspicuis, utrimque abbreviatis. K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 6. 4 26 C. STÅL. I mbonia Bi km. 1. U. turrita Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 276. 4. (Mus. Holm. et Stål). 2. U. spinosa Fabk. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 276. 6. (Mus. Holm. et Stål). 3. U. Ataliba Fairm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 278. 11. (Mus. Holm.) 4. U. venosa Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 278. 12. (Mus. Holm. et Stål). Cercsa Am. et Serv. 1. C. axillaris Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 285. 10. (Mus. Holm. et Stål). 2. C. ustnlata Fairm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 285. 7. (Mus. Holm. et Stål). 3. C. unguicularis Stål. Pallide griseo-flavescens , sat fortiter subremote punctata, nitidula, parce pilosa; im- pressione utrimque apicali thoracis maculisque 2 parvis lateralibus capitis ad oculos, ma- culis parvis subbasalibus apicibusque tibiarum nec non unguiculis apicibusque imis cornuum thoracis nigricantibus. $. Long. 6jj, Lat. 2J Millim. — (Mus. Holm.) Thorax utrimque vitta retrorsum convergente inter comua maculaque utrimque pone medium obsoletis, sub- ferrugineis, anterius cornubus 2 horizontalibus, acutis, subgracilibus, retrorsum levissime curvatis armatus, posterius abdomen vix superans, compressus, utrimque semicirculariter iinpressus, dorso convexiusculus, obsoletissime eari- natus, apice gracilis, rectus. 4. C. nervösa (?) Fairm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 2846. p. 289. 22. (Mus. Holm.) Smiliorachis Fairm. 1. S. carina ta Walk. Barnoides carinata Walk. List of Hom. II. p. 590. 3. (Mus. Holm. et Stål). 2. S. stictica Stål. Nigricans, albido-variegata; thorace multicarinato, fasciis duabus partis posterioris albidis, fascia tegminum nonnihil ante medium parteque tertia apicali vinaceo-hyalinis, venis fasciae albidis; abdomine pedibusque flavo-testaceis. ?. Long. 6, Lat. 2i Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Prsecedenti affinis, nonnihil minor. Thorax sat dense et fortiter punctatus, admodum convexus, posterius subcompressus , multicarinatus, carinis una media magis elevata percurrente, una prope illam utrimque abbreviata, duabus inter carinam illam et huraerum brevioribns, carina humero proxima valde obsoleta. 3. S. inornata Stål. Dilute flavo-testacea, sat dense et fortiter punctata; fronte, loris, clypeo maculaque utrimque mesostethii nigricantibus; thorace carina media percurrente distincta posterius BIDRAG TILL BIO JANEIRO-TRAKTENS IIEMIPTER-F AUNA. 27 magis elevata, tribusque utrimque inter illam et humeros brevioribus, irregularibus , ob- soletioribus, pallidioribus instructo; tegminum venis ultra medium utrimque fuscopunctatis. 9. Long. 4J, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Thorax dorso carina percurrente distincta, posterius magris elevata, acuta, et utrimque carinis vel potius rugis tribus linearibus lougitudinalibus subobsoletis ad humeros et fere in medio partis posticse productae evane- scentibus, parte illa producta retrorsum sensim angustata, acuta, prope apicem obsoletissime albido-fasciata. 4. S. maculinervis Stål. Sat fortiter denseque punctata, albida, subtus cum femoribus (apicibus exceptis), tibiarum basi, apice annuloque medio capiteque infra nigris; vertice thoraceque ante me- dium nigro-variis, hujus macula media apiceque processus postici flavo-testaceis , fascia lata prope apicem nigro-fusca; tegminibus vitreis, maculis venarum (apice excepto) maculaque ad costam pone medium nigris. 9- Long. 5, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Thorax carina acuta percurrente media posterius magis elevata, anterius carinulis pluribus irregularibus ana- stomosantibus instructus, processu postico medio requilato, dein apicem versus sensim angustato, acuminato. 5. S. pilosella Stål. Nigricans, sat dense et fortiter punctata, thorace pilosulo, tricarinato, fasciis duabus processus postici sordide albidis; tegminibus nigro-fuscis, parte dimidia apicali vinacea; pe- dibus genitalibusque testaceo-flavis. ?. Long. 5, Lat 2 Millim. — (Mus. Holm.) Thorax carina media percurrente nec non carina utrimque cum illa parallela, anterius supra et nonnihil pone humeros, posterius longius ante apicem processus postici evanescente; angulis lateralibus testaeeo-flavo- marginatis. 6. S. fasciifera Stål. Plus minus obscure aut dilute flavo-testacea, pilosula, sat dense et fortiter pun- ctata, capite thoraceque anterius, hujus etiam fascia in processu postico, fasciaque media tegminum vinaceorum fusco-testaceis vel subnigro-fuscis. 9. Long. 5, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Statura omnino prsecedentis et, ut puto, ejus varietas. 7. S. concinna Stål. Supra flavo-testacea, subaureo-micans, sat dense et fortiter punctata, margine late- rali ab apice ad medium, maculis tribus transversim positis mediis aliaque subapicali pro- cessus thoracis postici carinaque unica percurrente anterius albidis; tegminibus vitreis, basi brunneo-punctatis, maculis parvis venarum aliaque mox pone medium ad costam nigro-fuscis; pectore, capite infra, femoribusque (apice excepto) nigricantibus. Long. 5, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm.) Sniilia Germ. 1. S. vaginata Germ. Eairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 292. 1. (Mus. Holm. et Stål). 2. S. campestris Fairm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 292. 3. (Mus. Holm.) 3. S. semiacuta Stål. Brunn eo-testacea vel testaceo-flavescens, nitida, sat dense (anterius subtilius) punctu- lata; thorace convexo, anterius ecarinato, medio utrimque semicirculariter impresso, medio 28 C. STÅL. et posteriu8 compresso, acute carinato-subelevato , carina nigricante; tegminibus obscure vinaceis, vitta costali lata fuscescente. ef.?. Long 84— 9, Lat. 3J — 4 Milliiu. — (Mus. Holm.) Thorax quam in prrecedentibus minus elevatus, a latere visus supcrne minus rotundatus. Aconophora Faibm. 1. A. pugionata Gebm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 295. 6. (Mus. Holm. et Stål). 2. A. gilvipes Stål. Fusco-testacea, griseo-subsericea, dense punctulata, capite pectoreque nigris; podibus flavo-testaceis ; thorace anterius in cornu compressum, thoracis tertia? parti subtBquilongum, nigro-fuscum produeto; tegminibus sordide byalinis, obscurius venosis, basin versus niacula parva oblonga fusca notatis. d\ Long. (processu thoracis excepto) 5$, Lat. 2J Millim. — (Mus. Holm.) 3. A. subinermis Stål. Sordide flavo-testacea, aureo-griseo subsericea, dense punctulata; thorace anterius triangulariter produeto. 9. Long. 7 — 7j, Lat. 3§ Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Thorax anterius triangulariter nonnihil produetus, nonuihil reclinato-declivus , parte produeta a latere visa triangulari, apice compressa, supra carinata, carina per thoracem retrorsum obsolete currente; posterius sensim, apicem versus magis, angustatus, acuminatus. Vente tegminum ultra medium sat dense subaureo-sericeae. Entylia Gebm. 1. E. gemmata Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 300. 1. (Mus. Holm. et Stål). 2. E. fallax Stål. Griseo-albida, fusco-punctata, fascia utrimque media subobliqua et alia pone medium thoracis percurrente albidis; subtus nigro-fusca, pedibus testaceo-flavis. ¥• Long. 4J, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm.) Thorax compressus, dorso ante medium parum profunde sinuatus, cornu antico breviusculo, apicera versus a latere viso nonnihil angustato, apice obtuso, utrimque bicarinato; carinis utrimque tribus lateralibus irregularibus, supra humeros evanescentibus , retrorsum usque ad apicem currentibus instruetus. Oxygonin Faibm. 1. O. sobrina Stål. Sordide flavo-subolivacea, sat dense punctata, subtus nigro-fusca; pedibus sordide flavescentibus; thorace tegminibus a;quilongo, dorso mox pone angulos laterales compresso- elevato, utrimque quadri-carinato. o*. Long. 6, Lat. 2| Millim. — (Nus. Holm.) O. pacifica valde affinis, thoracis parte dorsali clevata anterius minus decliva, ibidem minus älta. Thorax parte dorsali clevata a latere visa anterius rotundata, posterius sensim in carinam mcdiain longitudinalera transiente, anterius fcrruginca, retrorsum et extrorsum vittain similitcr coloratam emittentc. Tegmina parte dimidia basali punctata, cum macula apicali ferruginea. 2. O. signata Gebm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 304. 9. (Mus. Holm. et Stål). BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUNA. 29 3. O. patnielis Stål. Sordide olivaceo-flavescens , thorace tegminumque parte dimidia basali externa sat dense punctatis, illo utrimque longitrorsum quadri-carinato, anterius triangulariter com- presso-subproducto, parte producta apice fusco-marginata, a latere visa angulum subacutum formante, anterius reclinato-decliva; tegminibus apicem versus leviter infuscatis, vena lon- gitudinali tertia (a costa) fusca. ö". Long. 6, Lat. 2i Millim. — (Mus. Holm.) 0. signatce valde affinis, thorace anterius haud perpendiculariter, sed reclinato-declivo , supra anterius recto, haud subsiuuato. Aspona Stål. N. gen. Caput subobtuse triangulare, subproduetum. Thorax utrimque mox pone angulos laterales excisus, angulis ipsis subprominentibus, dein retrorsum ultra medium sensim am- pliatus, utrimque rotundatus et posterius angustatus, abdomen ubique superans, con- vexus, apice subcaudatus. Tegmina ad magnam partem a thorace oceulta, venis longitu- dinalibus versus costam valde approximatis, areolis apicalibus quinque oblongis vel sub- elongatis, unaque discoidali subtriangulari inter venas longitudinales secundam et tertiam et mox ante areolas duas apicales internas sita. Pedes simplices, tarsis subsequilongis. Oxygonim et forte magis Gyphoti (Burm. in Silb. Revue Ent.) mihi ignoto proximum genus, valde singu- lare, struetura tegininum capiteque produeto distinctum. 1. A. bullata Stål. Flavo-olivacea, thorace dense punctato, disco obscurius subferrugineo, medio carina percurrente pallidiore, distinctiore et utrimque carinis pluribus irregularibus furcatis in- strueto; pedibus capiteque subtus nigricantibus. o71. Long. 6J, Lat. 3i Millim. — (Mus. Holm.) Hygris Stål. N. gen. Caput obtuse triangulare, perpendiculare. Thorax ultra apicem abdominis sat longe extensus, anterius convexo-declivus, inermis, pone angulos laterales sinuatus, dein sub- ampliatus, et fere a medio retrorsum sensim angustatus, apice acutus, dorso convexus. Tegmina a thorace ad magnam partem oceulta, areolis apicalibus quinque, quattuor harum elongatis, parallelis, media minuta, triangulari, terminali; areolis discoidalibus duabus. Pedes simplices, tarsis ajquilongis. 1. H. unicarinata Stål. Flavo-testacea, sat dense punctata, breviter parce pilosula; carina unica media per- currente thoracis parum elevata; tegminibus fusco-venosis, apicem versus nubecula pallide fuscescente. o*. Long. 7J, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm.) Primo intuitu Darni acutalw haud dissimilis. V Amastris Stål. N. gen. Caput perpendicul»e, subobtuse triangulare. Thorax anterius convexus, pone me- dium compresso-subelevatus, ibidem dorso acutus, unicarinatus , mox pone angulos laterales utrimque sinuatus, dein subampliatus, pone medium retrorsum sensim angustatus, apice acutus. Tegmina ad dimidium a thorace tecta, parte libera minus pellucida, irregulariter ve- m 30 C. STÅL. nosa, areolis basalibus tribus, discoidalibus tribus, apicalibus quinque, media inter has unninali, lata, basi vena recta transversa terminata. Pedes simplices, tarsis asquilongis. TheUoe afliue genus, tegminum structura divcrsum et Ceresain fere mentiens. 1. A. fallax Stål. Subolivaceo-flavescens, dense punctata, parce breviter pilosula, carina dorsali apice- que tegininum brunnescentibus, areola tegmin um discoidali postica a costa remota et ad hane venulam emittente, areola? terminali sequimagna, hujus petiolo e parte tertia latitu- dinis areola; emisso; capite latitudine dimidia paullulum longiore. ?. Long. 5J, Lat. 2£ Millim. — (Mus. Holm.) Thelice bracteatw valde sirailis. 2. A. simillima Stål. Dilute viridi-olivaceo-flavescens , sat dense punctata, parce breviter pilosula; areola tegminum discoidali postica costam attingente, areola} terminali requimagna, areola apicali secunda parva, tertiam partem areola) terminalis aequante. 9. Long. 4i, Lat. 2J Millim. — (Mus. Holm.) Pnecedenti simillima, nonnihil minor. 3. A. consanguinea Stål. Testaceo-flavescens . sat dense punctata, parce breviter pilosula; capite latitudine nonnihil breviore; tegminum areola discoidali postica a costa remota et ad hane venulam emittente, areola terminali nonnihil minore, areola apicali secunda quadrata, terminali vix minore, hujus petiolo fere e medio emisso. 9. Long. 41, Lat. 2 Millim. — (Mus. Stål) Prsecedentibus simillima, et cum illis facillime confusa. llcmiptycha Gekm. 1. H. flava Faikm. Faibm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 314. 6. (Mus. Holm. et Stål). 2. H. longicornis Faikm. Faikm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 315. 7. (Mus. Holm.) 3. H. centrotoides Fairm. Faibm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 317. 14. (Mus. Helm.) 4. H. alata Fairm. Faikm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 317. 16. (Mus. Holm.) Nassunia Stål. N. gen. Caput triangulare, perpendiculare. Thorax anterius obtusus, utrimque cornutus, parte postica produeta retrorsum sensim angustata, compressa, acuta, antrorsum in cari- nam percurrentem continuata. Tegmina a thorace haud tecta, cum margine interno tho- racem tangentia, corio areolis basalibus quattuor, discoidali unica? apicalibus quinque, sub- elongatis, secunda (a costa) terminali. Pedes simplices, tarsis posticis anterioribus paullulum longioribus. Hemiptychce affine pulchrum genus, areola tegminum discoidali unica distinetum. BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-F AUNA. 31 1. N. bistillata Stål. Sordide flavo-testacea , sat dense et fortiter punctata; cornubus anticis carinaque dorsali (parte antica excepta) nigro-fuscis, macula utrimque mox pone medium nigra; tegminibus obscure vinaceis, apice ad costam infuscatis. 9. Long. 9i, Lat. 6 Millim. — (Mus. Holm.) Thorax cornubus anticis transversis , horizontalibus, sensim acuminatis, latitudini capitis intraoculari vix tequilongis. Caput latitudini subrequilongum. 2. N. Dalmani Stål. Dilute subsordide flavescens, dense punctata, cornuum apicibus et fascia postica utrimque fere ad medium thoracis retrorsum ducta, dimidioque apicali partis postica; pro- ducta! brunnescentibus, macula utrimque mox pone medium nigra; tegminibus vinaceis, macula oblonga costali subapicali fusca; capite latitudine quarta parte breviore. 9. Long. vix 9, Lat. 5i Millim. — (Mus. Holm.) Statura pnecedentis. Darnis Fabr. 1. D. Jiaviceps Burm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 480. 2. (Mus. Holm. et Stål). 2. D. trifasciata Fabr. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 481. 9. (Mus. Holm.) 3. D. acutala Fairm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 481. 13. (Mus. Holm. et Stål). 4. _D. convoluta Burm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 482. 16. (Mus. Holm. et Stål). Tragopa Latr. 1. T. bajula Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 486. 6. (Mus. Holm.) 2. T. pumicata Stål. Nigra, nitida, subtiliter punctulata, maculis duabus posticis thoracis flavescentibus; tarsis fusco-testaceis. ?. Long. 4, Lat. 3i Millim. — (Mus. Holm.) Statura pnecedentis. Caput latitudine intraoculari paullulum longius, lineola media obsoleta flavo-testacea. Thorax angulis lateralibus angulato-subproductis , postice subcarinatus, apice valde obtuse angulatus. 3. T. gilviceps Stål. Nigra, nitida, subtiliter punctulata, capite, parte apicali postica thoracis, pedibus anterioribus medioque femorum posticorum testaceo-flavis. 9. Long. 4, Lat. 2f Millim. — (Mus. Holm.) Prsecedenti similis, angustior. Caput latitudine intraoculari quarta parte brevius. Horiola Fairm. 1. H. picta Fairm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 492. 1. (Mus. Holm. et Stål). 32 c. STÅL. Darnoides Fairm. 1. D. nigro-apicata Stål. Subolivaceo-flavescens , punctulata, apice postico acuto thoracis, pectore femoribusque (apicibus exceptis) nigris; tegminibus basi brunnescentibus, apicem versus ad costam infu- scatis. 9. Long. 7, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). An varietas D. brumiece mini ignotre. Acutalis Fairm. 1. A. plagiata Stål. Pallide sordide flavescens, nitida, punctulata, macula maxima anteriore apiceque ipso postico thoracis nigris, illa brunneo-cincta; capitis basi fusco-brunnescente; thorace apicem versus sensim acuminato. 9. Long. 4$, Lat» 2 Millim. — (Mus. Holm.) 2. A. geniculata Stål. Supra olivaceo-flavescens, nitida, punctulata, macula minuta discoidali verticis, tho- racis limbo antico, margine laterali medio (posterius latius) parteque posteriore apicali, pectore pedibusque nigricantibus aut nigro-fuscis, geniculis pallidis; tegminibus, (apice ma- culaque pone medium costali transversa exceptis) infuscatis, fusco-irroratis. 9. Long. 4J, Lat. 21 Millim. — (Mus. Stål). 3. A. semipallida Stål. Nigricans, nitida, subtiliter punctulata, macula verticis limboque angulorum latera- lium obsolete flavo-testaceis ; thoracis parte dimidia postica, tegminibus, basi excepta, ab- domine, tibiarum dimidio apicali tarsisque flavo-albidis. 9. Long. 3i, Lat. \\ Millim. — (Mus. Holm.) var. b. Femoribus flavo-testaceis. (Mus. Stål). Statura pnecedentium ; an A. binaria? Fairm. 4. A. semialba Stål. Nigra, nitida, subtiliter punctulata; capitis marginibus lateralibus maculaque obso- letiore media sordide flavescentibus; thoracis fascia pone medium obsoleta, testacea; tegmi- nibus abdomineque flavo-albidis, illis hyalinis, basi nigris; pedibus plus minus obscure fusco- testaceis; tibiarum parte dimidia apicab tarsisque sordide flavo-albidis. 9. Long. 4, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm.) 5. A. modesta Stål. Flavo-testacea , nitida, subtiliter punctata, fascia media capitis flavo-albida; tegmi- nibus valde dilute vinaceis. 9. Long. 4, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm.) Statura omnino pnecedentium. 6. A. lugubrina Stål. Nigra, nitida, punctulata, maculis tribus obsoletis apicalibus marginalibus verticis apiceque thoracis testaceis; pedibus fusco-testaceis, tibiis dilutioribus; thorace sensim, apice magis subito retrorsum angustato; tegminibus, parte apicali excepta, brunneis, fusco- venosis. ?. Long. 4, Lat. 2 Millira. — (Mus. Holm. et Stål). BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUN A. 33 var. b. — Thoracis limbo laterali medio, maculaque utrimque pone medium obso- letis testaceis. 7. A. moesta Stål. Nigra, nitida, punctulata, thorace apicem versus sensim, apice magis angustato, apice ipso albido, tegminibus albido-hyalinis; geniculis tibiisque pallidis, his extus in- fuscatis. ö\ Long. 3, Lat, 2 Millim. — (Mus. Holm.) Statura praecedentis. Non nisi coloribus inter se differunt fere oranes species hic descriptae; forte tantum varietates, quod melius docebit experientia. Heteronotns Lap. I. Tibiis anticis extus compressis, dilatatis; thorace subopaco, dense fortiter punctato, posterius reticulato-rugoso. (Hctcronotus Lap.) 1. H. vulnerans Btjrm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 500. 3. (Mus. Holm.) 2. H. flavo-lineatus Lap. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 499. 2. (Mus. Holm. et Stål). 3. H. nigricans Lap. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 500. 4. (Mus. Holm.) II. Tibiis anticis extus haud dilatatis; thorace subtiliter punctulato, nitido. (Henico- notus Stål). 4. H. tridens Btjrm. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 501. 7. (Mus. Holm. et Stål). 5. H. excisus Walk. Walk. List of Horn. II. p. 593. 5. (Mus. Holm.) Cyphonia Lap. I. Spinis anticis thoracis simplicibus. 1. Spinis posticis låter alibus thoracis teretibus, apicem versus sensim gracilescentibus. 1. C. trijida Fabr. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 502. 1. (Mus. Holm. et Stål). 2. C. hirta Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 503. 7. (Mus. Holm. et Stål). 2. Spinis posticis låter alibus thoracis ad medium crassis, cylindricis, subito a medio apicem versus sensim valde gracilescentibus. 3. C. braccata Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 503. 9. (Mus. Stål). 4. C. jlava Burm. Btjrm. Silb. Rev. Ent. I. p. 231. II. (Mus. Holm. et Stål). K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 6. 5 34 C. STÅL. 3. Spinis posticis låter alibus ad medium crassis, pyrifonnibus, a medio subito gracilibus. 5. C. clavigera Farb. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 503. 9. (Mus. Holm. et Stål). II. Spinis tfmaås anticis dichotomis. 6. C. nasalis Stål. Nigra, nitida, lasvigata, remote fusco-hirta; lobo medio capitis, thoracis macula utrim- que raox pone spinas anticas aliaque utrimque pone illam nec non pedibus pallide sordide flavescentibus, annulo subbasali apiceque tibiarum posticarum nigro-fuscis, spinis thoracis anticis crassis, extrorsum spinam sublongiorem graciliorem emittentibus, spinis posticis la- teralibus a basi ad medium crassis, pyrifonnibus, valde divaricatis, a medio subito gra- cillitnis, retrorsum levissime divergentibus, pallido-annulatis, media illis multo longiore, ante medium nonniliil curvata, tota vel solura apicem versus pallidiore. 9. Long. 7 — 8i, Lat. 2 — 2i Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Cambophora Germ. 1. C. Laportei Germ. Fairm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 505. 2. (Mus. Holm. et Stål). Oeda Am. et Serv. 1. 0. infläta Fabr. Fairm. Ann. Sec. Ent. 1846. p. 506. 1. (Mus. Holm. et Stål). Ilonriium Latr. 1. B. globulare Fabr. Faikm. Ann. Soc. Ent. 1846. p. 508. 1. (Mus. Holm. et Stål). Anomus Fairm. 1. A. cornutulus Stål. Flavo-testaceus, dense punctatus, thorace percurrenter unicarinato, anterius utrimque cornu brevi acutiusculo armato, cornubus illis ditnidioque partis posticae productaj fuscis; tegminibus subsericeis, griseis, subopacis; subtus cum femoribus nigricans. ?. Long. 5\ Millim. — (Mus. Holm. et Stål). 2. T. femoralis Stål. Fusco-ferruginea , punctata, femoribus obscurioribus, abdomine, tibiis tarsisque pal- lidioribus; thorace anterius cornubus duobus levissime subsursum, apice subretrorsum pro- ductis, latitudine basali duplo longioribus instructo, anterius cum scutelli vitta pallide fer- rugineo-flavescente; tegminibus obscure vinaceis, versus basin et costam punctatis. 9. Long. 7, Lat. 2J Millim. — (Mus. Stål). 3. T. fraterna Stål. Pallide olivaceo-flavescens, punctata, thorace cornubus duobus acutis, nonnihil sur- sum productis, rectis, latitudine basali fere plus duplo longioribus, posterius cum thoracis postico ferrugineis, instructo; vitta scutelli sordide flavescente; tegminibus vinaceis, fusco-, basin versus flavescente- venosis , ibidem et versus costam punctatis. 9. Long. 6£, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Nicomia Stål. Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1858. p. 249. Caput breve, ante thoracem vix prominulum, vertice transversim aequilato, perpen- diculari; oculis prominentibus. Thorax utrimque obtuse angulatus, convexiusculus, ante scutellum truncatus et interdum utrimque subproductus. Scutellum elongatum, apicem versus nonnihil angustatum, apice obtusum vel truncatum. Tegmina areolis discoidalibus duabus, apicalibus septem instructa. Pedes simplices, tibiis subtriquetris , tarsorum arti- culis duobus basalibus brevibus, aequilongis. Genua inter Tolaniam et Aethalionem medium, illi quoad structuram tegminum, huic forma thoracis capitis- que magis affine, perpulchrum. 1. JV". lemniscata Stål. Subsordide flavescens, dense punctata, margine verticis apicali, vittis pluribus tho- racis, venis tegminum annulisque tibiarum nigricantibus; gibbo basali scutelli rufescente- testaceo. 9. Long. 9£, Lat. 3f Millim. — (Mus. Holm.) Nicomia lemniscata Stål. Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1858. p. 249. 1. ($). 2. N. interrupta Stål. Pallidissime griseo-flavescens , fusco-punctata , thoracis carinula lituraque utrimque impressa anticis, gibbo basali scutelli, fasciis duabus ante medium venarum tegminum, pectore, disco ventris, apicibus tibiarum tarsorumque nigricantibus. 9. Long. 8£, Lat. 3f Millim. — (Mus. Holm.) Nicomia interrupta Stål. Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1858. p. 249. 2. (?). 3. ÄT. subfasciata Stål. Supra dilute sordide flavescens, subtus cum capite maculaque maxima anteriore tho- racis nigricans; basi fasciaque media tegminum fuscis; pedibus fuscescente-testaceis, femo- ribus obscurioribus. ef. Long. 8, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm.) Nicomia subfasciata Stål. Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1858. p. 249. 3. (rf). 38 C. STÅL. Aethalion Latr. 1. A. semianmdatum Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1851, p. G73. 4. (Mus. Holm. et Stål). 2. A. simile Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1851, p. 674. 5. (Mus. Holm. et Stål). 3. A. reticulatum Lin. Sign. Ann. Soc. Ent. 1851, p. 676. 9. (Mus. Holm. et Stal). 4. A. Servillei Lap. Schiria Servillei Lap. Ann. Soc. Ent. I. p. 224. (haud Aethalion Servillei Sign.) — (Mus. Holm.) JASSINA Stål. Tettigonia Geoffr. I. Tibiis anticis cylindricis, f rönte raro et tunc parum gibbosa. 1. T. Klugi Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 31. 7. Pl. 2. fig. 5. (Mus. Holm.) 2. T. trinotata Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 39. 15. Pl. 2. fig. 12 (Mus. Holm. et. Stål). 3. T. aurulenta Fabr. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 325. 17.; T. purpurata Germ. Sign. loc. cit. p. 325. 18. Pl. 8. fig. 2 (Mus. Holm. et Stål). 4. T. episcopalis Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 332. 30. Pl. 8. fig. 12. (Mus. Holm. et Stål). 5. T. bilunata Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 771. 333. (51—527) Pl. 23. fig. 6. (Mus. Holm.) 6. T. 12-punctata Germ. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 337. 38. Pl. 9. fig. 4. (Mus. Holm. et Stål). 7. T. elegantissima Blanch. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 337. 38. Pl. 9. fig. 4. (Mus. Holm. et Stål). 8. T. albigutta Walk. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 339. 41. Pl. 9. fig. 6. (Mus. Holm.) 9. T. contaminata Fabr. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 341. 45. Pl. 9. fig. 9. (Mus. Holm. et Stål). 10. T. pruinina Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 342. 46. (Mus. Holm. et Stål). 11. T. transversa Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 342. 47. Pl. 9. fig. 10. (Mus. Holm. et Stål). BIDEAG TILL EIO JANEIBO-TRAKTENS HEMIPTER-F AUNA. 39 12. T. signiceps Stål. Flavescens; lineis tribus frontis, media basi furcata et cura circulis duobus distantibus verticis confiuente, macula parva laterali verticis, signaturis anticis thoracis, maculis duabus parvis basalibus lineisque tribus discoidalibus fere triangulum formantibus nigris; fronte utrimque obsolete transversim fusco-lineolata; tegminibus sordide subsanguineis , hic illic flavescente- vel virescente-indutis et parce subconspersis, prope apicem macula magna pal- lidiore, obcurius cincta, ornatis, apice hyalinis, fusco-marginatis ; abdomine supra dilute sanguineo, subtus sordide flavescente. 9. Long. 9^, Lat. 2 Millim. — (Mus. Stål). T. transversce valde affinis, capite nonnihil magis gibboso, signaturis verticis, lineisque tribus frontis mox differt. Hypopygium medio angulato-subproductum. 13. T. stillifera Stål. Lutescens, lineolis lateralibus träns versis lineaque utrimque apicali longitudinali frontis, linea clypei, margine genarum infra oculos, margine basali verticis, impressione utrimque antica, basi lineaque media thoracis, macula discoidali triangulari scutelli nigricantibus; tegminibus subfusco-sanguineis , viridi-olivaceo-irroratis et vermiculatis, ad apicem clavi ma- cula majore pallide olivaceo-viridi ornatis, apice fusco-hyalinis; abdomine roseo; tibiis anticis fuscis. 9. Long. 9i, Lat. 2J Millim. — (Mus. Stål). Prsecedentibus duabus admodum affinis; pictura mox distinguenda; hypopygio nonnihil angulato-producto. 14. T. coronulifera Stål. Flavo-glaucescens, vertice, thorace antice, scutelloque purius flavescentibus; vertice maculis tribus nigro-cinctis mediis; fronte vittis tribus angustis, basi ante maculas illas ver- ticis macula singula minuta flava notatis, apice confluentibus et in vittam clypei transeun- tibus; thoracis linea anteriore transversa, obsoleta lineolis sublongitudinalibus cum margine antico conjuncta, scutelli macula utrimque basali lituraque transversa media nigris; tegmi- nibus obscure sordide sanguineis, olivaceo-tinctis et dense irregulariter maculatis, apice sordide hyalinis; abdomine supra dilute sanguineo. ö\ Long. 9, Lat. 2 Millim. — (Mus. Stål). Praecedentibus proxima, pictura pulchra verticis mox distinguenda. 15. T. approximata Stål. Supra cum vitta utrimque pectoris in caput producta maculisque magnis mar- ginalibus abdominis flavescens, subtus cum signaturis verticis et thoracis, femoribusque ultra medium nigricans; limbo laterali et postico thoracis dorsoque abdominis (fasciis 2 utrimque mediis flavis exceptis) obscure fusco-sanguineis; tegminibus ferrugineo-brunnescen- tibus, apice fasciaque lata media decoloribus, hyalinis, macula basali fasciaque abbreviata prope apicem flavescentibus. 9. Long. 9, Lat. 2J Millim. — (Mus. Holm.) T., segmentali Sign. affinis videtur. Caput fronte gibbosa, vertice flavescente, lineola prope oculos et lineola arcuata supra ocellos nigris. Thorax flavescens, apice excepto late fusco-sanguineo-limbatus , lineolis et signaturis anticis nigricantibus. Scutellum flavescens, angulis basalibus, linea transversa utrimque abbreviata media, linea longitudinali cum basi scutelli conjuncta, nigris. 16. T. leucomelas Walk. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 349. 59. Pl. 10. fig. 7. (Mus. Holm. et Stål). 40 C. STÅL. 17. T. crocipennis Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 351. 64. (Mus. Holm. et Stål). 18. T. carminata Sign. Nigricans, ventre concolore vel (segmento apicali excepto) sanguineo; genis, macula minut a ad ocellos, pectore pedibusque sordide testaceo-albidis; tegminibus carmineis, mar- gine ipso basali clavi, costa limboque apicali nigris. o\ ?. Long. 7 — 8, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Tett. carminata Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 834. Errata. Tett. rittilans Walk.; Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 351. 65. Pl. 10. fig. 12. var. b. — tegminibus macula oblonga minore discoidali nigra. var. c. — macula discoidali majore, macula posteriore irregulari utriusque tegminum raaculaque triangulari suturali communi ante medium nigris. 19. T. vittifacies Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 774. 339. (61—62.) Pl. 23. fig. 9. (Mus. Holm. et Stål). 20. T. phoenicea Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 353. 69. Pl. 10. fig. 16. (Mus. Holm. et Stål). 21. T. colorata Germ. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 353. 70. Pl. 11. fig. 1. (Mus. Holm. et Stål). 22. T. grandis Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 365. 89. Pl. 12. fig. 2. (Mus. Holm. et Stål). 23. T. basimacula Walk. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 368. 94. Pl. 12. fig. 6. (Mus. Holm. et Stål). 24. T. vernicosa Lep. et Serv. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 368. 95. Pl. 12. fig. 7. (Mus. Holm. et Stål). 25. T. auro-ffiätata Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 373. 105. Pl. 12. fig. 16. (Mus. Holm. et Stål). 26. T. lineatipennis Stål. Subtestaceo-albida, fronte utrimque transversim pallide brunnescente-lineata; vertice maculis duabus parvis nigris ornato, una apicali, altera media inter ocellos, his tenuiter nigro- cinctis, maculas parvas nigras simulantibus; thoracis lineis duabus obsoletis transversis venis- que tegminum pallide fuscescentibus. o71. ?. Long. 4| — 6, Lat. 1J — \\ Millim. — (Mus. Holm.) Jasstu lineatipennis Stål. Öfvere. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 255 2. T. aUridce Walk., Sign. valde similis, dimidio fere minor, capite nonnihil magis producto, maculis apica- libus lateralibus verticis nullis, thorace capiti requilongo, tegminibus distinctius pallide fusco-venosis distinctissima. 27. T. mutabilis Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 683. 140. Pl. 22. fig. 10. (Mus. Holm. et Stål). Huc pertinet: Tett. 6-pustulata Stål. Öfvere. Vet. Ak. Pörh. 1855. p. 192. 4. (var. dilute sanguinea). Varietas certc huius species est ctiam: Tett. quinque-maculata Germ.; Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 354. 72. Pl. 11. fig. 3. — Species igitur rectius T. 5-maculata Germ. nominanda. BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUN A. 41 28. T. incarnata Germ. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 684. 141. Pl. 22. fig. 11. (Mus. Holm. et Stal). 29. T. ignicolor Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 8. 152. Pl. 1. fig. 5. (Mus. Holm. et Stål). 30. T. fiavo-ornata Stål. Nigra, lateribus frontis (intus transversirn fusco-lineolatis) pedibusque sordide albi- dis; macula parva subtransversa basali frontis, fascia subapicali irregulari verticis, fascia utrimque thoracis, maculis vittulisque tegminum flavis. o*. Long. 6£, Lat. \\ Millim. — (Mus. Holm. et Stål). T. nigriventri Sign. valde affinis videtur, forte ejus varietas, nec cum descriptione nec cura figura auctoris celeberrimi bene congruens. Statura T. ignicoloris, nonnihil major, capite obtusiore. Vertex flavus, limbo basali, pone ocellos angulato subproducto, nig-ro. Tegminum macuke vittseque ita sunt dispositse: in clavo macula vel vit- tula una basalis, vittula una media aliaque apicalis, hse dure interdum in unam confluentes; in corio (cujus limbus costalis posterius pallidior) macula parva prope basin, vitta angusta pone maculam illam intracostalis , ultra medium tegminis extensa, maculaque obliqua oblonga ad angulum apicalem clavi, cum hujus vitta apicali confluens. 31. T. xanthogramma Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 9. 153. Pl. 1. fig. 6. (Mus. Holm.) 32. T. dilutipes Stål. Nigra; facie (basi transversirn fusco-lineata) pedibusque flavo-albidis ; tegminibus fu- scis, apice pallidioribus, macula costali posteriore sordide hyalina, fascia lata in corium subcontinuata prope basin sita apiceque clavi, fascia subobliqua extrorsum sensim attenuata extra apicem clavi maculaque transversa costali prope apicem corii flavis. ?. Long. 6, Lat. H Millim. — (Mus. Holm.) Statura fere T. xantliogramm.ee, cui quoad picturam tegminum haud dissimilis. Caput thorace vix brevior, subgibboso-produetum. Tegmina prope basin fascia lata, extus abbreviata, nonnihil pone medium fascia angustiore, intus apicem clavi occupante, maculaque costali prope apicem flavescentibus. Ventris dimidium basale flavum. Hypopygium acute triangulariter produetum. 33. T. variabilis Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 14. 161. Pl. 1. fig. 14. (Mus. Holm. et Stål). 34. T. cavifrons Stål. Supra nigricans, dense minute flavo-maculata et conspersa, subtus cum pedibus flavo- albida; frontis disco concaviusculo, pallido, nigro-subcincto ; tegminibus fuscis, dense pal- lide olivaceo-viridi-irroratis, versus costam' dilute subsanguineis, apice hyalinis. d1. Long. 9, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm.) T. variabili valde affinis quoad staturam, picturam et formam bypopygii, fronte concaviuscula tamen di- stincta. Prons disco late nigricante, flavo-irrorato , in medio concaviusculo, flavescente. Clypeus nigro-vittatus. Genre margine haud nisi basi infra oculos fusco. 35. T. sobrina Stål. Olivaceo-virescens, minute nigro-irrorata et liturata; fronte utrimque tota trans- versirn lineata, genarum limbo nigro; tegminibus obscure sordide sanguineis, olivaceo-viridi- tinctis et confluenter dense irroratis, apice subhyalinis; pectoris disco nigro; pedibus K. Vet Akad. Handl. B. 3. N:o 6. " \2 C. STÅL. testaceo-albidis; hypopygio acute triangulariter producto, dimidiam valvulam haud superan te. ö\ 9. Long. 61, Lat 14 Millim. — (Mus. Holm. et Stal). T. variabili iterum valde aftinis speeies, sed multo (tcrtia fere parte) minor, frontis lateribus baud totis flavis, nigro-lineatis, ut et forma hypopygii, haud styliformi, distinctissima. Scutellum nigrum, olivaceo-margi- uatum et maculatum, apice iutcrdum olivaceo-virescens , sed semper ibidem maculis duabus parvis vcl una majore subtriangulari uigra omatum. 36. T. herbida Walk. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 18. 167. Pl. 2. fig. 4. (Mus. Holm. et Stål). 37. T. hectica Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 20. 170. EL 2. fig. 7. (Mus. Holm. et Stål). 38. T. subolivacea Stål. Dilute viridi-olivacea, thorace interdum fusco-sanguineo-induto; subtus cum capite, pedibus, tboracis antico scutelloque pallide ilavescens, hoc basi utrimque minute nigro- maculato; fronte basi puncto nigro, disco utrimque transversim obsolete fusco-lineato. Long. 5, Lat. 1J Millim. — (Mus. Holm.) T. hecticce subsimilis, minor, capite minus producto. Caput supra visum thorace dimidio brevius; vertice apice lineola transversa subtili fusca, obsoleta. Yenre tegminum interdum iufuscatic. Pectus pone coxas anticas utrimque macula fusca interdum omatum. Unguiculi fusci. 39. T. sagata Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 27. 180. Pl. 2. fig. 15. (Mus. Holm. et Stål). 40. T. jlavo-vittata Stål. Flavescens, subtus cum pedibus flavo-albida; vittis duabus apice distantibus, parallelis capitis, per thoracem et scutellum retrorsum continuatis et sensim paullulum dilatatis, mar- ginibusque lateralibus thoracis nigricantibus; tegminibus nigricantibus, flavo-vittatis. ?. Long. 6, Lat. \\ Millim. — (Mus. Holm. et Stål). T. sagatcB similis, vittis capitis apice distantibus ut et pictura tegminum distincta. Clavus vitta ad medium sutune clavi extensa et a basi vittam lateralem flavam thoracis continuante, sutura ipsa clavi, commisura lineola- que longitudinali brevi media interdum deficiente, flnvis. Corium vitta angusta prope suturam clavi sita utrimque abbreviata (apicem versus vel interdum fere tota subsanguinco-induta) maculaque parva subcostali prope apicem flavis. Abdomen dorso sanguineum, interdum fusco-fasciatum. Variat vittis capitis thoracisque magis distantibus ut et vittis tegminum nu II is. sed venis duabus longitudi- nalibus clavi cum sutura et commisura, venisque duabus longitudinalibus corii flavescentibus, his apicem versus subsanguineis. (Coll. Stål). 41. T. marginella Fabr. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 346. 191. Pl. 11. fig. 8. (Mus. Holm.) 42. T. trivittata Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 349. 195. Pl. 11. fig. 12. (Mus. Holm. et Stål). 43. T. xanthonota Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 350. 197. Pl. 11. fig. 14. (Mus. Holm. et Stål). 44. T. mbricaiida Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 351. 198. Pl. 11. fig. 15. (Mus. Holm et Stål) 45. T. jlavo-lineata Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 791. 367. (198—199). Pl. 24. fig. 11. (Mus. Stål). BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUNA. 43 46. T. curvo-vittata Stål. Supra virescens, subtus cum pedibus fronteque albida, hujus vittis duabus, basi apice- que confiuentibus, vitta clypei, marginibus basali verticis et apicali thoracis, hujus etiam fascia media, basi scutelli, vittis tribus utriusque tegminum, exteriore prope apicem ex- trorsum curvata, abdomineque supra nigris. 9. Long. 6, Lat. 1J Millim. — (Mus. Holm.) T. flavo-lineatm similis, absque fascia tegminum subapicali rubescente. Tegmina apice hyalina; ante apicem subflavescentia, lineis vel vittis tribus augustis singulatim ornata, prima fere commissurali, secunda suturam clavi oceupante, prope apicem extrorsum curvata, tertia medium corii occupante, prope basin incipiente, apicem versus extrorsum curvata et cum vitta alia intracostali obsoletiore fuscescente confluente; limbo costali pallidiore, sordido. 47. T. rhienetta Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 352. 200. Pl. 12. fig. 1. (Mus. Holm. et Stål). 48. T. variegata Fabr. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 723. 248. Pl. 21. flg. 9. (Mus. Holm et Stål). 49. T. sanguinolenta Fabr. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 50. 264. Pl. 6. fig. 3. (Mus. Holm. et Stål). 50. T. grossa Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 24. 177. Pl. 2. fig. 13. (Mus. Holm.) 51. T. pyrrhoptera Stål. Nigricans, supra minute flavescente-irrorata et liturata; lineis duabus obsoletioribus subdiscoidalibus longitudinalibus frontis, ejusdem marginibus lateralibus genisque fere totis sordide pallide flavescentibus; tegminibus sordide rufis, subopacis, disco areolarum obsoletissime infuscatis, limbo apicali interno fusco-hyalino; segmentis ventralibus apice pe- dibusque sordide testaceo-albidis, femoribus anterioribus subtus tarsisque infuscatis. 9. Long. 1\, Lat. vix 2 Millim. — (Mus. Holm.) Species eximia, fucillime distinguenda. Caput inträ oculos rotundatum, supra visum thorace J brevius. Alae infuscate. II. Tibiis anticis supra planiusculis, scepissime sulco lato ibidem instructis; f rönte scepius valde tumida, gibboso-producta ; thorace fere semper, s&pe etiam tegminibus ex parte, punctatis, mgosis. (Procouia et Aulacizes Am. et Serv.) 52. T. terminalis Walk. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 365. 219. (Mus. Holm.) 53. T. pruinosa Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1853. p. 681. 137. (Mus. Holm.) 54. T. personata Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 364. 217. Pl. 12. fig. 14. (Mus. Holm. et Stål). 55. T. xanthocephala Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 486. 224. Pl. 17. fig. 4. (Mus. Holm.) 56. T. obtusa Fabr. Sign. Ann. Soc. Ent. 1854. p. 488. 227. Pl. 17. fig. 6. (Mus. Holm. et Stål). 44 C. STÅL. 57. T. tredecim-pmctata Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 231. 287. Pl. 12. fig. 7. (Mus. Holm.) 58. T. conspersa Sign. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855, p. 226. 281. Pl. 12. fig. 2. (Mus. Holm. et Stål). var. b. — Verticis disco vittaque lata inferiore frontis nigris; tegminibus, fascia prope apicem utrimque abbreviata flavescente excepta, totis castaneis. (Mus. Holm.) 59. T. erythrocepliala Germ. Sion. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 234. 290. Pl. 12. fig. 10. (Mus. Holm. et Stål). III. Tibiis anticis apicem versus semim dilatatis; capite triangulariter producto, vertice stdcato, frontis disco subdeplanato, basi concaviusculo ; thorace tegminisbusque punctatis. (Ciccus Am. et Sekv. ex parte). 60. T. rviilans Fabr. Sion. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 511. 318. Pl. 21. fig. 6. (Mus. Holm. et Stål). 61. T. Falléni Stål. Subdilute castanea; capite, thoracis antico, macula utrimque maxima pectoris abdo- mineque nigricantibus; fronte, marginibus lateralibus thoracis, maculis quattuor utriusque tegminum, lateribus pectoris, maculis marginalibus abdominis, hujus etiam hypopygio (apice excepto) valvulisque apice et prope basin nec non pedibus flavis, femoribus posterioribus medio infuscatis. ?. Long. 21, Lat. 4 Millim. — (Mus. Holm.) Tettigonia Falléni Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1958. p. 249. 1. ($). Mnculte tegminum ita sunt dispositae; in clavo maculoe dute, una basalis, altera ante medium sita, trans- versa; in corio etiam duje, ambre transversae, ad marginem costalem, una mox ante medium, altera apicem versus, sitae. Tarsi flavo-albidi. 62. T. excavata Lep. et Serv. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 518. 314. Pl. 21. fig. 11. (Mus. Holm. et Stål). 63. T. ornata Blanch. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 519. 315. (Mus. Holm.) IV. Tibiis anticis supra planis vel late siésvlcatis; capite triangvlari, fronte basi pro- cessu caduco instructa. (Diestostenima Am. et Serv.) 64. T. albipennis Fabr. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 526. 324. (Mus. Holm. et Stål). V. Tibiis anticis extus apicem versus sensim dilatatis; antennis longis, basin versus cras8iu8culis , distincte articulatis; capite triangulari. (Ciccus Latr.; Am. et Serv. ex parte). 65. T. adspersa Fabr. Sign. Ann. Soc. Ent. 1855. p. 767. 328. Pl. 23. 2. (Mus. Holm. et Stål). BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-F AUNA. 45 Gypona Germ. I. Capitis margine antico attenuato, acutiusculo; f rönte basi depressa; antennis mox sub margine attenuato capitis ante oculorum partem superiorem insertis. (Gypona Germ.) 1. Areolis tegminum haud venoso-reticulatis. 1. G. glauca Fabr. Burm. Gen. quaed. Ins. Gypona. 1. (Mus. Holm. et Stål). 2. G. chaleoptera Burm. Burm. Gen. qused. Ins. Gypona. 7. (Mus. Holm. et Stål). 3. G. inornata Stål. Flavo-subolivacea, subtus pallidior; capite medio quam lateribus longiore, thoraci dimidio fere aaquilongo; tegminum venis utrimque obsolete punctatis. 9. Long. 11, Lat. 3| Millim. — (Mus. Holm.) O. chalcopterce similis, capite nonnihil breviore. Ocelli concolores. Thorax anterius subpallidior. 4. G. nigro-terminata Stål. Dilute olivaceo-flavescens, subtus multo pallidior; margine antico capitis tenuiter nigro; ventris inacula utrimque apicali parva, vittis sex thoracis angulisque basalibus scu- telli obsolete lutescentibus ; tegminibus versus commissuram lutescente-micantibus- abdomine supra miniato-induto. o". Long. 9, Lat. 2\ Millim. — (Mus. Holm.) Caput margine antico distincte attenuato; vertice thorace quarta parte breviore, antice rotundato. Tegmi- num margo apicalis tenuiter infuscatus. 5. G. liturata Stål. Supra sordide flavo-subolivacea, subtus cum pedibus pallide subolivaceo-flavescens* margine apicali capitis tenuiter, punctis liturisque anticis thoracis venulisque duabus trans- versis discoidalibus tegminum nigricantibus. d\ Long. 11, Lat. 3J Millim. — (Mus. Stål). Caput cum oculis thoraci fequilatum, margine antico distincte attenuato; vertice thorace fere tertia parte breviore, medio quam lateribus paullulum longiore. Tegmina venis utrimque obsolete, clavo ante medium distincte, punctatis. 6. G. punctigera Stål. Pallide subolivaceo-flavescens , subtus adhuc dilutior; macula parva ocellorum ma- culaque minuta utrimque mox ante medium sita nigris; tegminum margine apicali anguste infuscato, venis obsolete lutescentibus. ?. Long. 8, Lat. 2\ Millim. — (Mus. Holm.) Caput vertice thoraci dimidio subsequilongo, anterius leviter rotundato, medio quam lateribus paullulum longiore. Vense clavi utrimque obsolete punctatse. 7. G. aurulenta Fabr. Burm. Gen. qused. Ins. Gypona. 6. (Mus. Holm. et StIl). 8. G. simulans Stål. Pallide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus abhuc dilutior; vertice anterius rotundato, thorace tertia parte breviore; ocellis dilute testaceis; thorax latera versus mox 46 C. STÅL. ante medium puncto fusco, clavoque ad basin et apicem vena3 secundae puncto similiter colorato ornatis; venis corii subelevatis. 9. Long. 7i, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm.) Pnecedente valde affiuis, capite longiore, punctis fuscis thoracis clavique nec non veuis corii distinctioribus diffcrt. 9. G. Flavicosta Stål. Dilute subolivaceo-flavescens , subtus cum pedibus multo pallidior; capitis margine antico, marginibus lateralibus thoracis costaque purius flavescentibus. o*. Long. 83, Lat. 2i Millim. — (Mus. Holm.) Vertex antice "rotundatus, thorace dimidio sublongior, latera versus quam medio nonnihil brevior. Vente clavi utrimque obsolete punctulatse. 10. G. pinguis Stål. Latiuscula, pallide olivaceo-flavescens; capitis margine antico dilute rufescente-testa- ceo; scutello macula basali utrimque discoque obsoletius testaceis, margine scutellari clavi infuscato; vitta prostethii utrimque, coxis anticis ultra medium, macula interiore coxarum posticarum tibiisque posticis intus nigricantibus, femoribus intus, tibiis posticis apice tarsis- que infuscatis. 9. Long. 104, Lat. 4 Millim. — (Mus. Holm.) Species distinctissima. Vertex antice admodum rotundatus, dimidio thorace fere longior. Tegmina abdomcn parum superantia, venis clavi utrimque punctatis. 11. G. sordida Stål. Pallide sordide subtestaceo-flavescens, minute fusco-irrorata ; thoracis margine postico angustissime nigricante; scutello tegminibusque versus commisuram obscurioribus, illo disco minute nigro-irrorato, horum venis validis, utrimque punctatis, maculis liturisque minutis numerosis areolarum subelevatis tenuissime obscurius cinctis; macula interiore femorum anticorum, apicibus tibiaruin intermediarum tarsorumque, femoribus apicem versus tibiis- que posticis intus, macula pectoris utrimque discoque hypopygii nigro-fuscis. 9. Long. 11, Lat. 4 Millim. — (Mus. Holm.) Gypona sordida Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 252. 1. (£). Caput anterius admodum rotundatum, vertice dimidio thorace nonnihil longiore. Thorax latitudine plus dimidio brevior. 12. G. antica Stål. Pallide subolivacea-flavescens , supra parce minute ferrugineo-irrorata ; lineolis trans- versis frontis utrimque, macula clypei maculisque parvis exterioribus tibiaruin nigris; scu- tello ferrugineo, basi maculis duabus parvis flavescentibus, nigro-cinctis; tegminibus vinaceis, obscurius venosis, areolis ferrugineo fuscoque irrroratis, macula nonnihil ante medium mi- nuta subcostali flavo-albida. 9. Long. 10, Lat. 3| Millim. — (Mus. Holm.) Prsecedeuti valde si milis, distinctissima taraen. Vertex transversim subwquilatus , medio quara lateribus vix longior, dimidio thorace nonnihil brevior, macula media et alia utrimque subtrausversis minutissimis apicis fuscis. 13. G. interspersa Stål. Sordide flavo-albida, minutissime ferrugineo-irrorata; lineolis transversis lateralibus frontis, macula minuta lororum, apicali verticis, maculis una pectoris utrimque unaque interiore femorum anticorum nec non apicibus tibiarum posticarum fuscis; tegminibus valide venosis, venis utrimque ferrugineo-punctulatis, areolis serie macularum minutarum fusco- ferruginearum ornatis; maculis ad venas transversas discoidales pluribusque ad com- BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-FAUNA. 47 misuratn paullulum majoribus, nigris. 9. Long. 10, Lat. 3^ Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Gypona interspersa Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 252. 3. (?). Statura fere prfecedentium. Vertex antice admodurn rotundatus, medio qnam lateribus nonnihil longior, thoraci dimidio subiequilongus. 14. G. atomaria Stål. Pallide sordide testaceo-flavescens , supra ferrugineo-irrorata; puncto apicali verticis, lineolis transversis lateralibus frontis, basi genaruin infra antennas, macula clypei, maculis duabus parvis distantibus basalibus scutelli, macula antica vel annulo medio femorum ti- biisque posticis intus nigro-fuscis; tegminibus ferrugineo-venosis, areolis ferrugineo-irroratis, basalibus nigro-fusco-adspersis. o*. Long. 10, Lat. 3 Millim. — (Mus. Stål). Statura pnecedentis. Vertex anterius rotundatus, latera versus nonnihil angustatus, dimidio thoraci vix aequilongus. 15. G. irrorata Stål. Dilute ferruginea, subtus cum pedibus pallide ferrugineo-flavescens; fascia angusta basali frontis, disco lororum, maculis duabus basalibus parvis verticis pone ocellos, femo- ribus anticis apicem versus tibiisque posticis ex parte nigro-fuscis; tegminibus sordide hya- linis, ferrugineo-venosis, areolis ferrugineo-indutis, fusco-irroratis et adspersis, areolis intra- costalibus nigro-fusco-maculatis. o*. Long. 10, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm.) Pnecedenti valde sirailis. Vertex anterius rotundatus, latera versus nonnihil angustatus, thoraci dimidio eequilongus. 16. G. nigro-nervosa Stål. Dilute testaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; vertice (maculis ocellorum maculisque duabus subbasalibus minutis pone ocellos exceptis), macula utrimque antica vittisque duabus thoracis valde obliquis, a medio apice oblique ad angulos posticos cur- rentibus, macula quadrata scutelli venisque tegminum (vena intracostali costaque ipsa ex- ceptis) nigris. ö". Long. 7, Lat. 2£ Millim. — (Mus. Holm.) Gypona nigro-nervosa StXl. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 253. 9. (ef)- Species eximia, facillime distinguenda. Vertex antice levissime rotundatus, medio quam lateribus paullu- lum longior, thoraci dimidio subaequilongus vel fere longior. Variat spatio inter vittas thoracis obliquas fere toto (interdum toto?) nigro, margine basali lineaque longi- tudinali media anterius abbreviata tantum flavescentibus. 17. G. 2>rcecellens Stål. Supra ferruginea, subtus cum pedibus margineque tegminum costali a basi fere ad medium flavo-albidis; fronte dilute ferruginea; capite, lateribus thoracis limboque costali. tegminum sat obscure infuscatis, horum limbo apicali val vante fusco, medio pallido; abdo- mine supra sanguineo. 9. Long. 8, Lat. 2| Millim. — (Mus. Holm.) Eximia species. Caput margine antico leviter attenuato; vertice thoraci dimidio subsequilongo, latera versus parum angustato. 18. G. vittulata Stål. Albido-flavescens subtus multo pallidior; capitis lineis tribus longitudinalibus, media percurrente, posterius furcata, lateralibus posterius ad ocellos curvatis et ibidem abruptis, maculisque duabus basalibus, thoracis lineis longitudinalibus duabus percurrentibus mediis in scutellum continuatis nec non una vel duabus lateralibus anterioribus dilute lutescen- 48 C. STÅL. tibus; tegminibus pallide flavescente-hyalinis, nitidis, venis subobsoletis. 9. Long. 10, Lat. 8 Millim. — (Mus. Holm.) Gypona vittulata Stål. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 253. 11. ($). Species insignis, G. Uneatte similis, sed ab ea valde diversa, capite angustiore, proportionaliter longiore, thoraci »quilongo, ut et venis tegminura obsoletis, areolis haud reticulatis. Caput raargine antico valde attenuato. 2. Areolis tegminum omnibus venoso-reticulatis. 19. G. lineata Burm. Burm. Gen. quied. Ins. Gypona. 11. (Mus. Holm. et Stål). II. Capitis margine antico obtuse subprominente ; fronte basi haud transversim depressa; antennis sub plica a margine laterali verticis subdeflexi formata, nonnihil supra medium mar- ginis antici oculorum insertis. 20. G. concinna Stål. Flavo-albida, supra ferruginea; corii parte basali, posterius oblique terminata, dilute flavescente, maculaque costali posteriore albido-hyalina; vertice, thorace utrimque, apice limboque costali corii inter maculas nigro-fuscis ?. Long. 7\, Lat. 1J Millm. — (Mus. Holm.) Species generis pulcherriraa raihi cognita. Vertex brevis, antice leviter rotundatus, transversim requilatus. Thorax vertice plus duplo longior. 21. G. discicollis Stål. Supra dilute testacea, subtus cum pedibus testaceo-albida, abdomine supra sangui- neo, subtus sanguineo-irrorato; vitta media lata maculaque utrimque parva capitis prope oculos, macula maxima triangulari apicem thoracis attingente et posterius basin totam occupante, macula magna scutelli basali media, retrorsum ramulos duos emittente, venisque tegminum versus commisuram nigricantibus; fascia tegminum prope apicem fusca, medio pallidiore. o*. Long. 7}, Lat. 2j Millim. — (Mus. Holm.) G. nigro^nervoscB haud dissimilis. Vertex transversim subsequilatus, medio quam lateribus vix longior, an- terius leviter rotundatus, thoraci dimidio tequilongus. 22. G. quadri-punctata Stål. Supra subferruginea, subtus cum pedibus sordide albida, ventre flavo-albido; tegmi- nibus apice infuscatis, ante apicem fascia flavo-testaceo-hyalina ornatis, punctis duobus clavi ad commisuram mox ante originem venarum nigro-fuscis. ?. Long. 9J, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm.) Vertex antcrius leviter rotundatus, medio quam lateribus longior, thorace dimidio nonnihil brevior. Tegminn mox ante fasciam pallidam subapicalem vemeqac duse transversie discoidales infuscata. 23. G. nebulösa Stål. Supra ferrugineo-flavescens , subtus cum pedibus testaceo-albida, ventre flavo-albido; clavi maculis duabus minutis ad originem venarum ad commisuram, corii margine ad su- turam clavi, apice maculaque indeterminata costali media fuscis. ?. Long. 7if, Lat. 2§ Millim. — (Mus. Holm.) Statura pra;cedcntis. Vertex medio quam lateribus vix longior, anterius leviter rotundatus, thoraci dimidio vix sequilongus. BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS IIEMIPTER-FAUN A. 49 III. Capite obtusissimo, vertice convexo-declivo , cum fronte omnino confluente ; antennis utrimque infra plicam transversam partis lateralis verticis deflexi ante oculorum partem antico- inferam insertis; scutello apice acute producto; tegminibus distincte venosis, reticulatis. Scaris Lep. et Serv. 24. G. ferruginea Lep. et Serv. Scaris fervuginea Lep. et Serv. Ene. meth. X. p. 610. 1. (Mus. Holm. et Stål). IV. Capite supra viso brevissimo , obtusissimo, anterius convexo, fronte verticeque omnino confluentibus ; antennis sub plica ab oculorum parte antico-infera oblique transversim ad basin clypei dueta insertis; scutello apice haud acute producto, longiiudine latiore; tegmi- nibus pellucidis, breviter pilosidis vel setulosis, non nisi apice venulis tribus longitudinalibus bre- vibus instruetis. (Subg. nov. Stragaiiia Stål, uti videtur Zinnecft Am. et Serv. quoad staturam affine, forte rectius propter strueturam tegminum scutellique ut genus proprium habendum. 25. G. omatula Stål. Pallide olivaceo-flavescens , fronte, vertice, thorace clavique dimidia parte basali ni- gris; frontis marginibus infraocularibus, verticis margine basali scutelloque flavescentibus , hoc basi testaceo, ibidem utrimque nigricante 9. Long. 4i, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm.) 26. G. divisa Stål. Pallide olivaceo-flavescens, fronte, vertice, scutello thoraceque testaceis; hoc anterius dilutiore; abdominis dorso lutescente; pedibus hic illic virescente-indutis. 9. Long. 4£, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm.) 27. G. pallescens Stål. Pallide griseo-flavescens, macula transversa capitis utrimque ad ocellos emarginata margineque basali thoracis nigris; clavi apice infuscato; pedibus hic illic virescente-indutis. 9. Long. 4, Lat. lf Millim. — (Mus. Holm.) Statufti omnino pnecedentium , non nisi coloribus distincta. Proranus Spin. Corpus obovatum, compressum. Caput subperpendiculare, vertice triangulari, ob- tuso, piano, fronte horizontali, oblonga, convexa, transversim lineata, margine capitis api- cali attenuato. Thorax anterius valde convexo-declivus , cum capite triangulum formans, angulis lateralibus produetis. Scutellum triangulare, latitudine nonnihil longius, apice an- gustatum, acute produetum. Tegmina subtectiformia, ad commisuram plana. Pedes bre- viusculi, tibiis anterioribus subinermibus, posticis spinis validiusculis, remotis armatis. Epielini, mihi ignoto generi, secundum descriptionem a D.D. Amyot et Serville datam affine videtur. 1. C. adspersipennis Stål. Sat dense et fortiter punctatus, pallide. sordide flavescens, hic illic virescente-indutus; tegminibus pellucidis, parce minute nigro-adspersis. ?. Long. 11 — 12, Lat. h\ — 7 Millim. — (Mus. Holm. et Stål). K. Vet Akad. Handl. B. 3. N:o 6. 7 50 C. STÅL. Xerophloea Germ. 1. X. grisen Germ. Z.itschr. fiir die Eut. I. 190. 1. (.Mus. Holm. ut Stål). Teralia Stål. Corpus oblongum. Caput cum oculis thorace nonnihil angustius, vertice ajquilato, oculis paullulum angustiore, quadrato, latitudine paullulum breviore, marginibus basali et lateralibus subelevatis; fronte oblonga, apicem versus sensim nonnihil angustata, trans- versim convexiuscula, mai*ginibus lateralibus ad oculos subelevatis; loris mediocfibus; genis magnis, dilatatis, longiusculis; clypeo oblongo, apicem versus nonnihil dilatato, apice trun- cato. Ocelli ad verticis marginem anticum siti. Thorax transversus, brevis, capiti fere ajquilongus. Scutellum triangulare, apice acute productum, thorace plus duplo longius. Tegmina aiquilata, apice rotundata. Pedes mediocres, antici intermediis aequilongi, tibiis anticis compressis. Coelidia affine genus, structura pedum anticorura distinctum. 1. T. ferruginea Stål. Ferrugineo-brunnescens , thorace granulato, rugoso; verticis margine basali maculis- que parvis ante ocellos, frontis vitt» media marginibusque lateralibus ad oculos flavis. 9. Long. 12, Lat. 4 Millim. — (Mus. Holm.) 2. T. nigripes Stål. Ferrugineo-brunnescens, subtus cum scutello pedibusque nec non disco frontis nigri- cans incisuris pectoris sordide flavo-albidis; margine basali fasciolaque verticis arcuata ante ocellos, frontis vitta media marginibusque lateralibus ad oculos flavescentibus. d\ Long. 101, Lat. 3} Millim. — (Mus. Holm.) Coelidia Germ. 1. C. conspersinervis Stål. Nigricans, granulis numerosis thoracis, paucioribus scutelli anterioribus, hujus etiam marginibus lateralibus anguste apiceque, rostro, incisuris pectoris, tibiis anterioribus tar- sisque testaceo-flavescentibus; vertice sordide viridi-flavescente, fascia antica brunnescente , utrimque nigra; tegminibus ferrugineo-brunnescentibus, venis nigricantibus , testaceo-flavo- adspersis. ?. Long. 71, Lat, 2$ Millim. — (Mus. Stål.) Vertex subtransversus , latitudine nonnihil brevior, ante oculos haud productus, obtusus. 2. C. cingulata Stål. Supra nigricans, subtus sordide pallide flavescens, nigro-maculata; capite pedibusque flavo-testaceis, illo nigro-vario, fronte nigricante, utrimque transversim flavescente-lineolata; thorace dense, scutello parce flavescente-granulatis ; tegminibus ferrugineo-nigricantibus , medio longitrorsum nonnihil dilutioribus, fasciis duabus, una ante, altera pone medium albido-hyalinis, venis nigris, flavescente-adspersis. 9. Long. 8, Lat. 3 Millim. — (Mus. Holm.) Praecedenti af fm is et stntura similis, subtus pallida fasciisquc tcgrainum mox distincta. Vertex ante oculos haud productus, obtusua, latitudine fere tertia parte brevior. BIDKAG TILL BIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-F AUNA. 51 3. C. guttulata Stål. Fusco-testacea, subtus cum femoribus tegminibusque nigricans, his glauco-micantibus ; vertice, frontis basi, scutelli dimidio apicali, tegrninum margine apicali maculisque pluribus irregularibus , duabus costalibus, una ad apicem clavi, pluribus ad suturam clavi maculis- que parvis venarum, femorum apicibus, tibiis tarsisque sordide albidis, tibiis posticis ultra medium nigro-fuscis. .) Prsecedenti affinis, minor, aliter colorata. Caput ante oculos vix prominens, obtusum, vertice latitudine vix longiore. 5. C. fusco-maculata Stål. Dilute ferruginea, subtus pallidior; tibiis anterioribus tarsisque sordide albidis, ma- culis minutis venarum maculisque duabus majoribus costalibus tegrninum albidis, limbo costali inter maculas illas ut et inter maculam ante medium sitam et basin, maculisque duabus prope apicem corii aliaque clavi apicali obsoletiore [nigro-fuscis. 9. Long. 8, Lat. 2\ Millim. — (Mus. Holm. et Stål.) Statura C. guttulatce. Caput ante oculos subprominens, obtusum, vertice latitudine sublongiore. 6. C. munda Stål. Nigra; marginibus lateralibus verticis nec non anteocularibus frontis, genis fere totis, loris apicem versus, vitta frontis, limbo basali thoracis, macula magna fere media clavi, aliaque nonnihil minore corii mox ante medium, maculis pectoris margineque postico co- xaruin posticarum flavescentibus; corii maculis duabus nonnihil pone medium, una costali, altera ad apicem clavi, sordide albido-pellucidis. 9. Long. 7i, Lat. 2\ Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Specics pulcherrima generis. Caput ante oculos haud prominens, vertice latitudini oequilongo. 7. C. bicolor Stål. Nigra, clavo, pectore pone medium pedibusque sordide flavis; maculis duabus corii pone medium, una majore costali, altera ad apicem clavi sita sordide albido-pellucidis. Long. b\, Lat. vix lf Millim. — (Mus. Stål). Species pulchra, distinctissima. Caput ante oculos subprominens, vertice latitudini sequilongo, maculis duabus obsoletis pallidis ornato. 8. C. plebeja Stål. Angustula, supra sordide flavo-testacea , subtus cum capite pedibusque sordide flavo- albida; fronte basi pallide sanguinea; thoracis lateribus, tegrninum aureo-micantium mar- gine costali ultra medium, margine apicali fasciaque indistincta prope apicem fuscis aut nigro-fuscis. 9. Long. 7J, Lat. 2 Millim. — (Mus. Holm.) Caput ante oculos subprominens, subrotundatum , vertice latitudine vix longiore. 52 C. STÅL. 9. C. pallidipes Stål. Angustula, nigricans, subtus cum facie, pedibus margineque costali tegminum ultra medium pallide sordide flavescens, corii fascia subapicali maculisque duabus longius pone medium, una costali, altera ad apiccm clavi, sordide fkvo-albido-pellucidis. ö\ Long. 6J, Lat. lj Millim. — (Mus. Holm.) Caput ante oculos 9ubprorainens , obtusum, vertice latitudini requilongo. 10. C. discolor Stål. Supra nigricans, subtus dilute flava, pedibus pallide sordide flavescentibus; limbo costali tegminum (basi excepta) ultra medium retrorsum sensim latins fasciaque angusta prope apicem sordide flavo-albido-pellucidis. d*. Long. 8$, Lat. 2\ Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Specics insignis. Caput ante oculos subobtuse triangulariter productura, vertice latitudine vix duplo longiore. Jassus Fabr. 1. J. (Thamnotettix) serius Stål. Nigricans, lineolis transversis frontis utrimque, macula parva genarum infra oculos, maculis basalibus verticis, ssepe transversim confluentibus, thorace anterius, scutelli ma- culis quattuor basalibus parvis dimidioque apicali nec non pectore pallide sordide testaceo- flavescentibus; thorace anterius nigro-irrorato vel bimaculato, tegminibus pedibusque fusco- testaceis, illorum venis ultra medium vittaque intracostali, horum spinis albidis. \, Lat. 1J Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Species pulchra. Vertex obtuse rotundato-productus, medio quara ad oculos paullulum longior, oeulo sin- gulo vix latior, thorace parum brevior. 5. J. (Deltocephalus) anticus Stål. Dilute fusco-testaceus, basi femorum obscuriore; vertice, thorace, scutello limboque scutellari clavi flavescentibus ; tegminibus ad costam oblique transversim fusco-lineolatis , apicem versus maculis minutis albido-hyalinis conspersis. 9. Long. 4J, Lat. Ii Millim. — (Mus. Holm.) Caput angulariter productum, vertice planiusculo, angulum subacutum formante, basi inter oculos longitu- dine tertia parte angustiore et singulo oculo fere sequilato, linea longitudinali subtili impressa apicem versus eva- uescente; facie valde reclinato-decliva. Thorax capite nonnihil brevior, longitudine fere duplo et dimidio latior, anterius rotundatus. Scutellum thoraci vix sequilongum. Tegmina abdomen multo superantia valvata, apice late rotundata, fusco-testaceo-hyalina, obscurius venosa, ad marginem costalem lineolis fuscis obliquis ornata, areolis apicalibus basi, discoidalibus clavoque apice macula minuta albido-hyalina ornatis. 6. J. (Deltocephalus) lepidellus Stål. Pallidus, fusco-brunneoque adspersus; tegminibus sordide flavo-testaceis, venis crassis limboque costali (basi excepta) albidis, areolis anguste fusco-marginatis, apicali exteriore tota maculaque costali fere media fuscis; femoribus nigro-maculatis. o*. Long. 4, Lat. 1\ Millim. — (Mus. Holm.) D. ocellari et formoso affinis. Caput obtuse rotundato-triangulare, vertice latitudine basali paullulum longiore, basi oculo transverso subangustiore, apice maculis duabus parvis nigris approximatis et pone illas maculis duabus irregularibus majoribus flavescente-testaceis ornato; fronte transversim fusco-lineata, genis lorisque fusco-maculatis. Thorax vertice nonnihil longior, flavo-testaceus , postice subalbidus, anterius miuute fusco-maculatus. Scutellum pallidum angulis flavo-testaceis. Tegmina abdomen nonnihil superantia, apice late suboblique rotundata, venis crassis, albidis, areolis discoidalibus et interioribus flavo-testaceis, anguste insequaliter (hic illic latius) fusco-margi- natis, areolis apicalibus quattuor, mediis decoloribus , fusco-marginatis; margine costali (basi excepta) decolore, hya- lino, medio macula fusca ornato, pone maculam venis duabus transversis instructo, quare inter maculam et areolam apicalem externam adsunt areol» tres minores subquadratse. Abdomen nigricans, flavo-limbatum. Pedes pallide flavescentes, femoribus latissime nigro-annulatis. Bythoscopus. 1. B. "saucius Stål. Niger, opacus; fascia lata percurrente tegminum mox pone medium, macula oblonga basali clavi, aliaque prope basin corii magna nec non abdomine (disco dorsali anoque exceptis) sanguineis; apicibus femorum, tibiis tarsisque, saltem anterioribus, testaceo-flavescentibus; macula utrimque frontis ad antennas testacea. 9. Long. h\, Lat. l\ Millim. — (Mus. Holm. et Stål). t t 54 c. stål. Species insignis. Caput valde obtusum, vcrtice brevissiroo, lato arcuato, fronte convexiuscula, decliva, vix reclinata. Thorax longitudine fcre duplo latior, antenns rotundatus. 2. B. unicolor Stål. Pallide testaceo-flavescens, nitidulus, tegminibus sordide pellucidis; dorso abdominis sanguineo. 9. Long. 4}, Lat. \\ Millim. — (Mus. Holm. et Stal). Caput latuin, thorace nonnihil latins, vertioe thoraci dimidio före rcquilongo, lateribus utrimque qnam medio subbreviore, late rotundato; fronte convexa, decliva. Thorax longitudine fere ter latior, antice late rotundatus, scu- tcllo nonnihil brevior. Tegraina sat subtiliter venosa, valvata, areolis apicalibus quattuor, prima (interna) oblongo- triangulari, apicera tegminis haud attingente, secunda basi angustiore, apicem vcrsus sensim dilat.ata, tertia illis minore, tequilata, quarta trapezoidi. 3. B. phaleratus Stål. Pallide subsordide testaceo-flavescens, pedibus saepius purius flavescentibus; faciei parte dimidia apicali (excepto niargine genaruin), fascia inaequali inter oculos maculisque duabus basalibus magnitudine variantibus, ssepe cum fascia illa confluentibus, thoracis niar- gine antico, vitta media maculaque utrimque saepe cum vitta connexa, maculis tribus haud raro confluentibus scutelli et tunc hoc totum occupantibus, disco dorsali abdominis tegininibusque nigricantibus aut nigro-fuscis, venis suturaque clavi, vena corii ad suturam clavi nec non macula utrimque subapicali oblonga marginali pallide sordide testaceo-flave- scentibus. 9. Long. 4\, Lat. 1J Millim. — (Mus. Holm. et Stål). B. Frvticola angustior. Caput supra visum brevissimum, late rotundatum, medio brevius, facie levis9ime convexa, paullulum reclinato-decliva. Thorax antice rotundatus, longitudine plu9 duplo latior, scutello nonnihil longior. Tegmina abdomine nonnihil longiora, venis subtilibus. 4. B. gilvipes Stål. Testaceus, pedibus subpallide testaceo-flavis; capite (maculis media frontis et quattuor basalibus parvis verticis exceptis), thoracis limbo antico postice subundulato, scutello, dorso abdominis tegminibusque nigris aut nigro-fuscis, his apice dilutius fusco-pellucidis. 9. Long. 4, Lat. U Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Statura pnecedentis, sed minor. 5. B. posticus Stål. Subdepressus, niger, tegminum opacorum apicibus sordide testaceo-flavo-hyalinis ; limbo dorsali abdominis, apicibus femorum, tibiis tarsisque flavo-testaceis. d\ Long. 4, Lat. Ii Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Species insignis, subdepressa. Caput vertice sat brevi, fronte admodum reclinato-decliva, subtiliter coria- cea. Thorax longitudine plus duplo latior, anterius rotundato-produetus, subtiliter transversim rugosus. Scu- tellum subtiliter rugosum, thorace tertia parte brevius. Tegmina opaca, venis (partis apicalis exceptis) utrimque distiuete punctatis. 6. B. punctaticollis Stål. Pallide testaceo-flavescens; maculis duabus parvis basalibus verticis, limbo interno lororum, maculis duabus anterioribus transversis thoracis, angulis basalibus scutelli et basi femorum nigro-fuscis; frontis lituris duabus elongatis, linea media longitudinali maculaque utrimque magna irregulari thoracis mediaque scutelli testaceis; tegminibus testaceo-, nigro- fusco- et sordide albido-variis. o*. Long. 5i, Lat. 1| Millim. — (Mus. Holm.) Caput leviter reclinato-declivum , vertice basi sursum libere prominente, lineola media suturaque frontnli testaceis; fronte triangulari, latitudine basali nonnihil (quarta fere parte) longiore, a basi vix ad medium subito BIDRAG TILL RIO JANEIRO-TRAKTENS HEMIPTER-P A UN A. 55 valde, dein apicem versus magis sensim et minus angustata, sutura frontali obtuse angulata. Thorax longitudine plus duplo latior, distincte punctatus, scutello nonnihil longior. Tegmina abdomeu nonnihil superantia, testaceo- vcnosa, arcis dunbus intemis clavi testaceis, tertia nigra, ma-eula ante medium apiceque albidis; corio areolis nigro-fuscis , discoidalibus et costalibus macula media sordide albida notatis. 7. B. assimilis Stål. Dilute testaceo-flavescens, pedibus, abdomine tegminibusque sordide pallidioribus ; maculis tribus basalibus verticis, sutura frontali clypeoque fere toto nigricantibus; thoracis linea media longitudinali maculaque utrimque areuato-oblonga, illa cum angulis basalibus scutelli dilutius, his valde obscure fusco-testaceis; tegminibus dilute fusco-testaceo-venosis, venis clavi, macula obliqua ad suturam clavi prope apicem nec non macula basali areolae basalis median corii subalbidis. 9. Long. 6, Lat. lf Millim. — (Mus. Holm.) Pnccedenti affinis, statura similis, praeter colorem pallidiorem picturamque differt fronte proportionaliter latiore, utrimque minus profunde sinuata, a basi vix ad medium nonnihil, dein apicem versus parum angustata, vitta utrimque lineolis transversis fusco-testaceis formata; sutura frontali recta. Thorax impunctatus. 8. B. lautus Stål. Sordide albida, maculis quattuor verticis, duabus ocellos cingentibus, nigris; vittis duabus obsoletis frontis, vitta genarum, linea media longitudinali verticis thoracisque, hujus etiam maculis duabus minoribus anterioribus parteque basali anterius undata, maculis scu- telli areolisque tegminum nitidulorum pallidissime subtestaceis , horum venis albidis. 9. Long. 4, Lat. Ii Millim. — (Mus. Holm. et Stål). Statura fere B. Fruticolce. Vertex basi levissime reflexus; facies leviter convexa, s